3233/
Och Vi till att intervjua: "Du har kämpat för FREDEN i hela ditt liv. Har det gått bra?"
Och Han till att svara: "Det har gått väldigt bra!"
Och Han räknar upp alla krig Han förhindrat.
Och det var inte måttligt vad många krig han hade förhindrat.
Han hade förhindrat Första Världskriget, Andra Världskriget, Koreakriget, samt ett tiotal andra krig som vi här inte kan räkna upp på grund av imponerad platsbrist.
"Oj!" sa Vi imponerat.
"Jajamen!" sa Han belåtet.
"Men var det inte hårt många gånger?" undrade Vi.
"Visst var det hårt många gånger!" håller Han med "Som när jag ensam stoppade Andra Världskriget! Då var det hårt. Då fick jag verkligen slita hund. Men jag hade inget val. Det var bara att spotta upp nävarna och bita tag i tänderna, det fanns inget annat att göra, och till sist lyckades jag. Det blev inget Andra Världskrig, och det har jag aldrig ångrat."
"Men..?" undrar Vi, som en gång läst lite historia "Nog blev det väl ändå ett litet Andra Krig där på sluttampen..?"
"Nejnej!" säger Han bestämt "Det blev inte ens en bruten tumme! FRED, bara FRED, så långt ögat kunde nå!"
Ja. Det är en gammal man. Och ju gamlare män, desto mer vill man berömmas. Så Vi gick över till Framtida Krig som väl borde vara ännu lättare att stoppa i sin linda.
Vi frågade: "Vad tror du om FREDEN i framtiden? Är framtiden mörk, eller dyster, eller mittemellan?
Med andra ord, hur upplever du framtiden idag?"
"Jag säger som jag alltid har sagt!" (Sa Han) "I alla fall har jag sagt det ibland. Det kommer att bli krig inom tio år. Men om det inte blir krig inom tio år, beror det bara på att jag pratat så väl om FREDEN!"
Vi var imponerade. Väldigt imponerade. Imponerade till tusen. Vilken visdom! Det är inte varje dag man möter en så vis man. Inte ens i vårt yrke.
"Och vad hoppas du själv av framtiden..?" frågar Vi rutinerat för att runda av.
"Får jag bara evig FRED och evigt liv är jag i stort sett nöjd!" svarar Han blitt. Men Han har tydligen helt glömt bort BARNA.
"Nå, men BARNA..?" blir Vi tvungna påminna.
"Alla BARN ska förstås också få leva i evig FRED, vare sig dom vill eller ej!" hakar Han lydigt på.
"Och KLIMATET då..?" påpekar Vi, en del äldre behöver en rejäl puff i baken för att inte ohjälpligt framstå som äldre.
"KLIMATET, vilket KLIMAT? Jaså, det! Jo, KLIMATET ska förstås också ha det bra!" säger Han. En gammal man, som sagt. Som kanske inte riktigt hängt med. Som liksom sitter fast i allt det där gamla med FREDEN. Och som är lite osäker på allt det här nya med KLIMATET. Det lär vara svårt att få gamla hundar att sitta vackert i debatten. Men ändå, en gammal man som kämpat och kämpat. Och som alltid kämpat för FREDEN. Men aldrig kämpat för kriget.
"Som sagt..." gäspar Han gemytligt. Han börjar tydligen bli trött tolkar Vi det som. En gammal man som snart, snart passerat gaggningsgränsen. Men som fortfarande har en hel del att säga, även om det Han säger ibland börjar bli svårt att förstå: "Ett rejält krig vore väl egentligen det bästa som kunde hända! Ett stort krig som skulle rensa upp i allt pladder! Ett krig som skulle få slut på allt slödder! Men sån tur har vi väl inte..?" mumlar Han och faller i obotlig sömn.
Vilken FREDS-kämpe har icke detta varit! Det är sådana som Han, fast moderniserade, vi idag skulle behöva! För många gamla blir lätt bara gamla, och kan i stort sett bara svamla. Men Vi tar ändå bara med det Vi i förväg bestämt att Vi vill ta med.
Ja. Det var gamlingarna det. Nu är vi färdiga med gamlingarna. Nu gäller det BARNA. Och BARNA är nog ännu bättre än gamlingarna.Om man bara redigerar rätt, kan BARN bli hur spontana som helst. Och BARN blir förbluffande kloka, när Vi väl fått dom dit Vi vill. Det är bara att mata in dagens påbjudna åsikter i de små skallarna, så hasplar BARNA upp just dessa tankar hur lydigt och gulligt som helst. "Från BARNS och dårars mun skall du höra sanningen" som man säger. Eller sa. Fast dårarna sparar vi förstås till ett eget program. Det är dårarna väl värda. Enda nackdelen med dårarna är väl att man måste redigera ännu hårdare. Men Vi kan vårt jobb. Vi vet vad som ska tas bort. Och vad som ska vara kvar. Och Vi vet vem det är som bestämmer.
Och Vi har vår dröm: Tänk om det en dag skulle kunna komma en dåre, som samtidigt vore ett BARN!?
Vilket debatt-bingo skulle det då icke bli!
Men det vore väl för bra för att bli sant?
Det är nackdelen med drömmar, att drömmar ofta är dåliga på att slå in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar