1544/ HAMLET KOMMER TILLBAKA

När Hamlet kom tillbaka träffade han Horatio på borggården.
     "Så du är tillbaka!" sa Horatio "Vad nytt från Wittenberg?"
     "Stora studieskulder och en halv examen!" svarade Hamlet.
     "Inte illa!" uppmuntrade Horatio.
     "Men det står tydligen illa till i Danmark?" sa Hamlet.
     "Illa och illa. Men något är ruttet i staten Danmark!" svarade Horatio, som börjat fundera på om kapitalismen verkligen kunde hålla i längden.
     "Och hur var festen?" undrade Hamlet.
     "Vilken fest?" svarade Horatio "Bröllopet eller begravningen?"
     "Ja, bröllopet kom hastigt på..." tänkte Hamlet högt.
     "Praktiskt värre!" sa Horatio "Det var bara att slänga fram resterna från begravningsmiddagen till bröllopsgästerna!"
     "Du håller humöret uppe." konstaterade Hamlet.
     "Vad ska man göra? Dessutom är det inte mina släktingar som ställt till det för sig!"
     "Och för mig..." påpekade Hamlet dystert.


"Men var det verkligen nödvändigt att gifta om dig så snart? Och dessutom med den där apeskallen!?" sa Hamlet förebrående till sin vackra mor, som lystrade till det vackra namnet Gertrud.
     "Aldrig uppskjuta till morgondagen, det bröllop du kan begå redan idag!" försökte Gertrud lätta upp stämningen. Det gick inte så bra.
     "Att gifta om sig må vara, men att gifta om sig med ett apehuvud är en helt annan sak!" hävdade Hamlet, som inte var särskilt förtjust i sin farbror. Alla är inte släktkära.
      "Det är hursomhelst min sak!" påpekade Gertrud med viss rätt och skärpa.
     Då märkte Hamlet att draperiet fladdrade till: "Nä, nu går det för långt! En apeskalle! Den dör!" ropade Hamlet, drog sin värja, och stack den genom draperiet. Och genom Polonius som, helt enligt order, troget stod där och spionerade.
     "Jaså? Var det bara han?" sa Hamlet besviket och torkade av värjan.


- Nu har du ställt till det Hamlet! Det duger inte att sticka värjor genom draperier hur som helst!
- Men jag kunde väl inte veta att Polonius skulle stå där och spionera!?
- Sånt får man räkna med. I det här landet.  Nu har du kokat ihop en hiskelig soppa! Du skulle stannat i Wittenberg och doktorerat på doktorer! Som alla de andra studenterna.
- Men alla kan väl ändå inte doktorera?
- Bättre doktorera, än bara stå och surra, som du gör! Eller ränna omkring och sticka ner folk! Det håller inte i längden. Det borde du inse. Egentligen borde du tvingas in i ett hederligt hantverkaryrke, så du riktigt fick lära dig veta hut, och vara som folk!
 - Som folk? Men jag är ju prins? Är kanske inte det tillräckligt?
- Att vara prins, är att vara ingenting.
- Att vara ingenting, är att icke vara någonting.
- Jag hör att vårt samtal icke varit helt förgäves.
- Har det icke?


"Vad bör göras? Att dräpa sig själv löser inga problem? I alla fall inte för mig? Men kanske jag helt  kan strunta i Danmark? Bara fara bort? Och bara vara? Någonstans på landet? Men, naturligtvis inte på landet, i det här landet? Och i lugn och ro låta Danmark braka ihop, av sina egna inre motsättningar? Eller åka tillbaka till Wittenberg? Om jag bara inte varit full på den där idiotiska föreläsningen? Där dog nog min akademiska karriär? Återstår då bara att supa? I värsta fall sjunga? I blandad kör, med lösa kvinnor? Eller spela teater? Som en apekatt? Som alla andra studenter? Men har jag det då bättre här hemma? Med den där dumma Ofelia? En gås, som går på allt man surrar? Säga vad man vill om Wittenberg? Men kvinnorna där var visserligen lösa? Väldigt lösa? En del var väldigt lösa? För sin ålder? Men lättlurade var dom då aldrig? Men dyra? En del kvinnor var väldigt dyra? För sin ålder? Att vara prins är ett nöje man får betala dyrt för?  Men det var det värt? Väl? Ibland? Kanske jag borde börja sluta supa? Eller kanske börja supa på allvar? Det är nog i praktiken precis samma sak? Då skulle jag alltid ha något att skylla på? Att skylla på sprit brukar gå hem i stugorna? Vilka stugor? Vilka bönder? Vilket folk? Vilket land? Vilken sprit? Men något måste jag väl göra? Väl?  Något? Men? Vad bör göras?"


Danmarks första turist klampade nu in i slottet, och frågade Horatio som råkade stå i närheten: "Dom håller visst på och fäktas grabbarna ser jag?"
     "Ja!" svarade Horatio så enstavigt det bara gick. Turister! Till råga på allt!
     "Är det där prinsen?"
     "Prins Hamlet, svar ja!" svarade Horatio.
     "Hur gammal är prinsen?" frågade Turisten och höjde kameran.
     "30."
     "Bara trettio, och redan så fet!" utropade Turisten förvånat.
     "Kraftig benstomme."
     "Benstomme, eller inte benstomme! Men är han verkligen så djupsinnig som man säger?" undrade Turisten, som förberett sig genom att läsa pjäsen i förväg.
     "Djupsinnig?" sa Horatio som känt Hamlet i alla år.
     "Dom säger han smyger omkring och kläcker bevingade ord mest hela tiden?" utvecklade Turisten sin tankegång.
     "Har jag aldrig hört!" avfärdade Horatio, men nedlät sig till en kortare utläggning om Hamlet: "Prinsen är däremot en mycket god fäktare!"
     "Jag ser det! Ujujuj!" sa Turisten och offrade en blixt.
     "Träff! Påtaglig träff!" sa Horatio som räknade poäng.
     "Är det sant som sägs, att det är något ruttet i staten Danmark?" undrade Turisten nyfiket.
     "Alla kapitalistiska monarkier äro ruttna!" sa Horatio irriterat.
     Turisten höll tyst. Ett tag. Turisten stirrade, och tog bilder, av det nu ganska blodiga skådespelet.
     Men sen gick det som det gick. Det gick inte så bra för Hamlet , i alla fall inte i slutet på pjäsen.
     "Godnatt!" sa Horatio. Det var det sista han sa. Och det fanns inte mycket att tillägga heller.
     Alltså: "Godnatt!"
     "Rena rama blodbadet!" sa Turisten förtjust "Vilken tur att jag fick med färgfilm!"
     Och det hade Turisten helt rätt i. Turisten hade egentligen haft en himla tur. Färgfilmen var då en helt ny uppfinning. Så ny, att ännu ingen kunde framkalla den.
     Men det var bara en tidsfråga.
     Som så mycket annat.

1543/ CYKLAR TILL TUSEN

Inledande cykelhistorik:


Förmodligen hade han först en trehjuling. Men den har han glömt.
     Men han kommer ihåg sin lilla blåa Monark. Och sin tuffa Hermes. Med limpa, handbroms, två växlar, tuta, och allt. Tuff, men inte särskilt bra att cykla på. Men staden var ändå ganska liten, så det gjorde inget.
     När han kom till Uppsala köpte han en Crescent. Den stals 1968. 1968 var ett oroligt år. Då stals många cyklar, då byttes många åsikter, då var det ett liv och ett kiv. Sen köpte han en begagnad damcykel av okänt märke för fyrtiofem kronor. Det var rätt billigt för en så vackert rostfärgad damcykel. Men damcykeln gick av på mitten (mitt i Carolinabacken) och då flyttade han till Stockholm. Alltid lite omväxling. Där stals en cykel på Centralen. Men en annan cykel stals vid busshållplatsen. Alltid lite omväxling.
     Men sen tillbaka till Uppsala. Till sin förvåning. Och cyklar till tusen. Uppsala är idag Sveriges fjärde stad. Men idag är Uppsala också Sveriges cykelstöldhuvudstad. Det är något att vara stolt över. Eller, stolt och stolt? Men vad ska man göra, när lås inte hjälper? Då kan man lika gärna passa på att vara stolt. Och cykelstölder tyder tyvärr på ett visst cykelintresse.


Historiskt:


När Orville Jackson (32) kom åkande på sin cykel svängde president Nixons bepansrade bil in på en bensinmack för att tanka. Orville svängde samtidigt, fast från en annan fil. De två fordonen stötte ihop. En vettskrämd secret-service-man hoppade ut ur bilen och tillkallade omedelbart polis. Orville rättade till sitt styre som hamnat på sned vid den lindriga krocken. Annars var cykeln OK. Inte en buckla, inte en repa i lacken. Men värre var det med pansarbilen. De tre poliser som kom rusande till platsen konstaterade bistert i kör: "Den har minsann fått en buckla! Och färgen har skrapats av på ena dörren! Kanske har till och med en list lossnat! Det blir anmälan! Skador för minst hundra dollar har uppstått!"
     Detta chockade Orville Jackson (32). Men han kommer att bestrida åtalet. Han tycker att en attentatssäker pansarbil som väger fem ton bör klara en krock med en helt vanlig cykel.
     Detta tyckte Orville Jackson på 1970-talet.
     Och detta tycker jag även idag.


