EN BLÅ, EN GUL, OCH EN VIT (0)

 6462/

Några förklarande rader till EN BLÅ, EN GUL, OCH EN VIT

=  fem variationer på ett tema - nämligen ett (tre) val.

En lokal, en situation, två personer.

Lokalen = ingången till en vallokal.

Situationen: Väljaren (=V) kommer till vallokalen för att rösta. Eller gör V verkligen det?

Röstmottagaren (=RM) försöker hela tiden hålla sig lugn och artig och hjälpsam och neutral och opartisk och så vidare.

Men! Han/Man/Vi vet inte om V är: Knäpp? Påverkad? Originell? Eller helt enkelt "bara" driver med den stackars Röstmottagaren?

Vi svävar alltså alla i ovisshet om vem V är, och vad V verkligen vill.

Och! Just därför är den enda tänkbara musiken "Volare!" som betyder "Jag svävar!" på italienska. Tror jag.

Denna välkända schlager "sjunger" V varje gång V höres närma sig vallokalen (och kanske också ibland när V avlägsnar sig?) Fast han sjunger förstås snarast "Vaal-aare!"

EN BLÅ, EN GUL, OCH EN VIT (5)

 6461/

En vallokal

Väljaren = V

Röstmottagaren = RM

V höres nalkas sjungandes  Vaa-laare!

V: Och här har du mitt kort!

RM: Stämmer. Då har du bara att rösta, just nu är det ingen kö alls.

V: Då väntar jag tills det bli kö. Det blir mera ombonat med kö.

RM: Jaha?

V: Var har ni själva valurnan?

RM: Den är bakom bordet där. Men det är väl snarare en låda än en urna.

V: Det är bra. Urnor får mig alltid att tänka på döden. En vacker dag hamnar man väl själv i en urna.

RM: Själv tänker jag nog aldrig på döden.

V: Men han tänker alltid på dig. Så det jämnar ut sig.

RM: Nu börjar det bli lite kö, så...

V: Vårt behov av röst är tydligen oändligt.

RM: Kanske det? Och det är alltså nytt för i år med skärmen runt valsedlarna.

V: Vad ska det vara bra för?

RM: Det är till för att skydda valhemligheten.

V: Det finns ingen valhemlighet. Hela världen vet vad trenne veta.

RM: Det har visat sig att några försöker gömma undan valsedlar för partier dom ogillar. Alltså, valfusk helt enkelt.

V: Det är väl inget större fel på valfusk bara det gynnar en själv?

RM: Vi måste vara helt opartiska. Även om det ibland tar emot.

V: Mitt enda vallöfte är att rösta. Är kanske inte det tillräckligt?

RM: Visst-visst, det räcker bra, men nu är det många bakom dig.

V: Det är bra, jag är en varm anhängare av mångfald. Är inte du det?

RM: Jag är helt opartisk.

V: Man måste alltid välja. To be or not to be. Som en kompis till mig brukade säga. Men han är död nu. Han blev påkörd av en långtradare just när han var på väg för att rösta. Ett oskyldigt offer för den representativa demokratin.

RM: Det var tråkigt att höra. Men jag är lite orolig för köbildningen...

V: Jag har aldrig varit orolig för köbildning. Bildning är bra i alla lägen. Däremot oroar jag mig för tandsten.

RM: Tandsten?

V: Ja, tandsten, och plack, och allt vad dom kallar sig. Nä, jag tar bestämt avstånd från plack och pack!

RM: Som sagt, nu är kön bakom dig väldigt lång...

V: En del köer är långa, andra köer är korta. Men när såg du senast en kö som var lagom lång?

RM: Lagom lång? Ja, en kö där det inte blir stress och dålig stämning är väl lagom lång?

V: Om man inte tål att köa, tål man inte att leva.

RM: Först tar du alltså tre valsedlar, en blå, en gul och en vit.

V: Vad trevligt att ni har tre olika färger, det är väl nytt för i år?

RM: Nej, det har nog hängt med ett bra tag. Tror jag i alla fall.

