SMARTA TELEFONER OCH DUMMA DATORER

2958/

Det lär finnas smarta telefoner. Säger dom. Själva. Men det finns förstås dom som tror på Tomten också. Och dom tror inte jag på. Jag har då aldrig träffat någon smart telefon i hela mitt liv.
     Men däremot äger jag en dum dator. Jättedum. För att vara så liten. Och trög. Dessutom fattar han långsamt. Och vet inte ett dugg om mig. Han är åtta år gammal och lika begåvad som en hund i samma ålder. Alltså: Klart korkad. Vov.
     Och får skrattretande opassande annonser av han: Jag vill INTE låna pengar. Jag vill INTE nätdejta. Jag vill INTE veta vad min bil är värd. Jag har ingen bil. Däremot har jag en särbo som jag är helt nöjd med, och jag vill hellre spara än låna pengar.
     Och skräpposten är ännu värre, men det har den förstås rätt att vara: Nån tackar för de fina bilder jag skickat till henne, men nån annan vill att jag ska sluta skicka fula bilder till henne. Jag vet inte ens hur man gör när man skickar bilder, vilket kanske beror på att jag saknar kamera.
     Och nån påstår att vi gått i samma klass, och nån påstår att vi måste prata. Ja, prata måste vi kanske, men knappast med varandra, och jag tror inte alls att jag gått i samma klass som "Jasmine" som dessutom skriver på engelska och inte på mer logiskt Lule-mål.
     Och så har jag vunnit på lotteri ("Grattis!") trots att jag inte köpt någon lott. Och det är ju trevligt, men det är bara det att jag starkt misstänker att jag måste betala en liten summa för att få ut min stora vinst, som märkligt nog tycks komma ändå från Afrika, och så vidare, fast det får jag förstås aldrig veta (Nedrans! Nå nedrans är nog att ta i?) eftersom jag aldrig snällt klickar där dom vill att jag ska klicka. Ibland har jag en känsla av att dom blir som besvikna på mig, även bedragare kan bli besvikna, påstås det.
     Men! Häromnyss slogs rekordet då nån påstod att jag gjort henne med barn! Och då vart man som tagen. Och då vart man som road. Och paff till tusen. Och då undrade man verkligt vad dom skulle hitta på till nästa gång.
     Och tanken med skräp-surret är naturligtvis att jag ska bli nyfiken, eller förbannad, eller glad, eller arg, och upprört klicka på den länk som jag absolut inte tänker klicka på.
     Men! Vad skulle då hända? Får jag förstås aldrig veta. Men man kan ju gissa. Jag gissar att min dator då skulle bli liksom "låst". Fast om jag sen bara snällt betalade en nätt liten summa skulle dessa finurliga personer snällt låsa upp den igen. Ett generöst erbjudande. Men jag kommer inte att slå till.
     Är ändå snart dags köpa ny dator. Även om man blivit som van vid hans dumhet. Precis som med dumma och dreglande hundar.
     En del skräp-surr är översatt till svenska, men namnen är fortfarande klart utrikiska. Dom borde kört med "Birgitta" istället för med "Jasmine" så hade trovärdigheten ökat. Det fanns inga "Jasmine" i Lule på min tid, när nu det var, bra fråga.
    Men det här är hur som helst inga riktiga personer. "Jasmine" finns nog inte, men det får jag aldrig veta. Och dom säger att "ovissheten är värst!", dom säger så mycket.
     "Om man inte kan leva med ovisshet kan man inte leva alls!" Säger jag, och jag borde ju veta.
     Men smartast av alla smarta är nog han som lovar att stoppa all denna skräp-surr-post till mig. Det är bara att först klicka, och sedan förmodligen betala. Undrar hur mycket han vill ha betalt för att eventuellt sluta lura mig på pengar? Får jag heller aldrig veta.
     Nå, han kanske är smart. Men än så länge är jag smartare än en dum dator. Här klickas ingenting.

VART TOG DEN STORA STYGGA RYSSEN VÄGEN?

