3236/
Det är synd om såna som såväl fryser som svälter ihjäl och dessutom omkommer genom ohyggliga naturkatastrofer.
Det är synd om villaägarna som trots att dom ofta har ryggskott tvingas att skotta blötsnö på vintern.
Det är synd om såna som omkommer i blodiga och utdragna inbördeskrig fast dom egentligen i grunden är hur oskyldiga och snälla som helst.
Det är synd om hundägarna som måste plocka upp lite av varje efter sina dreglande och stinkande husodjur.
Det är synd om såna som växt upp i så vådligt splittrade familjer att dom varken vet ut eller in eller ens kan skilja på bu och bä.
Det är synd om alla som på heder och samvete tvingas att uppge sina inkomster vare sig dom haft några inkomster eller något samvete eller ej.
Det är synd om såna som drabbas av en nära anhörigs plötsliga och helt oväntade akuta död när dom dessutom råkar befinna sig ute på en dyr resa utomlands i solen och kanske till råga på köpet råkar vara delvis kraftigt berusade.
Det är synd om alla som motionsidrottar och därigenom ofta ser sig nödsakade att köpa nya dyra och lätta löparskor som i alltför många fall ändå inte alls är anpassade till det sviktande underlaget.
Det är synd om alla dom som har så konstiga namn att ingen ens vågar tilltala dom.
Det är synd om alla som hals över huvud blir tvungna att lämna sina hem utan att hinna få med sig något annat än sina fula gångkläder samt en dålig deckare av en känd svensk deckardrottning.
Det är synd om dom som redan i unga år fått sådan vidrig avsmak för allt vad intim sexuell samvaro i praktiken innebär att de sedan inte ens i vuxen ålder är kapabla att uppleva alla de sexuella njutningar som vi andra i sådan riklig mängd kan få skörda inte minst på fredagskvällen.
Det är synd om småfåglarna på vintern,
men i gengäld trallar småfåglarna desto gladare på sommaren,
eftersom naturen brukar jämna ut sig om man bara låter honom vara i fred för folk.
fredag 20 december 2019
onsdag 18 december 2019
JAG ÄR BESVIKEN
3235/
Jag är besviken på invandringen, jag är besviken på utvandringen, jag är besviken på vandringspokalen.
Jag är besviken på socialdemokraterna, jag är besviken på kineserna, jag är besviken på snöskottarnas fallande tendens.
Jag är besviken på imperialismen, jag är besviken på tredje världen, jag är besviken på upplagespiralen.
Jag är besviken på kopplingstvånget, jag är besviken på lättåtkomligheten, jag är besviken på självrisken.
Jag är besviken över deras agerande, jag är besviken över nonchalansen, jag är besviken över att sådant ens får förekomma i ett demokratiskt samhälle.
Jag är besviken över den kalla sommaren, jag är besviken över den kalla vintern, jag är besviken över den kalla drinken.
Jag är besviken över världens gång, jag är besviken över denna oväntade vändning, jag är besviken över löneförhandlingarnas långsamma takt.
Jag är besviken över utvecklingen, jag är besviken över hyresnivåerna, jag är besviken över fastighetsskötarens upprepade fylleriförseelser.
Jag är besviken över långvården, jag är besviken över kortvården, jag är besviken över dentalvårdens ständiga övergrepp.
Jag är besviken med måtta, jag är besviken med glatt humör, jag är besviken med full rätt.
Jag är besviken med viss tvekan, jag är besviken med fart och kläm, jag är besviken med bevarandet av min fulla integritet.
Jag är besviken med käckhet, jag är besviken med täckhet, jag är besviken med full rörlighet i alla leder.
Jag är besviken på invandringen, jag är besviken på utvandringen, jag är besviken på vandringspokalen.
Jag är besviken på socialdemokraterna, jag är besviken på kineserna, jag är besviken på snöskottarnas fallande tendens.
Jag är besviken på imperialismen, jag är besviken på tredje världen, jag är besviken på upplagespiralen.
Jag är besviken på kopplingstvånget, jag är besviken på lättåtkomligheten, jag är besviken på självrisken.
Jag är besviken över deras agerande, jag är besviken över nonchalansen, jag är besviken över att sådant ens får förekomma i ett demokratiskt samhälle.
Jag är besviken över den kalla sommaren, jag är besviken över den kalla vintern, jag är besviken över den kalla drinken.
Jag är besviken över världens gång, jag är besviken över denna oväntade vändning, jag är besviken över löneförhandlingarnas långsamma takt.
Jag är besviken över utvecklingen, jag är besviken över hyresnivåerna, jag är besviken över fastighetsskötarens upprepade fylleriförseelser.
Jag är besviken över långvården, jag är besviken över kortvården, jag är besviken över dentalvårdens ständiga övergrepp.
Jag är besviken med måtta, jag är besviken med glatt humör, jag är besviken med full rätt.
Jag är besviken med viss tvekan, jag är besviken med fart och kläm, jag är besviken med bevarandet av min fulla integritet.
Jag är besviken med käckhet, jag är besviken med täckhet, jag är besviken med full rörlighet i alla leder.
måndag 16 december 2019
NÄRA SKJUTER INGEN HARE
3234/
Jo, jag var och hörde på två som skrivit en bok om döden.
Och det var ju trevligt.
Fast dom hade förstås inget nytt att komma med.
Men det har ju ingen annan heller.
Men en av dom hade i alla fall nästan dött, och det berättade han gärna om, och därför ansåg han sig nog vara något av en expert på döden, och det.
Men!
"Nära skjuter ingen hare!"
Och det gäller även nära-döden-upplevelser.
Så jag fortsätter att hålla mig till mitt gamla vanliga: Döden är trevligt obegriplig.
Jo, jag var och hörde på två som skrivit en bok om döden.
Och det var ju trevligt.
Fast dom hade förstås inget nytt att komma med.
Men det har ju ingen annan heller.
Men en av dom hade i alla fall nästan dött, och det berättade han gärna om, och därför ansåg han sig nog vara något av en expert på döden, och det.
Men!
"Nära skjuter ingen hare!"
Och det gäller även nära-döden-upplevelser.
Så jag fortsätter att hålla mig till mitt gamla vanliga: Döden är trevligt obegriplig.
onsdag 4 december 2019
FÖR FREDEN OCH TVÅ TILL
3233/
Och Vi till att intervjua: "Du har kämpat för FREDEN i hela ditt liv. Har det gått bra?"
Och Han till att svara: "Det har gått väldigt bra!"
Och Han räknar upp alla krig Han förhindrat.
Och det var inte måttligt vad många krig han hade förhindrat.
Han hade förhindrat Första Världskriget, Andra Världskriget, Koreakriget, samt ett tiotal andra krig som vi här inte kan räkna upp på grund av imponerad platsbrist.
"Oj!" sa Vi imponerat.
"Jajamen!" sa Han belåtet.
"Men var det inte hårt många gånger?" undrade Vi.
"Visst var det hårt många gånger!" håller Han med "Som när jag ensam stoppade Andra Världskriget! Då var det hårt. Då fick jag verkligen slita hund. Men jag hade inget val. Det var bara att spotta upp nävarna och bita tag i tänderna, det fanns inget annat att göra, och till sist lyckades jag. Det blev inget Andra Världskrig, och det har jag aldrig ångrat."
"Men..?" undrar Vi, som en gång läst lite historia "Nog blev det väl ändå ett litet Andra Krig där på sluttampen..?"
"Nejnej!" säger Han bestämt "Det blev inte ens en bruten tumme! FRED, bara FRED, så långt ögat kunde nå!"
Ja. Det är en gammal man. Och ju gamlare män, desto mer vill man berömmas. Så Vi gick över till Framtida Krig som väl borde vara ännu lättare att stoppa i sin linda.
Vi frågade: "Vad tror du om FREDEN i framtiden? Är framtiden mörk, eller dyster, eller mittemellan?
Med andra ord, hur upplever du framtiden idag?"
"Jag säger som jag alltid har sagt!" (Sa Han) "I alla fall har jag sagt det ibland. Det kommer att bli krig inom tio år. Men om det inte blir krig inom tio år, beror det bara på att jag pratat så väl om FREDEN!"
Vi var imponerade. Väldigt imponerade. Imponerade till tusen. Vilken visdom! Det är inte varje dag man möter en så vis man. Inte ens i vårt yrke.
"Och vad hoppas du själv av framtiden..?" frågar Vi rutinerat för att runda av.
"Får jag bara evig FRED och evigt liv är jag i stort sett nöjd!" svarar Han blitt. Men Han har tydligen helt glömt bort BARNA.
"Nå, men BARNA..?" blir Vi tvungna påminna.
"Alla BARN ska förstås också få leva i evig FRED, vare sig dom vill eller ej!" hakar Han lydigt på.
"Och KLIMATET då..?" påpekar Vi, en del äldre behöver en rejäl puff i baken för att inte ohjälpligt framstå som äldre.
"KLIMATET, vilket KLIMAT? Jaså, det! Jo, KLIMATET ska förstås också ha det bra!" säger Han. En gammal man, som sagt. Som kanske inte riktigt hängt med. Som liksom sitter fast i allt det där gamla med FREDEN. Och som är lite osäker på allt det här nya med KLIMATET. Det lär vara svårt att få gamla hundar att sitta vackert i debatten. Men ändå, en gammal man som kämpat och kämpat. Och som alltid kämpat för FREDEN. Men aldrig kämpat för kriget.
"Som sagt..." gäspar Han gemytligt. Han börjar tydligen bli trött tolkar Vi det som. En gammal man som snart, snart passerat gaggningsgränsen. Men som fortfarande har en hel del att säga, även om det Han säger ibland börjar bli svårt att förstå: "Ett rejält krig vore väl egentligen det bästa som kunde hända! Ett stort krig som skulle rensa upp i allt pladder! Ett krig som skulle få slut på allt slödder! Men sån tur har vi väl inte..?" mumlar Han och faller i obotlig sömn.
Vilken FREDS-kämpe har icke detta varit! Det är sådana som Han, fast moderniserade, vi idag skulle behöva! För många gamla blir lätt bara gamla, och kan i stort sett bara svamla. Men Vi tar ändå bara med det Vi i förväg bestämt att Vi vill ta med.
Ja. Det var gamlingarna det. Nu är vi färdiga med gamlingarna. Nu gäller det BARNA. Och BARNA är nog ännu bättre än gamlingarna.Om man bara redigerar rätt, kan BARN bli hur spontana som helst. Och BARN blir förbluffande kloka, när Vi väl fått dom dit Vi vill. Det är bara att mata in dagens påbjudna åsikter i de små skallarna, så hasplar BARNA upp just dessa tankar hur lydigt och gulligt som helst. "Från BARNS och dårars mun skall du höra sanningen" som man säger. Eller sa. Fast dårarna sparar vi förstås till ett eget program. Det är dårarna väl värda. Enda nackdelen med dårarna är väl att man måste redigera ännu hårdare. Men Vi kan vårt jobb. Vi vet vad som ska tas bort. Och vad som ska vara kvar. Och Vi vet vem det är som bestämmer.
Och Vi har vår dröm: Tänk om det en dag skulle kunna komma en dåre, som samtidigt vore ett BARN!?
Vilket debatt-bingo skulle det då icke bli!
Men det vore väl för bra för att bli sant?
Det är nackdelen med drömmar, att drömmar ofta är dåliga på att slå in.
Och Vi till att intervjua: "Du har kämpat för FREDEN i hela ditt liv. Har det gått bra?"
Och Han till att svara: "Det har gått väldigt bra!"
Och Han räknar upp alla krig Han förhindrat.
Och det var inte måttligt vad många krig han hade förhindrat.
Han hade förhindrat Första Världskriget, Andra Världskriget, Koreakriget, samt ett tiotal andra krig som vi här inte kan räkna upp på grund av imponerad platsbrist.
"Oj!" sa Vi imponerat.
"Jajamen!" sa Han belåtet.
"Men var det inte hårt många gånger?" undrade Vi.
"Visst var det hårt många gånger!" håller Han med "Som när jag ensam stoppade Andra Världskriget! Då var det hårt. Då fick jag verkligen slita hund. Men jag hade inget val. Det var bara att spotta upp nävarna och bita tag i tänderna, det fanns inget annat att göra, och till sist lyckades jag. Det blev inget Andra Världskrig, och det har jag aldrig ångrat."
"Men..?" undrar Vi, som en gång läst lite historia "Nog blev det väl ändå ett litet Andra Krig där på sluttampen..?"
"Nejnej!" säger Han bestämt "Det blev inte ens en bruten tumme! FRED, bara FRED, så långt ögat kunde nå!"
Ja. Det är en gammal man. Och ju gamlare män, desto mer vill man berömmas. Så Vi gick över till Framtida Krig som väl borde vara ännu lättare att stoppa i sin linda.
Vi frågade: "Vad tror du om FREDEN i framtiden? Är framtiden mörk, eller dyster, eller mittemellan?
Med andra ord, hur upplever du framtiden idag?"
"Jag säger som jag alltid har sagt!" (Sa Han) "I alla fall har jag sagt det ibland. Det kommer att bli krig inom tio år. Men om det inte blir krig inom tio år, beror det bara på att jag pratat så väl om FREDEN!"
Vi var imponerade. Väldigt imponerade. Imponerade till tusen. Vilken visdom! Det är inte varje dag man möter en så vis man. Inte ens i vårt yrke.
"Och vad hoppas du själv av framtiden..?" frågar Vi rutinerat för att runda av.
"Får jag bara evig FRED och evigt liv är jag i stort sett nöjd!" svarar Han blitt. Men Han har tydligen helt glömt bort BARNA.
"Nå, men BARNA..?" blir Vi tvungna påminna.
"Alla BARN ska förstås också få leva i evig FRED, vare sig dom vill eller ej!" hakar Han lydigt på.
"Och KLIMATET då..?" påpekar Vi, en del äldre behöver en rejäl puff i baken för att inte ohjälpligt framstå som äldre.
"KLIMATET, vilket KLIMAT? Jaså, det! Jo, KLIMATET ska förstås också ha det bra!" säger Han. En gammal man, som sagt. Som kanske inte riktigt hängt med. Som liksom sitter fast i allt det där gamla med FREDEN. Och som är lite osäker på allt det här nya med KLIMATET. Det lär vara svårt att få gamla hundar att sitta vackert i debatten. Men ändå, en gammal man som kämpat och kämpat. Och som alltid kämpat för FREDEN. Men aldrig kämpat för kriget.
"Som sagt..." gäspar Han gemytligt. Han börjar tydligen bli trött tolkar Vi det som. En gammal man som snart, snart passerat gaggningsgränsen. Men som fortfarande har en hel del att säga, även om det Han säger ibland börjar bli svårt att förstå: "Ett rejält krig vore väl egentligen det bästa som kunde hända! Ett stort krig som skulle rensa upp i allt pladder! Ett krig som skulle få slut på allt slödder! Men sån tur har vi väl inte..?" mumlar Han och faller i obotlig sömn.
Vilken FREDS-kämpe har icke detta varit! Det är sådana som Han, fast moderniserade, vi idag skulle behöva! För många gamla blir lätt bara gamla, och kan i stort sett bara svamla. Men Vi tar ändå bara med det Vi i förväg bestämt att Vi vill ta med.
Ja. Det var gamlingarna det. Nu är vi färdiga med gamlingarna. Nu gäller det BARNA. Och BARNA är nog ännu bättre än gamlingarna.Om man bara redigerar rätt, kan BARN bli hur spontana som helst. Och BARN blir förbluffande kloka, när Vi väl fått dom dit Vi vill. Det är bara att mata in dagens påbjudna åsikter i de små skallarna, så hasplar BARNA upp just dessa tankar hur lydigt och gulligt som helst. "Från BARNS och dårars mun skall du höra sanningen" som man säger. Eller sa. Fast dårarna sparar vi förstås till ett eget program. Det är dårarna väl värda. Enda nackdelen med dårarna är väl att man måste redigera ännu hårdare. Men Vi kan vårt jobb. Vi vet vad som ska tas bort. Och vad som ska vara kvar. Och Vi vet vem det är som bestämmer.
Och Vi har vår dröm: Tänk om det en dag skulle kunna komma en dåre, som samtidigt vore ett BARN!?
Vilket debatt-bingo skulle det då icke bli!
Men det vore väl för bra för att bli sant?
Det är nackdelen med drömmar, att drömmar ofta är dåliga på att slå in.
torsdag 21 november 2019
STRIDBAR
3232/
Han tänkte han skulle bli läkare och tjäna pengar som gräs. Och det visade sig vara rätt lätt, ja, nästan för lätt. Det var bara att utbilda sig och stå i, och så var man läkare. Och fick inte bara bra betalt, det fanns dessutom gott om kvinnor inom och utom vården visade det sig. Och det var ju behändigt. Bara ta för sig, men ändå, aningen tråkigt i längden. Så han beslöt sig för att börja forska istället.
Det är ganska roligt att forska. Fast man ska förstås inte ha för bråttom. Men redan efter fem år trodde han att han hade kommit på något: Om man åt gräs då och då slapp man få cancer. I alla fall ibland.
Och han kom hurreka-ropande rusande ut ur sitt labb med sitt glada gräsbudskap, men!
Till sin stora sorg och förargelse fick han inget beröm. Han fick tvärtom, och det är inte roligt att få.
"Det var då själva fan!" sa han "Här har man suttit och forskat, och botat cancer, och allt, och ändå skäller dumjävlarna på mig! Men jag ska, MINSANN!"
Och MINSANN blev nu hans nyckelord. Han skrev debattartiklar som, MINSANN, osade svavel och sånt. Och Massmedian nappade förstås förtjust. Massmedian respekterar alltid såna som verkar vara väldigt arga. Eftersom vi svenskar är så fridsamma tror vi att alla som är arga är arga av goda skäl. Och att alla som är arga alltid har rätt.
Så det blev ett himla hallå. Och han badade vällustigt i hallå-andets vällust, och märkte hur mysigt det var att verka i motvind. Ju mer skäll han fick - desto mer rätt hade han. Trodde han, tyckte han, och ansåg han. Andras motstånd bevisade bara hans teoriers förträfflighet. Och cancer säljer bra, och när det nu var ett så billigt och bra botemedel som gräs, bingo! Artikel på artikel, debatt på debatt, insändare till tusen, och han var STRIDBAR! Tyckte Massmedian, och tyckte han själv. Och att inte alla godtog hans teorier berodde bara på att dom var RÄDDA!
Fast han var förstås en usel debattör. Alla debatter kom genast att gälla hans person, hans frisyr, hans människouppfattning, hans skjorta, hans hund, hans resvanor, ja, kom egentligen att handla om allt utom om hans gräsätningsteoriers eventuella vetenskapliga värde. Men vad gjorde det, huvudsaken var att han var STRIDBAR.
Om man hamnar i sådana debatter blir man snart en dumskalle, även om man varit begåvad från början.
Visst, men huvudsaken var väl ändå att man var STRIDBAR, eller hur?
Sverige har som bekant inte varit i krig på tusen-miljoner år och därför dyrkar vi i gengäld såna som är civil-STRIDBARA. Såna som alltid glatt hoppar upp och gormar och skäller så snart debattklockan klämtar för ännu en omgång. Och ju mer gorm, och gnäll, och skäll, desto bättre! Ju fler personangrepp desto bättre! En idealisk debatt är den där man glömmer bort vad den handlade om från början. Huvudsaken är det gapas och stås i, och det gör det, det gör det, lita på mig.
Fast för mig är förstås STRIDBAR ett negativt laddat ord. Om det nu ens är laddat?
Och jag har inte heller någon som helst respekt för ordet "engagerad". Alla tokjävlar är "engagerade", alla skurkar är "engagerade", och alla svammel-Pettrar är "engagerade", det är det som är felet, men hur gick det då för den STRIDBARE läkaren/forskaren/debattören?
Ja, gick och gick. Det gick väl som vanligt. Han fortsatte att glatt gorma sig fram genom livet. Fanns alltid ett eller annat meningslöst bråk. Fanns alltid en eller annan meningslös meningsmotståndare.
Aldrig har väl någon varit mer beroende. Beroende av andras åsikter. Beroende av att alltid vara tvungen att tycka tvärtom. Beroende av att alltid framstå som STRIDBAR.
Jaja. Hela den där uppblåsta STRIDBARheten som såg så käck ut, var egentligen bara flykt och feghet. Och den där löjliga tanken: att andras motstånd skulle bevisa att man själv hade rätt? Det är ju så dumt att jag blir tvungen snart sätta punkt för att inte själv sluta som stridbar, om än stridbar med små bokstäver, någon måtta får det väl vara även på stridbarheten.
Han tänkte han skulle bli läkare och tjäna pengar som gräs. Och det visade sig vara rätt lätt, ja, nästan för lätt. Det var bara att utbilda sig och stå i, och så var man läkare. Och fick inte bara bra betalt, det fanns dessutom gott om kvinnor inom och utom vården visade det sig. Och det var ju behändigt. Bara ta för sig, men ändå, aningen tråkigt i längden. Så han beslöt sig för att börja forska istället.
Det är ganska roligt att forska. Fast man ska förstås inte ha för bråttom. Men redan efter fem år trodde han att han hade kommit på något: Om man åt gräs då och då slapp man få cancer. I alla fall ibland.
Och han kom hurreka-ropande rusande ut ur sitt labb med sitt glada gräsbudskap, men!
Till sin stora sorg och förargelse fick han inget beröm. Han fick tvärtom, och det är inte roligt att få.
"Det var då själva fan!" sa han "Här har man suttit och forskat, och botat cancer, och allt, och ändå skäller dumjävlarna på mig! Men jag ska, MINSANN!"
Och MINSANN blev nu hans nyckelord. Han skrev debattartiklar som, MINSANN, osade svavel och sånt. Och Massmedian nappade förstås förtjust. Massmedian respekterar alltid såna som verkar vara väldigt arga. Eftersom vi svenskar är så fridsamma tror vi att alla som är arga är arga av goda skäl. Och att alla som är arga alltid har rätt.
Så det blev ett himla hallå. Och han badade vällustigt i hallå-andets vällust, och märkte hur mysigt det var att verka i motvind. Ju mer skäll han fick - desto mer rätt hade han. Trodde han, tyckte han, och ansåg han. Andras motstånd bevisade bara hans teoriers förträfflighet. Och cancer säljer bra, och när det nu var ett så billigt och bra botemedel som gräs, bingo! Artikel på artikel, debatt på debatt, insändare till tusen, och han var STRIDBAR! Tyckte Massmedian, och tyckte han själv. Och att inte alla godtog hans teorier berodde bara på att dom var RÄDDA!
Fast han var förstås en usel debattör. Alla debatter kom genast att gälla hans person, hans frisyr, hans människouppfattning, hans skjorta, hans hund, hans resvanor, ja, kom egentligen att handla om allt utom om hans gräsätningsteoriers eventuella vetenskapliga värde. Men vad gjorde det, huvudsaken var att han var STRIDBAR.
Om man hamnar i sådana debatter blir man snart en dumskalle, även om man varit begåvad från början.
Visst, men huvudsaken var väl ändå att man var STRIDBAR, eller hur?
Sverige har som bekant inte varit i krig på tusen-miljoner år och därför dyrkar vi i gengäld såna som är civil-STRIDBARA. Såna som alltid glatt hoppar upp och gormar och skäller så snart debattklockan klämtar för ännu en omgång. Och ju mer gorm, och gnäll, och skäll, desto bättre! Ju fler personangrepp desto bättre! En idealisk debatt är den där man glömmer bort vad den handlade om från början. Huvudsaken är det gapas och stås i, och det gör det, det gör det, lita på mig.
Fast för mig är förstås STRIDBAR ett negativt laddat ord. Om det nu ens är laddat?
Och jag har inte heller någon som helst respekt för ordet "engagerad". Alla tokjävlar är "engagerade", alla skurkar är "engagerade", och alla svammel-Pettrar är "engagerade", det är det som är felet, men hur gick det då för den STRIDBARE läkaren/forskaren/debattören?
Ja, gick och gick. Det gick väl som vanligt. Han fortsatte att glatt gorma sig fram genom livet. Fanns alltid ett eller annat meningslöst bråk. Fanns alltid en eller annan meningslös meningsmotståndare.