Insändare:


Idag är det största svenska trafikproblemet älgen! Älgen stör trafikens naturliga rytm! Det duger inte i längden att låta så gott som ociviliserade djur fritt ränna omkring på våra vägar hur som helst eller hipp som happ! Om älgen verkligen vill få vara kvar här i landet måste han precis som alla andra medborgare se till att anpassa sig efter gällande lagar och förordningar! Men om älgen ändå fortsätter med att obstinat envisas med sitt störande och saboterande av vår gemensamma trafikmiljö får vi helt enkelt ta till betydligt hårdare bandage och handskar! Varför tillåts en ohyfsad minoritetsgrupp störa det fria och naturliga trafikflödet? I ett demokratiskt samhälle är det ohållbart att låta en liten men högröstad minoritet härja som djur längs vägarna och förstöra all trafik för alla oss andra som inte vill annat än sköta oss och köra bil som folk! Hur länge ska egentligen detta djuriska svineri få fortsätta? Och hur många ska nu i september känna sig tvungna att rösta på andra partier innan något händer? Man ska väl ändå inte bli tvungen att börja cykla för att slippa kollidera med en älg? Enligt min mening har varken cyklar eller älgar något i den normala naturliga trafiken att göra! Älgen hör hemma på Skansen, och cykeln hör hemma på museet! Och vi är många som tycker precis som jag!


     "Tacksam för svar!"

1542 / EN GOD MEN BLYG MAN

Det var en god man. Det var en god man, som utförde många goda gärningar.
     Många goda gärningar, men det var en blyg man. Så blyg, att ingen märkte att det var han som utförde alla dessa goda gärningar.
     Och han dog, men det enda man kom ihåg, var att han visst varit väldigt blyg?
     Han hade varit god, han hade varit blyg, men nu var han död, och så var han glömd.
     Totalt bortglömd.
     En god man gör ingen god historia.
     I alla fall inte om han är blyg.
     Då finns det inte mycket att säga, när ingen säger något.
     Då blir det en dålig historia.
     Då blir det en kort historia.
     Då får man tänka om.
     Då får man tänka till.

1541/ KOMMENTAR


Populärt, men korkat, att påstå att ALLA som INTE röstade på SD är FÖR invandring.
Och som vanligt var Expressen värst.
Många väljare är invandringsskeptiker, men anser ändå att andra frågor är viktigare.
Många väljare tvivlar på invandringen, men föredrar ändå andra partier än SD.
Och plötsligt blev det populärt att påstå att alla som INTE röstade på ett parti, var viktigare än alla som röstade på ett parti.
Kreativt, men korkat, nytänkande.
Men det är bara röster som faktiskt finns, som faktiskt går att räkna.
Fromma förhoppningar och fantasier har alltid varit svårräknade,
och kommer nog alltid att så förbli.

1540/ DEN SURA DAGEN EFTER


Eftersom Folket inte röstade som folk, fick SD för många röster ansåg en del som var missnöjda med valresultatet.
Och när man är missnöjd behöver man tröst.
Och den populäraste politiska trösten fanns på inte mindre än tre ställen i måndagens UNT:
1/ "90 procent av väljarna har röstat mot partiet."
2/ "Talet om en "invandringspaus" röstades igår ned av 93 procent av Uppsalaborna."
3/ "Men om ni får drygt 10 procent av rösterna i Uppsala och i riket så är det nästan 90 procent som inte röstar på er."
Men tyvärr går detta tröstande resonemang att använda mot samtliga partier som inte har egen majoritet.
Till exempel mot Folkpartiet: "Men minst 94 procent röstade ju mot er!?"
Dagsbehovet av tröst resulterade den här gången i ett präktigt politiskt självmål.

1539/ INVANDRARENS BÄSTA VÄN?


Alla som röstar på SD tvivlar på invandringen.
Men alla som tvivlar på invandringen röstar inte på SD.
SD:s bakgrund, och SD:s representanter, gör att många tvivlar på SD.
Så att tvivla på invandringen, och samtidigt tvivla på SD, är en rätt vanlig kombination.
I praktiken får detta den paradoxala effekten att SD blir invandrarens bästa vän.
Invandringsvänner pekar nämligen glatt på SD:s röstsiffror och säger:  "Titta! BARA 13 % röstar på SD! Och ALLTSÅ är 87 % av svenskarna för stor invandring!"
Men eftersom många svenskar tvivlar såväl på SD, som på invandringen, är invandringstvivlet naturligtvis betydligt större än SD:s röstsiffror.
Hur stort invandringstvivlet egentligen är vet ingen. Och hur många vill verkligen veta?
Idag är alltså SD i praktiken, om än inte i teorin, invandrarens bästa vän.
Men ändå rekommenderar jag ingen invandrare att rösta på sin bästa vän.
Paradoxen, att SD är invandrarens bästa vän, gäller nämligen bara så länge SD är ett parti utan egentlig politisk makt. Och framförallt: Ett parti utan massmediamakt.
Men det tror jag nog att SD kommer att vara även i fortsättningen.

1538/ KOMMENTAR


Något ensidig, för att inte säga enfaldig, bevakning av nya ärkebiskopen.
Ingen kritisk granskning alls.
Bara Obama-Halleluja.
Det var egentligen bara Fredspriset som fattades.
Men Obama-Halleluja håller tyvärr inte i längden.
Förr eller senare kommer verkligheten ikapp.
Inte ens det absurda valspråket kritiserades. När journalisterna märkte att Antje blev irriterad, gick man raskt över till andra frågor.
Ty att vara kvinna var viktigast.
Så att valspråket tyder på dåligt omdöme, och dåliga rådgivare, var totalt ointressant.
En ärkebiskop behöver idag inte längre vara stark på rent religiösa frågor. Det var förr det. Det viktiga idag är att en ärkebiskop påstår sig vara orolig  för klimatet.
Det är idag det rätta sättet att också göra Halleluja.
Halleluja.

1537/ ANTJE ÄR STÖRRE?


Nya heta ärkebiskopen har fått en hel del beröm för att hon är kvinna.
Och en del beröm för att hon är "invandrare".
Men måttligt med beröm för sitt valspråk "Gud är större".
Det muslimska slagordet "Gud är större" brukar vara det sista en självmordsbombare hinner vråla innan egna och andras kroppsdelar börjar flyga i luften.
Märkligt valspråk för en fredlig svensk ärkebiskop.
Men Antje påstår förstås att det är taget ur Första Johannesbrevet. Det beror nog på vad man menar med "taget". Det visar sig vara tre (3) ord tagna ur en mening med trettioett (31) ord.
Med så slarvig citatteknik kan man "bevisa" vad som helst med bibelcitat.
Och jag har aldrig förstått vad "Gud är större" skulle betyda.
Större än vem, större än vad, och vad har storleken egentligen för betydelse?
För mig framstår "Gud är större" som ett lika meningslöst valspråk som, till exempel, "Antje är större".
Att valspråket riktar uppmärksamheten på det rykande inaktuella Första Johannesbrevet är också olyckligt. Brevet varnar för villoläror, fördömer avgudar, kallar kristna med avvikande åsikter för lögnare och djävulens barn, samt avslutar med det absurda påståendet att: "hela världen ligger i den Ondes våld."
Tror Antje verkligen det?
Det tror inte jag.
Men jag är inte ärkebiskop,
så jag får tro vad jag vill.