2957/

Före valet var det mycket prat om rysk påverkan. Men efter valet blev det väldigt tyst om detta. Och Svenska Folket lyckades helt på egen hand röra till sitt riksdagsval. Och två till.
     Allt prat om rysk påverkan visade sig alltså vara Fake News. Eller "schwammel" som det heter på svenska, eller i varje fall på norrländska.
     Och att ständigt ropa "RYSSEN KOMMER!" är kanske inte någon riktigt bra idé? Även om ropen kanske kan ge mer pengar till det så kallade försvaret? Och kanske till och med kan fixa in oss i NATO? För övrigt knappast någon bra idé, när nu Trump sitter vid NATO-knappen och trycker.
     Också märkligt att det här med manipulation och påverkan alltid påstås gälla Dom Andra? Dom Dumma, Dom Elaka, och dom-som-röstar-på-fel-parti?
     Men alla rätt-tänkande anser sig själva vara opåverkbara. Men är förstås lika manipulerbara som sina politiska motståndare. Fast med andra åsikter, från andra avsändare. Folkföraktet här är inte ens dolt.
    Men jag tror man ska ligga lite lågt med att ständigt anklaga Dom Andra för att vara dumma, fula och elaka. Då är chansen/risken större att man själv kan framstå som klok, vacker och snäll. Prova själv.
    "RYSSEN KOMMER OCH TÄNKER TÄMLIGEN SNART ANGRIPA GOTLAND!"
     Jaja. Finns det inte redan konspirationsteorier så det räcker? Och blir över? Och konspirationsteorier blir inte bättre av att gälla Stora Stygga Ryssen.
    Så frågan kvarstår: "Vart tog den stora stygga ryssen vägen?"
    Som Uppsalas nationalskald Owe Thörnqvist skrev. Nästan. Och redan 1960. Fast: "Vart tog den lilla stygga loppan vägen?"
     Förstås en helt annan fråga.
     Fast med samma svar: "Ingen som vet, ingen som vet!"

KLART JAG INTE TROR PÅ DRÖMMAR...

2956/

… men vad skulle M ut på taket att göra? Det var högt, det var halt, det var livsfarligt.
Jag försökte förstås hindra henne, men eftersom jag vaknade vet jag inte om jag lyckades.
Jag hade just förlorat en syster, och en vän, och ville förstås inte förlora M också.
     Och taket kände jag väl igen. I fjorton år hade jag haft utsikt över Luleå Högre Allmänna Läroverks tak. Där, enligt myten, bara Bill Svensson hade vågat vara. Och till och med dansat. Kanske. Man vet aldrig med myter. Inte ens när myten heter Bill Svenson. Fast det är farliga saker med myter och det, många säger att myter är värre än mardrömmar.
     Men drömmar tror jag inte på. Inte ett dugg. Fast jag vet att det är jag själv som hittar på dom. Men, man hittar på så mycket att hälften hade varit mer än nog.
     Eller en annan gång, en annan dröm, och det var otäckt det med. Det är därför man vaknar, det är därför man minns. Om man drömmer småputtrigt minns man inte ett dyft. Det är fördelen med mardrömmar, att dom biter bättre, och då menar jag inte varulvar och tjafs.
     Vi var båda betydligt yngre. Jag hade varit på hennes bröllop med en man som jag inte hade något namn eller något ansikte på. Han var, konstigt nog, helt oviktig i sammanhanget.
     Natten efter övernattade jag i någon slags sovsal med andra manliga bröllopsgäster. Och hon sov väl hos sin nye man, antar jag.
    Morgonen efter höll jag på att packa för att fara hem, då du oväntat kom förbi. Du såg trött och sorgsen ut. Vi såg på varandra. Vi visste båda att ditt bröllop var ett misstag. Men ingen av oss sa något. Det fanns inget att säga. Det fanns inget att göra. Gjort var gjort. Det enda som återstod var att vakna. Och det gjorde jag. Ibland är man som konsekvent.
     Den stora fördelen med drömmar är att man ofta vaknar upp efteråt. Med livet är det som bekant precis tvärtom.