V: Jag vet precis vilket parti jag alltid brukar rösta på. Men i år tänkte jag överraska dom genom att rösta på ett helt annat parti. Gu va snopna dom ska bli när dom upptäcker det!

RM: Jaha? Jaja, lycka till!

V: Tack, det kan behövas. Jag väntar mig repressalier. Politiska partier är inte att leka med. Partierna har ju ekonomiska muskler till tusen. Men har man bestämt sig så har man. Så nu är kött-tärningen bortkastad! Nu är det kokta valfläsket stekt! Nu finns ingen återvändo! Nu ska här röstas så det står härliga till! 

RM: Puh...

EN BLÅ, EN GUL, OCH EN VIT (4)

6460/

En vallokal

Väljaren = V

Röstmottagaren = RM

V höres nalkas sjungandes Vaa-laare!

V: Är det här man röstar och det?

RM: Jajamen!

V: Kan det vara något nöje?

RM: Ja, nöje vet jag väl inte direkt, men...

V: Jo det är ont om nöjen nuförtiden, är du gift?

RM: Gift? Nej, jag är väl snarast särbo.

V: Särbo? Det är fegt att vara särbo. Det är som att äta kola med pappret på.

R: Nä, jag tycker det har fungerat rätt bra.

V: Tycker du ja. Men tänk om jag skulle fråga frun istället, vars bor hon?

RM: Bor? Hon bor, hon bor en bra bit utanför stan. Flera mil bort bor hon, och dessutom är hon inte min fru.

V: Typiskt fruar. Fruar finns aldrig i närheten när man behöver dom. Själv har jag varit såväl gift som sjöman.

RM: Jaha?

V: Och jag vet inte vilken av dom som var värst.

RM: Nähä?

V: Och ett tag hade jag hund också, till råga på köpet. Men det var inget större nöje så jag bytte till katt. Fast den sprang bort redan samma dag.  Och då stod jag där vackert med en massa kattmatsburkar. Det tog flera år innan jag ätit upp alla burkarna. Nä, det var inget större nöje med katt heller.

RM: Ja, men ibland är det roligt med djur. När jag var liten hade jag en sköldpadda.

V: Inte vet jag om det är särskilt roligt med djur. Jag tyckte dom mest bara låg och latade sig. Det verkade inte som om djur hade några direkta ambitioner.

RM: Sköldpaddor kan visst bli väldigt gamla. Om dom inte dör innan dess förstås. Min blev bara tre år.

V: Det är väl ingen konst att bli gammal. Det gäller bara att samla på sig en massa år. Men i synnerhet hunden var dum som en sopsäck. Det tog tio år för han att lära sig sitt eget namn.

RM: Vad hette hunden?

V: Hette och hette. Det har jag glömt. Det var väl Fido, eller Karo, eller Elvis, eller nåt liknande. Han kom ändå aldrig när jag ropa på han. Till sist blev jag så less ropa på han, att jag helt sluta ropa på han. Men då kom han som ett skott.

RM: Ja, det är förstås olika, med olika djur. Men nu börjar det bli kö här bakom dig...

V: Klart det blir kö när det kommer en massa folk. Har dom verkligen inget vettigare att göra än att köa? Förr gick folk i alla fall i kyrkan på söndagarna. Det var praktiskt, då visste man i alla fall vars man hade dom. Men det är förstås många år sen jag själv var i kyrkan. Dom uteslöt mig bara för att jag hade spottat i psalmboken.

RM: Kan det verkligen stämma?

V: Fast jag kan ju ha hört fel. Man hör ofta fel när man inte hör på så noga.

RM: Ja. Alltså. Du tar dina valsedlar bakom skärmen där, och sen får du kuvert av henne där, och sen slickar du igen i båset där, och sen röstar du framme vid bordet där!

V: Det låter alldeles för enkelt. Det måste finnas någon hake?

RM: Nä. hittills har det rullat på rätt bra tycker jag.

V: Men har ni verkligen inget annat att rösta på än partier?

RM: Vad skulle det vara?

V: Jag tycker ni kunde ha hittat på något roligare än partier efter alla dessa år.