1536/ KATRIN GÖR KARRIÄR / THE FARMER´S DAUGHTER


En amerikansk film från 1947 om en svensk superkvinna: Katrin Holmström / Katie Holstrom.
     Katrin / Katie kan allt. Hon kan koka gott kaffe, tydligen mycket ovanligt i USA. Hon kan baka en tårta med texten VALKOMMEN HEM.
     Och ingen är sundare än en sund svenska: Katie är en hejare på skridskor och joggar flitigt, fast 1947 hette det väl bara "springa"?
     Och hon botar Joseph Cotten med glögg. Och med "Swedish massage" som då bara var massage, och inget annat. "Den svenska synden" var ännu inte uppfunnen.
     "Är det något du inte kan?" frågar Joseph Cotten uppgivet.
     Nå, Katie är kanske inte SÅ bra på svenska. Men Loretta Young fick ändå en Oscar för rollen som Katie i "The farmer´s  daughter".
     På ett LP-fodral läser jag om Peggy Lee: "born Norma Egstrom in a small farming community armed with little more than natural talent and Swedish determination" lyckades hon bli sångerska hos Benny Goodman, och så vidare.
     "Swedish determination"?  Låter bra. Den bör vi importera till Sverige.
     (Nå, det där om Peggy Lee var en parentes. Det är trevligt med parenteser.)
     Att svenskor ser bra ut vet alla amerikaner sedan Greta Garbos glansdagar, och Katie-rollen var  faktiskt tänkt för Ingrid  Bergman.
     Katies mamma spelas, för övrigt, av Anna Q Nilson. Vår första stora filmstjärna. Idag mest känd för sitt kortspelande i "Sunset Boulevard" tillsammans med bland annat Buster Keaton.
     Och Katie har tre stora, starka, svenska bröder: Sven, Olle och Peter. Varav en (Lex Barker) blev Tarzan, när Johnny Weissmuller blev för tjock. Så att Ingo senare blev världsmästare bör ha varit helt logiskt för amerikanarna.
     Nå! Hur ser då "amerikanarna" på "svenskarna"?
     Jo! "Svenskar" är hederliga, arbetsamma, pålitliga, naturliga, och starka.
     Men! Inte särskilt rika. Inte särskilt välutbildade. Har inte särskilt höga positioner i samhället.
     Och "svenskar" är ibland något naiva, men i så fall alltid naiva på ett hedervärt sätt.
     "Något tålte hon skrattas åt,
      Men mera hedras ändå."
     Fast Lotta Svärd var väl finska?  Men filmen bygger på en pjäs skriven av en finska. (Hella Woulijoki, idag mest känd för sitt samarbete med Brecht.)
     (Man skulle kanske kunna säga att "amerikanare" ser på "svenskar", ungefär som "svenskar" ser på "norrlänningar"?  Det är trevligt med parenteser, men generaliseringar är trevligt värre.)
     Men! Någon "karriärkvinna" är Katie sannerligen inte! Snarare tvärtom: Katie är FOLKET.
     Så när man i en amerikansk film vill visa en absolut hederlig person (som tydligen skulle behövas i den smutsiga amerikanska politiken) väljer man en svensk invandrarbonddotter.
     En andragenerationens svensk invandrarbonddotter får alltså representera det allra bästa hos det amerikanska FOLKET.
     Bättre beröm än så har väl svenskar aldrig fått?
     Varför är då inte denna film mer känd i Sverige? En film som prisar svenskar, så att det nästan blir genant?
     Kan det bero på att svenskar, till råga på allt, är så rysligt blygsamma?
     Kan det bero på den fåniga svenska titeln?
     Kan det bero på något helt annat?
     I så fall på vad?
     Vad vet jag.
    

1535/ LÄGGA UT TEXTEN


En ärkebiskops huvuduppgift är att säga ingenting. Men få ingenting att låta som någonting. Enklast är att dra till med alla-mänskors-lika värde. Det går alltid hem, och får aldrig den störande följdfrågan: "Hur menar du då? Var verkligen Hitler och Mandela PRECIS lika mycket värda?"
     Men ännu bättre är att mumla om MYSTIK. Eftersom ingen dödlig kan förklara vad MYSTIK är ger vagt mummel om MYSTIK alltid tio poäng.
     Svensk MYSTIK-mummelmästare var, och förblir, KG Hammar. Det var inte för inte, som KG Hammar inte kallades "Hammaren"! Ty att städse missa spiken! Men ändock få alla att tro att man träffat! Slik spikerikonst kräver fingerfärdighet icke av denna världen! Och hans valspråk var, som bekant: JU VAGARE - DESTO VISARE.
     Men Nya Ärkebiskopen är, å andra sidan, kvinna. Men eftersom det, än så länge, finns rätt få kön att välja på är detta ingen större prestation. Den Heliga Birgitta var också kvinna. Fast katolik. Hon visste inte bättre. Men idag vet vi att det är betydligt bättre att vara muslim, än att vara katolik.
     GUD ÄR STÖRRE ÄN EN ELEFANT lyder nämligen Nya Ärkebiskopens muslim-inspirerade valspråk.
    Detta valspråk är lösryckt ur en mening som i sin helhet lyder: "Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt." (Första Johannesbrevet. Skrivet sådär 100 e.kr. Rykande inaktuellt.)
     Jaha. Det ska tydligen vara "större än vårt hjärta", och inte "större än en elefant"? Ibland minns man fel. Och ibland är det bängligt med citat. Hursomhelst, inte särskilt imponerande ur storlekssynpunkt. Men faktaupplysningen om att Gud-förstår-allt är förstås högintressant.
     Det måste vara väldigt trevligt för Gud att förstå precis allt? Det förstår man lätt. Men ännu trevligare vore det väl om han delade med sig? Att sitta och tjuvhålla på kunskaper gör på mig ett snålt och osympatiskt intryck.
     Och det där dumma gamla vanliga tugget om att vi-människor-aldrig-riktigt-kan-begripa-Guds-stora-vishet ser jag bara som ett ovanligt korkat sätt att försöka bevisa Guds vishet.
     Tacka vet jag Tegnér: "Vad du ej klart kan säga vet du ej ... det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta."
     Men Tegnér var förstås bara biskop. Inte ÄRKE-biskop, vilket smäller betydligt högre i andliga kretsar.
     Lustigt nog räknar man bara med tvenne ÄRKE-. Nämligen ÄRKE-biskop, och ÄRKE-bov. Och all forskning visar att det i begynnelsen var samma sak. Och samma ord. Inlånat från grekiskan. Till latinet. Till tyskan. Till svenskan. Till mig.
     Först på 1700-talet började man skilja på ÄRKE-biskop och ÄRKE-bov. Så smått.
     Men 1700-talet var en brytningstid. Som så många andra tider. Och i brytningstider har man helt enkelt inte tid till att sitta och gneta med språkfrågor. Det får bli som det blir.
     Säga vad man vill om Bibeln, men många anser att det är en tjock bok. Kanske då lite märkligt? Att slumpartat bryta loss tre ord? "Gud är större"? Ur sitt historiska sammanhang? Tre små ord. Små, men naggande irriterande. Kan bara irritera kristna. Och kanske även irritera muslimer? Som vill behålla sina gamla hejaramsor? Och tre små ord som definitivt irriterar ateister, genom sin totala meningslöshet.
    Märkligt val. Eller kanske snarare, ett korkat val. Av valspråk. Utbrutet ur ett stendött bibelbrev med slutklämmen: "Vi vet att hela världen ligger i den Ondes våld."
     Den Nya Ärkebiskopen tror tydligen på Djävulen. Det var tråkigt att höra. Och Den Nya Ärkebiskopen tror uppenbarligen att hela världen ligger i den Ondes våld.
     Det tror inte jag. Fullt så illa är det nog inte. Men jag är ju inte ÄRKE-biskop.
     Men! Nästa gång blir det nog dags att välja en ateist till ÄRKE-biskop! Dags att äntligen bejaka den religiösa mångfalden! Dags att berika till tusen, och dags att slutgiltigt bryta med den religiösa enfalden inom just detta område!
     "Amen jag menar konstigare saker än så har välan hänt inom dom religiösa kretsarna en del har ju till och med dött men ändå liksom på något mystiskt sätt kommit tillbaka och en del har varit jättesjuka men sen blivit hur pigga som helst bara för att dom råkat be till rätt helgon det finns hur mycket konstigt religiöst som helst när man tänker efter så varför skulle inte en ateist i sin bästa ålder kunna ha precis lika stor rätt att bli ärkebiskop som alla andra annars blir det väldigt orättvist nä jag tror på alla mänskors lika rätt att bli ärkebiskop här är inte ateist eller grek och vad vet vi människor  egentligen det kan mycket väl vara så att det som är hett i Almedalen kanske inte är fullt så hett i helvetet men hur hett det kommer att bli sen i himmelen vet ingen så det är bäst vara ödmjuk till tusen tills vidare det kan iallafall inte skada."

1534/ INSÄNDARE


Nya ärkebiskopen har fått en hel del beröm för att hon är kvinna.
Och en del beröm för att hon är "invandrare".
Men måttligt med beröm för sitt islam-klingande valspråk: GUD ÄR STÖRRE.
Större än VEM?
Större än Jättedamen Lola?
Eller större än VAD?
Större än två fotbollsplaner?
Och varför denna fixering vid storleken?
"Storleken saknar betydelse!" som experterna ofta brukar påpeka.
Personligen struntar jag helt i om Gud är stor eller liten.
Däremot skulle jag uppskatta om han blev begripligare.
En totalt obegriplig Gud är totalt ointressant,
sen får han vara hur stor han vill.