Aldrig har väl någon varit mer beroende. Beroende av andras åsikter. Beroende av att alltid vara tvungen att tycka tvärtom. Beroende av att alltid framstå som STRIDBAR.
Jaja. Hela den där uppblåsta STRIDBARheten som såg så käck ut, var egentligen bara flykt och feghet. Och den där löjliga tanken: att andras motstånd skulle bevisa att man själv hade rätt? Det är ju så dumt att jag blir tvungen snart sätta punkt för att inte själv sluta som stridbar, om än stridbar med små bokstäver, någon måtta får det väl vara även på stridbarheten.
onsdag 20 november 2019
RESPEKTERA PÅ HELTID
3231/
Han respekterade alla religioner.
Sa han.
Men han upptäckte att det fanns en himla massa religioner, det fanns tydligen hur många religioner som helst.
Och alla religioner skulle förstås respekteras.
Tyckte han.
Så han blev tvungen sluta jobba.
Att sluta jobba var tydligen enda sättet att kunna hinna med att respektera alla religioner.
Så nu respekterade han alla religioner på heltid.
För det är viktigare att respektera, än att jobba.
Hävdade han.
Och han var lycklig värre.
Påstod han.
För respekt är viktigast av allt.
Ansåg han.
(Men det var han det. Jag respekterar inte såna som respekterar alla religioner.
Men handlar det om idioter, eller om lögnare, eller om båda två?)
Han respekterade alla religioner.
Sa han.
Men han upptäckte att det fanns en himla massa religioner, det fanns tydligen hur många religioner som helst.
Och alla religioner skulle förstås respekteras.
Tyckte han.
Så han blev tvungen sluta jobba.
Att sluta jobba var tydligen enda sättet att kunna hinna med att respektera alla religioner.
Så nu respekterade han alla religioner på heltid.
För det är viktigare att respektera, än att jobba.
Hävdade han.
Och han var lycklig värre.
Påstod han.
För respekt är viktigast av allt.
Ansåg han.
(Men det var han det. Jag respekterar inte såna som respekterar alla religioner.
Men handlar det om idioter, eller om lögnare, eller om båda två?)
onsdag 13 november 2019
VI KAN KALLA HONOM M
3230/
Ingela hade en man, men annars inget särskilt. Och mannen, vi kan kalla honom M, var inget särskilt, bara en helt vanlig man. Om ens det.
Ingela bodde motvilligt på landet, och där satt hon nu, där hon satt, på landet.
M hade det lite bättre, eftersom han hade Bilen. Och M for fram och tillbaka, fram och tillbaka, i Bilen, vilket som bekant är mycket roligt.
Men Ingela satt hemma i huset och tittade på fåglarnas enfaldiga luftstrider. Och inget hände, och det enda som hände, var att bokbussen kom förbi och tutade försynt en gång per månad.
Ingela lånade några böcker. Mest för att få en promenad. Men så började hon läsa en bok, två, tre.
Den rätt-tänkande bokbussbibliotekarien hade försett bokbussen med feministisk litteratur till tusen. Och Ingela började läsa den feministiska litteratur hon, mest av misstag, råkat låna. Och! Det piggade sannerligen upp! Här läste Ingela nu om hur elak Mannen varit sedan urminnes tider. Mannen hade, bland annat, bränt jättekloka häxor på bål, ett jävla sätt, men inte nog med det! Mannen hade dessutom supit, krigat, mördat, misshandlat samt våldtagit i hundrade år!
Ja, allt var tydligen Mannens fel! Allt!
"Men ujujuj!?" sa Ingela uppiggat upprört, och just då kom Bilen aningslöst inåkande på gården. Och så kom M inlufsande som vanligt, men det skulle han inte ha gjort.
I ett jehuj kom Ingela rusande, och anklagelserna mot Mannen kom snart M att blekna och rodna samtidigt.
Först efter ett tag fattade M att han tydligen, på något konstigt sätt, hade mördat, och misshandlat, samt våldtagit, och så vidare. Men när M förvirrat ville ha närmare besked om när allt detta egentligen skulle ha hänt, förklarade Ingela att diskussionen för hennes del var avslutad.
Nå det var ju skönt tyckte M, och eftersom han inte förstod något förlät han allt. Fast invärtes muttrade han kanske något om "övergångsålder"? Vad nu det skulle förklara? Alla åldrar är väl övergångsåldrar på den raka men krokiga vägen mot döden, eller hur?
Man åt. Under tystnad. Men kalorier trivs alltid i magen. Sen må kalorierna vara hur tomma och tysta och dumma som helst. Kalorier dömer ingen.
Eftersom M var en beskedlig man fick han ännu mera skäll senare på kvällen som han stillatigande tog emot framför teven.
"Fan va hon har börjat surra? Kan de va de att hon inte tålde nåt i maten? Kvinner tål visst mindre skit i maten än män, säger dom? Eller kan de va de att kvinner är annorlunda än män? Man borde väl egentligen fråga nån, om det bara fanns nån att fråga?"
Och från och med den dagen blev det rätt bråkigt hemma. Och visst var det synd om M, visst, men det är nästan alltid rätt åt folk när det är synd om folk.
Men om Ingela var det inte ett dugg synd. Hon hade hittat ett verktyg, ett vapen, och ett evigt verbalt överläge.
M hade inte chans. M blev tystare och tråkigare än någonsin förr. Det enda M egentligen vågade yttra sig om var Bilen. Men inte ens Bilen fick fara i frid i längden. Bilen var visst numera en kallhamrad mördare av kvinnor, barn, rådjur, och gamlingar. Det var fan vad det ibland körde ihop sig, tyckte M.
Var det bara det gamla goda kafferepssurret om Dom Dumma Karlarna, tihi!? Fast förädlat till feminism? Eller var det något annat, något nytt, något bättre än så? Ja, inte visste M, och inte vet jag.
Och Ingela hade hela historien att retroaktivt använda som slagträ mot mannen M. Och hela historien är inte att leka med, och hela historien borde väl räcka livet ut, och gjorde så.
Men aldrig att M egentligen fattade något. M fattade inte ens vad det var han förväntades fatta.
M bara lufsade vidare genom livet. Och tyckte att allt, i stort sett, var bra, och ungefär som förr.
"Fast lite bråkigare hemma har det väl kanske blivit, när jag tänker efter? Men det verkar ju ändå
som om Ingela trivs lite bättre nu? Hon kanske inte alltid hade det så muntert här hemma på dagarna? Alldeles ensam på landet, när jag var borta med Bilen, och så? Ja, vad vet man om kvinner på landet egentligen? Men nu är det, hur som helst, snart älgjakt. Och då skjuter man alla problem åt sidan. Och så kommer man nära naturen, och djuren, och det."
Ingela hade en man, men annars inget särskilt. Och mannen, vi kan kalla honom M, var inget särskilt, bara en helt vanlig man. Om ens det.
Ingela bodde motvilligt på landet, och där satt hon nu, där hon satt, på landet.
M hade det lite bättre, eftersom han hade Bilen. Och M for fram och tillbaka, fram och tillbaka, i Bilen, vilket som bekant är mycket roligt.
Men Ingela satt hemma i huset och tittade på fåglarnas enfaldiga luftstrider. Och inget hände, och det enda som hände, var att bokbussen kom förbi och tutade försynt en gång per månad.
Ingela lånade några böcker. Mest för att få en promenad. Men så började hon läsa en bok, två, tre.
Den rätt-tänkande bokbussbibliotekarien hade försett bokbussen med feministisk litteratur till tusen. Och Ingela började läsa den feministiska litteratur hon, mest av misstag, råkat låna. Och! Det piggade sannerligen upp! Här läste Ingela nu om hur elak Mannen varit sedan urminnes tider. Mannen hade, bland annat, bränt jättekloka häxor på bål, ett jävla sätt, men inte nog med det! Mannen hade dessutom supit, krigat, mördat, misshandlat samt våldtagit i hundrade år!
Ja, allt var tydligen Mannens fel! Allt!
"Men ujujuj!?" sa Ingela uppiggat upprört, och just då kom Bilen aningslöst inåkande på gården. Och så kom M inlufsande som vanligt, men det skulle han inte ha gjort.
I ett jehuj kom Ingela rusande, och anklagelserna mot Mannen kom snart M att blekna och rodna samtidigt.
Först efter ett tag fattade M att han tydligen, på något konstigt sätt, hade mördat, och misshandlat, samt våldtagit, och så vidare. Men när M förvirrat ville ha närmare besked om när allt detta egentligen skulle ha hänt, förklarade Ingela att diskussionen för hennes del var avslutad.
Nå det var ju skönt tyckte M, och eftersom han inte förstod något förlät han allt. Fast invärtes muttrade han kanske något om "övergångsålder"? Vad nu det skulle förklara? Alla åldrar är väl övergångsåldrar på den raka men krokiga vägen mot döden, eller hur?
Man åt. Under tystnad. Men kalorier trivs alltid i magen. Sen må kalorierna vara hur tomma och tysta och dumma som helst. Kalorier dömer ingen.
Eftersom M var en beskedlig man fick han ännu mera skäll senare på kvällen som han stillatigande tog emot framför teven.
"Fan va hon har börjat surra? Kan de va de att hon inte tålde nåt i maten? Kvinner tål visst mindre skit i maten än män, säger dom? Eller kan de va de att kvinner är annorlunda än män? Man borde väl egentligen fråga nån, om det bara fanns nån att fråga?"
Och från och med den dagen blev det rätt bråkigt hemma. Och visst var det synd om M, visst, men det är nästan alltid rätt åt folk när det är synd om folk.
Men om Ingela var det inte ett dugg synd. Hon hade hittat ett verktyg, ett vapen, och ett evigt verbalt överläge.
M hade inte chans. M blev tystare och tråkigare än någonsin förr. Det enda M egentligen vågade yttra sig om var Bilen. Men inte ens Bilen fick fara i frid i längden. Bilen var visst numera en kallhamrad mördare av kvinnor, barn, rådjur, och gamlingar. Det var fan vad det ibland körde ihop sig, tyckte M.
Var det bara det gamla goda kafferepssurret om Dom Dumma Karlarna, tihi!? Fast förädlat till feminism? Eller var det något annat, något nytt, något bättre än så? Ja, inte visste M, och inte vet jag.
Och Ingela hade hela historien att retroaktivt använda som slagträ mot mannen M. Och hela historien är inte att leka med, och hela historien borde väl räcka livet ut, och gjorde så.
Men aldrig att M egentligen fattade något. M fattade inte ens vad det var han förväntades fatta.
M bara lufsade vidare genom livet. Och tyckte att allt, i stort sett, var bra, och ungefär som förr.
"Fast lite bråkigare hemma har det väl kanske blivit, när jag tänker efter? Men det verkar ju ändå
som om Ingela trivs lite bättre nu? Hon kanske inte alltid hade det så muntert här hemma på dagarna? Alldeles ensam på landet, när jag var borta med Bilen, och så? Ja, vad vet man om kvinner på landet egentligen? Men nu är det, hur som helst, snart älgjakt. Och då skjuter man alla problem åt sidan. Och så kommer man nära naturen, och djuren, och det."
onsdag 6 november 2019
GRANNCONTAINER
3229/
När hösten kommer växer grovsopbergen upp som svampar ur marken. Ett pålitligare hösttecken än fåglarnas flaxande hit och dit. Djur & natur kan man aldrig lita på, men grovsopor ljuger aldrig.
Hon räfsade löv. Han sågade gren. Hon försökte ta hand om alla äpplen, men! Men vad ska egentligen vårt moderna samhälle göra med allt mos?
"Inte vet jag!" sa Han och tände pipan och höstbrasan.
Och så var det då GROVSOPORNA. Han-och-Hon höll hårt på traditionerna. Men nu fanns det bara tre traditioner kvar: Jul, midsommar, och grovsopor. Och grovsoporna var den bokstavligt tyngsta traditionen. Men som tur var hade grannarna enats om en gemensam grovuppsamlingsplats precis i närheten av villan.
Han-och-Hon hade bytt frysbox, hade bytt spis, och diskmaskinen hade också gått åt helvete. Trädgårdsmöblerna var, som vanligt, utslitna, och de käcka mini-cyklarna från sjuttiotalet ohjälpligt punkterade.
Och fyra banan-kartonger med lite av varje.
Och en stor burk med nån äcklig gegga, som jag inte ens vill veta namnet på.
Han-och-Hon släpade allt detta, och en hel del därtill, fram till den närbelägna granngrovsopuppsamlingsplatsen.
"Det är tungt att bära tungt!" ansåg Hon.
"Att det är!" höll Han med.
"Men det blir skönt slippa skräpet!" sa Hon.
"Att det blir!" sa Han.
Båda pustade ut. Och synade sophögen.
"Men titta! Det där bordet?" sa Hon.
Och Han tittade det där bordet.
Och det där bordet tittade tillbaka.
Och det där bordet såg bra ut.
"Det ser ju nästan nytt ut?" sa Han, och såg sig försiktigt omkring.
"Törs vi?" sa Hon.
"Vi törs!" sa Han tryggt.
Och de tordes.
"Orkar vi?" undrade Hon.
"Vi orkar!" hävdade Han.
Och de orkade.
Han-och-Hon synade bordet i trygghet på nära håll.
"Otroligt..." sa Han.
"Det är visst ek, och patina, och allt!" sa Hon med bruten stämma.
"Det där lilla kan jag fixa hur lätt som helst!" sa Han och pekade manligt "Det enda som behövs är en såg, och kanske lite lim. Som så ofta här i livet."
"Himla tur att vi såg det först!" sa Hon.
"Nån gång ska man väl ha tur" sa Han, som var lagd lite åt det filosofiska hållet.
"Ska vi ha det i teverummet?" föreslog Hon.
"Jo, vi kastar det lilla låga?" framkastade Han, mest på prov.
"Ja! Det har gjort sitt!" avgjorde Hon.
"Jag bär bort det med en gång!" sa Han, och bar bort det lilla låga med en gång. Men snart var Han tillbaka, fortfarande med grovsopfyndarens förslagna min. Har man en gång sett denna min glömmer man den aldrig. Man kanske inte fattar VAD den betyder. Men man fattar ATT den betyder. Fast den måste förstås ses för att fattas. Men så är det ju ofta med miner.
"Såg någon dig?" undrade Hon.
"Bara estländaren. Han frågade om vi behövde äpplen."
"Va sa du då?" sa Hon oroligt.
"Ja, va skulle jag säga?" sa Han "Och så tog han båda våra gamla mini-cyklar!"
"Ojdå! Ja, det kanske var dumt kasta cyklarna? Tänk om dom blir moderna igen?" funderade Hon högt.
"Man vet aldrig med cyklar" sa Han,
och "arf-arf-arf!" instämde Hunden.
"Han är himla klok!" sa Hon.
"Tja? Kanske? För att vara estländare då?" sa Han, påfallande tveksamt.
"Jag menade Hunden!" förtydligade Hon.
"Jaså den? Fast själv är jag nog jävligt trött på Hunden. Den gör ju inget annat än hårar och skäller?"
"Kasta den då, om dunödvändigt vill!" sa Hon generöst efter att ha avläst hans tankar. Och det var inte särskilt svårt numera att avläsa hans tankar, eftersom Han hade blivit väldigt tunnhårig.
"Bra! Har vi kvar nån banan-kartong? Men vad ska jag säga, om han envisas med sina jävla äpplen?" undrade Han.
"Säg att han kan ge äpplena åt hunden!" föreslog Hon finurligt.
"Perfekt! Då skulle vi klämma åt två flugor i samma smälla!" sa Han förtjust, tryckte ner Hunden i banan-kartongen och gick glatt visslande tillbaka till granngrovsopuppsamlingsplatsen.
När hösten kommer växer grovsopbergen upp som svampar ur marken. Ett pålitligare hösttecken än fåglarnas flaxande hit och dit. Djur & natur kan man aldrig lita på, men grovsopor ljuger aldrig.
Hon räfsade löv. Han sågade gren. Hon försökte ta hand om alla äpplen, men! Men vad ska egentligen vårt moderna samhälle göra med allt mos?
"Inte vet jag!" sa Han och tände pipan och höstbrasan.
Och så var det då GROVSOPORNA. Han-och-Hon höll hårt på traditionerna. Men nu fanns det bara tre traditioner kvar: Jul, midsommar, och grovsopor. Och grovsoporna var den bokstavligt tyngsta traditionen. Men som tur var hade grannarna enats om en gemensam grovuppsamlingsplats precis i närheten av villan.
Han-och-Hon hade bytt frysbox, hade bytt spis, och diskmaskinen hade också gått åt helvete. Trädgårdsmöblerna var, som vanligt, utslitna, och de käcka mini-cyklarna från sjuttiotalet ohjälpligt punkterade.
Och fyra banan-kartonger med lite av varje.
Och en stor burk med nån äcklig gegga, som jag inte ens vill veta namnet på.
Han-och-Hon släpade allt detta, och en hel del därtill, fram till den närbelägna granngrovsopuppsamlingsplatsen.
"Det är tungt att bära tungt!" ansåg Hon.
"Att det är!" höll Han med.
"Men det blir skönt slippa skräpet!" sa Hon.
"Att det blir!" sa Han.
Båda pustade ut. Och synade sophögen.
"Men titta! Det där bordet?" sa Hon.
Och Han tittade det där bordet.
Och det där bordet tittade tillbaka.
Och det där bordet såg bra ut.
"Det ser ju nästan nytt ut?" sa Han, och såg sig försiktigt omkring.
"Törs vi?" sa Hon.
"Vi törs!" sa Han tryggt.
Och de tordes.
"Orkar vi?" undrade Hon.
"Vi orkar!" hävdade Han.
Och de orkade.
Han-och-Hon synade bordet i trygghet på nära håll.
"Otroligt..." sa Han.
"Det är visst ek, och patina, och allt!" sa Hon med bruten stämma.
"Det där lilla kan jag fixa hur lätt som helst!" sa Han och pekade manligt "Det enda som behövs är en såg, och kanske lite lim. Som så ofta här i livet."
"Himla tur att vi såg det först!" sa Hon.
"Nån gång ska man väl ha tur" sa Han, som var lagd lite åt det filosofiska hållet.
"Ska vi ha det i teverummet?" föreslog Hon.
"Jo, vi kastar det lilla låga?" framkastade Han, mest på prov.
"Ja! Det har gjort sitt!" avgjorde Hon.
"Jag bär bort det med en gång!" sa Han, och bar bort det lilla låga med en gång. Men snart var Han tillbaka, fortfarande med grovsopfyndarens förslagna min. Har man en gång sett denna min glömmer man den aldrig. Man kanske inte fattar VAD den betyder. Men man fattar ATT den betyder. Fast den måste förstås ses för att fattas. Men så är det ju ofta med miner.
"Såg någon dig?" undrade Hon.
"Bara estländaren. Han frågade om vi behövde äpplen."
"Va sa du då?" sa Hon oroligt.
"Ja, va skulle jag säga?" sa Han "Och så tog han båda våra gamla mini-cyklar!"
"Ojdå! Ja, det kanske var dumt kasta cyklarna? Tänk om dom blir moderna igen?" funderade Hon högt.
"Man vet aldrig med cyklar" sa Han,
och "arf-arf-arf!" instämde Hunden.
"Han är himla klok!" sa Hon.
"Tja? Kanske? För att vara estländare då?" sa Han, påfallande tveksamt.
"Jag menade Hunden!" förtydligade Hon.
"Jaså den? Fast själv är jag nog jävligt trött på Hunden. Den gör ju inget annat än hårar och skäller?"
"Kasta den då, om dunödvändigt vill!" sa Hon generöst efter att ha avläst hans tankar. Och det var inte särskilt svårt numera att avläsa hans tankar, eftersom Han hade blivit väldigt tunnhårig.
"Bra! Har vi kvar nån banan-kartong? Men vad ska jag säga, om han envisas med sina jävla äpplen?" undrade Han.
"Säg att han kan ge äpplena åt hunden!" föreslog Hon finurligt.
"Perfekt! Då skulle vi klämma åt två flugor i samma smälla!" sa Han förtjust, tryckte ner Hunden i banan-kartongen och gick glatt visslande tillbaka till granngrovsopuppsamlingsplatsen.
torsdag 31 oktober 2019
RÅDIGT INGRIPANDE
3228/
Det var bättre förr, då det fanns kontanter på alla banker.
Allt blir sannerligen inte bättre. Inte för alla. I alla fall inte för bankrånare.
Och vad har man idag istället för kontanter i banker? Det vet ingen. Någon slags rådgivning, gissar jag. Men en bankrånare behöver ingen rådgivning. En bankrånare behöver kontanter. Och nu var det dags att fylla på kontantförrådet, och det här var alltså på den tiden då det fanns kontanter på banker.
Rånarn behövde kontanter, en plan, ett hotfullt vapen, en rymlig och stark plastpåse, ett bra bankkontor, som dessutom råkade vara öppet, men sen var det bara att börja råna och stå i.
Rånarn klev in, visade upp det hotfulla vapnet, bad att få plastpåsen full med sedlar, och resten var ren rutin.
Bankfolket packade snällt och snabbt pengar i plastpåsen. Bankfacket hade förbjudit personalen att spela hjälte, eftersom hjältarna var anslutna till ett helt annat fackförbund.
Och allt gick som smort, verkade det som.
Men då kom, helt oväntat, en helt vanlig kund in i lokalen och ställde sig snällt att köa bakom Rånarns tämligen vita skjorta.
"Stick åt helvete! Det här är ett rån!" sa Rånarn och viftade hotfullt med vapnet, som seden var.
" Ett rån?" sa Kunden förvånat.
"Jajamen!" sa Rånarn stolt och viftade på.
"Jag har nog egentligen aldrig varit särskilt förtjust i det där med rån..?" sa Kunden och funderade på vad han skulle göra åt saken. Men eftersom han sett filmen "M" (Med Peter Lorre och några till) kom han på: Med sin kulspetspenna ritade han ett stort M bakpå Rånarns ganska vita skjorta.
"Vafan göru borgarjävel!?" röt Rånarn och viftade mer hotfullt än någonsin.
"Förlåt! Jag råkade bara komma åt avtryckaren på kulspetspennan!" sa Kunden, och låtsades vara ännu äldre, och ännu mer förvirrad, än han egentligen var.
"Jävla tur för dig att jag inte har tid att slå ihjäl dig!" morrade Rånarn, tog sin plastpåse, och gick ut ur banklokalen. Man skulle gå, inte springa, hade Rånarn hört, för såna som sprang var det visst alltid något skumt med.
Och det var det. Nu kunde bankpersonalen i lugn och ro trycka på alla knappar som man skulle trycka på. Och eftersom Polisen, av en ren slump, råkade vara vid en närliggande korvkiosk var Polisen där på nolltid. Och Polisen grep genast en misstänkt person försedd med plastpåse. För eftersom Rånarn, på grund av sin osunda livsstil, hade usel kondition hade han inte kommit långt. Han hade inte kommit långt ifrån banken, och egentligen hade han inte kommit långt i livet heller. Och även om hans brottskarriär hade varit hyfsat långvarig, så hade han inte kommit särskilt långt i denna karriär heller.
Och nu tittade Polisen sakkunnigt i plastpåsen. Och nu såg Polisen sedlarna. Och nu såg det inte särskilt bra ut för Rånarn.
"Ta hit påsen snutjävlar!" vrålade Rånarn "Jag har inte gjort något! Jag är oskyldig till allt!"
"Är det dina pengar?" frågade Polisen intresserat.
"Klart det är mina pengar, eftersom det är min påse!" försökte Rånarn argumentera logiskt.
Men logik biter inte på poliser. Inte alltid. Och inte på alla. Och det fanns massor med vittnen, som till och med vågade vittna, för det här var några år sen. Och Kundens stora M bakpå Rånarns, något så när, vita skjorta avgjorde saken. Till Rånarns nackdel.
"Det var rådigt handlat!" sa Polisen, och menade det.
"Jag gjorde bara min plikt!" sa Kunden.
"Om alla gjorde sin plikt, skulle det inte behövas några poliser!" sa Polisen.