RM: Det kanske kommer. Vem vet. Men inte i år.

V: Och en sån där valsedel måste väl ändå vara världens sämsta sedel! Det enda man kan köpa för en valsedel är ord, ord, ord!

RM: Så kan man kanske också se på saken, men...

V: Men det är klart jag ska rösta! Det finns inte många andra nöjen här i krokarna. Och sen får jag se vilka nöjen som finns att tillgå framåt kvällen. Nu kör jag! Håll tummarna!

RM (Till nästa, förmodligen osynliga, köare): Då är det din tur sen, när han där är klar bakom skärmen.

EN BLÅ, EN GUL, OCH EN VIT (3)

6459/

En vallokal

Röstmottagaren  = RM

Väljaren = V

V nalkas sjungandes  vaa-laare!

V: Är det här jag ska rösta?

RM: Får jag se ditt röstkort?

V: Absolut inte. Jag håller på min valhemlighet. Gör inte du det?

RM: Men, du är säker på att du ska rösta här..?

V: Man kan inte vara säker på nått nuförtiden.

RM: Det kanske kan stämma, men...

V: Vad tror du om Hully-gully?

RM: Hully-gully, hurså?

V: Tror du dom kommer in i riksdan i år?

RM: Ja, det finns förstås många nya småpartier, men är du verkligen säker på att dom där ställer upp i årets val?

V: Ställer upp och ställer upp. Det är väl bara ta en blank valsedel och skriva dit Hully-gully! Så ordnar sig resten av sig själv.

RM: Jag undrar det...

V: Du ska inte undra, du ska vara neutral. Men du kanske föredrar vals?

RM: Vals? Nu hänger jag inte alls med i svängarna?

V: Ja det förstår jag. Vals kan vara en svår dans om man är ovan dansa vals. Det är därför många inte vågar gifta sig nuförtiden. Dom är rädda dom ska snubbla på målsnöret, det vill säga bröllopsvalsen.  Men Hully-gully är förstås också en svår dans. Eller snarare VAR. Jag läste att han vart förbjuden sen i Sydamerika. Det  blev för snuskigt till sist för dom med en massa Hully-gully hela tiden på gator och torg. Och då var dom ju ändå vana vid lite av varje där nere kan man tycka.

RM: Nå, det kommer att visa sig sen framme vid bordet där om du har rösträtt här eller inte. Så om du till att börja med tar tre valsedlar där...

V: Jag nöjer mig med en. Lagom är bäst. Har du gjort lumpen?

RM: Lumpen, nej. Det var aldrig aktuellt för mig.

V: Var du pacifist  eller ännu värre?

RM: Nja, det var väl snarare fötterna som krånglade.

V: Det blir ofta så med fötter. Fråga mig. Jag vet. Jag har själv två stycken. Än så länge. Men tänk om det blir krig? Då står du där vackert utan din k-pist!

RM: Den risken får jag väl ta då, men...

V: Själv gjorde jag lumpen i Boden.

RM: Jaha?

V: På A 8.

RM: Jaha.

V: Det var mysigt värre på A 8. Vi fick skjuta med kanonerna precis hur mycket vi ville. Fast just det året jag var där var det tyvärr inget krig på gång. Så vi fick nöja oss med att sikta på lingonplockarna. Och jävlar vad dom sprang när vi sköt! Och lingona lämnade dom kvar till oss. Det är gott med lingon, tycker inte du det?

RM: Jodå. Men för att återgå...

V: Nää, det där med att återgå till A 8 tror jag inte mycket på. Det skulle vara om det blev krig igen då? Annars får det vara för mig. Numera har man ju ansvar, när man har moped och allt.

RM: Och där tar du alltså tre valsedlar. En blå, en gul, och en vit.

V: En blå, en gul, och en vit! Det låter precis som nån gammal schlager! Med hon, du kommer väl ihåg Ulla Blomkvist? (Förmodligen avses Ulla Billquist...)

RM: Det var nog lite före min tid.

V: Du minns kanske inte ens Kalle Blomkvist?

RM: Det var nog också före min tid.

