MÅNGTOLERANT

3217/

- Muhammed? Få se nu? En liten kille? Med mustasch? Som jobbade på posten?
- Precis! Fast nu har han rakat bort mustaschen. Och det finns väl inga kvar längre som jobbar på posten heller, eftersom breven slutat gå?
- Tiden går.
- Att han gör.
Alltid rysligt spännande med nya fräscha religioner. Och den här Islam kunde kanske vara något? När man nu blivit  less på ärkebiskopinnan som jämt var på TV?
- Islam? Det är väl den där nya turkiska restaurangen?
- Precis! Fast inte är den väl turkisk, är den inte snarare asurisk?
- Asurisk? Gärna för mig, bara maten är bra.
Men man får aldrig peka finger åt andras religioner. Hur fåniga man än anser dessa religioner vara.
Det kallas tolerans.
- Tolerans? Är inte det en tandkräm? Mot ilningar, vallningar, och gula tänder?
- Precis!
Tolerans är att påstå att alla religioner är precis lika bra. Även om dom inte alls är det. Och förstås också att påstå att alla politiska åskådningar är precis lika bra.
- Precis vad jag tycker! Och jämlikhet är nog bland det bästa man kan köpa i det här landet.
- Fast många säger jämställdhet är ännu bättre? Fast då handlar det ofta om kvinnor, eller om såna som är aningen yngre.
Men förr ansåg man att tolerans var att låta alla tycka och tro precis vad som helst. Hur dumt det än var. Och det var det ofta. Men hela tiden hade man fulla rättigheter att kritisera och håna allt dumt tyckande och troende.
     Fast, det där var bara fördomar, bestämde man sen. Och samtidigt bestämde man att fördomar inte var så bara. Och man bestämde att alla fördomar skulle skoningslöst bekämpas, varthelst de stack upp sina fula trynen.. Bekämpas med alla tänkbara medel, och två till! Och så var det bara börja bekämpa:
     "Präcis! Klat födomar ska bekämpas! Så fort ja får syn på en som ser födomsfull ut går jag rakt på han och sopar till! Födomar ska bekämpas! Med alla medel! Så snart jag hör nån säga att Muhammed var dum i huvet, och pedofil, och hade ful mustasch, och inte kunde skilja ett brev från ett paket, klipper jag till på direkten! Plosch bara! Ingen har rätt ha såna åsikter i vårt mångtoleranta samhälle! Pang säger det, och så ligger den där födomsfulla jäveln och sprattlar på asfalten! Ingen har bett han springa omkring på stan och sprida födomar och dålig andedräkt! Booom krasch bara, och sen tar det nog ett bra tag tills han törs knata omkring igen och spy födomar på folk! Dä så dom ska tas! Våld är det enda som hjälper i längden mot födomar! Våld är enda sättet att tvinga fram ett fullfjädrat mångtolerant samhälle! Men när vi sen väl  har utrotat varenda födomsfull jävla kackerlacka, då! Då kommer vi fan-i-mig att ha totat till ett samhälle som är lyckligt värre! Och inte en jävel kommer att våga öppna munnen utan att först ha fått tillstånd uppifrån! Och då! Då har vi äntligen fått fram ett mångtolerant samhälle! Ett samhälle som gör klokt i att vara lyckligt till tusen! För annars smäller det!"

SINNLIG & SYNLIGGJORD

3216/

Inledande bortförklaring:

Tråkigt med ord. Som slits ut. Efter tre-fyra tusen mil måste man byta ut många ord. Och ofta blir man då tvungen att nöja sig med begagnade ord. I nyskick, visst, men ändå begagnade.
     Ty tiden går, och debatten traskar lydigt efter, och då går det åt ord till tusen.
     Men huvudsaken är att man hela tiden har tre ord, som samtidigt tjänstgör som heliga kor.
     Ordet "sinnlig" är den viktigaste av dessa kor.
     Och "synliggjord" bör också vara med.
     Men det tredje ordet, alltså den tredje kon, är ännu inte fastkedjad. Här finns förhandlingsutrymme, och det är det bästa av alla utrymmen, anser många.
    "Förkrigstid" var länge ett populärt ord. Och praktiskt, eftersom det förr eller senare brukade bli krig.
     Fast "förkrigstid" slog ändå aldrig riktigt igenom, trots att det var ett så behändigt intetsägande ord.
     Men varför i all världen ska de tre obligatoriska orden vara just tre.

     SINNLIG & SYNLIGGJORD ÅTER I HETLUFFEN.