"Men hur skulle det då gå med alla poliser som förlorade sina jobb?" undrade Kunden oroligt, eftersom han var en sån där som brukade oroa sig för andra, och deras situation.
"Vafan står ni och surrar om era fascist-jävlar!?" avbröt Rånarn som stått bredvid och lyssnat och glott "Kapitalisterna får sno åt sig hur många miljoner som helst! Då är det inte mer än rätt att jag får ta tillbaka lite av det dom stulit från mig! Som arbetat och slitit och betalat skatt i hela mitt liv!"
"Eftersom du aldrig har arbetat i hela ditt liv, har du aldrig betalat någon skatt!" påpekade Polisen torrt, eftersom Rånarn var väl känd av Polisen.
"Märk inte ord!" sa Rånarn surt "Här handlar det om principer, och inte om småborgerliga detaljer! När ska folk fatta att även vi rånare har rättigheter? Hur länge ska det dröja tills folk inser vår svåra sittaschon!?"
"Jag hoppas det ska dröja ett bra tag!" sa Polisen, och föste in Rånarn i polisbilen, och på sikt in i fängelset.
Och det hoppas väl egentligen jag också.
"Varför super den där jeppen?" var förr en vanlig fråga.
Men: "Hur får man slöddret att sluta slöddra?" är idag en bättre fråga.
Men att en fråga är bra, betyder inte att det finns något bra svar.
Och att fängelser är dåliga, bevisar inte att fångar är bra.
Men ett civiliserat samhälle bör behandla sina fångar bättre än dom egentligen förtjänar.
Antar jag.
Det var bättre förr, då det fanns kontanter på alla banker.
Allt blir sannerligen inte bättre. Inte för alla. I alla fall inte för bankrånare.
Och vad har man idag istället för kontanter i banker? Det vet ingen. Någon slags rådgivning, gissar jag. Men en bankrånare behöver ingen rådgivning. En bankrånare behöver kontanter. Och nu var det dags att fylla på kontantförrådet, och det här var alltså på den tiden då det fanns kontanter på banker.
Rånarn behövde kontanter, en plan, ett hotfullt vapen, en rymlig och stark plastpåse, ett bra bankkontor, som dessutom råkade vara öppet, men sen var det bara att börja råna och stå i.
Rånarn klev in, visade upp det hotfulla vapnet, bad att få plastpåsen full med sedlar, och resten var ren rutin.
Bankfolket packade snällt och snabbt pengar i plastpåsen. Bankfacket hade förbjudit personalen att spela hjälte, eftersom hjältarna var anslutna till ett helt annat fackförbund.
Och allt gick som smort, verkade det som.
Men då kom, helt oväntat, en helt vanlig kund in i lokalen och ställde sig snällt att köa bakom Rånarns tämligen vita skjorta.
"Stick åt helvete! Det här är ett rån!" sa Rånarn och viftade hotfullt med vapnet, som seden var.
" Ett rån?" sa Kunden förvånat.
"Jajamen!" sa Rånarn stolt och viftade på.
"Jag har nog egentligen aldrig varit särskilt förtjust i det där med rån..?" sa Kunden och funderade på vad han skulle göra åt saken. Men eftersom han sett filmen "M" (Med Peter Lorre och några till) kom han på: Med sin kulspetspenna ritade han ett stort M bakpå Rånarns ganska vita skjorta.
"Vafan göru borgarjävel!?" röt Rånarn och viftade mer hotfullt än någonsin.
"Förlåt! Jag råkade bara komma åt avtryckaren på kulspetspennan!" sa Kunden, och låtsades vara ännu äldre, och ännu mer förvirrad, än han egentligen var.
"Jävla tur för dig att jag inte har tid att slå ihjäl dig!" morrade Rånarn, tog sin plastpåse, och gick ut ur banklokalen. Man skulle gå, inte springa, hade Rånarn hört, för såna som sprang var det visst alltid något skumt med.
Och det var det. Nu kunde bankpersonalen i lugn och ro trycka på alla knappar som man skulle trycka på. Och eftersom Polisen, av en ren slump, råkade vara vid en närliggande korvkiosk var Polisen där på nolltid. Och Polisen grep genast en misstänkt person försedd med plastpåse. För eftersom Rånarn, på grund av sin osunda livsstil, hade usel kondition hade han inte kommit långt. Han hade inte kommit långt ifrån banken, och egentligen hade han inte kommit långt i livet heller. Och även om hans brottskarriär hade varit hyfsat långvarig, så hade han inte kommit särskilt långt i denna karriär heller.
Och nu tittade Polisen sakkunnigt i plastpåsen. Och nu såg Polisen sedlarna. Och nu såg det inte särskilt bra ut för Rånarn.
"Ta hit påsen snutjävlar!" vrålade Rånarn "Jag har inte gjort något! Jag är oskyldig till allt!"
"Är det dina pengar?" frågade Polisen intresserat.
"Klart det är mina pengar, eftersom det är min påse!" försökte Rånarn argumentera logiskt.
Men logik biter inte på poliser. Inte alltid. Och inte på alla. Och det fanns massor med vittnen, som till och med vågade vittna, för det här var några år sen. Och Kundens stora M bakpå Rånarns, något så när, vita skjorta avgjorde saken. Till Rånarns nackdel.
"Det var rådigt handlat!" sa Polisen, och menade det.
"Jag gjorde bara min plikt!" sa Kunden.
"Om alla gjorde sin plikt, skulle det inte behövas några poliser!" sa Polisen.
"Men hur skulle det då gå med alla poliser som förlorade sina jobb?" undrade Kunden oroligt, eftersom han var en sån där som brukade oroa sig för andra, och deras situation.
"Vafan står ni och surrar om era fascist-jävlar!?" avbröt Rånarn som stått bredvid och lyssnat och glott "Kapitalisterna får sno åt sig hur många miljoner som helst! Då är det inte mer än rätt att jag får ta tillbaka lite av det dom stulit från mig! Som arbetat och slitit och betalat skatt i hela mitt liv!"
"Eftersom du aldrig har arbetat i hela ditt liv, har du aldrig betalat någon skatt!" påpekade Polisen torrt, eftersom Rånarn var väl känd av Polisen.
"Märk inte ord!" sa Rånarn surt "Här handlar det om principer, och inte om småborgerliga detaljer! När ska folk fatta att även vi rånare har rättigheter? Hur länge ska det dröja tills folk inser vår svåra sittaschon!?"
"Jag hoppas det ska dröja ett bra tag!" sa Polisen, och föste in Rånarn i polisbilen, och på sikt in i fängelset.
Och det hoppas väl egentligen jag också.
"Varför super den där jeppen?" var förr en vanlig fråga.
Men: "Hur får man slöddret att sluta slöddra?" är idag en bättre fråga.
Men att en fråga är bra, betyder inte att det finns något bra svar.
Och att fängelser är dåliga, bevisar inte att fångar är bra.
Men ett civiliserat samhälle bör behandla sina fångar bättre än dom egentligen förtjänar.
Antar jag.
onsdag 23 oktober 2019
FORDON OCH FORDOM
3227/
Flyg, tåg, bil, cykel, och spark.
Flyg störtar. Tåg ramlar av rälsen. Bilar ska vi bara inte tala om, men cykel och spark! Att dom är som behändig! Båda två! Och att sparken är tremänning till cykeln vet alla.
Dom påstår att bilen är friheten, men dom bara surrar. Bilen är mer beroende än en baby, beroende av bensin, vägar, olja, rost, däck, och pengar-pengar-pengar. Och dessutom har bilen dräpt fler folk än världskrigen, så bilen är elak till tusen.
Fast på flyget får man förstås dricka sprit: "Alltid något - sa alkoholisten."
Jag höllpå glömma båten! För visst har man åkt båt många gånger! Att man har! En gång åkte jag båt ända till England, och ända tillbaka. Då blev jag sjösjuk. Men inte tyckte jag det var något större nöje.
Återstår alltså cykeln och sparken. Men en gång på femtiotalet var det en teknisk typ där uppi norr som satte fast en halv lättviktare bakom sparken sin. Och körde i smyg när inte polisen såg han. Men sen urartade det där och blev till en snöskoter. En populär leksak för samer, turister och ligister. Och ju mer leksak något är, desto mer framhålls vilket otroligt viktigt nyttofordon det är. Jaja.
På femtiotalet fanns förstås färre bilar. Och det var inte gott om grus och sand och salt på gatorna, så då var sparkföret betydligt bättre än idag. Och det gick att åka fort nå så in i norden. Men sen kom utvecklingen och förstörde för fordon fordom.
Det var tider det, men tider brukar det ju alltid vara, så det säger inte mycket.
Nu har vi avhandlat samtliga tänkbara fordon. Alla fordon är vägda. Nästan alla fordon befanns vara för lätta, inte minst så kallade tunga fordon. Men det där med tyngd är förstås en kulturell konstruktion, vad nu det kan betyda?
Och kanske vi ändå skulle tagit med mopeden? På den tiden då han bara var en liten motor som man satte fast på cykeln?
Nä. Vi nöjer oss med cykel och spark.
Man måste begränsa sig, om man vill komma någonstans här i världen.
Och det har vi verkligen gjort.
Vi har kommit ända till slutet.
Och det är inget dåligt ställe att komma till, säger dom som varit där.
Och detta dessutom utan att ha förtärt en enda gnutta bensin.
Och helt utan klimatprattjat.
Inte illa.
Flyg, tåg, bil, cykel, och spark.
Flyg störtar. Tåg ramlar av rälsen. Bilar ska vi bara inte tala om, men cykel och spark! Att dom är som behändig! Båda två! Och att sparken är tremänning till cykeln vet alla.
Dom påstår att bilen är friheten, men dom bara surrar. Bilen är mer beroende än en baby, beroende av bensin, vägar, olja, rost, däck, och pengar-pengar-pengar. Och dessutom har bilen dräpt fler folk än världskrigen, så bilen är elak till tusen.
Fast på flyget får man förstås dricka sprit: "Alltid något - sa alkoholisten."
Jag höllpå glömma båten! För visst har man åkt båt många gånger! Att man har! En gång åkte jag båt ända till England, och ända tillbaka. Då blev jag sjösjuk. Men inte tyckte jag det var något större nöje.
Återstår alltså cykeln och sparken. Men en gång på femtiotalet var det en teknisk typ där uppi norr som satte fast en halv lättviktare bakom sparken sin. Och körde i smyg när inte polisen såg han. Men sen urartade det där och blev till en snöskoter. En populär leksak för samer, turister och ligister. Och ju mer leksak något är, desto mer framhålls vilket otroligt viktigt nyttofordon det är. Jaja.
På femtiotalet fanns förstås färre bilar. Och det var inte gott om grus och sand och salt på gatorna, så då var sparkföret betydligt bättre än idag. Och det gick att åka fort nå så in i norden. Men sen kom utvecklingen och förstörde för fordon fordom.
Det var tider det, men tider brukar det ju alltid vara, så det säger inte mycket.
Nu har vi avhandlat samtliga tänkbara fordon. Alla fordon är vägda. Nästan alla fordon befanns vara för lätta, inte minst så kallade tunga fordon. Men det där med tyngd är förstås en kulturell konstruktion, vad nu det kan betyda?
Och kanske vi ändå skulle tagit med mopeden? På den tiden då han bara var en liten motor som man satte fast på cykeln?
Nä. Vi nöjer oss med cykel och spark.
Man måste begränsa sig, om man vill komma någonstans här i världen.
Och det har vi verkligen gjort.
Vi har kommit ända till slutet.
Och det är inget dåligt ställe att komma till, säger dom som varit där.
Och detta dessutom utan att ha förtärt en enda gnutta bensin.
Och helt utan klimatprattjat.
Inte illa.
onsdag 16 oktober 2019
BREV?
3226/
Förr var man duktig på skriva brev. Man hade inget annat att göra. Man hade ingen moped. Så man skrev brev istället. Och brevet brukade börja så här:
"Idag är det fredag och vädret är som väder brukar vara. Men det var inte vädret jag skulle skriva om, som om jag visste vad jag skulle skriva om, jo, fick du mitt sista brev? Med tidningsurklippet? Vad tycker du? Nog verkar det väl ändå som om en del djur är rätt dumma? För att inte tala om hästar, och då har jag ändå sett han flera gånger sen dess, men han säger aldrig något om det där. Men det är klart, det finns kloka djur också, en ekorre här är himla klok för att vara ekorre, och han har kommit på att det är bekvämare att låta mig trampa än att själv behöva hoppa från tallegren till tallegren, som det står i psalmen. Så han åkte med uppför hela Pinnmo-backen, som du ju väl känner till. Nå, ekorrarna är ju lätta, så det var inga problem, men sen trodde jag han skulle hoppa av, men han satt kvar på pakethållaren ända fram till kiosken, fast jag sa åt han att hoppa av. Men sen försvann han. Jag köpte som vanligt en tidning och lite snask och karameller, ja du känner ju till mina utsvävningar, vad ska man göra när alla andra är idioter? Men sen på hemvägen såg jag att ekorr-jäveln satt i cykelväskan och smaskade på karamellerna jag köpt! Då vart man som paff, det fanns inget annat göra, fast det är klart man fattar ekorrar kan bli less på kottar och det, dag ut och dag in. Men ändå undrar man, kan det verkligen vara nyttigt för dom med kola för tänderna? Kola kan knappast vara en naturlig del av deras föda, fast det där med vad som är naturligt, och inte, lär vara lite klurigt, har jag läst. Och snart ringer han väl på dörren och säger han har tandvärk, och vill att jag ska boka tid hos tandläkaren åt han, man vet aldrig med ekorrar. Familjen mår bra för övrigt. Tror jag. Och det gör väl din familj också, gissar jag. Familjer brukar må bra, om man inte stör dom i onödan. Hur har du det med pengar för övrigt i sommarvärmen? Behöver du låna, säg bara till! Inte för att jag har några pengar att låna ut, men det är alltid trevligt bli tillfrågad och kunna få säga ifrån på skarpen.. Och jag tror det är nyttigt för dig att få tala ut om alla dina ekonomiska, och andra problem, så du inte sitter och tjuvhåller på dom tills det är för sent och vintern redan är här. Glöm det där jag skrev i förra brevet! Det var inte så allvarligt menat, även om förstås varje ord var sant. Nä! Nu måste jag sluta! Dom rycker och sliter i dörren hela tiden, ja du vet hur dom är, och inte har dom blivit bättre sen dom märkte att jag låst in mig för att få vara i fred. Men man vill ju i alla fall ha kvar EN dörr som är hel och går att låsa i huset! Det är det minsta man kan begära av ett hus! Hälsa Ebba och Bolinder!"
Och brevet brukade sluta så här:
DIN...
Och sen fick man fylla i valfritt namn.
Dom var duktig på det där förr.
Dom visste precis hur man skulle göra.
Och sen gjorde dom det.
Dom hade inga som helst problem med att skriva brev.
Dom bara satte igång.
Förr var man duktig på skriva brev. Man hade inget annat att göra. Man hade ingen moped. Så man skrev brev istället. Och brevet brukade börja så här:
"Idag är det fredag och vädret är som väder brukar vara. Men det var inte vädret jag skulle skriva om, som om jag visste vad jag skulle skriva om, jo, fick du mitt sista brev? Med tidningsurklippet? Vad tycker du? Nog verkar det väl ändå som om en del djur är rätt dumma? För att inte tala om hästar, och då har jag ändå sett han flera gånger sen dess, men han säger aldrig något om det där. Men det är klart, det finns kloka djur också, en ekorre här är himla klok för att vara ekorre, och han har kommit på att det är bekvämare att låta mig trampa än att själv behöva hoppa från tallegren till tallegren, som det står i psalmen. Så han åkte med uppför hela Pinnmo-backen, som du ju väl känner till. Nå, ekorrarna är ju lätta, så det var inga problem, men sen trodde jag han skulle hoppa av, men han satt kvar på pakethållaren ända fram till kiosken, fast jag sa åt han att hoppa av. Men sen försvann han. Jag köpte som vanligt en tidning och lite snask och karameller, ja du känner ju till mina utsvävningar, vad ska man göra när alla andra är idioter? Men sen på hemvägen såg jag att ekorr-jäveln satt i cykelväskan och smaskade på karamellerna jag köpt! Då vart man som paff, det fanns inget annat göra, fast det är klart man fattar ekorrar kan bli less på kottar och det, dag ut och dag in. Men ändå undrar man, kan det verkligen vara nyttigt för dom med kola för tänderna? Kola kan knappast vara en naturlig del av deras föda, fast det där med vad som är naturligt, och inte, lär vara lite klurigt, har jag läst. Och snart ringer han väl på dörren och säger han har tandvärk, och vill att jag ska boka tid hos tandläkaren åt han, man vet aldrig med ekorrar. Familjen mår bra för övrigt. Tror jag. Och det gör väl din familj också, gissar jag. Familjer brukar må bra, om man inte stör dom i onödan. Hur har du det med pengar för övrigt i sommarvärmen? Behöver du låna, säg bara till! Inte för att jag har några pengar att låna ut, men det är alltid trevligt bli tillfrågad och kunna få säga ifrån på skarpen.. Och jag tror det är nyttigt för dig att få tala ut om alla dina ekonomiska, och andra problem, så du inte sitter och tjuvhåller på dom tills det är för sent och vintern redan är här. Glöm det där jag skrev i förra brevet! Det var inte så allvarligt menat, även om förstås varje ord var sant. Nä! Nu måste jag sluta! Dom rycker och sliter i dörren hela tiden, ja du vet hur dom är, och inte har dom blivit bättre sen dom märkte att jag låst in mig för att få vara i fred. Men man vill ju i alla fall ha kvar EN dörr som är hel och går att låsa i huset! Det är det minsta man kan begära av ett hus! Hälsa Ebba och Bolinder!"
Och brevet brukade sluta så här:
DIN...
Och sen fick man fylla i valfritt namn.
Dom var duktig på det där förr.
Dom visste precis hur man skulle göra.
Och sen gjorde dom det.
Dom hade inga som helst problem med att skriva brev.
Dom bara satte igång.
torsdag 10 oktober 2019
ÄLGOMSTUVNING
3225/
- Jag uttalar mig som cyklist. Som cyklist uttalar jag mig om aluminiumburken. Jag ser positivt på aluminiumburken. Jag ser aluminiumburken som ett bra sätt att nedbringa det punkteringsframkallande glasnedfallet vilket jag som cyklist ofta har utsatts för i nära relationer. Så ser jag alltså på aluminiumburken.
- Men som älg?
- Som älg ser jag mycket allvarligt på aluminiumburken. Vi älgar har egentligen aldrig blivit tillfrågade. Det är en mycket allvarlig situation som har uppstått i skogen i och med att vi älgar aldrig har blivit tillfrågade om aluminiumburkens vara eller inte vara. Vi älgar ser mycket allvarligt på hela den här burken.
- Hur går ni älgar tillväga när ni ser allvarligt på hela den här burken?
- Vi är tre älgar som sakta går fram mot den här burken och börjar stirra allvarligt på den. Sedan stirrar vi allvarligt på burken tills den börjar bli smått generad. Då brukar burken dra något gammalt över sig, men vi låter oss inte distraheras av detta utan fortsätter att stirra på burken tills den fått nog och brister ut i metallisk gråt. Då älgar den modigaste av oss fram och sparkar till burken så den far långt åt hellwitti, men fortfarande kvarstår i skogen. Därpå hoppar den näst modigaste älgen på burken tills han tigger om nåd. Men någon nåd får burken naturligtvis inte, utan nu är det min tur: Jag närmar mig den stukade och tillplattade burken, fattar den mellan tummen och pekfingret, och snör iväg den med våldsam kraft rätt ut i rymden! Där den kommer att framleva resten av sitt liv som en dyster satellit till vår vackra jord som vi befriat från ett lömskt skadedjur. Så ser vi älgar på aluminiumburken. Och det skäms vi inte för. Inte ett dugg. Inte ett dyft. Alla som skulle varit i våra kläder skulle ha agerat på precis samma sätt.
- Naturligtvis. Och då bör det passa bra här med en gåta.
- En gåta?
- Först ställer jag en fråga. Och sedan svarar du med ett svar.
- Ett svar?
- Varför har Kungen Av Danmark röda hängslen?
- Danmark har ingen kung?
- Rätt svar. Och även OM Danmark haft en kung hade han knappast haft röda hängslen.
- Hängslen har aldrig varit något större problem i skogen.
- Men det finns förstås inte bara burkar och gåtor. Det finns också citat: "Sjöblom har trivts på Goodyear. Kamratskapet har varit bra, åren har gått. Halva mitt liv har jag jobbat här, jag måste ha trivts."
- Sjöblom var en sann filosof. Men jag anser ändå att det är fusk att citera.
- Vad är det för fel på att fuska?
- Det är fusk att fuska. I skogen talar man sanning. Om man hinner. Fusk hör hemma i djungeln. Där slingrar man sig gärna.
- Hur ser du på framtiden som älg?
- Älgar har ingen framtid. Inte i det här landet.
- Innebär det att du är pessimist?
- En pessimistisk älg är en realistisk älg.
- Det är det som är så härligt med er älgar. Att ni alltid är så härligt realistiska.
- Vi har inte mycket att välja på. Och då är det ändå ingen idé att välja.
- Vi människor har mycket att lära av er älgar.
- Har ni? Det har jag inte märkt.
- Det är bara en tidsfråga.
- Jag uttalar mig som cyklist. Som cyklist uttalar jag mig om aluminiumburken. Jag ser positivt på aluminiumburken. Jag ser aluminiumburken som ett bra sätt att nedbringa det punkteringsframkallande glasnedfallet vilket jag som cyklist ofta har utsatts för i nära relationer. Så ser jag alltså på aluminiumburken.
- Men som älg?
- Som älg ser jag mycket allvarligt på aluminiumburken. Vi älgar har egentligen aldrig blivit tillfrågade. Det är en mycket allvarlig situation som har uppstått i skogen i och med att vi älgar aldrig har blivit tillfrågade om aluminiumburkens vara eller inte vara. Vi älgar ser mycket allvarligt på hela den här burken.
- Hur går ni älgar tillväga när ni ser allvarligt på hela den här burken?
- Vi är tre älgar som sakta går fram mot den här burken och börjar stirra allvarligt på den. Sedan stirrar vi allvarligt på burken tills den börjar bli smått generad. Då brukar burken dra något gammalt över sig, men vi låter oss inte distraheras av detta utan fortsätter att stirra på burken tills den fått nog och brister ut i metallisk gråt. Då älgar den modigaste av oss fram och sparkar till burken så den far långt åt hellwitti, men fortfarande kvarstår i skogen. Därpå hoppar den näst modigaste älgen på burken tills han tigger om nåd. Men någon nåd får burken naturligtvis inte, utan nu är det min tur: Jag närmar mig den stukade och tillplattade burken, fattar den mellan tummen och pekfingret, och snör iväg den med våldsam kraft rätt ut i rymden! Där den kommer att framleva resten av sitt liv som en dyster satellit till vår vackra jord som vi befriat från ett lömskt skadedjur. Så ser vi älgar på aluminiumburken. Och det skäms vi inte för. Inte ett dugg. Inte ett dyft. Alla som skulle varit i våra kläder skulle ha agerat på precis samma sätt.
- Naturligtvis. Och då bör det passa bra här med en gåta.
- En gåta?
- Först ställer jag en fråga. Och sedan svarar du med ett svar.
- Ett svar?
- Varför har Kungen Av Danmark röda hängslen?
- Danmark har ingen kung?
- Rätt svar. Och även OM Danmark haft en kung hade han knappast haft röda hängslen.
- Hängslen har aldrig varit något större problem i skogen.
- Men det finns förstås inte bara burkar och gåtor. Det finns också citat: "Sjöblom har trivts på Goodyear. Kamratskapet har varit bra, åren har gått. Halva mitt liv har jag jobbat här, jag måste ha trivts."
- Sjöblom var en sann filosof. Men jag anser ändå att det är fusk att citera.
- Vad är det för fel på att fuska?
- Det är fusk att fuska. I skogen talar man sanning. Om man hinner. Fusk hör hemma i djungeln. Där slingrar man sig gärna.
- Hur ser du på framtiden som älg?
- Älgar har ingen framtid. Inte i det här landet.
- Innebär det att du är pessimist?