V: Det är dumt av dig att hela tiden ligga fel i tiden. Har du inga röda valsedlar?

RM: Nej tyvärr.

V: Ha! Nu lura jag dig! Du sa TYVÄRR! Du är alltså lika röd i själen som Rudolf var i mulen!

RM: Rudolf? Nu är jag inte alls med.

V: Alla kan inte alltid vara med. Hur skulle det se ut. Men firar du aldrig jul?

RM: Klart jag firar jul. Fast det är förstås mest för familjens skull.

V: Det är inget fel  på att ha familj. Även om det lätt kan bli lite småborgerligt.

RM: Och kuvert får du där, och sen går du in i gröna båset där...

V: In i båset! Som en jävla ko som ska mjölkas! Eller tänk om alla valsedlar skulle vara regnbågsfärgade? Då skulle man inte ens kunna skilja på kön eller nått.

RM: På tal om kön, KÖN menar jag, kön börjar bli lite lång, så om du..?

V: Köer är till för att bli långa. En kort kö är ingen kö. En kort kö är en person som varken vet ut eller in. Har jag rätt, eller har jag rätt?

RM: Så om du ville...

V: Jag ville väl egentligen inget särskilt. Jag ville bara titta in för en trevlig pratstund när jag såg att det var folk här som inte hade något särskilt för sig. Jag tycker det är trevligt med trevliga pratstunder. Tycker inte du det också?

RM: Jag är helt neutral.

EN BLÅ. EN GUL, OCH EN VIT (2)

6458/

En vallokal

Väljaren = V

Röstmottagaren = RM

V nalkas sjungandes Vaa-laare!

V: Är det här man röstar och det?

RM: Jajamen!

V: Jag har röstkort och allt. Men jag vet inte alls vem jag ska rösta på?

RM: Nähä?

V: Vilket parti tycker du är bäst?

RM: Det får jag inte säga.

V: Men du vet?

RM: Jag vet förstås vilket parti jag själv röstar på.

V: Alltid något. Eller är det kanske helt enkelt så, att alla partier är precis lika bra?

RM: Det vill jag väl kanske inte påstå direkt...

V: Men allt det där pratet om alla-partiers-lika-värde som man hör så ofta, är det bara prat?

RM: Var har du hört det?

V: Man hör mycket när man har två öron. Och jag hörde också att det fanns såna som röstade på Musse Pigg? Kan det verkligen stämma?

RM: Musse Pigg? Nja, det var nog mera förr.

V: Fast personligen föredrar jag Fantomen. Det där med att rösta på råttor känns inte riktigt rätt för mig.

RM: Nähä?

V: Hur ser du själv på allt det här med demokrati och det?

RM: Ja, jag anser naturligtvis att demokrati är själva grundbulten för demokratin.

V:  Så i stort sett ser du alltså positivt på allmän rösträtt och liknande grejer?

RM: Självklart!

V: Självklart? När något är självklart är något skumt. Lite har man väl lärt sig av livet. Men det är inte mycket folk här? Har demokratin gått och blivit omodern på gamla dar?

RM: Det är för tidigt på dagen. Eller så är det kanske för sent.

V: Det blir visst ofta för sent i demokratier säger dom.

RM: För sent för vadå? 

V: Det sa dom inte.

RM: Men sen är det förstås många i år som har förtidsröstat.

V: Förtidsröstat? Jag anser att det är valfusk att förtidsrösta, det är ju som att äta upp påskgodiset redan på julafton!

RM: Jaha? Så har jag nog själv aldrig sett på saken...

V: Ja! Då har jag bara att gå rätt in och rösta rätt då!

RM: Valsedlar tar du där. Det är tre olika val.

V: Tre? Det var det jävligaste! Ska det verkligen behöva vara så bökigt bara för lite demokrati?

RM: Det är riksdagsval, kommunalval, och regionalval. Alltså det som förr hette landstingsval.