1533/ OM ALICE BABS, ELVIS OCH TVÅ-TRE TILL


Elvis är död. Alice Babs är död. Och Rock-Ragge är död.
Alla är döda. Numera är alla döda. Nästan alla.
     Först jazz: Jazzen gick den långa, men trånga, vägen från bordellen till kyrkan. Men alla följde inte med på färden: - Tror gör man i kyrkan!
     - Men numera jazzar man i kyrkan.
     - Det var bättre tro förr. Fast sämre jazz.
     - Vad är det för fel på King Oliver?
     - På King Oliver är det två fel: Dels är han död, och dels är ljudet dåligt.
     - Men Jesus och vargungarna sjöng i alla fall psalmer så det stod härliga till!
     - Var står det att Jesus sjöng psalmer? Och var det verkligen vargungarna? Var det inte lärjungarna?
      - Eller blåvingarna. Men när Jesus verkligen tog i, var det svårt att skilja på han och på Gunnar "Siljabloo" Nilsson, född i Lule l925.
     Sedan Alice Babs: "Sångare och sångerskor har aldrig varit Ellingtons starka sida."
     Men alla har rätt till en svag sida.
     Och så Rock-Ragge: Ingen visste vilket språk Rock-Ragge sjöng på. Var det engelska? Var det svenska? Var det esperanto?
     Men ingen brydde sig. Det viktiga var attityden. Inte språket. "Ölappbabbaloppadilappbämbo!" är och förblir "Ölappbabbaloppadilappbämbo!" på alla språk. Även på latin.
     All riktig råckenråll är dadaism. Och bästa filmen om råckenråll är "Lördagskväll och söndagsmorgon". Fast fel land. Och fel tid. Och fel musik. Och handlar inte alls om råckenråll. Men är bästa filmen om råckenråll genom attityden: "I just wanna have a good time and all the rest is propaganda!"
    Kan det sägas bättre, jo: "Ölappbabbaloppadilappbämbo!"
    Men ju bättre Alice Babs blev, desto sämre blev hon. Det som var bra med Rock-Ragge, var att han aldrig blev bättre.
     "Yrket är konstens fiende!" som Rock-Ragge aldrig tröttnade på att påpeka.
     Swe-Danes. En sorglig historia. Inte roligt alls: "Alla danskar saknar humor!"
     Men 1939 ansåg man inte att tonåringar skulle ta sig ton. Men det gjorde Alice ändå när hon var tonåring. Kritikerna hade rätt. Och käckheten gick faktiskt att uppfatta som fräckhet. Kritikerna hade rätt. Det fanns fräckhet där någonstans, även om det var svårt sätta fingret på det, och det där pekfingret förresten, vem visste vad det pekade på?
     Och värst av allt: Där fanns någon slags sexighet. Visserligen omedveten. Men ändå. En ung, glad, tonårsflicka, som sjunger negerswingsånger, iförd enbart baddräkt! Det börjar med en baddräkt, och slutar med ingen baddräkt alls, det vet man väl hur det brukar gå till i tälten!
     Kritikerna hade rätt. Igen. Kritiker brukar ha rätt. Fast när kritikerna anklagade Elvis för att spela bättre på sin sexighet än på sin gitarr, slog kritikerna verkligen huvudena på spikarna.
      Men tänk om man skulle ta och förkorta en del karriärer? Tänk om Louis Armstrong slutat spela, på grund av besvärliga tandproblem, 1929? Och tänk om Elvis dött i Tyskland, förmodligen i en vidrig tankolycka, 1959? Eller tänk om Alice helt slutat joddla, jazza och drilla 1949? Om tänk om Rock-Ragge, nä Rock-Ragge får fortsätta som förr. Han var inte mycket för att förändra och förstöra. Och bängla till. "Råckenråll är råckenråll är råckenråll!" som Rock-Ragge ständigt brukade framhålla. Om än inte i ord.
     Fast Alice bara fortsatte sin karriär. Och fastnade förstås i finkultursmeten. Alice gick från sexigt joddlande, till olidligt drillande. Kyrkor. Kungar. Folkdräkter. Allmänt förfall.
     1955 - 1959 var jag vådligt intresserad av råckenråll. Alice Babs var det värsta jag visste. Fåniga schlager: Bu! Töntiga barnvisor: Blä! Jag fnyste åt Alice Babs på samma sätt som skolungdomarna i "Swing it magistern!" fnyste åt "Bä-bä vita lamm".
     Alice blev utnämnd till hov- och hederstant redan vid tjugofem års ålder. Rekordung. Sveriges första tonårsidol, blev Sveriges yngsta tant. Rekordgammal på nolltid. En del åldras fort. Men sen fortsätter dom att leva i alla sina dar. Fast dom egentligen överlevt allt. Och alla. Inte minst sig själva. Och att överleva sig själv är ett allvarligt brott, som bör bestraffas med minst en rejäl fotboja.
     Hovsångerska?
     Kan en swingflicka komma längre?
     Ner.

1532/ FREDRIKA BREMER - VÅR SAMTIDA?


Fredrika fyllde tvåhundra och behandlades i böcker. Nutida bokbehandling består i att man läser dåtida författare för att få nutida åsikter bekräftade: "Här har hon samma åsikter som jag! Alltså är hon bra!"
     Men att läsa gårdagens böcker för att återfinna dagens åsikter är aningen opraktiskt. Varför leta upp åsikter man redan har.
    Att betygsätta andra är alltid att berömma sig själv, och sina egna åsikter. Men en död författare, med dagens åsikter, blir bara en dubbelt död författare. Ännu en ointressant favorit-i-repris, fast tvärtom.
     Gårdagens åsikter får bara liv när de ifrågasätter dagens åsikter. Gårdagens åsikter kan visa på helt andra sätt att tänka. Inget rostar så snabbt som dagsaktuella åsikter, det anses bero på att nutidens luft har blivit så fuktig av all sentimentalitet som prånglats ut, men här behövs mer forskning.
     Och vår nutida favoritfördom: "Våra åsikter äro de bästa av alla åsikter! Ack huru dumma vore de icke förr!"
    Man åsiktsregistrerar stackars Fredrika: "Hum. Nu ska vi se! Jaha, hon hade hyfsade åsikter om slaveriet. Hum. Men fel åsikt om negrer. Hon visste inte ens att negrer inte heter negrer. Nå, det visste inte Martin Luther King heller. Men det vet jag. Hum. Hon hade fel åsikt om andra religioner, ser jag här. Men godkänd åsikt om kvinnans rätt till utbildning. Alltid något. Fast feminist var hon förstås inte. Men det är jag. Hum. HBTQ-frågorna talar hon tyst om, det verkar som om hon envetet undviker själva frågeställningen? Inte bra. Inte bra alls. Och jag hittar inte ett enda ord om en enda kvinnlig ärkebiskop! Inte alls bra. Hum? Men jag är tolerant. Hon får godkänt av mig. Om än med viss tvekan."
     Att använda historien för att bekräfta sin egen förträfflighet är inte att lära sig av historien. Att lära av historien är att göra tvärtom. Att låta förr utmana nu. Vad rätt du vet, vet du redan, och då är det rätt ointressant. Det är bara det som är fel, som kan vara farligt. Och spännande. Och nytt. Just för att det är föråldrat, kan fel lätt upplevas som rätt aktuellt. På sitt sätt. Tidstypiskt tjafs har vi redan så det räcker. Och blir över.
     (Här en parantes om "sextioåtta", varmed avses åren mellan 1967 och 1979. Det var åsiktsregistreringens guldålder. Det var då "Allt är politik!", visade sig betyda "Allt är åsikter!", vilket visade sig betyda "Allt är sekter!", vilket visade sig betyda inget särskilt i längden.
     Allt, och alla, går över. Det är bara en tidsfråga. Det är bara att avvakta och ägna sig åt annat.)
     Men värsta tillhållet för vår tids självbelåtenhet är förstås alla dessa oläsbara historiska romaner, som läses av så många. Här är själva utgångspunkten det förtjusta förfasandet: "Uj va grymma di var förr! Di brände häxor och stod i! Det var inte snällt av di! Och ujuj va di luktade illa! Fi fonken! Min huvudperson har löss, skabb, skörbjugg, samt en släng av digerdöden på slutet! Och ujujuj att jag låter henne lida! Hon får bli tandlös redan som tonåring!  Men hon har alltid rätt åsikter! Och rätta åsikter råkar vara mina åsikter! Och när det gäller att prångla ut rätta åsikter, får man inte dra sig för anakronismer, hur skulle det se ut!"
     Den historiska romanen är det retroaktiva rättänkandets högkvarter. Den historiska romanen är pekpinnarnas paradis. Och den historiska romanen är ohistorisk något i hästväg.
    Svårt det här. Men kan man verkligen lära sig något av några andra åsikter än de egna? Och om då, dessutom, dessa åsikter är gravt avvikande från dagens påbjudna åsikter? Bra fråga.
     Och vad ska man egentligen ha hela den där gamla historien till? Bra fråga. Det finns tydligen fler bra frågor än bra svar.
      Men ungefär så här, tror jag, kanske: Historien är rolig i sig, men också bra att ha. I historien hittar vi lätt, lite lagom farligt, felaktiga åsikter. För i historien kan man sannerligen hitta de mest häpnadsväckande åsikter: "Men så kan man väl ändå inte tänka!?"
     Men det är just det man kan. Eller i varje fall kunde. Och det kan vara roligt att veta. Historien är alltså underhållande i sig, men går också att använda.
     Och att använda historien för att brotta ner nutida självbelåtenhet är bästa sättet att använda historien. Anser jag. Med rätta.
     Då var det klart. Då har vi besvarat frågan: "FREDRIKA BREMER - VÅR SAMTIDA?"
     Och fullt så illa var det alltså inte.
     Och tur var väl det.
     Samtid har vi gott om.
     Det är dåtid vi saknar.
     Två tider tänker bättre än en.
    

1531/ DÄR VALÅR GÅR IN GÅR VETTET UT


- Där valår går in, där går vettet ut.
- Huru ofta hör man icke detta.
- Det hör man ofta. Man hör en hel del när det är valår. Man hör ropen skalla.
- Och ropen skalla: ALLA AVDRAG ALLTID ÅT ALLA!
- Och alla bidrag sen.