- En pessimistisk älg är en realistisk älg.
- Det är det som är så härligt med er älgar. Att ni alltid är så härligt realistiska.
- Vi har inte mycket att välja på. Och då är det ändå ingen idé att välja.
- Vi människor har mycket att lära av er älgar.
- Har ni? Det har jag inte märkt.
- Det är bara en tidsfråga.
måndag 7 oktober 2019
FRÅN FÖRR OCH FRAMÅT
3224/
40-talet var inte så glatt.
50-talet var glatt.
60-talet var ganska glatt.
70-talet var också glatt, fast nu började oljan bängla.
80-talet var trött.
90-talet var som det var, på sin höjd.
Men sen var det då äntligen 2000.
Gu vilken fest!
Man fick äta hur många bullar som helst, och två till!
Man fick dricka hur mycket man ville, och lite till!
FN både bjöd och betalade.
Gu att man blev som bakfull.
Det där var något som man nog egentligen borde komma ihåg?
Hur ska det då inte bli när man fyller 3000?
Fast FN-fonderna tog visst slut förra gången?
Vi får väl se vad han har råd med nästa gång.
Bäst bunkra upp på egen hand.
Så man är på säkra sidan.
Förstår inte varför alla gnäller på framtiden nuförtiden?
Han har väl inte gjort något?
Och var det verkligen roligt jämt på Alexander Den Stores tid?
Jag skulle tro det ordnar upp sig med framtiden.
Kommer den, så kommer den.
Kommer den inte, så kommer den inte.
Svårare än så är det inte.
Och svårare än så kommer det inte att bli.
Fast en del kommer kanske att dö.
Men andra kommer i gengäld att få evigt liv.
Det jämnar ut sig för dom.
Och om man inte trivs kan man ju alltid fara till Mars.
Det gör väl detsamma om man dör i krig eller i klimat?
Alla vapen är obehagliga om man råkar få dom på sig.
Utvecklingen går framåt, men nu har hästen ändå kommit tillbaka.
Fast nu var det en ny häst, jag kände inte alls igen han i början.
Det kanske bara var det, att hästarna var mänskligare förr?
Fast det där med förr är förstås komplicerat.
Det känns ibland som om förr inte längre har någon framtid.
Men det kan lika gärna vara något man får för sig när man får tid över.
40-talet var inte så glatt.
50-talet var glatt.
60-talet var ganska glatt.
70-talet var också glatt, fast nu började oljan bängla.
80-talet var trött.
90-talet var som det var, på sin höjd.
Men sen var det då äntligen 2000.
Gu vilken fest!
Man fick äta hur många bullar som helst, och två till!
Man fick dricka hur mycket man ville, och lite till!
FN både bjöd och betalade.
Gu att man blev som bakfull.
Det där var något som man nog egentligen borde komma ihåg?
Hur ska det då inte bli när man fyller 3000?
Fast FN-fonderna tog visst slut förra gången?
Vi får väl se vad han har råd med nästa gång.
Bäst bunkra upp på egen hand.
Så man är på säkra sidan.
Förstår inte varför alla gnäller på framtiden nuförtiden?
Han har väl inte gjort något?
Och var det verkligen roligt jämt på Alexander Den Stores tid?
Jag skulle tro det ordnar upp sig med framtiden.
Kommer den, så kommer den.
Kommer den inte, så kommer den inte.
Svårare än så är det inte.
Och svårare än så kommer det inte att bli.
Fast en del kommer kanske att dö.
Men andra kommer i gengäld att få evigt liv.
Det jämnar ut sig för dom.
Och om man inte trivs kan man ju alltid fara till Mars.
Det gör väl detsamma om man dör i krig eller i klimat?
Alla vapen är obehagliga om man råkar få dom på sig.
Utvecklingen går framåt, men nu har hästen ändå kommit tillbaka.
Fast nu var det en ny häst, jag kände inte alls igen han i början.
Det kanske bara var det, att hästarna var mänskligare förr?
Fast det där med förr är förstås komplicerat.
Det känns ibland som om förr inte längre har någon framtid.
Men det kan lika gärna vara något man får för sig när man får tid över.
torsdag 3 oktober 2019
NÅGOT NYTT?
3223/
- Något nytt om kärnkraften?
- Man blir trött prata energi.
- Något nytt om Strindberg?
- Gamla vanliga. Illa nog. Inte galen. Men knäpp.
- Dom sa han skaffade hund på slutet?
- Det var ingen hund, det var bara förtal.
- Många hundar försörjer sig själva och sin familj.
- Något nytt om krigsrisken?
- Fredsrisken är akut och överhängande.
- Något nytt om svenska försvaret?
- Himla tur för svenskarna att svenska försvaret är svenskt.
- Något nytt om Karl XII?
- Säga vad man vill om Karl XII, men jag kommer inte på något.
- Det blir ofta så med kungar. Kungar kommer aldrig på något.
- Han byggde bra vägar.
- Det gjorde alla på den tiden. Det var lätt bygga bra vägar då det inte fanns några vägar alls.
- Hästarna höll till höger på nå vänster på hans tid.
- Men sen gick man tillbaka till vänstertrafik.
- Man längtade tillbaka till förr fast det redan var förr.
- Långt innan ATP.
- Sweden The Medeltid.
- Som man sa på den tiden då kan inte kunde språk. Framförallt inte engelska.
- Till råga på alltet är jag hungrig.
- Det blir väldigt dyrt att äta i längden.
- Det blir ännu dyrare att äta på bredden.
- Man får vara glad så länge man får behålla maten.
- Men det får man inte. Minst hälften av maten försvinner på vägen till magen.
- Det finns mycket att vara glad över när man tänker efter.
- Tur man inte tänker efter. Då skulle man vara glad jämt.
- Det skulle bli enformigt till tusen.
- Tänk att vara glad i ett, i ett, som en lärka eller liknande.
- Många skulle skratta ihjäl sig och dö på kuppen.
- Hellre skratta ihjäl sig än dö av hicka.
- Något nytt om påven?
- Dom plockade fram ny påve på nolltid. Inga påveproblem där inte.
- Det är slitsamt sitta och vara helig på heltid.
- Hört något nytt om tillvarons innersta väsande?
- Bara det gamla vanliga.
- Något nytt om kärnkraften?
- Man blir trött prata energi.
- Något nytt om Strindberg?
- Gamla vanliga. Illa nog. Inte galen. Men knäpp.
- Dom sa han skaffade hund på slutet?
- Det var ingen hund, det var bara förtal.
- Många hundar försörjer sig själva och sin familj.
- Något nytt om krigsrisken?
- Fredsrisken är akut och överhängande.
- Något nytt om svenska försvaret?
- Himla tur för svenskarna att svenska försvaret är svenskt.
- Något nytt om Karl XII?
- Säga vad man vill om Karl XII, men jag kommer inte på något.
- Det blir ofta så med kungar. Kungar kommer aldrig på något.
- Han byggde bra vägar.
- Det gjorde alla på den tiden. Det var lätt bygga bra vägar då det inte fanns några vägar alls.
- Hästarna höll till höger på nå vänster på hans tid.
- Men sen gick man tillbaka till vänstertrafik.
- Man längtade tillbaka till förr fast det redan var förr.
- Långt innan ATP.
- Sweden The Medeltid.
- Som man sa på den tiden då kan inte kunde språk. Framförallt inte engelska.
- Till råga på alltet är jag hungrig.
- Det blir väldigt dyrt att äta i längden.
- Det blir ännu dyrare att äta på bredden.
- Man får vara glad så länge man får behålla maten.
- Men det får man inte. Minst hälften av maten försvinner på vägen till magen.
- Det finns mycket att vara glad över när man tänker efter.
- Tur man inte tänker efter. Då skulle man vara glad jämt.
- Det skulle bli enformigt till tusen.
- Tänk att vara glad i ett, i ett, som en lärka eller liknande.
- Många skulle skratta ihjäl sig och dö på kuppen.
- Hellre skratta ihjäl sig än dö av hicka.
- Något nytt om påven?
- Dom plockade fram ny påve på nolltid. Inga påveproblem där inte.
- Det är slitsamt sitta och vara helig på heltid.
- Hört något nytt om tillvarons innersta väsande?
- Bara det gamla vanliga.
måndag 30 september 2019
ÄLDST I LANDET
3222/
Dom ringde från tidningen och sa jag borde berätta mina minnen om hur det var förr och det eftersom jag nu var äldst i landet eftersom hon som var det före mig nu hade gått och dött men då sa jag nej eftersom jag var på vrången eftersom Nisse vält ut min kopp men då sa dom jag skulle få betalt så då satte jag igång med ett minnas men det kändes pinsamt sitta och minnas när man inte ens har eget rum så jag smög in i städskrubben där jag kan minnas i fred bäst jag vill och börjar nu med barndomen som jag i stort sett glömt bort men jag hade väl några bröder och några systrar som alla andra hade på den här tiden och en cykel med vint bakhjul som jag fått ärva och minns allra bäst av dom alla och en sommar var det väldigt varmt och vi badade till och med vilket var ovanligt på den här tiden och det bör väl ha varit i sjön om det nu inte var i havet men här svajar minnet för när jag tvingas tänka tillbaka liksom svartnar det för ögona eftersom blodtrycket inte längre är som förr då man hade ett blodtryck som jag vet inte vad men det var ingen som klagade på den tiden på blodtryck och annat småkrafs och nu börjar minnena skölja fram och tillbaka fram och tillbaka tvärs över hela kroppen så jag kanske sen måste byta pyjamas och allt men det är svårt minnas sånt man inte minns och därför är det många här som fuskar och har färgfoton överallt så dom knappt får plats själva i rummen men man ser ändå inte mycket på fotona eftersom dom bleknat bort men så går det för oss alla vi bleknar bort men nu minns jag plötsligt en semester det var precis före andra kriget som första hustrun och jag cykel-semestrade fast det var förstås grusväg då men vad gjorde det när vi hade ballongdäck och solution inga problem och pump hade vi också som alla hade då men det är klart vi lika gärna kunde åkt buss eller tåg men nu hade vi en gång bestämt vi skulle cykla så då gjorde vi det och hon hade en blå Monark men jag hade också en Monark fast större och svart eller brun och herr och vi hade allt vi behövde i en resväska på pakethållaren man behövde inte så mycket på den tiden det var praktiskt när man skulle packa och vädret var fint utom när det regna och tältet tog in vatten då blev man blöt men då var man ung så vad gjorde det och den semestern glömmer jag aldrig fast jag vet inte längre varför men vad vet vi människor egentligen om semestrar och minnen och liv och död och dylikt fast religiös har jag ändå aldrig varit om sanningen ska fram fast nån gång hände det väl att man trodde lite lätt på Jesus och alla dom där andra men det brukade fort gå över och konfirmationen var mest för att äntligen få långbyxor för det här var innan Branting tog över för då blev alltet som en förvandlad handske som man sa och Branting var om jag minns rätt en stor stark karl som inte drog sig för att hugga i dom sa han var stark till tusen om jag nu inte blandar ihop han med Per August Erling men han kom nog lite senare för det kom väldigt många såna där ett tag nästan för många kunde man kanske tycka men jag har ändå alltid röstat på arbetarpartiet i mån av tid och lust och inte att det hjälpt direkt i vanlig mening men nog är det ändå som behändigt med rösträtt inte minst för oss aningen äldre och inte har kvar så många rättigheter eller egna tänder och nackdelen med att bli gammal är att man måste välja mellan att bli antingen senil eller listig som en rävhona men det ska väl gå det med och efter att ha gjort rekryten i Boden kommer jag nu till kvinnorna som är ett mörkt kapitel i mitt liv eftersom jag aldrig fattat vad dom egentligen är ute efter för när jag frågat fnittrar dom bara och det verkar nästan som om kvinnor delvis är annorlunda än män men här spekulerar jag bara eftersom jag aldrig fått studera bortsett från några små år i småskolan som inte gjorde någon större skillnad men med första hustrun var det aldrig några problem hon dog tidigt och sen fick det vara bra med det och för övrigt har jag arbetat i hela mitt liv och det har jag alltid ångrat men vad hjälper det att ångra efteråt när det är för sent man skulle arbetat mindre och latat sig mer så skulle världen ha sett bättre ut idag i alla fall min värld även om Landstinget lovat mig en sån där invalidrulle som man står bakom och skjuter på ungefär som en spark fast på hjul till hösten men vad ska jag med sån till så länge jag har två raska ben säger jag och då säger Landstinget att det har du väl ändå inte han brukar alltid käfta emot det är nackdelen med Landstinget att han alltid ska lägga sig i sjukdomarna men han har väl sina problem han med som alla andra ty det ena du vill det andra du gör och barn bliver det gjort på vägen som det står i bibelen men för övrigt har det väl inte hänt något särskilt ute i världen vad jag kan minnas jo det var visst en som hoppa tre meter i höjd fast eftersom det var på månen räknades det inte men jag tyckte ändå det var duktigt hoppat av han och ibland har dom krigat utomlands men sen slutar dom kriga utan att dom har kommit fram till något särskilt och jag kan jag inte komma på något särskilt själv heller jo jag har förstås kommit fram till att det inte är lönt hålla på försöka förändra samhället för det förändrar sig själv så bra helt utan hjälp av utomstående och resultatet blir ändå bara pinsamt för oss som är aningen äldre och här är väl kortspel kaffe kakor allsång och sjukdomar det som är populärast att prata om men just döden pratar man tyst om och själv är jag inte ett dugg rädd för att dö tror jag men när man tänker efter känns det kanske ändå rätt onödigt att bara dö efter alla dessa år så jag hade lika gärna tagit evigt liv om jag fått välja men därmed inte sagt att jag är särskilt nöjd med mitt liv för jag tycker att det ofta blev alldeles för plottrigt mellan varven men det har fått gå det med jag har tagit en dag i sänder och så en natt och så en dag till och så vidare och så har det hållit på och hållit på och idag ringde dom då och sa att jag var äldst i landet och hade jag vetat det i förväg hade jag varit bättre förberedd men vad vet tidningsfolk om ålder jämfört med mig för något har man väl ändå lärt sig av livet och även om man inte har lärt sig något särskilt får det väl duga det med för det brukar ändå för det mesta bli som det blir och det där med minnen är egentligen inte mycket att ha för många minnen hittar man på först efteråt när man blivit aningen äldre och ändå ingenting annat har att göra än att sitta och hitta på minnen men en sak vet man säkert på gamla dar och det är att det är viktigare att behålla maten än att behålla minnet och det sa jag åt dom på tidningen också och då vart dom tyst i alla fall ett tag.
Dom ringde från tidningen och sa jag borde berätta mina minnen om hur det var förr och det eftersom jag nu var äldst i landet eftersom hon som var det före mig nu hade gått och dött men då sa jag nej eftersom jag var på vrången eftersom Nisse vält ut min kopp men då sa dom jag skulle få betalt så då satte jag igång med ett minnas men det kändes pinsamt sitta och minnas när man inte ens har eget rum så jag smög in i städskrubben där jag kan minnas i fred bäst jag vill och börjar nu med barndomen som jag i stort sett glömt bort men jag hade väl några bröder och några systrar som alla andra hade på den här tiden och en cykel med vint bakhjul som jag fått ärva och minns allra bäst av dom alla och en sommar var det väldigt varmt och vi badade till och med vilket var ovanligt på den här tiden och det bör väl ha varit i sjön om det nu inte var i havet men här svajar minnet för när jag tvingas tänka tillbaka liksom svartnar det för ögona eftersom blodtrycket inte längre är som förr då man hade ett blodtryck som jag vet inte vad men det var ingen som klagade på den tiden på blodtryck och annat småkrafs och nu börjar minnena skölja fram och tillbaka fram och tillbaka tvärs över hela kroppen så jag kanske sen måste byta pyjamas och allt men det är svårt minnas sånt man inte minns och därför är det många här som fuskar och har färgfoton överallt så dom knappt får plats själva i rummen men man ser ändå inte mycket på fotona eftersom dom bleknat bort men så går det för oss alla vi bleknar bort men nu minns jag plötsligt en semester det var precis före andra kriget som första hustrun och jag cykel-semestrade fast det var förstås grusväg då men vad gjorde det när vi hade ballongdäck och solution inga problem och pump hade vi också som alla hade då men det är klart vi lika gärna kunde åkt buss eller tåg men nu hade vi en gång bestämt vi skulle cykla så då gjorde vi det och hon hade en blå Monark men jag hade också en Monark fast större och svart eller brun och herr och vi hade allt vi behövde i en resväska på pakethållaren man behövde inte så mycket på den tiden det var praktiskt när man skulle packa och vädret var fint utom när det regna och tältet tog in vatten då blev man blöt men då var man ung så vad gjorde det och den semestern glömmer jag aldrig fast jag vet inte längre varför men vad vet vi människor egentligen om semestrar och minnen och liv och död och dylikt fast religiös har jag ändå aldrig varit om sanningen ska fram fast nån gång hände det väl att man trodde lite lätt på Jesus och alla dom där andra men det brukade fort gå över och konfirmationen var mest för att äntligen få långbyxor för det här var innan Branting tog över för då blev alltet som en förvandlad handske som man sa och Branting var om jag minns rätt en stor stark karl som inte drog sig för att hugga i dom sa han var stark till tusen om jag nu inte blandar ihop han med Per August Erling men han kom nog lite senare för det kom väldigt många såna där ett tag nästan för många kunde man kanske tycka men jag har ändå alltid röstat på arbetarpartiet i mån av tid och lust och inte att det hjälpt direkt i vanlig mening men nog är det ändå som behändigt med rösträtt inte minst för oss aningen äldre och inte har kvar så många rättigheter eller egna tänder och nackdelen med att bli gammal är att man måste välja mellan att bli antingen senil eller listig som en rävhona men det ska väl gå det med och efter att ha gjort rekryten i Boden kommer jag nu till kvinnorna som är ett mörkt kapitel i mitt liv eftersom jag aldrig fattat vad dom egentligen är ute efter för när jag frågat fnittrar dom bara och det verkar nästan som om kvinnor delvis är annorlunda än män men här spekulerar jag bara eftersom jag aldrig fått studera bortsett från några små år i småskolan som inte gjorde någon större skillnad men med första hustrun var det aldrig några problem hon dog tidigt och sen fick det vara bra med det och för övrigt har jag arbetat i hela mitt liv och det har jag alltid ångrat men vad hjälper det att ångra efteråt när det är för sent man skulle arbetat mindre och latat sig mer så skulle världen ha sett bättre ut idag i alla fall min värld även om Landstinget lovat mig en sån där invalidrulle som man står bakom och skjuter på ungefär som en spark fast på hjul till hösten men vad ska jag med sån till så länge jag har två raska ben säger jag och då säger Landstinget att det har du väl ändå inte han brukar alltid käfta emot det är nackdelen med Landstinget att han alltid ska lägga sig i sjukdomarna men han har väl sina problem han med som alla andra ty det ena du vill det andra du gör och barn bliver det gjort på vägen som det står i bibelen men för övrigt har det väl inte hänt något särskilt ute i världen vad jag kan minnas jo det var visst en som hoppa tre meter i höjd fast eftersom det var på månen räknades det inte men jag tyckte ändå det var duktigt hoppat av han och ibland har dom krigat utomlands men sen slutar dom kriga utan att dom har kommit fram till något särskilt och jag kan jag inte komma på något särskilt själv heller jo jag har förstås kommit fram till att det inte är lönt hålla på försöka förändra samhället för det förändrar sig själv så bra helt utan hjälp av utomstående och resultatet blir ändå bara pinsamt för oss som är aningen äldre och här är väl kortspel kaffe kakor allsång och sjukdomar det som är populärast att prata om men just döden pratar man tyst om och själv är jag inte ett dugg rädd för att dö tror jag men när man tänker efter känns det kanske ändå rätt onödigt att bara dö efter alla dessa år så jag hade lika gärna tagit evigt liv om jag fått välja men därmed inte sagt att jag är särskilt nöjd med mitt liv för jag tycker att det ofta blev alldeles för plottrigt mellan varven men det har fått gå det med jag har tagit en dag i sänder och så en natt och så en dag till och så vidare och så har det hållit på och hållit på och idag ringde dom då och sa att jag var äldst i landet och hade jag vetat det i förväg hade jag varit bättre förberedd men vad vet tidningsfolk om ålder jämfört med mig för något har man väl ändå lärt sig av livet och även om man inte har lärt sig något särskilt får det väl duga det med för det brukar ändå för det mesta bli som det blir och det där med minnen är egentligen inte mycket att ha för många minnen hittar man på först efteråt när man blivit aningen äldre och ändå ingenting annat har att göra än att sitta och hitta på minnen men en sak vet man säkert på gamla dar och det är att det är viktigare att behålla maten än att behålla minnet och det sa jag åt dom på tidningen också och då vart dom tyst i alla fall ett tag.
onsdag 18 september 2019
5/ Vargens vara eller inte vara:
- Titta så trevligt! Tusen vargar i skogen!
- Jaha?
- Titta så tråkigt! Inte en enda varg i skogen!
- Nähä?
Aldrig har så många jagat upp sig så mycket av så fånig anledning.
6 + 7 + 8 tycks ha försvunnit...
7 började, kanske, med OM...
8 började, kanske, med LIKA...
6 handlade nog om såna som prisade Islam utan att konvertera, som att berömma socialdemokraterna men rösta på moderaterna...
skrivet sådär 10 -14 februari -2011, men förstås då byggt på äldre, har jag kastat det!?.
Nå! Onoga! Knoga!
- Titta så trevligt! Tusen vargar i skogen!
- Jaha?
- Titta så tråkigt! Inte en enda varg i skogen!
- Nähä?
Aldrig har så många jagat upp sig så mycket av så fånig anledning.
6 + 7 + 8 tycks ha försvunnit...
7 började, kanske, med OM...
8 började, kanske, med LIKA...
6 handlade nog om såna som prisade Islam utan att konvertera, som att berömma socialdemokraterna men rösta på moderaterna...
skrivet sådär 10 -14 februari -2011, men förstås då byggt på äldre, har jag kastat det!?.
Nå! Onoga! Knoga!
VALLPOJKAR ÄR VALLPOJKAR
3221/
Det var den här vallpojken som ropade: "Vargen kommer!"
Men inte kom det någon varg.
Och när vargen verkligen kom, var alla så trötta på varghotet att ingen brydde sig.
Och så vart dom uppätna, eller i varje fall deras får.
Att i onödan ropa "Vargen kommer!" är alltså väldigt kontraproduktivt.
Om man fyller 75 i år, och det gör man, har man hört ropet "Ryssen kommer!" i minst 75 år.
Men inte kom det någon ryss.
Värst var det nog på 50-talet, då det fanns massor med vallpojkar som vrålade: "Ropen skalla - ryss-skräck åt alla!"
Men på 60-talet fanns det så mycket annat att ropa, och gapa om, att man då liksom försummade ryssen.
På 70-talet hade man också fullt upp, och dessutom ansågs USA, och Israel, och några till, vara nästan lika elaka som ryssen, så ryss-roparna låg lite lågt där ett tag.
Men på 80-talet blev det full fart igen! Ryssen var full, och lyckades faktiskt fumla hit en livs levande ubåt, bara en sån sak! Nu stod äntligen ryssen med skammen på skäret! Vilken lycka!
Och ryssen hade kanske till och med fått med sig kärnvapen, i fyllan och villan?! Man vart som rutinerat upprörd!
Och "Fy-för-kärnvapen-kampanjen!" fick nytt välbehövligt bränsle, det var en härlig tid!
Men sen blev det inga fler ubåtar, och sen blev det inget mer just. Så nu tog vallpojkarna det lilla lugna. Ett tag.
Sen då på 90-talet brakade ryssen ihop helt, och han blev så liten, så liten, att man knappt kunde se han på kartan längre.
Och det blev en lång paus i ryss-roperiet.
Fast det kändes som tomt? Vem skulle man nu varna för? Vad skulle man nu ropa? Man hade ju blivit van vid att varna, och ropa, och gorma, och gå an?
Men det ordnade snart upp sig, som tur var. Ryssen hade krympt något grymt, men nu tog han tillbaka Krim, som Katarina Den Stora visserligen redan hade tagit, men ändå! Men nog var det ändå ett jävla sätt av ryssen, det var alla eniga om.
