1532/ FREDRIKA BREMER - VÅR SAMTIDA?


Fredrika fyllde tvåhundra och behandlades i böcker. Nutida bokbehandling består i att man läser dåtida författare för att få nutida åsikter bekräftade: "Här har hon samma åsikter som jag! Alltså är hon bra!"
     Men att läsa gårdagens böcker för att återfinna dagens åsikter är aningen opraktiskt. Varför leta upp åsikter man redan har.
    Att betygsätta andra är alltid att berömma sig själv, och sina egna åsikter. Men en död författare, med dagens åsikter, blir bara en dubbelt död författare. Ännu en ointressant favorit-i-repris, fast tvärtom.
     Gårdagens åsikter får bara liv när de ifrågasätter dagens åsikter. Gårdagens åsikter kan visa på helt andra sätt att tänka. Inget rostar så snabbt som dagsaktuella åsikter, det anses bero på att nutidens luft har blivit så fuktig av all sentimentalitet som prånglats ut, men här behövs mer forskning.
     Och vår nutida favoritfördom: "Våra åsikter äro de bästa av alla åsikter! Ack huru dumma vore de icke förr!"
    Man åsiktsregistrerar stackars Fredrika: "Hum. Nu ska vi se! Jaha, hon hade hyfsade åsikter om slaveriet. Hum. Men fel åsikt om negrer. Hon visste inte ens att negrer inte heter negrer. Nå, det visste inte Martin Luther King heller. Men det vet jag. Hum. Hon hade fel åsikt om andra religioner, ser jag här. Men godkänd åsikt om kvinnans rätt till utbildning. Alltid något. Fast feminist var hon förstås inte. Men det är jag. Hum. HBTQ-frågorna talar hon tyst om, det verkar som om hon envetet undviker själva frågeställningen? Inte bra. Inte bra alls. Och jag hittar inte ett enda ord om en enda kvinnlig ärkebiskop! Inte alls bra. Hum? Men jag är tolerant. Hon får godkänt av mig. Om än med viss tvekan."
     Att använda historien för att bekräfta sin egen förträfflighet är inte att lära sig av historien. Att lära av historien är att göra tvärtom. Att låta förr utmana nu. Vad rätt du vet, vet du redan, och då är det rätt ointressant. Det är bara det som är fel, som kan vara farligt. Och spännande. Och nytt. Just för att det är föråldrat, kan fel lätt upplevas som rätt aktuellt. På sitt sätt. Tidstypiskt tjafs har vi redan så det räcker. Och blir över.
     (Här en parantes om "sextioåtta", varmed avses åren mellan 1967 och 1979. Det var åsiktsregistreringens guldålder. Det var då "Allt är politik!", visade sig betyda "Allt är åsikter!", vilket visade sig betyda "Allt är sekter!", vilket visade sig betyda inget särskilt i längden.
     Allt, och alla, går över. Det är bara en tidsfråga. Det är bara att avvakta och ägna sig åt annat.)
     Men värsta tillhållet för vår tids självbelåtenhet är förstås alla dessa oläsbara historiska romaner, som läses av så många. Här är själva utgångspunkten det förtjusta förfasandet: "Uj va grymma di var förr! Di brände häxor och stod i! Det var inte snällt av di! Och ujuj va di luktade illa! Fi fonken! Min huvudperson har löss, skabb, skörbjugg, samt en släng av digerdöden på slutet! Och ujujuj att jag låter henne lida! Hon får bli tandlös redan som tonåring!  Men hon har alltid rätt åsikter! Och rätta åsikter råkar vara mina åsikter! Och när det gäller att prångla ut rätta åsikter, får man inte dra sig för anakronismer, hur skulle det se ut!"
     Den historiska romanen är det retroaktiva rättänkandets högkvarter. Den historiska romanen är pekpinnarnas paradis. Och den historiska romanen är ohistorisk något i hästväg.
    Svårt det här. Men kan man verkligen lära sig något av några andra åsikter än de egna? Och om då, dessutom, dessa åsikter är gravt avvikande från dagens påbjudna åsikter? Bra fråga.
     Och vad ska man egentligen ha hela den där gamla historien till? Bra fråga. Det finns tydligen fler bra frågor än bra svar.
      Men ungefär så här, tror jag, kanske: Historien är rolig i sig, men också bra att ha. I historien hittar vi lätt, lite lagom farligt, felaktiga åsikter. För i historien kan man sannerligen hitta de mest häpnadsväckande åsikter: "Men så kan man väl ändå inte tänka!?"
     Men det är just det man kan. Eller i varje fall kunde. Och det kan vara roligt att veta. Historien är alltså underhållande i sig, men går också att använda.
     Och att använda historien för att brotta ner nutida självbelåtenhet är bästa sättet att använda historien. Anser jag. Med rätta.
     Då var det klart. Då har vi besvarat frågan: "FREDRIKA BREMER - VÅR SAMTIDA?"
     Och fullt så illa var det alltså inte.
     Och tur var väl det.
     Samtid har vi gott om.
     Det är dåtid vi saknar.
     Två tider tänker bättre än en.
    