Sinnlig & Synliggjord voro de bästa av vänner. Och nu kommo de bägge inbitna kumpanerna glatt gående på stora landsvägen.
     Men plötsligt fick Sinnlig syn på en stor stad som oväntat närmade sig.
     "Oj!" sade Sinnlig förvånat "Se där ser jag en stor stad!"
     "Varsdådå?" undrade Synliggjord, och gnuggade sig i sina stora runda ögonlappar.
     "Därstädes!" pekade Sinnlig pedagogiskt med hela sitt kroppsspråk aktiverat.
     "Uj!" sade Synliggjord, som nu fått någorlunda ordning på bägge sina ögongluggar.
     "Låtom oss enhälligt traska oss ditstädes!" föreslog Sinnlig muntert, och Synliggjord, som sannerligen aldrig varit den som varit den, traskade glatt med.
     Snart voro de tvenne välbärgade kumpanerna rent av inne i den stora stad, som nu visade sig vara ännu större än så.
     "Uj vilken stor stad!" hävdade Synliggjord, och gjorde större ögon än man skulle trott kunna vara möjligt för en enstaka man.
     "Här måtte dock finnas någonting att äta, dricka, eller älska!" antog Sinnlig lättsinnigt, varefter han besiktigade huvudgatan med samma namn.
     "Uj! Vilket liv! Vilket kiv! Vilket riv, och vilka kliv!" sade Synliggjord och blev påfallande vindögd av pur entusiasm.
     "Det torde dock vara temmeligen normalt, med beaktande av storstadens alltid så sinnliga puls!"
anmärkte Sinnlig som studerat i såväl Oxford, som Köln, samt Bologna, samtidigt som han utbildat sig till husdjursarkitekt. Men så var Sinnlig också rysligt klok, vilket på sätt och vis framgick redan av namnet.
    "Uj! Tur man redan är vindögd!" påpekade Synliggjord.
    "Tur man hawer en breder mun!" menade Sinnlig och slog sig ner vid det ganska dignande matbordet. Och så började Sinnlig äta. Han åt som den värsta jätte. Och Synliggjord var inte stort sämre, bara aningen mindre.
      "Uj vad jag är mätter!" pustade Synliggjord belåtet.
     "Redan? Det har ju blott gått trenne timmar?!" frågade Sinnlig förvånat.
    "Bäst spara lite aptit till morgondagen!" sade Synliggjord, som var lagd lite åt det filosofiska hållet, även om han naturligtvis alls icke var lika halvbildad som Sinnlig, nej långt därifrån.
     "Men emedan jag själwer nu är mätter och fuller, anser jag att vi genast skall draga oss ut på ett flertal skalkiga, och gärna galna och galanta, äventyr!" sade Sinnlig, och Synliggjord gjorde alls inga invändningar, och varför skulle han ha gjort något så dumt, inte vet jag.
     Men på väg in till den stora staden kommo just i detsamma ögonblick trenne osedvanligt muntra och raska gesäller som voro ute på den traditionella muntervandringen, men det hör väl egentligen inte alls hit? Det kör tydligen ihop sig med en massa folk i texten, och det är förstås aldrig bra.
     Det kanske till och med kan bli så, att gesällerna stöter ihop med Sinnlig & Synliggjord?
     Det vore illa. Det skulle kunna bli bråk, gräl och gruff, och i värsta fall handgripligheter som skulle kunna urarta till blodvite och liknande?
    Inte bra. Inte alls bra. I skrivande stund har jag ingen aning om vad som kommer att hända, eller om det alls kommer att hända något?
     Det är alltid tråkigt att tappa kontrollen över folk & fä, för att inte tala om hur dystert det ofta kan kännas att totalt tappa kontrollen över den egna texten.
    Det är just dylika malörer som gör att inte alla vill arbeta som författare.

SVÅRA FRÅGOR SOM EGENTLIGEN ÄR GANSKA LÄTTA ATT BESVARA

3215/

Är damfotbollen lika bra som herrfotbollen?
Är damfotbollen bättre än herrfotbollen?
Är damfotbollen sämre än herrfotbollen?
Om damfotbollen är lika bra som herrfotbollen ska den förstås få lika bra betalt.
Om damfotbollen är bättre än herrfotbollen ska den få bättre betalt.
Om damfotbollen är sämre än herrfotbollen ska den få sämre betalt.
Men hur få reda på om damfotbollen är lika bra, bättre, eller sämre än herrfotbollen?
Lätt, det är bara att låta damlandslaget möta herrlandslaget några gånger.
Och om damlandslaget då hävdar sig väl finns det ingen anledning att fortsätta med den fåniga och föråldrade uppdelningen i herr- och damfotboll.
Alla får spela med alla, och mot alla. Ingen diskriminering, ingen segregering.
Då skulle vi få fullt jämställd fotboll.
Ja, alltså JÄMSTÄLLD.
Men JÄMLIK kan elitidrotten däremot aldrig bli eftersom den i grunden är ojämlik: Den som är bäst är bäst, och ska därför alltid ha mest.
Mest uppmärksamhet, mest ära, och framförallt mest pengar.
Så när det gäller elitidrott är allt vackert tal om allas-lika-värde totalt värdelöst.

UNT 29/7 -2019: "Handboken tar upp att ungdomar i kommunens idrottsföreningar ser det som problematiskt att det förekommer könsindelning på träningar."
     Intressant. Här är det tydligen "problematiskt" med könsindelning.
     Men på elitnivå är det tydligen självklart med könsindelning
     Men är det verkligen självklart?  Och varför då?
     Och på exakt vilken nivå går könsindelningen från att vara "problematisk" till att bli självklar?
     Det är en bra fråga. Som egentligen också är lätt att besvara. Men som, just därför, ingen vill svara på. Därför att det finns alldeles för många som inte alls skulle tycka om svaret.
    Många har mycket att förlora på svaret.
    Vissa frågor mår bäst av att aldrig besvaras.