Ett jävla sätt, och nu var det full fart på de svenska vallpojkarna: "Ryssen kommer! Är du redo? Vi måste försvara Gotland! Från Krim är det bara ett stenkast till Gotland! Ett ryskt angrepp kan inte uteslutas! Vi måste förstärka försvaret något i hästväg! Mer resurser! Och mer pengar! Och mer pang! Och fler miljarder!"
Allt var åter som förr. Och det kändes tryggt till tusen.
Huru härligt att åter få ropa: "Ryssen kommer!"
Men samtidigt få vara helt säker på att det gör han förstås inte alls.
Det var den här vallpojken som ropade: "Vargen kommer!"
Men inte kom det någon varg.
Och när vargen verkligen kom, var alla så trötta på varghotet att ingen brydde sig.
Och så vart dom uppätna, eller i varje fall deras får.
Att i onödan ropa "Vargen kommer!" är alltså väldigt kontraproduktivt.
Om man fyller 75 i år, och det gör man, har man hört ropet "Ryssen kommer!" i minst 75 år.
Men inte kom det någon ryss.
Värst var det nog på 50-talet, då det fanns massor med vallpojkar som vrålade: "Ropen skalla - ryss-skräck åt alla!"
Men på 60-talet fanns det så mycket annat att ropa, och gapa om, att man då liksom försummade ryssen.
På 70-talet hade man också fullt upp, och dessutom ansågs USA, och Israel, och några till, vara nästan lika elaka som ryssen, så ryss-roparna låg lite lågt där ett tag.
Men på 80-talet blev det full fart igen! Ryssen var full, och lyckades faktiskt fumla hit en livs levande ubåt, bara en sån sak! Nu stod äntligen ryssen med skammen på skäret! Vilken lycka!
Och ryssen hade kanske till och med fått med sig kärnvapen, i fyllan och villan?! Man vart som rutinerat upprörd!
Och "Fy-för-kärnvapen-kampanjen!" fick nytt välbehövligt bränsle, det var en härlig tid!
Men sen blev det inga fler ubåtar, och sen blev det inget mer just. Så nu tog vallpojkarna det lilla lugna. Ett tag.
Sen då på 90-talet brakade ryssen ihop helt, och han blev så liten, så liten, att man knappt kunde se han på kartan längre.
Och det blev en lång paus i ryss-roperiet.
Fast det kändes som tomt? Vem skulle man nu varna för? Vad skulle man nu ropa? Man hade ju blivit van vid att varna, och ropa, och gorma, och gå an?
Men det ordnade snart upp sig, som tur var. Ryssen hade krympt något grymt, men nu tog han tillbaka Krim, som Katarina Den Stora visserligen redan hade tagit, men ändå! Men nog var det ändå ett jävla sätt av ryssen, det var alla eniga om.
Ett jävla sätt, och nu var det full fart på de svenska vallpojkarna: "Ryssen kommer! Är du redo? Vi måste försvara Gotland! Från Krim är det bara ett stenkast till Gotland! Ett ryskt angrepp kan inte uteslutas! Vi måste förstärka försvaret något i hästväg! Mer resurser! Och mer pengar! Och mer pang! Och fler miljarder!"
Allt var åter som förr. Och det kändes tryggt till tusen.
Huru härligt att åter få ropa: "Ryssen kommer!"
Men samtidigt få vara helt säker på att det gör han förstås inte alls.
fredag 13 september 2019
FAST FRAMTIDEN FINNS FÖRSTÅS
3220/
Gnäll där du står.
Och gnäll det du förmår.
Som man sa.
Och man var alltid redo att bita tag i ett saftigt pladderproblem.
Och debatten drar igång.
Och likt Pavlovksa debatthundar rusar alla dit och hugger tag i debattens saftiga köttben.
Debattdebattdebatt!
Vovvovvov!
Och det pågår tills man blir less.
Eller tills ett ännu saftigare köttben får hela skaran att vildsint skällande rusa dit: Fred! Vov! Kvinnor! Vov! Invandring! Vov! Skatt! Vov! Brott! Vov! Osv! Vov!
Men! Men så en dag tog plötsligt, och helt oväntat, alla debattämnen slut. Tvärslut.
Och alla debatthundar bara stod där med gapande och dreglande debattmunnar på vid gavel.
Vov? Vad var nu detta? Vov?
Debatten var död. Debatten var slut. Debatten var totalt färdig.
Man hade förbrukat hela nutiden. Man hade debatterat sig tvärs över hela jordklotet. Man hade grävt sig igenom historiens alla mossiga lager. Man hade skällt ut alla tänkbara kön, och två till, och nu plötsligt bara tvärslut vov!?
Dystert satte debatthundarna svansarna mellan benen. Visserligen fanns verkligheten kvar ungefär som förr, men en verklighet utan debatt är ingen verklig verklighet vov! Och ett hjärtligt yl därtill!
Har ni sett en sådan debatthund där den sitter och ylar med svansen riktad mot månen?
Det har inte jag. Och det är jag glad för. Att yla mot månen måste vara mycket korkat, men vad kan man begära av en hund?
Och på husses gravsten stod det DEBATTEN ÄR DÖD. Och så var det väl några årtal där, som redan var bortglömda. Och en bild av en man som satt i en båt och verkade förvirrad.
Men kring denna gravsten samlades ändå debatthundarna. Hundar älskar ben, och var hittar man väl ben om inte på en kyrkogård?
Ja. Det är inte roligt att behöva skriva ner det, men det var dystert värre där ett tag. Det var till och med dystert till tusen, men vad kan man begära av en kyrkogård? Där fanns inte ens en kyrkogårds-clown, eftersom man för säkerhets skull hade lyckats debattera bort alla clowner.
Nå det var väl bara bra, men så där kunde det väl ändå inte gärna få fortsätta, och det gjorde det inte heller.
Debatthundarna var vana vid att debattera, men inte vid att tänka. Men en driftig debatthund tyckte väl ändå att han hade kommit på något fiffigt. Och det hade han kanske, det får framtiden utvisa, som så ofta Säga vad man vill om framtiden, men han har ett hårt jobb framför sig.
Den driftige debatthunden insåg förstås att nutiden var utnött, och historien utsliten, men framtiden fanns faktiskt kvar! Eller va? Eller vov, som man sa, och många hakade på hans tankegång.
Framtiden fanns faktiskt kvar, eller vov? Och framtiden skulle kanske kunna räcka till ett bra tag framåt, eller vov?
Och det visade sig, praktiskt nog, att alla debatthundar var specialister på framtiden.
Man la tassarna i djupa veck, och bet tag i framtidsbiten.
Framtiden var världens saftigaste köttben.
Tänk att få frossa i all framtida äcklig utveckling!
Tänk att få varna och stå i! Som en sån där, vad var det dom hette, profet vov!
Tänk att få stå och debattdregla över framtiden hela veckan lång!
Och tänk, bäst av allt, att ingen, ingen, ännu kunde slå en på tassarna när det gällde framtiden!
Alla kunde sia, alla kunde spå, alla kunde påstå, och alla hade rätt, och alla amatörer blev specialister när det gällde framtiden.
I alla fall ett tag. Min gissning är lika bra, som din är dålig.
Tänk va bra va!
Tänk vad vov va!
Tänk.
Gnäll där du står.
Och gnäll det du förmår.
Som man sa.
Och man var alltid redo att bita tag i ett saftigt pladderproblem.
Och debatten drar igång.
Och likt Pavlovksa debatthundar rusar alla dit och hugger tag i debattens saftiga köttben.
Debattdebattdebatt!
Vovvovvov!
Och det pågår tills man blir less.
Eller tills ett ännu saftigare köttben får hela skaran att vildsint skällande rusa dit: Fred! Vov! Kvinnor! Vov! Invandring! Vov! Skatt! Vov! Brott! Vov! Osv! Vov!
Men! Men så en dag tog plötsligt, och helt oväntat, alla debattämnen slut. Tvärslut.
Och alla debatthundar bara stod där med gapande och dreglande debattmunnar på vid gavel.
Vov? Vad var nu detta? Vov?
Debatten var död. Debatten var slut. Debatten var totalt färdig.
Man hade förbrukat hela nutiden. Man hade debatterat sig tvärs över hela jordklotet. Man hade grävt sig igenom historiens alla mossiga lager. Man hade skällt ut alla tänkbara kön, och två till, och nu plötsligt bara tvärslut vov!?
Dystert satte debatthundarna svansarna mellan benen. Visserligen fanns verkligheten kvar ungefär som förr, men en verklighet utan debatt är ingen verklig verklighet vov! Och ett hjärtligt yl därtill!
Har ni sett en sådan debatthund där den sitter och ylar med svansen riktad mot månen?
Det har inte jag. Och det är jag glad för. Att yla mot månen måste vara mycket korkat, men vad kan man begära av en hund?
Och på husses gravsten stod det DEBATTEN ÄR DÖD. Och så var det väl några årtal där, som redan var bortglömda. Och en bild av en man som satt i en båt och verkade förvirrad.
Men kring denna gravsten samlades ändå debatthundarna. Hundar älskar ben, och var hittar man väl ben om inte på en kyrkogård?
Ja. Det är inte roligt att behöva skriva ner det, men det var dystert värre där ett tag. Det var till och med dystert till tusen, men vad kan man begära av en kyrkogård? Där fanns inte ens en kyrkogårds-clown, eftersom man för säkerhets skull hade lyckats debattera bort alla clowner.
Nå det var väl bara bra, men så där kunde det väl ändå inte gärna få fortsätta, och det gjorde det inte heller.
Debatthundarna var vana vid att debattera, men inte vid att tänka. Men en driftig debatthund tyckte väl ändå att han hade kommit på något fiffigt. Och det hade han kanske, det får framtiden utvisa, som så ofta Säga vad man vill om framtiden, men han har ett hårt jobb framför sig.
Den driftige debatthunden insåg förstås att nutiden var utnött, och historien utsliten, men framtiden fanns faktiskt kvar! Eller va? Eller vov, som man sa, och många hakade på hans tankegång.
Framtiden fanns faktiskt kvar, eller vov? Och framtiden skulle kanske kunna räcka till ett bra tag framåt, eller vov?
Och det visade sig, praktiskt nog, att alla debatthundar var specialister på framtiden.
Man la tassarna i djupa veck, och bet tag i framtidsbiten.
Framtiden var världens saftigaste köttben.
Tänk att få frossa i all framtida äcklig utveckling!
Tänk att få varna och stå i! Som en sån där, vad var det dom hette, profet vov!
Tänk att få stå och debattdregla över framtiden hela veckan lång!
Och tänk, bäst av allt, att ingen, ingen, ännu kunde slå en på tassarna när det gällde framtiden!
Alla kunde sia, alla kunde spå, alla kunde påstå, och alla hade rätt, och alla amatörer blev specialister när det gällde framtiden.
I alla fall ett tag. Min gissning är lika bra, som din är dålig.
Tänk va bra va!
Tänk vad vov va!
Tänk.
måndag 9 september 2019
DOM
3219/
- VI var lyckliga till tusen, innan DOM kom. Men sen kom DOM och förstörde allt. Fast vi kämpade, och kämpade, och till sist hade VI dräpt alla DOM.
- Och nu var ni väl lyckliga?
- Men sen, när VI väl hade dräpt alla DOM, visade det sig att det hade kommit nya DOM. Och då var det bara börja slå ihjäl DOM igen.
- Men nu blev ni väl ändå lyckliga?
- Nu trodde VI att vi hade oskadliggjort alla DOM. Men det var som om det hela tiden bara kröp fram nya DOM. Så då hade VI bara att börja skjuta ihjäl alla DOM igen, Som vanligt.
- Och nu var ni riktigt lyckliga antar jag?
- Fast VI nu hade dödat alla DOM, visade det sig att det ändå fanns kvar gott om DOM. Det var som om DOM krupit in överallt i samhället. Smygande skadedjur, sabotörer, parasiter, precis överallt! Fast VI fick förstås tag i DOM, och dräpte DOM, och dödade DOM, och sköt DOM, och slog ihjäl DOM, en efter en, efter en, efter en, ingen slapp undan!
- Och nu var ni lyckliga för fulla muggar förstås?
- Fast om man lyssnade riktigt, riktigt noga hörde man hur DOM kröp omkring någonstans inne i väggarna. Men VI bröt upp väggarna, VI spårade upp alla Dom, och VI högg till igen! DOM var överallt, men det var VI också, och till sist krossade VI DOM som löss!
- Och nu var väl hela landet lyckligt?
- Ja? Lyckligt och lyckligt? Det var väl mest som lite dött på sina håll?
- Men nu hade ni ju äntligen lyckats utrota alla dom?
- Men man hade på något konstigt vis blivit som van vid DOM.
- Men var det inte bra, att skadedjuren äntligen var borta?
- Visst var det bra att skadedjuren äntligen var borta. Men DOM var ju inte bara skadedjur, DOM var ju som behändiga också.
- Nu förstår jag inte riktigt? Hur kan skadedjur vara behändiga?
- Ja? Behändiga och behändiga? Kanske inte direkt behändiga? Men..?
- Men..?
- Men det var DOM som gav mening åt kampen. Det var VI mot DOM. Ordning och reda, inga problem, man behövde aldrig tänka, eller nåt. Men nu är det bara VI kvar. Det känns tomt. Vem ska VI nu kämpa mot, när DOM är döda?
- Jag förstår. När dom dog, dog också kampen.
- Och kampen var det enda vi hade.
- Jag förstår. Utan kamp, ingenting kvar att kämpa för.
- Utan kamp blir kampen meningslös.
- Jag förstår.
- Fast det avgörande är förstås inte att förstå, utan att kämpa.
- Jag förstår?
- VI var lyckliga till tusen, innan DOM kom. Men sen kom DOM och förstörde allt. Fast vi kämpade, och kämpade, och till sist hade VI dräpt alla DOM.
- Och nu var ni väl lyckliga?
- Men sen, när VI väl hade dräpt alla DOM, visade det sig att det hade kommit nya DOM. Och då var det bara börja slå ihjäl DOM igen.
- Men nu blev ni väl ändå lyckliga?
- Nu trodde VI att vi hade oskadliggjort alla DOM. Men det var som om det hela tiden bara kröp fram nya DOM. Så då hade VI bara att börja skjuta ihjäl alla DOM igen, Som vanligt.
- Och nu var ni riktigt lyckliga antar jag?
- Fast VI nu hade dödat alla DOM, visade det sig att det ändå fanns kvar gott om DOM. Det var som om DOM krupit in överallt i samhället. Smygande skadedjur, sabotörer, parasiter, precis överallt! Fast VI fick förstås tag i DOM, och dräpte DOM, och dödade DOM, och sköt DOM, och slog ihjäl DOM, en efter en, efter en, efter en, ingen slapp undan!
- Och nu var ni lyckliga för fulla muggar förstås?
- Fast om man lyssnade riktigt, riktigt noga hörde man hur DOM kröp omkring någonstans inne i väggarna. Men VI bröt upp väggarna, VI spårade upp alla Dom, och VI högg till igen! DOM var överallt, men det var VI också, och till sist krossade VI DOM som löss!
- Och nu var väl hela landet lyckligt?
- Ja? Lyckligt och lyckligt? Det var väl mest som lite dött på sina håll?
- Men nu hade ni ju äntligen lyckats utrota alla dom?
- Men man hade på något konstigt vis blivit som van vid DOM.
- Men var det inte bra, att skadedjuren äntligen var borta?
- Visst var det bra att skadedjuren äntligen var borta. Men DOM var ju inte bara skadedjur, DOM var ju som behändiga också.
- Nu förstår jag inte riktigt? Hur kan skadedjur vara behändiga?
- Ja? Behändiga och behändiga? Kanske inte direkt behändiga? Men..?
- Men..?
- Men det var DOM som gav mening åt kampen. Det var VI mot DOM. Ordning och reda, inga problem, man behövde aldrig tänka, eller nåt. Men nu är det bara VI kvar. Det känns tomt. Vem ska VI nu kämpa mot, när DOM är döda?
- Jag förstår. När dom dog, dog också kampen.
- Och kampen var det enda vi hade.
- Jag förstår. Utan kamp, ingenting kvar att kämpa för.
- Utan kamp blir kampen meningslös.
- Jag förstår.
- Fast det avgörande är förstås inte att förstå, utan att kämpa.
- Jag förstår?
tisdag 3 september 2019
DJURISK DIALOG
3218/
Vi befinner oss i en helt vanlig hundbutik:
- God dag kennelklöbb!
- God dag höndkönd!
Och man inleder köpslåendet:
- Har ni fått in något bra högdjur?
- Nej men det lär vara en högkonjunktur på gång, säger han.
- Han där borta, som gläfser, nafsar, morrar och går an?
- Inte bara det. Nu drägglar han också. Han är väldigt läraktig.
- Hur bär ni er åt för att få fram så vidriga djur?
- Det är en naturbegåvning.
- Är det inte en djurbegåvning?
- Gärna för mig. Kunden har alltid rätt, även när kunden har fel, vad får det lov att vara idag då?
- Jag skulle vilja se på något labbradåraktigt!
- Vem skulle inte vilja det? Men labbradårerna är tyvärr slut.
- Vars ligger pudelns kärna då begraven?
- Begravd på det vanliga stället. I frysen på Ming-Tjing-Ding.
- Kineser, kineser! Överallt ätande, glurpande, slufsande, och slukande kineser!
- Vi säljer många hundar till Ming-Tjing-Ding. Gillar man hund, så gillar man hund. Ett urgammalt och urdumt kinesiskt ordspråk.
- Hundkött kan förstås vara gott mellan varven, men idag hade jag tänkt mig något mer levande.
- Kan något vara mer levande än en riktigt saftig hundbiff?
- Får vi hoppas. Har ni något nyinkommet?
- Vi har just fått in en utvikningsaffisch på den käcka rymdhunden Lajka.
- Den måste jag ha! Det var himla synd om Lajka. Hade bara hon fått leva, skulle hundhistorien ha sett helt annorlunda ut.
- Ryssarna är ett elakt folkslag. Det beror på de sneda ögonen.
- Eller på den sneda politiken. Folk som sysslar med politik hinner inte med något annat. Ofta hinner dom inte ens äta. Och när dom då väl blir hungriga, då blir det krig.
- Här behövs mer forskning.
- Här behövs fler hundar.
- Fast hundforskningen har gått framåt väldigt sista tiden, har jag läst.
- Man ska inte tro allt man läser. Man ska nöja sig med tre-fjärde-delar.
- Vi satsar stenhårt på hundforskning, vi ligger i framkant, eller nåt åt det hållet.
- Hur många forskare har ni som är fast anställda?
- Fast och fast. Det där med fast är förstås en smaksak. Men låt mig säga så här, vi har fyra som forskar på halvtid, och en kvarting.
- Vad har de för bakgrund. utbildning, och framtid?
- En har jobbat som schäfer. En var knäpudel från början, och så har vi förstås en helt vanlig vinthund.
- Dom säger vinthundar är rätt dåliga på bestialiska djurförsök?
- Dom säger så mycket. Har man väl bara fått igång vinthunden avlägger han sin forskarexamen i ett huj! Och dom disputerar, och diskuterar, och gläfser så det står härliga till! Omöjliga att få stopp på! Dom forskar och forskar, så tungan hänger ut ur mun!
- Jag har aldrig varit mycket för det där med tungor. Och nonsens är det värsta jag vet.
- Det är väldigt olika det där med hur man uppskattar tungor. Och vi får heller inte glömma bort att nonsens är väldigt populärt på kalfjället. Och pudlarna är i sin tur kända för sin intuitiva forskningskultur.
- Vad beror det på?
- Pudlarna härstammar ursprungligen från Transsylvanien.
- Det förklarar saken.
- Där pudlarna uppfann kompassen redan på l700-talet. Nu råkade visserligen kompassen redan vara uppfunnen. Men ändå.
- Men ändå. Inte illa av en pudel.
- Fast egentligen var det två pudlar. Om sanningen ska fram.
- Och den ska den! Jajamen! För visst ska väl sanningen fram? Hur skulle det annars se ut? Men hur kom pudlarna då egentligen hit till den här butiken?
- Dom slet sig från Transsylvanien. Det är därifrån uttrycket "slita hund" kommer. Det var ett Transsylvanskt uttryck från början, som dom tog med sig.
- Man kan alltså tydligen ta dom med sig?
- Pudlar kan. Djur är klokare än människor.
- Visst är dom! Bland annat tycker jag att djur förklarar så bra.
- Och tänk djurens jordnära språk! Man får ofta liksom mylla i mun när man blir tilltalad av ett tilltalande djur.
- Man kan väl här tänka på en bäver?
- Absolut. En bäver är bästa beviset på att det finns en gud. Någonstans i skogen.
- Ja. Då har jag bara ett enda ord att tillägga.
- Låt mig gissa! Ni avser naturligtvis ordet "Vov"?!
- Jag föredrar faktiskt ordet "Vaff", numera. Vaff är mer gångbart i ett mångkulturellt samhälle.
- Alltså: Vaff!
- Och kan man ens tänka sig ett bättre slutord än Vaff!?
- Knappast. Det är nog inte ens lönt att försöka.
Vi befinner oss i en helt vanlig hundbutik:
- God dag kennelklöbb!
- God dag höndkönd!
Och man inleder köpslåendet:
- Har ni fått in något bra högdjur?
- Nej men det lär vara en högkonjunktur på gång, säger han.
- Han där borta, som gläfser, nafsar, morrar och går an?
- Inte bara det. Nu drägglar han också. Han är väldigt läraktig.
- Hur bär ni er åt för att få fram så vidriga djur?
- Det är en naturbegåvning.
- Är det inte en djurbegåvning?
- Gärna för mig. Kunden har alltid rätt, även när kunden har fel, vad får det lov att vara idag då?
- Jag skulle vilja se på något labbradåraktigt!
- Vem skulle inte vilja det? Men labbradårerna är tyvärr slut.
- Vars ligger pudelns kärna då begraven?
- Begravd på det vanliga stället. I frysen på Ming-Tjing-Ding.
- Kineser, kineser! Överallt ätande, glurpande, slufsande, och slukande kineser!
- Vi säljer många hundar till Ming-Tjing-Ding. Gillar man hund, så gillar man hund. Ett urgammalt och urdumt kinesiskt ordspråk.
- Hundkött kan förstås vara gott mellan varven, men idag hade jag tänkt mig något mer levande.
- Kan något vara mer levande än en riktigt saftig hundbiff?
- Får vi hoppas. Har ni något nyinkommet?
- Vi har just fått in en utvikningsaffisch på den käcka rymdhunden Lajka.
- Den måste jag ha! Det var himla synd om Lajka. Hade bara hon fått leva, skulle hundhistorien ha sett helt annorlunda ut.
- Ryssarna är ett elakt folkslag. Det beror på de sneda ögonen.
- Eller på den sneda politiken. Folk som sysslar med politik hinner inte med något annat. Ofta hinner dom inte ens äta. Och när dom då väl blir hungriga, då blir det krig.
- Här behövs mer forskning.
- Här behövs fler hundar.
- Fast hundforskningen har gått framåt väldigt sista tiden, har jag läst.
- Man ska inte tro allt man läser. Man ska nöja sig med tre-fjärde-delar.
- Vi satsar stenhårt på hundforskning, vi ligger i framkant, eller nåt åt det hållet.
- Hur många forskare har ni som är fast anställda?
- Fast och fast. Det där med fast är förstås en smaksak. Men låt mig säga så här, vi har fyra som forskar på halvtid, och en kvarting.
- Vad har de för bakgrund. utbildning, och framtid?
- En har jobbat som schäfer. En var knäpudel från början, och så har vi förstås en helt vanlig vinthund.
- Dom säger vinthundar är rätt dåliga på bestialiska djurförsök?
- Dom säger så mycket. Har man väl bara fått igång vinthunden avlägger han sin forskarexamen i ett huj! Och dom disputerar, och diskuterar, och gläfser så det står härliga till! Omöjliga att få stopp på! Dom forskar och forskar, så tungan hänger ut ur mun!
- Jag har aldrig varit mycket för det där med tungor. Och nonsens är det värsta jag vet.
- Det är väldigt olika det där med hur man uppskattar tungor. Och vi får heller inte glömma bort att nonsens är väldigt populärt på kalfjället. Och pudlarna är i sin tur kända för sin intuitiva forskningskultur.
- Vad beror det på?
- Pudlarna härstammar ursprungligen från Transsylvanien.
- Det förklarar saken.
- Där pudlarna uppfann kompassen redan på l700-talet. Nu råkade visserligen kompassen redan vara uppfunnen. Men ändå.
- Men ändå. Inte illa av en pudel.
- Fast egentligen var det två pudlar. Om sanningen ska fram.
- Och den ska den! Jajamen! För visst ska väl sanningen fram? Hur skulle det annars se ut? Men hur kom pudlarna då egentligen hit till den här butiken?
- Dom slet sig från Transsylvanien. Det är därifrån uttrycket "slita hund" kommer. Det var ett Transsylvanskt uttryck från början, som dom tog med sig.
- Man kan alltså tydligen ta dom med sig?
- Pudlar kan. Djur är klokare än människor.
- Visst är dom! Bland annat tycker jag att djur förklarar så bra.
- Och tänk djurens jordnära språk! Man får ofta liksom mylla i mun när man blir tilltalad av ett tilltalande djur.
- Man kan väl här tänka på en bäver?
- Absolut. En bäver är bästa beviset på att det finns en gud. Någonstans i skogen.
- Ja. Då har jag bara ett enda ord att tillägga.
- Låt mig gissa! Ni avser naturligtvis ordet "Vov"?!
- Jag föredrar faktiskt ordet "Vaff", numera. Vaff är mer gångbart i ett mångkulturellt samhälle.
- Alltså: Vaff!
- Och kan man ens tänka sig ett bättre slutord än Vaff!?
- Knappast. Det är nog inte ens lönt att försöka.
torsdag 29 augusti 2019
MÅNGTOLERANT
3217/
- Muhammed? Få se nu? En liten kille? Med mustasch? Som jobbade på posten?
- Precis! Fast nu har han rakat bort mustaschen. Och det finns väl inga kvar längre som jobbar på posten heller, eftersom breven slutat gå?
- Tiden går.
- Att han gör.
Alltid rysligt spännande med nya fräscha religioner. Och den här Islam kunde kanske vara något? När man nu blivit less på ärkebiskopinnan som jämt var på TV?
- Islam? Det är väl den där nya turkiska restaurangen?
- Precis! Fast inte är den väl turkisk, är den inte snarare asurisk?
- Asurisk? Gärna för mig, bara maten är bra.
Men man får aldrig peka finger åt andras religioner. Hur fåniga man än anser dessa religioner vara.
Det kallas tolerans.
- Tolerans? Är inte det en tandkräm? Mot ilningar, vallningar, och gula tänder?
- Precis!
Tolerans är att påstå att alla religioner är precis lika bra. Även om dom inte alls är det. Och förstås också att påstå att alla politiska åskådningar är precis lika bra.
- Precis vad jag tycker! Och jämlikhet är nog bland det bästa man kan köpa i det här landet.
- Fast många säger jämställdhet är ännu bättre? Fast då handlar det ofta om kvinnor, eller om såna som är aningen yngre.
Men förr ansåg man att tolerans var att låta alla tycka och tro precis vad som helst. Hur dumt det än var. Och det var det ofta. Men hela tiden hade man fulla rättigheter att kritisera och håna allt dumt tyckande och troende.
Fast, det där var bara fördomar, bestämde man sen. Och samtidigt bestämde man att fördomar inte var så bara. Och man bestämde att alla fördomar skulle skoningslöst bekämpas, varthelst de stack upp sina fula trynen.. Bekämpas med alla tänkbara medel, och två till! Och så var det bara börja bekämpa:
"Präcis! Klat födomar ska bekämpas! Så fort ja får syn på en som ser födomsfull ut går jag rakt på han och sopar till! Födomar ska bekämpas! Med alla medel! Så snart jag hör nån säga att Muhammed var dum i huvet, och pedofil, och hade ful mustasch, och inte kunde skilja ett brev från ett paket, klipper jag till på direkten! Plosch bara! Ingen har rätt ha såna åsikter i vårt mångtoleranta samhälle! Pang säger det, och så ligger den där födomsfulla jäveln och sprattlar på asfalten! Ingen har bett han springa omkring på stan och sprida födomar och dålig andedräkt! Booom krasch bara, och sen tar det nog ett bra tag tills han törs knata omkring igen och spy födomar på folk! Dä så dom ska tas! Våld är det enda som hjälper i längden mot födomar! Våld är enda sättet att tvinga fram ett fullfjädrat mångtolerant samhälle! Men när vi sen väl har utrotat varenda födomsfull jävla kackerlacka, då! Då kommer vi fan-i-mig att ha totat till ett samhälle som är lyckligt värre! Och inte en jävel kommer att våga öppna munnen utan att först ha fått tillstånd uppifrån! Och då! Då har vi äntligen fått fram ett mångtolerant samhälle! Ett samhälle som gör klokt i att vara lyckligt till tusen! För annars smäller det!"
- Muhammed? Få se nu? En liten kille? Med mustasch? Som jobbade på posten?
- Precis! Fast nu har han rakat bort mustaschen. Och det finns väl inga kvar längre som jobbar på posten heller, eftersom breven slutat gå?
- Tiden går.
- Att han gör.
Alltid rysligt spännande med nya fräscha religioner. Och den här Islam kunde kanske vara något? När man nu blivit less på ärkebiskopinnan som jämt var på TV?
- Islam? Det är väl den där nya turkiska restaurangen?
- Precis! Fast inte är den väl turkisk, är den inte snarare asurisk?
- Asurisk? Gärna för mig, bara maten är bra.
Men man får aldrig peka finger åt andras religioner. Hur fåniga man än anser dessa religioner vara.
Det kallas tolerans.
- Tolerans? Är inte det en tandkräm? Mot ilningar, vallningar, och gula tänder?
- Precis!
Tolerans är att påstå att alla religioner är precis lika bra. Även om dom inte alls är det. Och förstås också att påstå att alla politiska åskådningar är precis lika bra.
- Precis vad jag tycker! Och jämlikhet är nog bland det bästa man kan köpa i det här landet.
- Fast många säger jämställdhet är ännu bättre? Fast då handlar det ofta om kvinnor, eller om såna som är aningen yngre.
Men förr ansåg man att tolerans var att låta alla tycka och tro precis vad som helst. Hur dumt det än var. Och det var det ofta. Men hela tiden hade man fulla rättigheter att kritisera och håna allt dumt tyckande och troende.
Fast, det där var bara fördomar, bestämde man sen. Och samtidigt bestämde man att fördomar inte var så bara. Och man bestämde att alla fördomar skulle skoningslöst bekämpas, varthelst de stack upp sina fula trynen.. Bekämpas med alla tänkbara medel, och två till! Och så var det bara börja bekämpa:
"Präcis! Klat födomar ska bekämpas! Så fort ja får syn på en som ser födomsfull ut går jag rakt på han och sopar till! Födomar ska bekämpas! Med alla medel! Så snart jag hör nån säga att Muhammed var dum i huvet, och pedofil, och hade ful mustasch, och inte kunde skilja ett brev från ett paket, klipper jag till på direkten! Plosch bara! Ingen har rätt ha såna åsikter i vårt mångtoleranta samhälle! Pang säger det, och så ligger den där födomsfulla jäveln och sprattlar på asfalten! Ingen har bett han springa omkring på stan och sprida födomar och dålig andedräkt! Booom krasch bara, och sen tar det nog ett bra tag tills han törs knata omkring igen och spy födomar på folk! Dä så dom ska tas! Våld är det enda som hjälper i längden mot födomar! Våld är enda sättet att tvinga fram ett fullfjädrat mångtolerant samhälle! Men när vi sen väl har utrotat varenda födomsfull jävla kackerlacka, då! Då kommer vi fan-i-mig att ha totat till ett samhälle som är lyckligt värre! Och inte en jävel kommer att våga öppna munnen utan att först ha fått tillstånd uppifrån! Och då! Då har vi äntligen fått fram ett mångtolerant samhälle! Ett samhälle som gör klokt i att vara lyckligt till tusen! För annars smäller det!"
måndag 26 augusti 2019
SINNLIG & SYNLIGGJORD
3216/
Inledande bortförklaring:
Tråkigt med ord. Som slits ut. Efter tre-fyra tusen mil måste man byta ut många ord. Och ofta blir man då tvungen att nöja sig med begagnade ord. I nyskick, visst, men ändå begagnade.
Ty tiden går, och debatten traskar lydigt efter, och då går det åt ord till tusen.
Men huvudsaken är att man hela tiden har tre ord, som samtidigt tjänstgör som heliga kor.
Ordet "sinnlig" är den viktigaste av dessa kor.
Och "synliggjord" bör också vara med.
Men det tredje ordet, alltså den tredje kon, är ännu inte fastkedjad. Här finns förhandlingsutrymme, och det är det bästa av alla utrymmen, anser många.
"Förkrigstid" var länge ett populärt ord. Och praktiskt, eftersom det förr eller senare brukade bli krig.
Fast "förkrigstid" slog ändå aldrig riktigt igenom, trots att det var ett så behändigt intetsägande ord.
Men varför i all världen ska de tre obligatoriska orden vara just tre.
SINNLIG & SYNLIGGJORD ÅTER I HETLUFFEN.
Sinnlig & Synliggjord voro de bästa av vänner. Och nu kommo de bägge inbitna kumpanerna glatt gående på stora landsvägen.
Men plötsligt fick Sinnlig syn på en stor stad som oväntat närmade sig.
"Oj!" sade Sinnlig förvånat "Se där ser jag en stor stad!"
"Varsdådå?" undrade Synliggjord, och gnuggade sig i sina stora runda ögonlappar.
"Därstädes!" pekade Sinnlig pedagogiskt med hela sitt kroppsspråk aktiverat.
"Uj!" sade Synliggjord, som nu fått någorlunda ordning på bägge sina ögongluggar.
"Låtom oss enhälligt traska oss ditstädes!" föreslog Sinnlig muntert, och Synliggjord, som sannerligen aldrig varit den som varit den, traskade glatt med.
Snart voro de tvenne välbärgade kumpanerna rent av inne i den stora stad, som nu visade sig vara ännu större än så.
"Uj vilken stor stad!" hävdade Synliggjord, och gjorde större ögon än man skulle trott kunna vara möjligt för en enstaka man.
"Här måtte dock finnas någonting att äta, dricka, eller älska!" antog Sinnlig lättsinnigt, varefter han besiktigade huvudgatan med samma namn.
"Uj! Vilket liv! Vilket kiv! Vilket riv, och vilka kliv!" sade Synliggjord och blev påfallande vindögd av pur entusiasm.
"Det torde dock vara temmeligen normalt, med beaktande av storstadens alltid så sinnliga puls!"
anmärkte Sinnlig som studerat i såväl Oxford, som Köln, samt Bologna, samtidigt som han utbildat sig till husdjursarkitekt. Men så var Sinnlig också rysligt klok, vilket på sätt och vis framgick redan av namnet.
"Uj! Tur man redan är vindögd!" påpekade Synliggjord.
"Tur man hawer en breder mun!" menade Sinnlig och slog sig ner vid det ganska dignande matbordet. Och så började Sinnlig äta. Han åt som den värsta jätte. Och Synliggjord var inte stort sämre, bara aningen mindre.
"Uj vad jag är mätter!" pustade Synliggjord belåtet.
"Redan? Det har ju blott gått trenne timmar?!" frågade Sinnlig förvånat.
"Bäst spara lite aptit till morgondagen!" sade Synliggjord, som var lagd lite åt det filosofiska hållet, även om han naturligtvis alls icke var lika halvbildad som Sinnlig, nej långt därifrån.
"Men emedan jag själwer nu är mätter och fuller, anser jag att vi genast skall draga oss ut på ett flertal skalkiga, och gärna galna och galanta, äventyr!" sade Sinnlig, och Synliggjord gjorde alls inga invändningar, och varför skulle han ha gjort något så dumt, inte vet jag.
Men på väg in till den stora staden kommo just i detsamma ögonblick trenne osedvanligt muntra och raska gesäller som voro ute på den traditionella muntervandringen, men det hör väl egentligen inte alls hit? Det kör tydligen ihop sig med en massa folk i texten, och det är förstås aldrig bra.
Det kanske till och med kan bli så, att gesällerna stöter ihop med Sinnlig & Synliggjord?
Det vore illa. Det skulle kunna bli bråk, gräl och gruff, och i värsta fall handgripligheter som skulle kunna urarta till blodvite och liknande?
Inte bra. Inte alls bra. I skrivande stund har jag ingen aning om vad som kommer att hända, eller om det alls kommer att hända något?
Det är alltid tråkigt att tappa kontrollen över folk & fä, för att inte tala om hur dystert det ofta kan kännas att totalt tappa kontrollen över den egna texten.
Det är just dylika malörer som gör att inte alla vill arbeta som författare.
Inledande bortförklaring:
Tråkigt med ord. Som slits ut. Efter tre-fyra tusen mil måste man byta ut många ord. Och ofta blir man då tvungen att nöja sig med begagnade ord. I nyskick, visst, men ändå begagnade.
Ty tiden går, och debatten traskar lydigt efter, och då går det åt ord till tusen.
Men huvudsaken är att man hela tiden har tre ord, som samtidigt tjänstgör som heliga kor.
Ordet "sinnlig" är den viktigaste av dessa kor.
Och "synliggjord" bör också vara med.
Men det tredje ordet, alltså den tredje kon, är ännu inte fastkedjad. Här finns förhandlingsutrymme, och det är det bästa av alla utrymmen, anser många.
"Förkrigstid" var länge ett populärt ord. Och praktiskt, eftersom det förr eller senare brukade bli krig.
Fast "förkrigstid" slog ändå aldrig riktigt igenom, trots att det var ett så behändigt intetsägande ord.
Men varför i all världen ska de tre obligatoriska orden vara just tre.
SINNLIG & SYNLIGGJORD ÅTER I HETLUFFEN.
Sinnlig & Synliggjord voro de bästa av vänner. Och nu kommo de bägge inbitna kumpanerna glatt gående på stora landsvägen.
Men plötsligt fick Sinnlig syn på en stor stad som oväntat närmade sig.
"Oj!" sade Sinnlig förvånat "Se där ser jag en stor stad!"
"Varsdådå?" undrade Synliggjord, och gnuggade sig i sina stora runda ögonlappar.
"Därstädes!" pekade Sinnlig pedagogiskt med hela sitt kroppsspråk aktiverat.
"Uj!" sade Synliggjord, som nu fått någorlunda ordning på bägge sina ögongluggar.
"Låtom oss enhälligt traska oss ditstädes!" föreslog Sinnlig muntert, och Synliggjord, som sannerligen aldrig varit den som varit den, traskade glatt med.
Snart voro de tvenne välbärgade kumpanerna rent av inne i den stora stad, som nu visade sig vara ännu större än så.
"Uj vilken stor stad!" hävdade Synliggjord, och gjorde större ögon än man skulle trott kunna vara möjligt för en enstaka man.
"Här måtte dock finnas någonting att äta, dricka, eller älska!" antog Sinnlig lättsinnigt, varefter han besiktigade huvudgatan med samma namn.
"Uj! Vilket liv! Vilket kiv! Vilket riv, och vilka kliv!" sade Synliggjord och blev påfallande vindögd av pur entusiasm.
"Det torde dock vara temmeligen normalt, med beaktande av storstadens alltid så sinnliga puls!"
anmärkte Sinnlig som studerat i såväl Oxford, som Köln, samt Bologna, samtidigt som han utbildat sig till husdjursarkitekt. Men så var Sinnlig också rysligt klok, vilket på sätt och vis framgick redan av namnet.
"Uj! Tur man redan är vindögd!" påpekade Synliggjord.
"Tur man hawer en breder mun!" menade Sinnlig och slog sig ner vid det ganska dignande matbordet. Och så började Sinnlig äta. Han åt som den värsta jätte. Och Synliggjord var inte stort sämre, bara aningen mindre.
"Uj vad jag är mätter!" pustade Synliggjord belåtet.
"Redan? Det har ju blott gått trenne timmar?!" frågade Sinnlig förvånat.
"Bäst spara lite aptit till morgondagen!" sade Synliggjord, som var lagd lite åt det filosofiska hållet, även om han naturligtvis alls icke var lika halvbildad som Sinnlig, nej långt därifrån.
"Men emedan jag själwer nu är mätter och fuller, anser jag att vi genast skall draga oss ut på ett flertal skalkiga, och gärna galna och galanta, äventyr!" sade Sinnlig, och Synliggjord gjorde alls inga invändningar, och varför skulle han ha gjort något så dumt, inte vet jag.
Men på väg in till den stora staden kommo just i detsamma ögonblick trenne osedvanligt muntra och raska gesäller som voro ute på den traditionella muntervandringen, men det hör väl egentligen inte alls hit? Det kör tydligen ihop sig med en massa folk i texten, och det är förstås aldrig bra.
Det kanske till och med kan bli så, att gesällerna stöter ihop med Sinnlig & Synliggjord?
Det vore illa. Det skulle kunna bli bråk, gräl och gruff, och i värsta fall handgripligheter som skulle kunna urarta till blodvite och liknande?
Inte bra. Inte alls bra. I skrivande stund har jag ingen aning om vad som kommer att hända, eller om det alls kommer att hända något?
Det är alltid tråkigt att tappa kontrollen över folk & fä, för att inte tala om hur dystert det ofta kan kännas att totalt tappa kontrollen över den egna texten.
Det är just dylika malörer som gör att inte alla vill arbeta som författare.
måndag 5 augusti 2019
SVÅRA FRÅGOR SOM EGENTLIGEN ÄR GANSKA LÄTTA ATT BESVARA
3215/
Är damfotbollen lika bra som herrfotbollen?
Är damfotbollen bättre än herrfotbollen?
Är damfotbollen sämre än herrfotbollen?
Om damfotbollen är lika bra som herrfotbollen ska den förstås få lika bra betalt.
Om damfotbollen är bättre än herrfotbollen ska den få bättre betalt.
Om damfotbollen är sämre än herrfotbollen ska den få sämre betalt.
Men hur få reda på om damfotbollen är lika bra, bättre, eller sämre än herrfotbollen?
Lätt, det är bara att låta damlandslaget möta herrlandslaget några gånger.
Och om damlandslaget då hävdar sig väl finns det ingen anledning att fortsätta med den fåniga och föråldrade uppdelningen i herr- och damfotboll.
Alla får spela med alla, och mot alla. Ingen diskriminering, ingen segregering.
Då skulle vi få fullt jämställd fotboll.
Ja, alltså JÄMSTÄLLD.
Men JÄMLIK kan elitidrotten däremot aldrig bli eftersom den i grunden är ojämlik: Den som är bäst är bäst, och ska därför alltid ha mest.
Mest uppmärksamhet, mest ära, och framförallt mest pengar.
Så när det gäller elitidrott är allt vackert tal om allas-lika-värde totalt värdelöst.
UNT 29/7 -2019: "Handboken tar upp att ungdomar i kommunens idrottsföreningar ser det som problematiskt att det förekommer könsindelning på träningar."
Intressant. Här är det tydligen "problematiskt" med könsindelning.
Men på elitnivå är det tydligen självklart med könsindelning
Men är det verkligen självklart? Och varför då?
Och på exakt vilken nivå går könsindelningen från att vara "problematisk" till att bli självklar?
Det är en bra fråga. Som egentligen också är lätt att besvara. Men som, just därför, ingen vill svara på. Därför att det finns alldeles för många som inte alls skulle tycka om svaret.
Många har mycket att förlora på svaret.
Vissa frågor mår bäst av att aldrig besvaras.
Är damfotbollen lika bra som herrfotbollen?
Är damfotbollen bättre än herrfotbollen?
Är damfotbollen sämre än herrfotbollen?
Om damfotbollen är lika bra som herrfotbollen ska den förstås få lika bra betalt.
Om damfotbollen är bättre än herrfotbollen ska den få bättre betalt.
Om damfotbollen är sämre än herrfotbollen ska den få sämre betalt.
Men hur få reda på om damfotbollen är lika bra, bättre, eller sämre än herrfotbollen?
Lätt, det är bara att låta damlandslaget möta herrlandslaget några gånger.
Och om damlandslaget då hävdar sig väl finns det ingen anledning att fortsätta med den fåniga och föråldrade uppdelningen i herr- och damfotboll.
Alla får spela med alla, och mot alla. Ingen diskriminering, ingen segregering.
Då skulle vi få fullt jämställd fotboll.
Ja, alltså JÄMSTÄLLD.
Men JÄMLIK kan elitidrotten däremot aldrig bli eftersom den i grunden är ojämlik: Den som är bäst är bäst, och ska därför alltid ha mest.
Mest uppmärksamhet, mest ära, och framförallt mest pengar.
Så när det gäller elitidrott är allt vackert tal om allas-lika-värde totalt värdelöst.
UNT 29/7 -2019: "Handboken tar upp att ungdomar i kommunens idrottsföreningar ser det som problematiskt att det förekommer könsindelning på träningar."
Intressant. Här är det tydligen "problematiskt" med könsindelning.
Men på elitnivå är det tydligen självklart med könsindelning
Men är det verkligen självklart? Och varför då?
Och på exakt vilken nivå går könsindelningen från att vara "problematisk" till att bli självklar?
Det är en bra fråga. Som egentligen också är lätt att besvara. Men som, just därför, ingen vill svara på. Därför att det finns alldeles för många som inte alls skulle tycka om svaret.
Många har mycket att förlora på svaret.
Vissa frågor mår bäst av att aldrig besvaras.
tisdag 16 juli 2019
ÄR SMARTFÅNERI SANN DEMOKRATI?
3214/
(Take Two)
Det kommer ständigt ny smartfånig teknik som egentligen bara ställer till det för många.
"Förskolan måste ställa om till digitalt." (UNT 25/6 -2019) Vilket visar sig betyda att kommunen, det vill säga skattebetalarna, måste köpa in en väldig massa surfplattor till de små liven, som ska krökas i tid.
Men ingen åldersgrupp slipper undan "utvecklingen/invecklingen": "Bedragaren förmår brottsoffret att logga in på sitt bankkonto med bank-id. Genom vissa tekniska knep tar sig bedragaren då själv in på kontot." (UNT 14/6 -2019)
Alltså: Först "förmår" man Äldre att skaffa bank-id - därför att det påstås vara så "säkert". Men sedan "förmår" bedragaren Äldre att logga in med just detta "säkra" bank-id. Och den utlovade "säkerheten" försvann på en sekund. Dagens bedrägerier är snabba till tusen, tack vare "utvecklingen/invecklingen".
Men inte bara Äldre (vilka det nu är, jag antar att det är såna som jag?) drabbas: "Telefonbedrägerier även mot unga": "Kvinnan ombads att logga in med sitt bank-id vilket hon också gjorde innan hon insåg att något inte stämde." (UNT 9/7 -2019) Och hon var i 25-årsåldern, vilket väl är aningen yngre.
Jaja. Alla dessa bankidiotier! När jag vänligt frågade Skatteverket hur man skulle göra om man saknade bank-id svarade han att då får man skylla sig själv. Inget dalt där inte.
Och det visade sig att jag måste logga in med bank-id, för att kunna få jobba som röstmottagare, även om sambandet för mig var något oklart. Men här ändrade man sig, snällt nog, efter mina livliga protester, det måste löna sig att gnälla.
Och en bank (som skonsamt nog ska få vara anonym) skrev att jag måste skaffa bank-id för att i
framtiden kunna komma åt mina egna pengar. Men! För att få bank-id måste jag först, förstås, skaffa en så kallad smartphone, vilket verkar vara en av mänsklighetens dummaste och farligaste uppfinningar. Vänta ni bara, historien kommer att ge mig rätt, även om jag då visserligen är död. Men att få rätt kan väl vara värt en massa.
Fast, vid närmare eftertanke, kom banken på, att det kanske kunde räcka om jag skaffade en surfplatta? Och då skulle jag alltså äntligen vara på samma nivå som dagens dagisbarn, hurra.
