2952/
Häromnyligen damp broschyren "OM KRISEN ELLER KRIGET KOMMER" ner på dörrmattan. Det var ett tag sen, men då hette broschyren bara "OM KRIGET KOMMER", och då var det dessutom en annan dörrmatta. För då var det 1961, och jag har ett svagt minne av att jag skrev en ironisk gymnasieuppsats om den krigiska broschyren.
1961? Tänk vad tiden går, för övrigt en helt ny tanke, och något krig blev det som bekant inte. Det var bara det gamla vanliga "kalla kriget" som fortsatte, men 1961 var man rätt van vid just den kylan. Och 1961 var man väl visserligen intresserad av vädret, men knappast av "klimatet". Och om det skulle råka gå och bli några grader varmare var det väl bara bra? Det skulle man nog snarare ha sett som ett löfte, än som ett hot uppe i Luleå 1961.
Idag är det mera KRIS än KRIG i broschyren och det kanske är ett framsteg. Men några krigiska formuleringar finns förstås kvar från 1961: "Om Sverige blir angripet av ett annat land kommer vi aldrig att ge upp. Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska."
Jaha? Ett land som glatt satsat på trygghet? Med bilbälten, cykelhjälmar och sopsortering? Och med en ÖB som kan vara sjukskriven redan i fredstid? Skulle alltså heroiskt kämpa till siste svensk? En helt ny noll-vision, fast tvärtom: Vi kämpar på tills det finns noll svenskar kvar!
Vilka "VI" är det egentligen som utlovar detta? Jag har aldrig stött på någon sådan "VI" och dessvärre misstänker jag att en ÖB som är sjukskriven i fred kommer att vara stendöd i krig.
Med bilbälte och cykelhjälm! Upp till kamp till siste svensk! Och svenska förstås! Jämställt till tusen ska det vara även i krig! Men glöm inte att sopsortera efteråt! Krig kan ibland ställa till det rejält! Ta med plastpåse till slagfältet för säkerhets skull! Lycka till!
Jaja. Eller kanske snarare: Nänä. Den där heroismen tror jag inte ett dugg på. Och jag tror inte att det finns någon annan som tror på den heller.
Men varför står det så då? Bra fråga. Troligt svar: Därför att det anses att det måste stå så. Därför att det anses vara en nödvändig lögn. Och framförallt därför att sanningen är synnerligen otrevlig. Så otrevlig att folket måste skyddas från den.
För de heroiska formuleringarna kan bara tolkas på tre sätt.
1/ Vi krigar på tills vi vinner! (Verkar inte särskilt troligt.)
2/ Vi krigar på tills alla svenskar stupat! (Verkar inte särskilt trevligt.)
3/ Det fattar ni väl att det där bara är heroiskt pladder! Kom och hjälp oss! Snälla?
Men. Tänk om man skrev den otrevliga sanningen: "Blir det ohyggliga bombningar och meningslösa blodbad kommer Sverige att kapitulera så fort det bara går!"
Men. Man kan förstås inte skriva sanningen. Inte här. Då skulle man ha kapitulerat redan i förväg. Och då skulle man inte ens ha kvar illusionen av att ha ett starkt försvar. Och då? Ja då skulle förmodligen fienden anfalla direkt.
- Kan han vara så jävlig?
- Kanske, man vet aldrig med fienden.
Så, i brist på en bra sanning har man valt en bättre lögn. Så är det ofta. Eller i varje fall ibland. Och ibland är lögner lugnande: "Vår beredskap är god."
Och det var den väl. På sitt sätt. Fast det var förstås vår beredskap för fred som var god. Men det är inte dumt det heller, och det gäller även idag. Får man hoppas.
Fast, det där med krig, och det, tror jag egentligen att vi har lämnat bakom oss. Och lika bra är det. Inga fler Narva, och inga fler Poltava, det jämnar ut sig.
Men jag har aldrig varit mycket för att tro. Och jag tror inte att det blir något krig. Inte nu heller, och inte för min del. Men för säkerhets skull spar jag broschyren. Om den inte åker med i någon framtida sopsorteringskampanj förstås. Man vet aldrig med broschyrer.
Jaja. Eller kanske snarare: Håhåjaja. Eller är håhåjaja att ta i? Men om inte "OM" hade varit, vet man aldrig vad som kunde ha varit, fast det kommer förstås att finnas gott om tid till att kapitulera, och det. Den dagen, den sorgen, inga problem.
