FORDON OCH FORDOM

3227/

Flyg, tåg, bil, cykel, och spark.
     Flyg störtar. Tåg ramlar av rälsen. Bilar ska vi bara inte tala om, men cykel och spark! Att dom är som behändig! Båda två! Och att sparken är tremänning till cykeln vet alla.
     Dom påstår att bilen är friheten, men dom bara surrar. Bilen är mer beroende än en baby, beroende av bensin, vägar, olja, rost, däck, och pengar-pengar-pengar. Och dessutom har bilen dräpt fler folk än världskrigen, så bilen är elak till tusen.
     Fast på flyget får man förstås dricka sprit: "Alltid något - sa alkoholisten."
     Jag höllpå glömma båten! För visst har man åkt båt många gånger! Att man har! En gång åkte jag båt ända till England, och ända tillbaka. Då blev jag sjösjuk. Men inte tyckte jag det var något större nöje.
      Återstår alltså cykeln och sparken. Men en gång på femtiotalet var det en teknisk typ där uppi norr som satte fast en halv lättviktare bakom sparken sin. Och körde i smyg när inte polisen såg han. Men sen urartade det där och blev till en snöskoter. En populär leksak för samer, turister och ligister. Och ju mer leksak något är, desto mer framhålls vilket otroligt viktigt nyttofordon det är. Jaja.
     På femtiotalet fanns förstås färre bilar. Och det var inte gott om grus och sand och salt på gatorna, så då var sparkföret betydligt bättre än idag. Och det gick att åka fort nå så in i norden. Men sen kom utvecklingen och förstörde för fordon fordom.
     Det var tider det, men tider brukar det ju alltid vara, så det säger inte mycket.
     Nu har vi avhandlat samtliga tänkbara fordon. Alla fordon är vägda. Nästan alla fordon befanns vara för lätta, inte minst så kallade tunga fordon. Men det där med tyngd är förstås en kulturell konstruktion, vad nu det kan betyda?
     Och kanske vi ändå skulle tagit med mopeden? På den tiden då han bara var en liten motor som man satte fast på cykeln?
     Nä. Vi nöjer oss med cykel och spark.
     Man måste begränsa sig, om man vill komma någonstans här i världen.
     Och det har vi verkligen gjort.
     Vi har kommit ända till slutet.
     Och det är inget dåligt ställe att komma till, säger dom som varit där.
     Och detta dessutom utan att ha förtärt en enda gnutta bensin.
     Och helt utan klimatprattjat.
     Inte illa.