Men! Jag vill inte ha någon surfplatta, eller något smartfånigt överhuvudtaget!
När blev egentligen obligatoriskt smartfåneri obligatoriskt? När antogs Lagen om obligatorisk smartfån eller annars må Fan ta dig? Och var verkligen Riksdagen helt enig när smartfånerilagen klubbades igenom?
Vem är det egentligen som bestämmer att alla måste skaffa alla dessa tekniska prylar?
Och när, var, hur, och framförallt varför, fick dessa prylprånglare makten över hela samhället?
Smartfåneri har på ett smygande självklart sätt ersatt demokrati. Och det är mycket lätt att se vem som är smart.
Men det är lika lätt att se ett teknik-manipulerat samhälle som bara står där som ett fån.
(Take Two)
Det kommer ständigt ny smartfånig teknik som egentligen bara ställer till det för många.
"Förskolan måste ställa om till digitalt." (UNT 25/6 -2019) Vilket visar sig betyda att kommunen, det vill säga skattebetalarna, måste köpa in en väldig massa surfplattor till de små liven, som ska krökas i tid.
Men ingen åldersgrupp slipper undan "utvecklingen/invecklingen": "Bedragaren förmår brottsoffret att logga in på sitt bankkonto med bank-id. Genom vissa tekniska knep tar sig bedragaren då själv in på kontot." (UNT 14/6 -2019)
Alltså: Först "förmår" man Äldre att skaffa bank-id - därför att det påstås vara så "säkert". Men sedan "förmår" bedragaren Äldre att logga in med just detta "säkra" bank-id. Och den utlovade "säkerheten" försvann på en sekund. Dagens bedrägerier är snabba till tusen, tack vare "utvecklingen/invecklingen".
Men inte bara Äldre (vilka det nu är, jag antar att det är såna som jag?) drabbas: "Telefonbedrägerier även mot unga": "Kvinnan ombads att logga in med sitt bank-id vilket hon också gjorde innan hon insåg att något inte stämde." (UNT 9/7 -2019) Och hon var i 25-årsåldern, vilket väl är aningen yngre.
Jaja. Alla dessa bankidiotier! När jag vänligt frågade Skatteverket hur man skulle göra om man saknade bank-id svarade han att då får man skylla sig själv. Inget dalt där inte.
Och det visade sig att jag måste logga in med bank-id, för att kunna få jobba som röstmottagare, även om sambandet för mig var något oklart. Men här ändrade man sig, snällt nog, efter mina livliga protester, det måste löna sig att gnälla.
Och en bank (som skonsamt nog ska få vara anonym) skrev att jag måste skaffa bank-id för att i
framtiden kunna komma åt mina egna pengar. Men! För att få bank-id måste jag först, förstås, skaffa en så kallad smartphone, vilket verkar vara en av mänsklighetens dummaste och farligaste uppfinningar. Vänta ni bara, historien kommer att ge mig rätt, även om jag då visserligen är död. Men att få rätt kan väl vara värt en massa.
Fast, vid närmare eftertanke, kom banken på, att det kanske kunde räcka om jag skaffade en surfplatta? Och då skulle jag alltså äntligen vara på samma nivå som dagens dagisbarn, hurra.
Men! Jag vill inte ha någon surfplatta, eller något smartfånigt överhuvudtaget!
När blev egentligen obligatoriskt smartfåneri obligatoriskt? När antogs Lagen om obligatorisk smartfån eller annars må Fan ta dig? Och var verkligen Riksdagen helt enig när smartfånerilagen klubbades igenom?
Vem är det egentligen som bestämmer att alla måste skaffa alla dessa tekniska prylar?
Och när, var, hur, och framförallt varför, fick dessa prylprånglare makten över hela samhället?
Smartfåneri har på ett smygande självklart sätt ersatt demokrati. Och det är mycket lätt att se vem som är smart.
Men det är lika lätt att se ett teknik-manipulerat samhälle som bara står där som ett fån.
måndag 24 juni 2019
MAN KAN BARA FÖRLORA
3213/
Han ringde till Tandläkarn och sa att han snart skulle dö, eftersom han gått och fått cancer.
"Cancer? Ska de va nå å få!" sa Tandläkarn som var skämtsam till tusen. Som alla dom andra tandläkarna. Det är lätt att vara skämtsam och alltid få sista ordet när ingen vågar käfta emot.
"Så jag tänkte..." sa Han.
"Att tänka är nästan lika bra som att borra!" sa Tandläkarn muntert.
"Så jag tänkte. Att när jag nu ändå snart ska dö. Att det liksom inte längre är lönt. Att hålla på greja med tänderna. Och det. Tänkte jag..."
"Då tänkte du fel!" sa Tandläkarn "Klart du ska va fin i munnen när du är död! Det är väl just när man dött man bör visa upp sig som bäst! Sen är det för sent!"
"Jomen? Pengar, och kostar, och dyrt, och det..?" försökte Han.
"Det där med pengar fixar dödsboet! Strunta du i pengarna! Det är inte längre din sak att gneta när du väl är död!"
"Jomen, det gör ju ont också, i alla fall ibland..?"
"Tror du det gör mindre ont att dö i cancer!?" fnös Tandläkarn "Nog med tjafs nu! Ska vi säga torsdag 14.20? Passar det? Alltså, då har vi spikat torsdag 14.20, då jag hade ett återbud, vilken tur!"
"Jomen, jag är ju inte heller så rörlig längre, på grund av rullatorn, och cancern, och det...?" sa Han.
"Rörlig och rörlig! Du kommer att ligga bekvämt tillbakalutad hela tiden! Här behövs ingen rörlighet, det är bara att slappna av och ha det bra! Och den här gången ska vi putsa lite extra så du blir fin i munnen! Vackra vita tänder är bästa sättet att visa respekt för döden! Och även för att bita tag i själva dödsbiten, som vi tandläkare lite skämtsamt säger!"
"Jomen..?" sa Han.
"Inga men!" avgjorde Tandläkarn.
Och det var det, det.
I livet har du inget att sätta mot din tandläkare.
Och du ska inte tro det blir bättre i döden.
Mot döden och tandläkaren kan man bara förlora.
Det finns sånt som är orättvist värre här i livet.
Han ringde till Tandläkarn och sa att han snart skulle dö, eftersom han gått och fått cancer.
"Cancer? Ska de va nå å få!" sa Tandläkarn som var skämtsam till tusen. Som alla dom andra tandläkarna. Det är lätt att vara skämtsam och alltid få sista ordet när ingen vågar käfta emot.
"Så jag tänkte..." sa Han.
"Att tänka är nästan lika bra som att borra!" sa Tandläkarn muntert.
"Så jag tänkte. Att när jag nu ändå snart ska dö. Att det liksom inte längre är lönt. Att hålla på greja med tänderna. Och det. Tänkte jag..."
"Då tänkte du fel!" sa Tandläkarn "Klart du ska va fin i munnen när du är död! Det är väl just när man dött man bör visa upp sig som bäst! Sen är det för sent!"
"Jomen? Pengar, och kostar, och dyrt, och det..?" försökte Han.
"Det där med pengar fixar dödsboet! Strunta du i pengarna! Det är inte längre din sak att gneta när du väl är död!"
"Jomen, det gör ju ont också, i alla fall ibland..?"
"Tror du det gör mindre ont att dö i cancer!?" fnös Tandläkarn "Nog med tjafs nu! Ska vi säga torsdag 14.20? Passar det? Alltså, då har vi spikat torsdag 14.20, då jag hade ett återbud, vilken tur!"
"Jomen, jag är ju inte heller så rörlig längre, på grund av rullatorn, och cancern, och det...?" sa Han.
"Rörlig och rörlig! Du kommer att ligga bekvämt tillbakalutad hela tiden! Här behövs ingen rörlighet, det är bara att slappna av och ha det bra! Och den här gången ska vi putsa lite extra så du blir fin i munnen! Vackra vita tänder är bästa sättet att visa respekt för döden! Och även för att bita tag i själva dödsbiten, som vi tandläkare lite skämtsamt säger!"
"Jomen..?" sa Han.
"Inga men!" avgjorde Tandläkarn.
Och det var det, det.
I livet har du inget att sätta mot din tandläkare.
Och du ska inte tro det blir bättre i döden.
Mot döden och tandläkaren kan man bara förlora.
Det finns sånt som är orättvist värre här i livet.
fredag 19 april 2019
3208/ Om svenska försvaret verkligen skulle fungera i krig får vi förstås aldrig veta, för det enda vi verkligen vet om det svenska försvaret är att det alltid kommer att kräva mer resurser.
3209/ Man läser förklaringarna. Och man förstår. Visst förstår man, men man fattar ändå inte.
"Men, varför gick hon inte bara?"
"Men, varför äter dom inte, helt enkelt?"
"Men är det verkligen en bra idé att byta kön?"
Man har förstått, men alla frågorna är kvar, eftersom man inte har fattat.
Att förstå är inte att fatta, och de förbjudna frågorna finns alltid kvar: "Men, varför ..?"
3210/ Robinson Crusoe fyller 300 år i år. Det är det inte många som gör. Och han lever och har hälsan. Undrar hur många av dagens böcker som kommer att leva om 300 år? Och vilka? Det enda jag är säker på, är att det kommer att vara helt andra böcker än de vi idag tror kommer att hålla i längden.
Fast egentligen är det förstås bara halva boken som lever. Fredag kommer in och förstör på sidan 219. Och sen blir det bara en banal äventyrsberättelse.
Men, det var just den ensamma människan på ön som var poängen. Men det fattade inte ens Defoe. Han trodde det behövdes lite mer action, så han satte in kannibaler, pirater, vilddjur, och, som sagt, den där dumma Fredag som kom och förstörde allt.
Och precis som idag är action det tråkigaste som finns.
Och Defoe skrev till och med fortsättningar, som få läste då, och ingen läser idag.
Men det är inte ovanligt, just det där att författaren själv inte riktigt fattar vad han själv har skrivit. Inte ens om han har skrivit något bra.
Men ändå! 300 år! Och Fredag har bara förstört halva boken! Typ grattis i efterskott!
3211/ Det lär vara brist på kockar i Sverige?
Men ingen fara! Snart är alla käcka IS-kockar hemma igen, och har då bara att hoppa in i första bästa skolmatsal! Och vilken fart vi kommer att få på våra ambulanser, då IS-förarna med dödsförakt kastar sig ut på de svenska vägarna!
En tillgång för Sverige, visst, men IS hade väl ändå lite otur där med rekryteringen till sina styrkor?
Jag menar, en armé enbart bestående av kockar kommer kanske alltid att förlora i krig?
3212/ Läste i årets "Dags att deklarera" att man kunde spärra obehörig adressändring.
Och det lät bra, tyckte jag. Och försökte. Men det kunde man inte alls. Inte kunde man spärra utan Bank-ID-och-hans-Moster, inte!
Och Skatteverkets käcka: "Tillsammans gör vi samhället möjligt!" visade sig vara ett dåligt skämt.
"Tillsammans gör vi samhället omöjligt för många!" hade passat betydligt bättre.
Men jag kanske har missat en alldeles ny lag om "Obligatoriskt Bank-ID för alla svenska medborgare"?
Eller har teknikträsket helt enkelt svämmat över?
När fick prylmånglarna egentligen rätten att bestämma över samhället?
Och vem gav dom den rätten?
Många frågor, få svar.
Som vanligt.
Ja, egentligen bara ett enda svar svar: "UTVECKLINGEN!"
Det vill säga, inget svar alls.
Som vanligt.
3209/ Man läser förklaringarna. Och man förstår. Visst förstår man, men man fattar ändå inte.
"Men, varför gick hon inte bara?"
"Men, varför äter dom inte, helt enkelt?"
"Men är det verkligen en bra idé att byta kön?"
Man har förstått, men alla frågorna är kvar, eftersom man inte har fattat.
Att förstå är inte att fatta, och de förbjudna frågorna finns alltid kvar: "Men, varför ..?"
3210/ Robinson Crusoe fyller 300 år i år. Det är det inte många som gör. Och han lever och har hälsan. Undrar hur många av dagens böcker som kommer att leva om 300 år? Och vilka? Det enda jag är säker på, är att det kommer att vara helt andra böcker än de vi idag tror kommer att hålla i längden.
Fast egentligen är det förstås bara halva boken som lever. Fredag kommer in och förstör på sidan 219. Och sen blir det bara en banal äventyrsberättelse.
Men, det var just den ensamma människan på ön som var poängen. Men det fattade inte ens Defoe. Han trodde det behövdes lite mer action, så han satte in kannibaler, pirater, vilddjur, och, som sagt, den där dumma Fredag som kom och förstörde allt.
Och precis som idag är action det tråkigaste som finns.
Och Defoe skrev till och med fortsättningar, som få läste då, och ingen läser idag.
Men det är inte ovanligt, just det där att författaren själv inte riktigt fattar vad han själv har skrivit. Inte ens om han har skrivit något bra.
Men ändå! 300 år! Och Fredag har bara förstört halva boken! Typ grattis i efterskott!
3211/ Det lär vara brist på kockar i Sverige?
Men ingen fara! Snart är alla käcka IS-kockar hemma igen, och har då bara att hoppa in i första bästa skolmatsal! Och vilken fart vi kommer att få på våra ambulanser, då IS-förarna med dödsförakt kastar sig ut på de svenska vägarna!
En tillgång för Sverige, visst, men IS hade väl ändå lite otur där med rekryteringen till sina styrkor?
Jag menar, en armé enbart bestående av kockar kommer kanske alltid att förlora i krig?
3212/ Läste i årets "Dags att deklarera" att man kunde spärra obehörig adressändring.
Och det lät bra, tyckte jag. Och försökte. Men det kunde man inte alls. Inte kunde man spärra utan Bank-ID-och-hans-Moster, inte!
Och Skatteverkets käcka: "Tillsammans gör vi samhället möjligt!" visade sig vara ett dåligt skämt.
"Tillsammans gör vi samhället omöjligt för många!" hade passat betydligt bättre.
Men jag kanske har missat en alldeles ny lag om "Obligatoriskt Bank-ID för alla svenska medborgare"?
Eller har teknikträsket helt enkelt svämmat över?
När fick prylmånglarna egentligen rätten att bestämma över samhället?
Och vem gav dom den rätten?
Många frågor, få svar.
Som vanligt.
Ja, egentligen bara ett enda svar svar: "UTVECKLINGEN!"
Det vill säga, inget svar alls.
Som vanligt.
torsdag 18 april 2019
3201/ - Säg ett bra muslimskt land!
- Eh? Norge!
- Norge är väl inte muslimskt?
- Nä, men ändå.
3202/ Alla dessa sjuka. Som sitter i sina rullstolar. Och bara väntar. Väntar, inte på att bli friska, utan på att dö. Vet alla dessa sjuka verkligen vad dom väntar på? Eller sitter dom där ändå?
3203/ Det finns faktiskt sånt som man bara inte säger: "Barnen är vår framtid", och: "Barn är klokare än vi vuxna" är två bra exempel på sånt som man bara inte säger. Och ändå säger Alla det, och då bevisar Alla att det tyvärr kanske stämmer..
3204/ "Ingen dag utan ett busstreck!" sade lymmeln belåtet.
3205/ Men tänk, otänkbara tanke, om det faktiskt är så att allt bara blir sämre och sämre? Jag vet bestämt att jag inte fått fyra brev i år. Men jag vet inte varför jag inte har fått dessa brev.
- Men är du verkligen säker?
- Säker som ett brev på posten!
- Och om man säger att någon "går som tåget"?
- Menar man förmodligen att någon är full.
3206/ Sentimentala människor med mycket makt är mycket farliga och ska inte ha någon makt.
3207/ "Fast för mig kunde förstås utvecklingen gärna ha stannat av vid sådär 1960! Då fanns redan allt man behövde och allt som kom sen var bara slams!"
- Eh? Norge!
- Norge är väl inte muslimskt?
- Nä, men ändå.
3202/ Alla dessa sjuka. Som sitter i sina rullstolar. Och bara väntar. Väntar, inte på att bli friska, utan på att dö. Vet alla dessa sjuka verkligen vad dom väntar på? Eller sitter dom där ändå?
3203/ Det finns faktiskt sånt som man bara inte säger: "Barnen är vår framtid", och: "Barn är klokare än vi vuxna" är två bra exempel på sånt som man bara inte säger. Och ändå säger Alla det, och då bevisar Alla att det tyvärr kanske stämmer..
3204/ "Ingen dag utan ett busstreck!" sade lymmeln belåtet.
3205/ Men tänk, otänkbara tanke, om det faktiskt är så att allt bara blir sämre och sämre? Jag vet bestämt att jag inte fått fyra brev i år. Men jag vet inte varför jag inte har fått dessa brev.
- Men är du verkligen säker?
- Säker som ett brev på posten!
- Och om man säger att någon "går som tåget"?
- Menar man förmodligen att någon är full.
3206/ Sentimentala människor med mycket makt är mycket farliga och ska inte ha någon makt.
3207/ "Fast för mig kunde förstås utvecklingen gärna ha stannat av vid sådär 1960! Då fanns redan allt man behövde och allt som kom sen var bara slams!"
onsdag 17 april 2019
3189/ Så länge Alla tycker att en rolig historia är rolig, är det förstås inga problem. Men, om nu inte Alla tycker att den roliga historien är rolig? Då blir det, som vanligt, en maktfråga. Vem bestämmer? Och över vad? Över vilka ord? Över vilken humor? "We are not amused!" sade den rätt-tänkande, och han borde ju veta. Men, att veta är en sak, att bestämma över andras humor en helt annan.
3190/ Fast för att ha rätt att uttala sig om islam, måste man förstås först ha läst Koranen. Och det är inte lätt. Men sen är det lätt att uttala sig om islam, inte minst kritiskt.
3191/ Hon har inga särskilda kunskaper, och inget särskilt att säga, men blir ändå berömd? Visst är det märkligt? Eller, det är det kanske inte alls? Den som verkligen har något nytt att säga, blir på sin höjd berömd efteråt.
3192/ Den konstiga "koncept-konsten"? Där tanken påstås vara det viktiga? Men varför då ens bry sig om att utföra verket? Räcker väl bra att tala om hur genialt man har tänkt? Att sen utföra denna geniala tanke, alltid på andras bekostnad, tillför väl inte något? En bra tanke bör kunna stå på egna ben utan bidrag?
3193/ - Men varför demonstrerar ni inte på lördagar då ni är lediga?
- Vi har väl viktigare saker att tänka på än klimatet på vår fritid! Det är skolket som är det viktiga, inte klimatet!
3194/ Såna här som är så himla duktiga? Som har två heltidsjobb? Samtidigt? Och båda dessutom välbetalda. Som anser sig själva vara så förskräckligt duktiga, att dom lätt klarar av två heltidsjobb? Är det verkligen duktighet? Är det inte snarare bara gammal hederlig girighet?
3195/Det är synd om artisterna!
Förr räckte det bra med att tralla, agera, dansa, och vara glad!
Men nu måste man dessutom ha minst ett saftigt problem att tala ut om!
Incest, våldtäkt, missbruk, misshandel, saftiga sjukdomar och trauman till tusen!
Men även här har konkurrensen hårdnat!
Det räcker inte längre med en död hund, eller en influensa! Nä, nu måste du ta i så att problembyxorna spricker!
Stackars artister!
Och stackars publik.
3196/ Han fällde en kränkande kommentar som domstolen ansåg "var jämförlig med samlag".
3197/ Internet! Hurra! Den sanna demokratin är äntligen här! Nu kan alla skriva! Visserligen bara dumheter, men ändå! Hurra!
3198/ - Fast sen växer dom väl upp, blir som folk, och struntar i klimatet?
- Nänä! Barnen är vår framtid!
- Fullt så illa är det väl ändå inte, för sen kommer förstås nya barn, som är vår nya framtid, och så där håller det på, och håller på, ända tills man blir less räkna framtider.
- Barnen är vår framtid.
- Har du hittat på det där själv?
- Ibland blir man som inspirerad.
- Ibland inte.
3199/ "Rösta inte på Dom Där, för Dom är JÄTTE-dumma!" = Ett populärt självmål när det gäller att bekämpa populismen.
3200/ "Den individuella döden känns kanske inte alltid så kul. Men Den Kollektiva Katastrofen har en helt annan lyster! Känns liksom lite mer rättvist, att ALLA åker dit! Precis ALLA! Hur rika och kända dom än, så ryker dom också! Och samtidigt dessutom! Poff bara! Och att det liksom blir lite åt det religiösa hållet till, är väl inte heller helt fel? Rätt åt er! Ni skulle inte ha syndat så förbenat! Man riktigt kan höra inom sig hur gudarna myser där uppe! Poff bara! Och så vart det slut på rubbet!"
Man ska nog inte underskatta suget i en rejäl dystopi? Ja, frågan är väl, om det inte kan blir rent av lite mysigt där frampå slutet?
3190/ Fast för att ha rätt att uttala sig om islam, måste man förstås först ha läst Koranen. Och det är inte lätt. Men sen är det lätt att uttala sig om islam, inte minst kritiskt.
3191/ Hon har inga särskilda kunskaper, och inget särskilt att säga, men blir ändå berömd? Visst är det märkligt? Eller, det är det kanske inte alls? Den som verkligen har något nytt att säga, blir på sin höjd berömd efteråt.
3192/ Den konstiga "koncept-konsten"? Där tanken påstås vara det viktiga? Men varför då ens bry sig om att utföra verket? Räcker väl bra att tala om hur genialt man har tänkt? Att sen utföra denna geniala tanke, alltid på andras bekostnad, tillför väl inte något? En bra tanke bör kunna stå på egna ben utan bidrag?
3193/ - Men varför demonstrerar ni inte på lördagar då ni är lediga?
- Vi har väl viktigare saker att tänka på än klimatet på vår fritid! Det är skolket som är det viktiga, inte klimatet!
3194/ Såna här som är så himla duktiga? Som har två heltidsjobb? Samtidigt? Och båda dessutom välbetalda. Som anser sig själva vara så förskräckligt duktiga, att dom lätt klarar av två heltidsjobb? Är det verkligen duktighet? Är det inte snarare bara gammal hederlig girighet?
3195/Det är synd om artisterna!
Förr räckte det bra med att tralla, agera, dansa, och vara glad!
Men nu måste man dessutom ha minst ett saftigt problem att tala ut om!
Incest, våldtäkt, missbruk, misshandel, saftiga sjukdomar och trauman till tusen!
Men även här har konkurrensen hårdnat!
Det räcker inte längre med en död hund, eller en influensa! Nä, nu måste du ta i så att problembyxorna spricker!
Stackars artister!
Och stackars publik.
3196/ Han fällde en kränkande kommentar som domstolen ansåg "var jämförlig med samlag".
3197/ Internet! Hurra! Den sanna demokratin är äntligen här! Nu kan alla skriva! Visserligen bara dumheter, men ändå! Hurra!
3198/ - Fast sen växer dom väl upp, blir som folk, och struntar i klimatet?
- Nänä! Barnen är vår framtid!
- Fullt så illa är det väl ändå inte, för sen kommer förstås nya barn, som är vår nya framtid, och så där håller det på, och håller på, ända tills man blir less räkna framtider.
- Barnen är vår framtid.
- Har du hittat på det där själv?
- Ibland blir man som inspirerad.
- Ibland inte.
3199/ "Rösta inte på Dom Där, för Dom är JÄTTE-dumma!" = Ett populärt självmål när det gäller att bekämpa populismen.
3200/ "Den individuella döden känns kanske inte alltid så kul. Men Den Kollektiva Katastrofen har en helt annan lyster! Känns liksom lite mer rättvist, att ALLA åker dit! Precis ALLA! Hur rika och kända dom än, så ryker dom också! Och samtidigt dessutom! Poff bara! Och att det liksom blir lite åt det religiösa hållet till, är väl inte heller helt fel? Rätt åt er! Ni skulle inte ha syndat så förbenat! Man riktigt kan höra inom sig hur gudarna myser där uppe! Poff bara! Och så vart det slut på rubbet!"