Det är orättvist / allt som gynnar en grupp är orättvist mot alla andra grupper / det är orättvist att inte jag får barnbidrag / bara för att jag inte har några barn / det är orättvist att jag inte längre är ung / det är orättvist med pensionärsskatt / det är orättvist med pensionärsrabatt / alla rabatter är orättvisa / mot alla som saknar rabatt / ropen skalla / det är orättvist mot alla / enda rättvisa är ALLTID ALLT ÅT ALLA AMEN.


- Men hur kommer det att gå i MATCHEN?
- Så här kommer det att gå, det kommer att bli spännande värre:
     MATCHEN börjar med att PRO skjuter en straff mot Alliansmålet! Men bollen träffar trävirket! Och studsar tillbaka! Tvärs över hela planen! Och närmar sig den skräckslagne målvakten (S)! Som nu bara har två val! Antingen kasta sig! Och handlöst pytsa ut åtta miljarder! Till pensionärerna! Fattiga som rika! Fast mest förstås till rika! Som vanligt! Eller så boxa bort bollen! Men kommer då att mötas av en stenhård retur-rökar-svek-debatt ledd av hårdsatsande PRO!
- Ujujuj!
- Följ den spännande upplösningen! Redan i september beräknas matchresultatet stå klart! Men redan nu kan du tippa slutresultat!
- Ujuj!
- Men även om det är bekvämt, bör du inte sparka på den som redan ligger! Och även om fotboll i och för sig går ut på att sparka nedåt. Luftpastejer äro varken goda eller effektiva.
- Uj!


Men efter val, kommer eftervalsdebatt. Och den är ofta minst lika trevlig.
     Var det ett skickligt självmål av PRO? Kan man lobba så bra, att man totalt missar målet? Eller var det kanske snarare en så kallad Pyrrhusseger, döpt efter en allsvensk spelare med samma namn?
     Hursomhelst landade notan, det vill säga bollen, till sist i Socialdemokraternas mål.
     Och partiet suckade, enat som en man: Suck!
     Helst hade man velat slippa betala. Åtta miljarder? En jävla massa pengar! Till en jävla massa gnälliga pensionärer! Och det finns fler pensionärer som är miljonärer, än som är fattiga! Jävla PRO!
    Men, någon ordning måste det vara även i ett tämligen statsbärande parti. Även om ordningen ibland blir tung att bära. Men man kan inte smita från en nota. Hur skulle det se ut.
    - Det skulle se ut ungefär som nu.
    - Där valår går in, går vettet ut.
    - Som sagt.
    - Himla tur det inte är valår varje år.
    - Det är bara en tidsfråga.
    - Allt är en tidsfråga.
    - Det är orättvist.

1530/ DE GODA KRAFTERNA


STOPPA DEMOKRATIN/INGA DEMOKRATER PÅ VÅRA GATER/VI SOM GILLAR VÄNSTERVÅLD/RÄTT VÅLD FRÅN RÄTT HÅLL ÄR VÅR STÅLHÅRDA PAROLL/DET AVGÖRANDE ÄR LYNCHSTÅNDPUNKTEN/VI VILL HA VÄNSTERPÖBELVÄLDE/ROPEN SKALLA DANSK SKALLE ÅT ALLA/RÄTTÄNKANDE HAR ALLTID RÄTT ATT UTÖVA  RÅTT VÅLD/RÄTTÄNKANDE BESTÄMMER ALLTID VAD SOM ÄR RÄTT


Personer som inte predikar alla-människors-lika-värde är värdelösa människor.
Värdelösa människor har ingen rätt till mänskliga rättigheter.
Yttrandefrihet finns bara för folk som har rätt åsikter.
Vi bestämmer vad som är rätt åsikt.
Vi är De Goda Krafterna.
Vi har rätt att tysta värdelösa människor med fel åsikter.
Men räcker det att tysta.
Måste vi kanske ta två steg till.
Om dessa skadedjur inte lär sig sin läxa blir vi tvungna att gå vidare.
Vi kommer att fortsätta vår skoningslösa kamp mot dessa vidriga minoriteter tills vi har tystat alla värdelösa människor med fel åsikter för gott.
De Goda Krafterna har rätt att ta till vilka metoder som helst för att uppnå sina goda mål.
Det finns inga dåliga metoder det finns bara dåliga människor.
Men sen.
När alla motståndare äntligen är krossade tystade och mosade.
Då kommer alla kvarvarande att vara väldigt lyckliga.
Ett rent land.
En rensad nation.
Ett land ett folk en åsikt.
Kampen kommer att fortsätta kämpa.
Men den slutgiltiga segern kommer obevekligt att bli vår.


Det är inte så bra, att De Goda Krafterna är så dåliga.
Men det är tyvärr ganska vanligt att rättänkande tänker fel.

1529/ BEKÄMPA BOKDYRKAN!
          ELLER BEKÄMPA I ALLA FALL FÖRFATTARFJÄSK!


Det är bra om bibliotek av ekonomiska skäl tvingas sluta med författarbesök.
    Att glo på en författare har mer med kändistjafs än med kultur att göra.
    "Att tycka om en författare, och att vilja träffa honom, är som att tycka om gåslever, och vilja träffa gåsen." Lär Arthur Koestler ha sagt. Eller skrivit. Det var i så fall bra sagt av Arthur Koestler. Eller skrivet.
    Att tro att författare alltid är spännande personer tyder bara på egna andliga brister.
     Så, skaffa gärna ett eget liv, det är inte särskilt svårt, men strunta i författarnas.
     Och där dåliga däckarförfattare dyrkas, där har definitivt dumheten segrat.
     Läs boken. Om den är bra. Men strunta i författaren. Även om han är bra.
     Gåslever smakar godast, då du struntar i gåsen.
     Men det är klart: Om Homeros oväntat dök upp? För ett författarbesök? På Stadsbiblioteket? Nu på onsdag? Klockan 19.30? Kunde det kanske ändå vara värt ett besök? Bara för att se om han verkligen var blind? Eller inte?
    Vi får se hur jag gör.




















 
     Vi får se hur jag gör.

1528/ ATT SÖRJA PÅ DISTANS


Det är trevligt att sörja. I alla fall är det trevligt att sörja på distans.
     Och vilket sorgeutbud vi har haft sista tiden, man tror nästan inte det är sant!
     Dag Hammarskjöld störtade, men hans dopkrage hamnade på ett museum i Uppsala. Nya tider, nya helgonreliker.
     Olof Palme blev skjuten, och många snabbomskolades från Palmekritiker till Palmesörjare.
    Prinsessan Diana sörjdes till tusen, av tusentals som inte kände henne.
    Och Estonia. Och tsunami. Sorgeutbudet har sannerligen varit stort, och då har jag säkert glömt bort någon sorg, som inte var tillräckligt sorglig för att hävda sig i sorgetåget.
    Och massmedia har hela tiden hejat på. Men, även om massmedias sorgeknapp kan vara effektiv ur insamlingssynpunkt, ser jag snarare sentimentalitet än empati.
     Att sörja på distans är ett bekvämt sätt att snylta på andras elände, för att själv få en behaglig känslokick.
     Det hedras, och det hyllas, och det tänds ljus, och det tågas, i den numera obligatoriska sorgesörjan.
     Men att främlingar frossar i ditt elände förbättrar sällan din situation.
     Och allt detta officiella sörjande ser jag snarare som känslopornografi, än som verklig sorg.
     Sörja, som sörja, med andra ord.

1527/ HPD


På den gamla gropiga tiden var HPD ett känt cykelmärke. Men idag är HPD okänt för många.
     Bilar, motorcyklar och cyklar hade förr ofta förkortningar: DKW, BMW, BSA, DBS, SCO, OSV.
     Och på den här tiden daltade man inte med miljön. Skrot slängde man i skogen, och eftersom cykeldelar sågs som skrot, kunde man göra spännande fynd i skogen. Man kunde hitta en någotsånär sadel, en halv pakethållare, några rostiga skärmar, en halvhyfsad ram och två hjul som, nästan, var av samma storlek.
     Och så var det bara att börja skruva ihop. Och hade man då bara tålamod, fick man med tiden fram en äkta HPD.
     HPD, med sin något föraktfulla förkortning, hade visserligen dålig status, men en HPD kunde  rulla på riktigt bra, om man bara oljade duktigt. Men en HPD ansågs ändå inte vara någon riktig cykel.
     Men idag är HPD högstatus. Fast under namnet återvinning.
     Själv tillverkar jag mina HPD genom ett gammalt återvinningsrecept: Man tager tvenne cykelhalvor från en container! Man skruvar svärande ihop halvorna! Man får en hel HPD!
     Den blir inte som ny. Det blir den inte. Det kan jag garantera, och man avslutar med att måla "HPD" där originalcykelmärket skulle ha suttit. Om det inte för länge sedan försvunnit. In i den  generösa glömska som snällt väntar på oss alla.
     Återvinning till tusen. Och en HPD går faktiskt riktigt bra att cykla på. Ibland. Man kanske inte blir så snabb, men jag har inte heller så bråttom. Varken rullatorn eller graven lockar. Än så länge föredrar jag nog att cykla.
     När man var ung hade man visserligen bråttom. Även om man aldrig visste till vad. Men som pigg pensionär nöjer jag mig med rask HPD-fart.
     HPD var alltså ett känt cykelmärke. Fast förstås okänt i fackhandeln. Eller kanske snarare ökänt.
    På femtiotalet skulle ingen ha trott att några HPD skulle komma att finnas i framtiden. Nej, på femtiotalet hade man framtidstro till tusen! Säger vi i varje fall idag. Och man trodde att allt skulle bli snabbare, och snabbare, och bättre och bättre.
     Ja, trodde man ens att det skulle finnas några cyklar i framtiden? Bilarna skulle nog ta över samhället helt? Om det nu inte blev den behändiga helikoptern?
     Men framtiden uppför sig sällan som folk.
     Cyklarna lever och har hälsan.
     Idag är det bilismen som mår dåligt.
    Och HPD finns kvar. Fast under återvunnet namn.
    Men varför hette HPD, just HPD?
    Det vet alla. Men jag kan ta det ändå. Ibland är det trevligt att vara övertydlig: HPD kommer från Hop-Plockade-Delar.
     HPD.

1526/ ATT KASTA STEN


Att kasta sten har blivit en populär fritidssysselsättning.
     Själv kastar jag sällan sten, men citerar i gengäld filosofen Fichte: "En sten är inget argument!"
     Bra sagt av filosofen Fichte. Och det för mer än tvåhundra år sen. Så visst kan man lära sig en hel del av historien.
     Men man kan också lära sig en hel del av Bibeln. I Gamla Testamentet stenas det, så att det står härliga till. Men Jesus ligger däremot lite lågt med stenkastning: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen".
     "Fri från synd?" Det var inte dåligt! Dags att organisera pilgrimsvandringar till våra vanligaste förorter! Där vimlar det tydligen av såna som anser sig själva vara fria från synd!
     Halleluja!
     Eller, är halleluja att ta i?
     Att vara fri från synd är förstås bra. Men många verkar tyvärr också vara fria från vett i skallen. Och det är inte fullt så bra. Men, man kan förstås inte få allt. Halleluja, hur som helst! Och att bränna bilar tycks idag vara en mer brännande fråga än att kasta sten, det är i alla fall roligt med utveckling.
     Men man ska alltid avsluta med en rolig historia. Som inte ens behöver vara rolig:
     Trenne gossar skickades upp till Rektorn för att få sina straff.
     "Nå! Vad har du gjort?" frågade Rektorn den förste gossen som svarade: "Jag har bara kastat sten i vattnet..."
     Det lät ju inte så farligt, tyckte Rektorn, men fortsatte förhöret med den andre gossen: "Nå, men vad har du gjort då?"
     "Jag har också kastat sten i vattnet..." svarade den andre gossen.
     Rektorn vände sig till den tredje gossen: "Och du då? Har du också kastat sten i vattnet?"
     "Nej!" svarade den tredje gossen frimodigt "Det är jag som är Sten!"
     Det var inte bara bättre förr.
     Det var roligare också.

1518/ Man tror bara på folkomröstningar, då man tror att folket tänker rösta rätt.


1519/ Att missköta sin hälsa, är det vanligaste sättet att hävda sin självständighet.


1520/ Såna som anser sig ha rätt till ett bättre liv, får lätt ett sämre liv.


1521/ - Kvinnor vill antingen beundra en man, eller beundra sig själva!
          - Aha! Det är alltså därför som korkade män är så populära?
          - Visst! Kontrasten till en korkad man, gör det lätt för en kvinna att beundra sig själv!
          - Så då var det korkat av mig, att försöka vara smart?
          - Visst var det korkat!
          - Men å andra sidan lyckades jag aldrig.
          - Ja, där hade du i alla fall tur.


1522/ - En aha-upplevelse!
          - Eller kanske snarare en jaha-upplevelse?
          - Jag tror att det eventuellt kan ha varit en njaha-upplevelse?
          - Men kan det inte ha varit en helt vanlig tjaha-upplevelse?
          - I värsta fall var det väl en blaha-upplevelse.
          - Såna har jag hur många som helst.
          - Samlar du på dom?
          - Njaaa. Samlar och samlar. Men behöver du, så är det bara ta.


1523/ - Alla religioner är stickspår!
          - Är dom? Stickspår till vad?
          - Det vet jag inte. Men det vet dom inte själva heller.
          - Och det är väl inget fel på stickspår?
          - Nä, många anser ju att hela tillvaron bara består av stickspår.
          - Gör dom? Det var inte roligt att höra.
          - Värre har man hört.


1524/  "Har du några barn?"
     Det är väl egentligen ingen särskilt sorglig fråga.
     Men sorgligt nog finns det bara ett svar som inte anses vara sorgligt.
    


1525/ Precis som väntat, fick jag oväntat mycket att göra.

1513/ Att förbjuda åsikter är ett dåligt sätt att förändra åsikter, och därför väldigt vanligt.


1514/ - Om man har sin integritet i sitt blodprov, har man ingen integritet.
          - Vad har man då?
          - Man har massmedielöperi. Man ställer snällt upp. Man blir rutinerat upprörd. Man blir lite lagom kränkt. Kort sagt: Massmedielöperi.


1515/ Stressen börjar, då jobbet slutar. Då måste man börja jobba med sig själv. Och det är jättejobbigt, att jobba med sig själv. Och inte får man några tillägg heller, just.


1516/ Respektera?
          Tolerera?
           Eller kanske klokast att bara konstatera.


1517/  - Men vad gör man, när första frågan man får är: "Vad har du för stjärntecken?"
           - Jag förstår. Det skulle jag också ha gjort. Då finns det inget annat att göra.

1506/  - Men tänk om alla "stackars ensamma" människor vill vara ensamma?
           -Ja?
           - Men tvingas till att bli "stackars" av det sociala trycket?
           - Nä?
         


1507/ "Jo. Visst var hon lite knäpp. Men det var ju bara gulligt. Men när hon sen blev så knäpp, att hon krävde att jag också skulle bli knäpp. Då blev det lite för knäppigt för mig."


1508/ Förr: Hade många det dåligt. Men alla trodde att det skulle bli bättre.
          Nu: Har många det bra. Men alla tror att det ska bli sämre.
          Det var sämre förr.
          Fast det var bättre tro.


1509/ Och det blir bara svårare och svårare att bedöma folk. Förr trodde jag nästan alltid på vad folk sa. Det gör jag inte längre. Nu tror jag inte ens att folk själva tror på vad dom säger. Då har det gått långt. Då har det börjat bli bängligt. Då kan man börja undra hur det ska sluta.


1510/ - Jag har gått ur kyrkan därför att kyrkan är så dum mot bögar!
           - Jaha? Men när kyrkan blir snäll mot bögar tänker du alltså gå in igen?
           - Nä.
           - Snåljåp.


1511/ Jag har aldrig hört så många skämt om våldtäkt som då jag jobbade på en kvinnoarbetsplats.


1512/ Medelmåtta? Visst! Men! En originell medelmåtta! Men! Originell med måtta.

1499/ Fördelen med att vara familjens svarta får, är att man slipper bräka i kör.


1500/ Psykologen tolkade den svarta färgen som symbolisk. Men patienten hade bara råkat hitta en svart färgburk bland grovsoporna. Men det sa patienten inte. Man vill ju inte göra psykologen ledsen. Och dom säger att en sorgsen psykolog, är bland det sorgligaste som finns? Så, det var bara att humma med.


1501/ Jag tror inte att "sanningen ligger någonstans mitt emellan".  Jag tror att sanningen ligger och tar igen sig någonstans, där han får vara i fred för klåfingrigt folk.


1502/ Möter en gammal vänster-överliggare.
     Och det är FOLKET, och det är ARBETARKLASSEN, och det är UTSUGNING, och det är KUBA, och det är till och med STALIN.
     Visst blir man rörd.
     Och visst blir man glad över att kommunisterna förlorade klasskampen.


1503/ På en arbetsplats matas man med uttryck utifrån hela tiden. Man behöver aldrig hitta på något själv.
     Men sen kommer pensionschocken: Nu måste du mata dig själv med intryck. Nu får du ingen hjälp utifrån längre. Och är du då otränad på att mata dig själv, får du inte i dig mycket näring.


1504/ "Vård?"
     "Straff?"
     Och eftersom ingen av dom fungerar särskilt bra?
     Dags för något nytt?
     Men vad?
     Ingen vet.
     Så man fortsätter vårda på. Utan framgång.
     Man straffar och står i. Utan framgång.
     Och man är tillbaka där man började.


1505/ Tonåringar behandlar alla lika!  Det viktiga är inte om du är 25, eller 65! Det viktiga är att du är gammal!

1493/ Först skulle det tröstas stående. Sen skulle det tröstas sittande. Och till sist skulle det tröstas liggande.
     Verkar som om vårt behov av tröst, är väldigt nära släkt med vårt behov av sex.


1494/ Den rätta? Den rätta religionen. Den rätta politiken. Den rätta det-och-datt.
     Men när någon säger "Det där är inte den rätta!", har någon fel.
     En utopi är inget argument.


1495/ Hennes personnummer fyllde 60. (Grattis!) Men själv fyllde hon 55. (Grattis igen!)
    Att vara yngre än sitt personnummer, kan vara till viss fördel om man vill sluta arbeta i förtid.


1496/ Ska man älta med framgång, ska man lyfta på alla stenar. Alla! Även om man då riskerar att få syn på en massa otäcka små kryp, som gör allt för att försöka slingra sig. Men det är just dessa otäcka små slingriga kryp som ska ältas ihjäl, det är det själva älteriet går ut på.


1497/ Alkohol är alldeles för svagt för att duga som ursäkt.
     (Det skulle vara Stroh rom då? Den där åttioprocentiga? Fast å andra sidan finns det väl ingen ursäkt för att köpa Stroh rom?)


1498/ Han visste att han skulle bli besviken. Han var säker på att han skulle bli besviken. Det var bara en tidsfråga. Det kändes tryggt. Sånt vill man veta i förväg. Att få reda på sånt efteråt, när allt redan är för sent, är inte roligt. Men nu visste han precis. Han till och med visslade så smått framför spegeln.

1489/ Tröstande tanke: Fiaskon kan ofta bli framgångar. På sikt. Men om sikten förblir dålig?


1490/ Ju mindre man säger till döva, desto mindre måste man upprepa. Varje replik måste tas om två-tre gånger. Men man blir less på att ta om i längden. Och man säger mindre och mindre. Och det blir tystare och tystare runt döva.


1491/ Om jag skulle göra en lista på verkligt bra människor som jag mött i livet, skulle listan nästan bara innehålla namn på kvinnor. Skulle det vara en sorglig lista, och i så fall varför?
     Men, å andra sidan, är kvinnor ofta dåliga på att tala om vad dom verkligen vill. Sånt komplicerar.
     Det verkar nästan som om hela tillvaron är en rätt dålig konstruktion?
     Ibland får man lust att klaga, men ingen vet vem som egentligen är ansvarig.
     Och att skylla på "politiker", eller "strukturer", är sämre än att skylla på sig själv.
     Så det brukar sluta med att man xxxxxar,
     som vanligt.


1492/ Man har störst glädje av att vara författare när man slutat vara författare.

1483/ Konspirationstänkande är önsketänkande. Hoppet om att i alla fall någon, eller några, någonstans, förstår något.


1484/ Men. Att vara upprörd över brott och bedrägerier mot åldringar, är tyvärr att ha samma syn på åldringar som brottslingar och bedragare har.


1485/ Det är pretentiöst att skämmas. Så viktig är du inte. Skäms lagom.


1486/ Han tystnade inte alls. Han bara tröttnade på att skriva. Och framförallt på att publicera. Men tystnade gjorde han inte. Han surrade snarare mer än förr. Det är lättare surra, när man slipper skriva ner det, säger dom.


1487/ Invandrarkvinna som beklagar sig över landsmän "som bara kommer på besök när som helst och väntar sig att få mat!"
     Förr eller senare blir alla svenskar svenskar.


1488/ - Men då hade tåget redan gått.
          - Men det var ändå inte hans tåg.
          - Det fanns aldrig något tåg.
          - Det fanns ingen järnväg.
          - Det fanns ingen räls heller.
          - Rallarna hade helt enkelt hoppat över den sträckan.
          - Det enda som fanns var en stins.
          - Men han var gammal och sliten.
          - Han hade sett många tåg komma och gå.
          - Pension var inte att tänka på.
          - Så länge han hade något att vifta med var han nöjd.
          - Myggen kunde visserligen vara besvärliga.
          - Men det var mest på sommaren.
          - Och det fanns minst tre årstider till att välja på.
          - Och det gick väl flera tåg.
          - Fast inte där i trakten.
          - Men han hade sett tåg så det räckte.
          - Det viktiga var att vifta.
          - Så länge man orkar vifta.
          - Så länge man får behålla maten.
          - Inga problem.

1472/ Så länge vi har råd med höga skatter, har vi råd med kultur. Sen får vi se hur vi gör.


1473/ Blyga gör ibland oväntat djärva saker bara för att bryta igenom blyghetsvallen.


1474/ Och så var han 95+. 95 plus. Men, plus vad egentligen? Han erkände inte döden som trolig, eller ens tänkbar, framtid. Han hade varken mognad eller mod. Men livslögnerna hade förstås växt sig stora. Dom säger att öron och livslögner är det som växer bäst på gamla? Och ibland har dom väl rätt.


1475/ Ju stoltare klassresenärer är över sin egen resa uppåt, desto svårare blir det för deras barn att bli stolta. För det är bara resor uppåt som räknas. Att resa nedåt är helt otänkbart, och till och med att stå stilla, ses som en misslyckad tillbakagång.


1476/  Den som försöker göra som sina föräldrar, har inget lärt av sina föräldrar.


1477/ Det kommande klasslösa samhället? Där allt skulle bli bra? För alla? Utom förstås för dom som inte platsade. Men det var rätt åt dom. Står man på fel sida i klasskampen, får man skylla sig själv. "Det avgörande är klasståndpunkten!" Det sa ju alla. Och då var det väl så.
     Men för mig, ungefär lika troligt som Sagan Om Himlen. I Himlen skulle alla äntligen bli lyckliga. Utom dom som kom till det där andra stället. Trevligt var där inte, men det var rätt åt dom. Är man elak, och struntar i att bättra sig i tid, får man faktiskt skylla sig själv.
    Men. Var det någonsin någon som trodde på någon av dessa sagor?
    Vem då?
    Och vad hette han i efternamn?









1478/ Alkoholism är en sjukdom kleptomani är en sjukdom sexmissbruk är en sjukdom övervikt är en sjukdom rökning är en sjukdom snus är en sjukdom spelberoende är en sjukdom brottslighet är en sjukdom allt är en sjukdom utom sjukskrivning som inte är en sjukdom utan som bara leder till en sjukdom.


1479/ Han grubblade jättemycket över "Konstnärens roll i samhället." Och han grubblade djupt, nå så in i spisen.
     Men redan på den tiden var jag mer intresserad av "Cyklistens roll i samhället."  Och inte var jag väl så där våldsamt djup heller.


1480/ Jag är ingen osäker väljare. Jag vet precis när jag vet för lite för att kunna välja. Och när jag  helt saknar kunskaper för att kunna ta ställning, avstår jag helt från att ta ställning. Det finns stora fördelar med att leva i stor osäkerhet. Så länge man är osäker fortsätter man att samla in information. Den som är säker vet däremot sällan vad han väljer. Det är alltså den som är säker som är den osäkre väljaren. Ja, det där känner ju alla till, men ibland kan det ändå vara bra att ha det nedskrivet på papper.


1481/ Det visade sig, till min överraskning, att universitetet var betydligt lättare än gymnasiet. Man slapp stiga upp i ottan. Man slapp plottrigheten med en massa ämnen. Man kunde koncentrera sig på ett ämne i taget. Felet med skolan var att den var fullsmockad med lektioner, Det var skönt att få plugga i lugn och ro, utan att störas av en massa lärare eller lektioner.


1482/ Det viktigaste får man aldrig veta. Tänk om man levt på 1600-talet? Hade man då kunnat vara ateist? Eller hade man ens kunnat tänka tanken att vara ateist? Utan att rysa? Får man aldrig veta.

1462/  - Jag tar avstånd från golf!
           - Du har väl aldrig testat golf?
           - Jag har aldrig testat våldtäkt heller, och ändå tar jag bestämt avstånd från våldtäkt!
           - Det är stor skillnad på våldtäkt och golf. Säger dom i alla fall.


1463/ "Ge mig först makten & pengarna! Så lovar jag att sedan snällt skämmas för att jag fått makten & pengarna!"


1464/ "Vad tjänar en LO-ekonom? Som påstår sig vara mot löneklyftor? Jaså. Så pass? Och han har alltså inget alls att säga till om, när det gäller den egna höga lönen? Men han är en hejare på att åtgärda andras låga löner? Det där låter väldigt trovärdigt, hördudu."


1465/ VÅGA-TRICKET.
     Det gamla vanliga våga-tricket: "Våga tro på Gud!", "Våga bejaka det-och-datt!", "Våga osv!"
     Lika klokt, eller korkat, som: "Våga vara rasist!", "Våga bejaka Adolf Hitler!" , "Våga vara vidrig!".
     Framförallt meningslöst.


1466/ De svåra, men viktiga, vardagsfrågorna: Varför fastnar färg så bra, där färg inte ska fastna? Till exempel på kläder, på händer, på dörrhandtag, på kontakter, på allt och alla, utom just på de ställen där färgen ska fastna?


1467/ Såna som påstår att ålder ger visdom, vill sällan själva bo på ålderdomshem.
     Det heter säkert inte ålderdomshem i dag. Men är ändå ålderdomshem. Att byta namn, hjälper inte  ett dugg mot ålderdom. Och där, på ålderdomshemmet, borde det då forsa, flöda, och kanske rent av plaska, av visdom. Och ändå vill få bo där. Konstigt. Kanske.