1531/ DÄR VALÅR GÅR IN GÅR VETTET UT


- Där valår går in, där går vettet ut.
- Huru ofta hör man icke detta.
- Det hör man ofta. Man hör en hel del när det är valår. Man hör ropen skalla.
- Och ropen skalla: ALLA AVDRAG ALLTID ÅT ALLA!
- Och alla bidrag sen.


Det är orättvist / allt som gynnar en grupp är orättvist mot alla andra grupper / det är orättvist att inte jag får barnbidrag / bara för att jag inte har några barn / det är orättvist att jag inte längre är ung / det är orättvist med pensionärsskatt / det är orättvist med pensionärsrabatt / alla rabatter är orättvisa / mot alla som saknar rabatt / ropen skalla / det är orättvist mot alla / enda rättvisa är ALLTID ALLT ÅT ALLA AMEN.


- Men hur kommer det att gå i MATCHEN?
- Så här kommer det att gå, det kommer att bli spännande värre:
     MATCHEN börjar med att PRO skjuter en straff mot Alliansmålet! Men bollen träffar trävirket! Och studsar tillbaka! Tvärs över hela planen! Och närmar sig den skräckslagne målvakten (S)! Som nu bara har två val! Antingen kasta sig! Och handlöst pytsa ut åtta miljarder! Till pensionärerna! Fattiga som rika! Fast mest förstås till rika! Som vanligt! Eller så boxa bort bollen! Men kommer då att mötas av en stenhård retur-rökar-svek-debatt ledd av hårdsatsande PRO!
- Ujujuj!
- Följ den spännande upplösningen! Redan i september beräknas matchresultatet stå klart! Men redan nu kan du tippa slutresultat!
- Ujuj!
- Men även om det är bekvämt, bör du inte sparka på den som redan ligger! Och även om fotboll i och för sig går ut på att sparka nedåt. Luftpastejer äro varken goda eller effektiva.
- Uj!


Men efter val, kommer eftervalsdebatt. Och den är ofta minst lika trevlig.
     Var det ett skickligt självmål av PRO? Kan man lobba så bra, att man totalt missar målet? Eller var det kanske snarare en så kallad Pyrrhusseger, döpt efter en allsvensk spelare med samma namn?
     Hursomhelst landade notan, det vill säga bollen, till sist i Socialdemokraternas mål.
     Och partiet suckade, enat som en man: Suck!
     Helst hade man velat slippa betala. Åtta miljarder? En jävla massa pengar! Till en jävla massa gnälliga pensionärer! Och det finns fler pensionärer som är miljonärer, än som är fattiga! Jävla PRO!
    Men, någon ordning måste det vara även i ett tämligen statsbärande parti. Även om ordningen ibland blir tung att bära. Men man kan inte smita från en nota. Hur skulle det se ut.
    - Det skulle se ut ungefär som nu.
    - Där valår går in, går vettet ut.
    - Som sagt.
    - Himla tur det inte är valår varje år.
    - Det är bara en tidsfråga.
    - Allt är en tidsfråga.
    - Det är orättvist.