V: Ah! Landstinget kommer jag  ihåg från det jag var liten! Dom bodde precis bredvid oss och hade en stor och ful kåk! Men vi hade aldrig några problem med landstinget. Dom var precis som vanligt folk. I stort sett. Men dom har tydligen försvunnit dom också säger du? Precis som havsörnen. Ja, det är väl utvecklingen. Om det inte är något ännu värre. Jaja. Så kan det gå.

RM: Och sen får du ett kuvert av henn. för varje val.

V: Ordning och reda - välja på freda! Även om det förstås snarare är söndag idag? Det blir många veckodagar att hålla reda på numera när man börjar bli aningen äldre.

RM: Valsedlar tar du först bakom skärmen så ingen kan se vad du tar.

V: Hemligt värre hör jag.

RM: Och sen slickar du igen kuverten bakom gröna skärmen, och sen har du bara att gå fram till dom två som sitter där vid bordet.

V: Dom ser inte heller ut att förta sig. Har ni verkligen betalt för det här?

RM: Ja, men det är väl mest att man känner att man gör en samhällsviktig insats...

V: Så lönen är också hemlig?

RM: Nä, hemlig och hemlig, men...

V: Det går aldrig hålla hemligheter hemliga i längden. Förr eller senare brukar valresultatet alltid läcka ut. Och då är det inte längre så himla noga med valhemligheten har jag märkt.

RM: Men det är ju en helt annan sak!

V: Det säger dom alltid när dom inte vet vad dom ska säga.

RM: Som sagt...

V: Blir du jättesur om jag inte röstar alls?

RM: Jag är helt neutral.

V: Det säger alla. Men sen sitter dom i alla fall där och småsurar  när dom inte tror att någon ser dom. Men sura människor är det värsta jag vet. Näst surströmming. Så det är väl lika bra jag röstar. När jag nu ändå är här.

RM: Lycka till!

V: Tack. Det kan behövas.

EN BLÅ, EN GUL, OCH EN VIT (1)

6457/

Väljaren = V

Röstmottagaren = RM

Ingången till en vallokal

V nalkas sjungandes "Vaa-laare!"

V: Är det här man röstar, har jag äntligen kommit rätt?

RM: Du har kommit helt rätt, välkommen!

V: Jag gick fel först och hamna på ICA, och vart tvungen köpa en limpa för skams skull.

RM: Jaha? Ja det är några som har gått fel. Får jag titta på ditt röstkort?

V: Röstkort? Kan det vara det här?

RM: Helt rätt. Så nu har du bara att rösta.

V: Det är inte så bara. Hur många partier har ni att välja på i år?

RM: Nio till riksdagen, och ännu fler kommunala och regionala.

V: Det var det jävligaste! Det här blir inte lätt. Vilket parti tycker du själv är bäst?

RM: Jag är helt neutral.

V: Neutral? Det sa dom om Hitler också.

RM: Sa dom? Det har jag då aldrig hört?

V: Du var inte ens född då. Då är det inte lätt höra vad dom säger. Men jag tycker att ni som är proffs på det här borde kunna tala om för vanligt folk vilket parti som är bäst.

RM: Det tycker inte valmyndigheten. Och vi måste göra som dom säger.

V: Så det är frun som bestämmer hemma hos dig hör jag?

RM: Jag är inte gift.

V: Inte jag heller. Så det jämnar ut sig.

RM:  Det börjar bli lite kö bakom dig, så..?

V: Klart det blir kö när det kommer en massa folk.

RM: Först tar du tre valsedlar där bakom skärmen...

V: Tre? Vad ska jag med tre till?

RM: Ja, det är ju tre val. Riksdag, kommun och region.

V: Vad ska det vara bra för med tre val? Kan dom inte bestämma sig för vem som ska bestämma?

RM: Nu är det i alla fall så. Och sen får du tre kuvert av henne där, och sen går du in bakom gröna skärmen där, och sen går du till bordet där, och lämnar dina tre kuvert till dom två som sitter där. Det är hur enkelt som helst. 

V: Allt är enkelt när man väl kan det.

RM: Som sagt, kön börjar bli lite lång...

V: Köer brukar bli långa, det tillhör deras kultur.

RM: Och en del som köar kan bli lite otåliga också...

