SINNLIG & SYNLIGGJORD

3216/

Inledande bortförklaring:

Tråkigt med ord. Som slits ut. Efter tre-fyra tusen mil måste man byta ut många ord. Och ofta blir man då tvungen att nöja sig med begagnade ord. I nyskick, visst, men ändå begagnade.
     Ty tiden går, och debatten traskar lydigt efter, och då går det åt ord till tusen.
     Men huvudsaken är att man hela tiden har tre ord, som samtidigt tjänstgör som heliga kor.
     Ordet "sinnlig" är den viktigaste av dessa kor.
     Och "synliggjord" bör också vara med.
     Men det tredje ordet, alltså den tredje kon, är ännu inte fastkedjad. Här finns förhandlingsutrymme, och det är det bästa av alla utrymmen, anser många.
    "Förkrigstid" var länge ett populärt ord. Och praktiskt, eftersom det förr eller senare brukade bli krig.
     Fast "förkrigstid" slog ändå aldrig riktigt igenom, trots att det var ett så behändigt intetsägande ord.
     Men varför i all världen ska de tre obligatoriska orden vara just tre.

     SINNLIG & SYNLIGGJORD ÅTER I HETLUFFEN.

Sinnlig & Synliggjord voro de bästa av vänner. Och nu kommo de bägge inbitna kumpanerna glatt gående på stora landsvägen.
     Men plötsligt fick Sinnlig syn på en stor stad som oväntat närmade sig.
     "Oj!" sade Sinnlig förvånat "Se där ser jag en stor stad!"
     "Varsdådå?" undrade Synliggjord, och gnuggade sig i sina stora runda ögonlappar.
     "Därstädes!" pekade Sinnlig pedagogiskt med hela sitt kroppsspråk aktiverat.
     "Uj!" sade Synliggjord, som nu fått någorlunda ordning på bägge sina ögongluggar.
     "Låtom oss enhälligt traska oss ditstädes!" föreslog Sinnlig muntert, och Synliggjord, som sannerligen aldrig varit den som varit den, traskade glatt med.
     Snart voro de tvenne välbärgade kumpanerna rent av inne i den stora stad, som nu visade sig vara ännu större än så.
     "Uj vilken stor stad!" hävdade Synliggjord, och gjorde större ögon än man skulle trott kunna vara möjligt för en enstaka man.
     "Här måtte dock finnas någonting att äta, dricka, eller älska!" antog Sinnlig lättsinnigt, varefter han besiktigade huvudgatan med samma namn.
     "Uj! Vilket liv! Vilket kiv! Vilket riv, och vilka kliv!" sade Synliggjord och blev påfallande vindögd av pur entusiasm.
     "Det torde dock vara temmeligen normalt, med beaktande av storstadens alltid så sinnliga puls!"
anmärkte Sinnlig som studerat i såväl Oxford, som Köln, samt Bologna, samtidigt som han utbildat sig till husdjursarkitekt. Men så var Sinnlig också rysligt klok, vilket på sätt och vis framgick redan av namnet.
    "Uj! Tur man redan är vindögd!" påpekade Synliggjord.
    "Tur man hawer en breder mun!" menade Sinnlig och slog sig ner vid det ganska dignande matbordet. Och så började Sinnlig äta. Han åt som den värsta jätte. Och Synliggjord var inte stort sämre, bara aningen mindre.
      "Uj vad jag är mätter!" pustade Synliggjord belåtet.
     "Redan? Det har ju blott gått trenne timmar?!" frågade Sinnlig förvånat.
    "Bäst spara lite aptit till morgondagen!" sade Synliggjord, som var lagd lite åt det filosofiska hållet, även om han naturligtvis alls icke var lika halvbildad som Sinnlig, nej långt därifrån.
     "Men emedan jag själwer nu är mätter och fuller, anser jag att vi genast skall draga oss ut på ett flertal skalkiga, och gärna galna och galanta, äventyr!" sade Sinnlig, och Synliggjord gjorde alls inga invändningar, och varför skulle han ha gjort något så dumt, inte vet jag.
     Men på väg in till den stora staden kommo just i detsamma ögonblick trenne osedvanligt muntra och raska gesäller som voro ute på den traditionella muntervandringen, men det hör väl egentligen inte alls hit? Det kör tydligen ihop sig med en massa folk i texten, och det är förstås aldrig bra.
     Det kanske till och med kan bli så, att gesällerna stöter ihop med Sinnlig & Synliggjord?
     Det vore illa. Det skulle kunna bli bråk, gräl och gruff, och i värsta fall handgripligheter som skulle kunna urarta till blodvite och liknande?
    Inte bra. Inte alls bra. I skrivande stund har jag ingen aning om vad som kommer att hända, eller om det alls kommer att hända något?
     Det är alltid tråkigt att tappa kontrollen över folk & fä, för att inte tala om hur dystert det ofta kan kännas att totalt tappa kontrollen över den egna texten.
    Det är just dylika malörer som gör att inte alla vill arbeta som författare.