Man ska nog inte underskatta suget i en rejäl dystopi? Ja, frågan är väl, om det inte kan blir rent av lite mysigt där frampå slutet?
tisdag 16 april 2019
3177/ "Hon var en sån där som sjöng i kör. Och då visste man precis. Nå, kanske inte precis hur hon sjöng. Men man visste precis hur hon var."
3178/ Ensidig källkritik gör mer skada än nytta.
3179/ - Nejnej! Det finns inte alls för få bostäder! Det är bara det att det finns alldeles för mycket folk!
3180/ Socialdemokraterna avskaffade ättestupan 1932. Och det tycker jag nog, i stort sett, att dom gjorde rätt i.
3181/ Medelhavet: Ju fler som räddas idag, desto fler kommer att dö imorgon.
3182/ Att tänja på gränserna har blivit en väldigt populär motionsform.
3183/ Ett förslag om förbättrad upphovsrätt påstods "hota internets själ". Att stjäla skulle alltså vara internets själ? En sådan själ ska hotas.
3184/ Jag tror att "Keep calm and carry on!" är en bra attityd, framförallt om alternativet är ångest.
3185/ Att först fundera, och sen formulera, borde väl räcka? Men, till vad?
3186/ "Vad som är bra civil olydnad bestämmer jag!"
3187/ Vanlig skrift på gravsten: JAG FATTADE INTE HELLER NÅGONTING!
Ja? Vanlig och vanlig. Men den borde i alla fall bli vanlig.
3188/ Ett "kalifat" bestående bara av kockar och ambulansförare? Inte undra på att dom förlorade kriget.
(IS-krigarna hade inte ens vett nog att dö till sista familjemedlem. Då skulle alla idag. om än i smyg, dragit en lättnadens suck.)
3178/ Ensidig källkritik gör mer skada än nytta.
3179/ - Nejnej! Det finns inte alls för få bostäder! Det är bara det att det finns alldeles för mycket folk!
3180/ Socialdemokraterna avskaffade ättestupan 1932. Och det tycker jag nog, i stort sett, att dom gjorde rätt i.
3181/ Medelhavet: Ju fler som räddas idag, desto fler kommer att dö imorgon.
3182/ Att tänja på gränserna har blivit en väldigt populär motionsform.
3183/ Ett förslag om förbättrad upphovsrätt påstods "hota internets själ". Att stjäla skulle alltså vara internets själ? En sådan själ ska hotas.
3184/ Jag tror att "Keep calm and carry on!" är en bra attityd, framförallt om alternativet är ångest.
3185/ Att först fundera, och sen formulera, borde väl räcka? Men, till vad?
3186/ "Vad som är bra civil olydnad bestämmer jag!"
3187/ Vanlig skrift på gravsten: JAG FATTADE INTE HELLER NÅGONTING!
Ja? Vanlig och vanlig. Men den borde i alla fall bli vanlig.
3188/ Ett "kalifat" bestående bara av kockar och ambulansförare? Inte undra på att dom förlorade kriget.
(IS-krigarna hade inte ens vett nog att dö till sista familjemedlem. Då skulle alla idag. om än i smyg, dragit en lättnadens suck.)
måndag 15 april 2019
3172/ Fördelen med sociala medier var att man fann att folkviljan inte var fullt så trevlig som man tidigare trott.
3173/ - Klimatångest? Det är väl något nytt njutningsmedel för överklassen?
3174/ - Jag tror inte att Förintelsen idag är ett fullt så bra argument som många tror.
- Nä, jag tycker allt det där med Förintelsen är så jävla tråkigt!
- Tråkigt, men viktigt.
- Äh! Det är ju hundra år sen. Om jag nödvändigt ska oja mig över något, vill jag helst ha nå nyare!
3175/ - Den som förbjuder tiggeri idag, kommer inte att ångra sig imorgon. Han kommer inte ens att skämmas.
- Vad kommer han att göra då?
- Han kommer att fundera på att införa flera förbud. Det finns, till exempel, en del ord som en del inte tycker om. Om man helt enkelt skulle ta och förbjuda alla dessa ord?
- Vilken påhittig jävel!
- Djävlar är kända för att vara påhittiga. Du får tänka på, att dom var ju vana vid att bekämpa Gud, med alla hans änglaskaror, och hela hans tillgång till hur många vapen som helst!
- Fast för mig är hela den där religiösa biten bara absurd!
- Det är inget fel på att vara absurd. "Absurdisera mera!" som man sa på det glada femtiotalet.
- Glatt och glatt?
- Tänk alla glädjekalkyler om framtiden man hade då! Och om nån sa "dystopi" smällde man bara till han.
- Det var tider det.
- Det brukar tider vara,
3176/ BE OM URSÄKT
När ska Gud be om ursäkt för syndafloden?
När ska Naturen be om ursäkt för inlandsisen?
När ska Människan be om ursäkt för bilismen?
När ska Sverige be om ursäkt för Åsa-Nisse?
När ska du själv be om ursäkt för din existens?
3173/ - Klimatångest? Det är väl något nytt njutningsmedel för överklassen?
3174/ - Jag tror inte att Förintelsen idag är ett fullt så bra argument som många tror.
- Nä, jag tycker allt det där med Förintelsen är så jävla tråkigt!
- Tråkigt, men viktigt.
- Äh! Det är ju hundra år sen. Om jag nödvändigt ska oja mig över något, vill jag helst ha nå nyare!
3175/ - Den som förbjuder tiggeri idag, kommer inte att ångra sig imorgon. Han kommer inte ens att skämmas.
- Vad kommer han att göra då?
- Han kommer att fundera på att införa flera förbud. Det finns, till exempel, en del ord som en del inte tycker om. Om man helt enkelt skulle ta och förbjuda alla dessa ord?
- Vilken påhittig jävel!
- Djävlar är kända för att vara påhittiga. Du får tänka på, att dom var ju vana vid att bekämpa Gud, med alla hans änglaskaror, och hela hans tillgång till hur många vapen som helst!
- Fast för mig är hela den där religiösa biten bara absurd!
- Det är inget fel på att vara absurd. "Absurdisera mera!" som man sa på det glada femtiotalet.
- Glatt och glatt?
- Tänk alla glädjekalkyler om framtiden man hade då! Och om nån sa "dystopi" smällde man bara till han.
- Det var tider det.
- Det brukar tider vara,
3176/ BE OM URSÄKT
När ska Gud be om ursäkt för syndafloden?
När ska Naturen be om ursäkt för inlandsisen?
När ska Människan be om ursäkt för bilismen?
När ska Sverige be om ursäkt för Åsa-Nisse?
När ska du själv be om ursäkt för din existens?
fredag 12 april 2019
3161/ "Men, man kan ju alltid trösta sig med att man ändå inte var särskilt lycklig förr, heller!"
3162/ - Men han har ju int låti nå!?
- Vemdå?
- Nå, Gud förstås, vem annars?
- Int vet ja. Det där med Jesus och Judas är ju din grej.
3163/ Kan man strunta i den egna säkra döden, kan man säkert strunta i det osäkra klimat-hotet.
3164/ - Kan man tänka sig en godmodig dadaism?
- Tänka sig kan man väl, men det gäller att göra det också.
3165/ Ett meningslöst liv? Visst. Men folk är ändå inte mycket för att dö i onödan. Och folk vill gärna bestämma själva vad "onödan" är.
3166/ Så länge man orkar formulera eländet, är även eländet roande. Det där vet alla författare, och även många läsare. Att pigga upp sig med en stor kopp dystopi till kvällen kan aldrig vara fel.
3167/ Så fort du fattat"hur det var tänkt" har du ingenting fattat.
3168/ "Jag har aldrig stavat fel i hela mitt löv!"
3169/ Alla bra artister har dålig smak. Fast det är förstås inte därför artisterna är bra. Och det är väldigt sällan exakt samma dåliga smak.
3170/ Under det kalla kriget anklagades kommunisterna ofta för att i smyg bära golfbyxor. Det var en väldigt orättvis anklagelse, som idag är så gott som bortglömd.
3171/ Hon tog alltid avstånd från främlingsfientlighet, rasism, islamofobi, och en hel del annat smått och gott.
3162/ - Men han har ju int låti nå!?
- Vemdå?
- Nå, Gud förstås, vem annars?
- Int vet ja. Det där med Jesus och Judas är ju din grej.
3163/ Kan man strunta i den egna säkra döden, kan man säkert strunta i det osäkra klimat-hotet.
3164/ - Kan man tänka sig en godmodig dadaism?
- Tänka sig kan man väl, men det gäller att göra det också.
3165/ Ett meningslöst liv? Visst. Men folk är ändå inte mycket för att dö i onödan. Och folk vill gärna bestämma själva vad "onödan" är.
3166/ Så länge man orkar formulera eländet, är även eländet roande. Det där vet alla författare, och även många läsare. Att pigga upp sig med en stor kopp dystopi till kvällen kan aldrig vara fel.
3167/ Så fort du fattat"hur det var tänkt" har du ingenting fattat.
3168/ "Jag har aldrig stavat fel i hela mitt löv!"
3169/ Alla bra artister har dålig smak. Fast det är förstås inte därför artisterna är bra. Och det är väldigt sällan exakt samma dåliga smak.
3170/ Under det kalla kriget anklagades kommunisterna ofta för att i smyg bära golfbyxor. Det var en väldigt orättvis anklagelse, som idag är så gott som bortglömd.
3171/ Hon tog alltid avstånd från främlingsfientlighet, rasism, islamofobi, och en hel del annat smått och gott.
torsdag 11 april 2019
3156/ Hälsan tiger still, men sjukdomen för i gengäld ett jävla liv.
3157/ Hon dör. Och han blir dement. Och allt vad dom hittar på.
Och man frågar sig: "Kan det verkligen vara något nöje?"
Men dom svarar aldrig.
3158/ Fördelen med att bli gammal är förstås att man lätt kan låtsas vara ännu virrigare än man är.
3159/ "Fast han var egentligen elektriker från början, innan han blev antagen till simskolan."
3160/ Det lär vara normalt för vuxna att ägna tre timmar per dag åt sociala medier.
Och ännu mer normalt är det att klaga på tidsbrist.
Men mest normalt borde det vara att klaga på egen dumhet.
3157/ Hon dör. Och han blir dement. Och allt vad dom hittar på.
Och man frågar sig: "Kan det verkligen vara något nöje?"
Men dom svarar aldrig.
3158/ Fördelen med att bli gammal är förstås att man lätt kan låtsas vara ännu virrigare än man är.
3159/ "Fast han var egentligen elektriker från början, innan han blev antagen till simskolan."
3160/ Det lär vara normalt för vuxna att ägna tre timmar per dag åt sociala medier.
Och ännu mer normalt är det att klaga på tidsbrist.
Men mest normalt borde det vara att klaga på egen dumhet.
onsdag 10 april 2019
3151/ Immunförsvaret gav upp helt och släppte in en massa mål på slutet. Och då hade han förstås inget annat val än att dö. Och han lydde snällt. Han var sån redan innan.
3152/ Som tur är finns det ingen global-stat = En korruption icke av denna världen.
3153/ "Ingen blir bättre av att bli diskriminerad, så det kan väl knappast vara någon bra idé?"
3154/ En varm sommar gör ingen svalka.
3155/ Den gamla goda rädslan för FOLKET har blossat upp igen.
FOLKET röstar fel, konsumerar fel, läser fel, reser fel, och värst av allt, tycker fel.
Och den nya fina tekniken sprider den gamla fula folkrädslan med framgång.
FOLKET uppför sig inte som folk, nedrans!
Den urgamla rädslan för pöbeln, som kastar sten, halshugger kungar, skrålar, och står i.
FOLKET är lättlett och lättlurat.
"Men det är inte vi!"
(Grattis.)
Man vill, som vanligt, att FOLKET ska vara förnöjsamt. Gärna rösta lite lagom sådär, fast inte på fel partier. Och absolut inte på fel personer
FOLKET ska vara frimodigt, men tämligen tystlåtet. Och FOLKET får gärna skriva små gnälliga insändare, men naturligtvis bara med de godkända åsikterna.
"Men det där jävla nätet har ju förstört allt, nedrans!"
FY, FOLKET, FY!
Men, man vågar ändå inte riktigt skälla på själva FOLKET. Istället skäller man på, till exempel. Trump. ("Som förstås skulle vara totalt ofarlig, om det inte vore för FOLKETS idiotiska rätt att rösta fel, det där måste vi göra något åt, men vad?!")
Nedrans!
(Igen.)
Men alla har vi ändå något gemensamt.
Innerst inne, ooo, någonstans, inom-oss-stans.
Alla älskar vi konspirationsteorier.
Från höger till vänster.
Och framförallt mittemellan.
3152/ Som tur är finns det ingen global-stat = En korruption icke av denna världen.
3153/ "Ingen blir bättre av att bli diskriminerad, så det kan väl knappast vara någon bra idé?"
3154/ En varm sommar gör ingen svalka.
3155/ Den gamla goda rädslan för FOLKET har blossat upp igen.
FOLKET röstar fel, konsumerar fel, läser fel, reser fel, och värst av allt, tycker fel.
Och den nya fina tekniken sprider den gamla fula folkrädslan med framgång.
FOLKET uppför sig inte som folk, nedrans!
Den urgamla rädslan för pöbeln, som kastar sten, halshugger kungar, skrålar, och står i.
FOLKET är lättlett och lättlurat.
"Men det är inte vi!"
(Grattis.)
Man vill, som vanligt, att FOLKET ska vara förnöjsamt. Gärna rösta lite lagom sådär, fast inte på fel partier. Och absolut inte på fel personer
FOLKET ska vara frimodigt, men tämligen tystlåtet. Och FOLKET får gärna skriva små gnälliga insändare, men naturligtvis bara med de godkända åsikterna.
"Men det där jävla nätet har ju förstört allt, nedrans!"
FY, FOLKET, FY!
Men, man vågar ändå inte riktigt skälla på själva FOLKET. Istället skäller man på, till exempel. Trump. ("Som förstås skulle vara totalt ofarlig, om det inte vore för FOLKETS idiotiska rätt att rösta fel, det där måste vi göra något åt, men vad?!")
Nedrans!
(Igen.)
Men alla har vi ändå något gemensamt.
Innerst inne, ooo, någonstans, inom-oss-stans.
Alla älskar vi konspirationsteorier.
Från höger till vänster.
Och framförallt mittemellan.
tisdag 9 april 2019
3144/ Det gäller att hålla ångesten uppe.
3145/ Men nationalismen godtas glatt när det gäller att få "OSS" att skämmas retroaktivt.
Typiskt exempel: "VI svenskar har, minsann, också varit slavhandlare!"
3146/ Att vara för tiggeri är numera att vara GOD. De Goda Krafterna vill gärna ha kvar tiggeriet. Det vill inte jag. Fast jag är förstås inte medlem i De Goda Krafterna. Jag har aldrig varit någon god föreningsmänniska.
3147/ "Fast fördelen med nationalstaten är väl förstås att den faktiskt finns?"
3148/ Kom ihåg: Om en hund anfaller dig är det alltid ditt fel! Att en hundägare inte skulle kunna sköta sin egen hund är en tanke som en hundägare inte ens kan tänka. Och alltså måste det alltid vara ditt fel om hundägarens hund anfaller dig. Sen spelar det ingen roll om, ja, inget spelar egentligen någon roll.
3149/ "Döds-skjutningarna" struntar jag i. Det är den "normala" vardagsbrottsligheten som oroar mig.
3150/ Vad kan du göra åt klimat-hotet? Svår fråga. Det dummaste du kan göra är i alla fall att sura och surra. Det klokaste du kan göra är nog att vara gladlynt.
Ibland är att strunta i något det vettigaste du kan göra åt något.
3145/ Men nationalismen godtas glatt när det gäller att få "OSS" att skämmas retroaktivt.
Typiskt exempel: "VI svenskar har, minsann, också varit slavhandlare!"
3146/ Att vara för tiggeri är numera att vara GOD. De Goda Krafterna vill gärna ha kvar tiggeriet. Det vill inte jag. Fast jag är förstås inte medlem i De Goda Krafterna. Jag har aldrig varit någon god föreningsmänniska.
3147/ "Fast fördelen med nationalstaten är väl förstås att den faktiskt finns?"
3148/ Kom ihåg: Om en hund anfaller dig är det alltid ditt fel! Att en hundägare inte skulle kunna sköta sin egen hund är en tanke som en hundägare inte ens kan tänka. Och alltså måste det alltid vara ditt fel om hundägarens hund anfaller dig. Sen spelar det ingen roll om, ja, inget spelar egentligen någon roll.
3149/ "Döds-skjutningarna" struntar jag i. Det är den "normala" vardagsbrottsligheten som oroar mig.
3150/ Vad kan du göra åt klimat-hotet? Svår fråga. Det dummaste du kan göra är i alla fall att sura och surra. Det klokaste du kan göra är nog att vara gladlynt.
Ibland är att strunta i något det vettigaste du kan göra åt något.
måndag 8 april 2019
3134/ Den infantila åsikten: Barn är klokare än vuxna. Fast det finns förstås en ännu värre: Att djur förstår precis allt man säger.
3135/ En agnostiker vet inte så noga, och det vet han helt rätt i.
3136/ Att alltid ha Nära & Kära i närheten är inte alltid ett kärt besvär.
3137/ - Det klokaste du kan göra för klimatet är att dö!
- Det är lätt att säga för dig som är så gammal!
- Man är aldrig för gammal för att dö!
3138/ Inte röda dagar, men döda dagar, då man egentligen bara dräller omkring. Det är bra dagar, det är då man verkligen får något gjort. Att drälla är att leva, utan att ens märka det, då blir man som mest avspänd.
3139/ "Fast om man inte är i Sverige, är det väl ändå ganska svårt att begå brott i Sverige?"
3140/ Man kan välja mellan igår, idag och imorgon. Så varför envisas med att leva just i nuet? På mig gör det ett litet fantasilöst intryck.
3141/ Eftersom jag ännu inte förstår min egen kultur, känner jag mig inte redo för att möta andras kultur. Det skulle nog bara bli slams, det är aldrig bra att blanda, säger dom.
3142/ Sanningen är viktigare än åsikten. Men ändå är det alltid åsikten som vinner. Visst är det lustigt.
3143/ "Det var bättre förr. Då atombomben var det enda man behövde oroa sig för. Och fördelen med att oroa sig för atombomben, var att ingen egentligen oroade sig för han, annat än i ord.
Undrar om den här nya, Klimat-Kisen heter han visst, kommer att gå samma väg? Man kan alltid hoppas, för att förbjuda folk att hoppas skulle nog bli väldigt dyrt."
3135/ En agnostiker vet inte så noga, och det vet han helt rätt i.
3136/ Att alltid ha Nära & Kära i närheten är inte alltid ett kärt besvär.
3137/ - Det klokaste du kan göra för klimatet är att dö!
- Det är lätt att säga för dig som är så gammal!
- Man är aldrig för gammal för att dö!
3138/ Inte röda dagar, men döda dagar, då man egentligen bara dräller omkring. Det är bra dagar, det är då man verkligen får något gjort. Att drälla är att leva, utan att ens märka det, då blir man som mest avspänd.
3139/ "Fast om man inte är i Sverige, är det väl ändå ganska svårt att begå brott i Sverige?"
3140/ Man kan välja mellan igår, idag och imorgon. Så varför envisas med att leva just i nuet? På mig gör det ett litet fantasilöst intryck.
3141/ Eftersom jag ännu inte förstår min egen kultur, känner jag mig inte redo för att möta andras kultur. Det skulle nog bara bli slams, det är aldrig bra att blanda, säger dom.
3142/ Sanningen är viktigare än åsikten. Men ändå är det alltid åsikten som vinner. Visst är det lustigt.
3143/ "Det var bättre förr. Då atombomben var det enda man behövde oroa sig för. Och fördelen med att oroa sig för atombomben, var att ingen egentligen oroade sig för han, annat än i ord.
Undrar om den här nya, Klimat-Kisen heter han visst, kommer att gå samma väg? Man kan alltid hoppas, för att förbjuda folk att hoppas skulle nog bli väldigt dyrt."
fredag 5 april 2019
3127/ Alla känner inte till det här, men det är faktiskt inte Samhället som skjuter, det är individer! Fast många tror förstås att det är Samhället som skjuter, och vill därför satsa på att "förändra samhället". Vilket för övrigt brukar vara ett effektivt sätt att göra saken sämre. Nä, låt Samhället sköta sig själv! Satsa istället på att försöka förändra individen! Nå, att försöka förbättra individen brukar förstås inte heller alltid gå så bra. Att förbättra individen är inte lätt, men att förändra Samhället är ett jobb mest lämpat för Emil Sisyfors.
3128/ Han sammanfattade elegant sin stroke-situation med ett kraftfullt: "BLÄ!"
3129/ Även om det tar emot, så blir man ibland tvungen att citera: "Om vi öppnar våra gränser förlorar vi oss själva. och om vi stänger våra gränser förlorar vi också oss själva."
Lär vara av Umberto Eco. Men sånt ska man aldrig tro på. Bra citat står på egna ben Om så tio oskyldiga personer utpekas.
3130/ Stort misstag att ge små grupper rätten att förbjuda. Rätten att förbjuda är den dummaste av alla rättigheter.
3131/ "Men, om det nu är Honduras som orsakar problemen, borde då inte kritiken riktas mot Honduras snarare än mot USA?"
3132/ …"hat, hets eller missaktning riktad mot en grupp leder till att hat och hets mot varje annan grupp också kommer att normaliseras."
En väldigt vanlig teori. Men är den verkligen bevisad? Av vem? Var? När?
I samma tidning kan man läsa: "Varför tillåts rasistiska organisationer i Sverige?"
Man vill alltså ha förbud, eftersom man uppenbarligen "missaktar" en grupp. Vilket då, enligt ovanstående teori, snart skulle leda till att man vill ha ännu fler förbud, mot ännu fler organisationer, och så vidare?
Jag tror inte på förlängningsteorier. Har man sagt A, behöver man inte alls säga B, om det nu inte var B man ville säga.
3133/ - Men skulle då inte jobbskatteavdrag till alla pensionärer öka klyftorna mellan fattiga och rika pensionärer?
- Naturligtvis! Men det gör väl inget! Hundra kronor för en fattig betyder mer än tusen kronor för en rik!
Jaja. Det bland rika pensionärer så populära Änkans-skärv-resonemanget.
Fast med änkan var det förstås tvärtom: Hon GAV av sin fattigdom. Hon var snäll hon.
3128/ Han sammanfattade elegant sin stroke-situation med ett kraftfullt: "BLÄ!"
3129/ Även om det tar emot, så blir man ibland tvungen att citera: "Om vi öppnar våra gränser förlorar vi oss själva. och om vi stänger våra gränser förlorar vi också oss själva."
Lär vara av Umberto Eco. Men sånt ska man aldrig tro på. Bra citat står på egna ben Om så tio oskyldiga personer utpekas.
3130/ Stort misstag att ge små grupper rätten att förbjuda. Rätten att förbjuda är den dummaste av alla rättigheter.
3131/ "Men, om det nu är Honduras som orsakar problemen, borde då inte kritiken riktas mot Honduras snarare än mot USA?"
3132/ …"hat, hets eller missaktning riktad mot en grupp leder till att hat och hets mot varje annan grupp också kommer att normaliseras."
En väldigt vanlig teori. Men är den verkligen bevisad? Av vem? Var? När?
I samma tidning kan man läsa: "Varför tillåts rasistiska organisationer i Sverige?"
Man vill alltså ha förbud, eftersom man uppenbarligen "missaktar" en grupp. Vilket då, enligt ovanstående teori, snart skulle leda till att man vill ha ännu fler förbud, mot ännu fler organisationer, och så vidare?
Jag tror inte på förlängningsteorier. Har man sagt A, behöver man inte alls säga B, om det nu inte var B man ville säga.
3133/ - Men skulle då inte jobbskatteavdrag till alla pensionärer öka klyftorna mellan fattiga och rika pensionärer?
- Naturligtvis! Men det gör väl inget! Hundra kronor för en fattig betyder mer än tusen kronor för en rik!
Jaja. Det bland rika pensionärer så populära Änkans-skärv-resonemanget.
Fast med änkan var det förstås tvärtom: Hon GAV av sin fattigdom. Hon var snäll hon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)