V: Jag blir aldrig otålig. Det är inte nyttigt att bli otålig. Man kan få hjärtflimmer.

RM: Hjärtflimmer har vi inte haft några större problem med. Inte än i alla fall...

V: Jaha! Då kör vi! Då gällde det alltså först att ta rätt valsedel?

RM: Precis! Eller snarare att ta tre valsedlar.

V: Jag är inte girig, jag nöjer mig med en. Men visst finns dom i flera färger dom där?

RM: En blå, en gul, och en vit.

V: Har ni inga gredelina?

RM: Gredelina? Nej det har vi inte.

V: Det tycker jag är dålig service. Gredelint är min favoritfärg.

RM: Ja, det är förstås olika det där med favoritfärger, men...

V: En blå, en gul, och en vit? Nja? Det låter inget vidare. Jag tror jag avstår!

RM: Avstår? Men då kanske du i alla fall kan rösta blankt?

V: Rösta blankt? Vad ska det vara bra för?

RM: Ja men då har du ju i alla fall utnyttjat din rösträtt.

V: Jag vägrar blankt att rösta blankt. Någon jävla måtta får det vara på ett val. Tur i alla fall att jag fick med mig en limpa från ICA, så dagen inte blev helt förstörd.

 6455/

TYVÄRR / Tyvärr är tyvärr ofta det enda rätta ordet /" Folkomröstningarna" i Ukraina var tyvärr ett smart ryskt drag / Och tyvärr är det enda Ukraina nu kan göra att oskadliggöra så många ryssar som möjligt / Och hoppas på att det ska skapa någon slags trevlig kris i Ryssland / Att vinna är tyvärr omöjligt / Så att mörda är tyvärr det bästa man kan göra / Och utopiernas utopi: Kärnvapennedrustning? /Lär tyvärr ingen nu levande få uppleva / Men vem vet / Om tusen år?/ Men om mänskligheten då ändå tyvärr har dött ut av klimatskäl? / Då är det dock nedrustat för gott / Tyvärr.

6456/

Jo. Afzelius "Sago-häfder":Inga invändningar mot Linköpings blodbad. Adeln skulle hållas kort. Och bästa sättet att hålla någon kort är förstås halshuggning. Och att avrätta religiösa avvikare som bara ställde till det? När det nu ändå bara fanns en enda rätt religion? Kyrkoherde Afzelius hade inga problem med dessa religiösa avrättningar. Fast han skrev i mitten på 1800-talet. Och att avskaffa dödstraffet var för honom en helt otänkbar tanke. Hur skulle det se ut om man inte hade dödstraff? Då skulle det hädas och stås i till höger och vänster.  Han tänkte ungefär som islam idag tänker på sina håll. Islam är visserligen många hundra år efter sin tid. Eller efter vår tid.. Men det ger väl ändå visst hopp om förändring. Eller ännu hellre om förbättring. Om många hundra år. Hur många vet ingen. Inte ens han som borde veta.

 6451/

Han hade målat in sig i ett hörn. Och dessutom visade det sig att golvfärgen var väldigt ful.

6452/

Jo. Jag ser gärna gamla filmkomedier. Men än har jag inte förfallit till Åsa-Nisse. Det lär vara sista stadiet. Då har man inte  långt kvar. Det säger alla.

6453/

Med alla-människors-lika-värde menas att alla människor är precis lika mycket värda. På nå vänster. Utom, naturligtvis, Sverigedemokrater. Vilket gör att allas-lika-värde- formuleringen blir lika värdelös som meningslös. 

6454/

DGK / Eftersom Han inte hade något särskilt för sig ansökte Han om medlemskap i DGK / Alltså de lika självbelåtna som självutnämnda De Goda Krafterna / Han hade hört att dom var bra och dessutom anordnade trevliga fester / Men det gick inte så bra för Han / DGK vägrade i sten att släppa in Han i föreningen /  Han fick inte ens vara passiv medlem / Eller ens stödmedlem / Eller ens betala in en endaste krona till kampfonden / Det var hårt för Han / Och Han vart först förvånad / Sedan förtjust.