1468/ Hon i pjäsen som sjunker allt djupare ner i sanden? Och som vägrar inse sanningen om sin situation? Kan man tänka sig en bättre bild av ålderdomen?
     Det kan man säkert. Men Beckett är ändå en realistisk författare. Det där "absurda" har mer med Thore Skogman än med Samuel Beckett att göra.


1469/ Skola-Vård-Omsorg har oändliga behov. Och kräver alltså i princip ALLA skattepengar.
     Kultur kräver däremot inte ALLT, och borde därför kunna få  NÅGOT.


1470/ Det är ganska vanligt att den som vinner, förlorar. Men då menar jag inte bara Pyrrhus, och  hans populära pyrrusseger. Utan lite mer på sikt. Tänk bara på ATP! Han vann visserligen valet. Men det var länge sedan. Idag är ATP bara ett skämt. Om ens det.


1471/ Hörselskadade? Men är det verkligen ett normalt krav, att kräva att Alla Andra ska tala onormalt högt?

1452/ Det är nyttigare att skriva än att publicera.


1453/ Proust-problematiken: Alla personerna är urtråkiga och ointressanta. Men påstås ständigt vara motsatsen.


1454/ Den som inte tål att utsättas för reklam, tål inte att utsättas för demokrati.


1455/ Semester. Skönt. Äntligen får man ladda ur batterierna.


1456/ "Sjungom studentens..."
     Bytt till: "Fan va vi ä bra!"
     Dåligt byte. Enfaldig fylleramsa. Har folk blivit dummare, har smaken blivit sämre, eller är det bara det att studentexamen avskaffades 1969?
    Har PISA rätt? Går det åt hellwitti, eller går det bara utför?


1457/ Fast visst fanns det problem förr också. Men idag är det värre. Inte nog med att Alla har problem. Alla måste dessutom alltid berätta för alla andra om alla sina problem. Tror dom. Och gör dom.
     "Hälsan tiger still - men sjukdomen surrar som en bålgeting!" som man säger.


1458/ - Jag har aldrig sett en enda struktur i hela mitt liv!
          - Det ska du vara glad över. En del strukturer är elaka till tusen.
          -  Men hur stor är en struktur egentligen, jag menar bara i genomsnitt?
          - Det varierar väldigt. Men om jag säger att en genomsnittlig struktur är ungefär lika hög som en pingvin, har jag i alla fall inte sagt för mycket.


1459/ Många tror att det var Ludvig XIV som giljotinerades. Då skulle han ha varit gammal till tusen, och då skulle man inte ens ha behövt halshugga han, om man puttat till med en tandpetare, skulle han  ha dött på fläcken.
     Men det där är bara ett typiskt exempel på "kändis-klumperi".
     Kändisar fungerar nämligen som magneter. Drar till sig historiska händelser, anekdoter, och mer eller mindre kvicka repliker. Och till sist har man fått ihop en "kändis-klump".
     Det är därför så många kändisar, blir så väldigt kvicka efter sin död.
     Nej, det var inte Ludvig XIV. Och många tror dessutom idag att motboken innebar alkoholransonering. Men det var bara starkspritsransonering. Och det är en jävla skillnad.
    Men det är många år sen motboken var vår största kändis. Idag är det inte många som bryr sig om motboken överhuvudtaget. Undrar om man ens pratar om motboken på dagis idag, man kanske bara sjunger nån enstaka vers numera?
     Det finns mycket man kan börja undra över, om man börjar fundera.


1460/ "Reallinjens biologiska gren".
     Jaja. Och jag har glömt allt. Utom det viktigaste: Rätten att vara respektlös även mot dessa ämnen.


1461/ "Det dräller av folk i samhället nuförtiden som lever gott på andras bekostnad? Har man återinfört adeln, eller vad är det egentligen fråga om?"

1441/ Kontraproduktiv konfirmation: "Nä! Det där tror jag inte ett dugg på!"
     Och sedan den dagen har religion aldrig varit något alternativ för mig.
    "Nå, men NATUREN som religion då? Han är väldigt populär nuförtiden!"
   NATUREN är inget svar. NATUREN är inte ens en fråga.
   Skogen är stum och dum.


1442/ "Han är en riktig ravajack, som man säger! Å pappan va precis likadan! Han va ökänd i hela trakten, ända tills han blev rellischös på schlute! Men det var nog bara dom sista sexti-sjutti åren!"


1443/ Stamrenovering är dammrenovering! Ibland är ett dumt skämt en bra beskrivning.


1444/ Dom vill leva i egna lögner, men på andras bekostnad. Då är det väldigt svårt att vara imponerad. Men det vill dom att man ska vara. Det ingår i deras lögnpaket.


1445/ "Men man får inte ställa till det, så man förstör sina syndabockar helt och hållet, så dom inte sen går reparera! Då kan det bli bängligt värre få fram nya! Och då står man där vackert sen, utan syndabock, eller nå!"


1446/ Skolkök ger lågutbildade invandrarkvinnor, med dåliga kunskaper i svenska, möjlighet att gå rakt ut i arbetslivet. Då kan man knappast räkna med att skolkök ska vara ett höglöneställe. Då är man rätt dum, vare sig man är man eller ej.


1447/ Det där är ingen debatt, det där är en domstol. Där man i förväg vet vem som är skyldig. Och där straffet är självklart: Man ska skämmas i evigheters evighet, för att man är man.
     Helt rättvist. Ingen har bett dom. Rätt ska vara orätt. Och vad var det egentligen för fel på Moskvarättegångarna, det har aldrig nån kunnat förklara.


1448/ Genom att arbeta som mattant bröt han med fler traditionella könsroller än dom flesta som  surrade flitigt ens kunde stava till.


1449/ Ibland är det tungt, att bara ta det lugnt. Ibland blir det lättare att bara rusa på som en galning.


1450/ Jag har ingen framtidstro. Men tyvärr har jag, i gengäld, framtidsvetenskap: Jag vet precis hur det kommer att sluta.


1451/ Svåraste, och viktigaste, frågan är alltså: Hur nöjd ska man vara?
     Alltid vara nöjd, eller aldrig vara nöjd?
     Om man alltid är nöjd, gör man aldrig några förbättringar.
     Om man aldrig är nöjd, har man aldrig någon glädje av förbättringar.
     Och hur låter då en lite lagom slutsats?
     Och vad blir det för vishet idag då?
     En lite lagom vishet blir väl, som vanligt: Det får duga. Tills vidare. Det får räcka för idag. Och sen får vi se.






   

1431/ Om "tillbringa mer tid med familjen" verkligen vore vägen till lyckan skulle hemmafruarna vara lyckligast? Och det kanske dom är? Här behövs mer forskning. Sverige är ett u-land när det gäller hemmafru-lycko-forskning.


1432/  - Varför ska jag betala skatt till De Rikas kultur!?
           - Varför inte? Du betalar ju skatt till De Rikas sjukvård, försvar, utbildning, polishus, och vägar.


1433/ Att förakta politiker, men beundra kungen, är att vara en lättlurad dumskalle. För att bedöma någons "förakt" måste man också veta något om någons "beundran".


1434/ Vi-missbruket är vårt allvarligaste politiska problem. All politisk debatt bygger på ett medvetet, eller omedvetet, missbruk av det lilla men farliga ordet "vi".


1435/ När jag var barn tyckte jag att "Barnens Dag" var en mycket otrevlig tillställning. Nu är jag vuxen. Nu tål man otrevlighet betydligt bättre. Man blir som hårdare när man blir större, säger dom. Och nu kan man, i allra värsta fall, spä ut otrevligheten med alkohol. Så nu är jag nog snart redo för att besöka "Barnens Dag". Men, finns han kvar? Eller försvann han med mjölkbussen?


1436/  En elak konspiration av "nationalekonomer"?
     Låter lika troligt som "den stora judiska konspirationen".


1437/ Åttatimmarsdagen är en social konstruktion. Och det hör till god ton att mobba sociala konstruktioner. Att mobba sociala konstruktioner är nämligen betydligt lättare än att ändra på dom.


1438/  Fördelningsromantik är inget att vara rädd för. I praktiken blir fördelningsromantik bara fördelningsretorik. Det blir aldrig annat än prat. Det blir aldrig lika lön. Det blir aldrig lika pension. Det blir alltid ord. Men många ord är jättetrevliga, när man väl bara lärt känna dom lite bättre.


1439/ - Om något är såväl osant som otrevligt är något ointressant.
          - Det är så sant, så det liknar ingenting.


1440/ Att angripa "mänsklighetens dårskap" är ett godkänt sätt att förakta folket.

1425/ Han var inte särskilt intresserad av särskilda behov. I varje fall inte av andras.


1426/  "Ingen kan leva på 12 000 i månaden!"
     Sade hon och dog.


1427/ Jag blir mer irriterad på en svensk dumskalle än på en klok svartskalle.


1428/  "Jag anser att jämlikhet utan lika lön är hyckleri! Men å andra sidan har jag inga fördomar mot hyckleri!"


1429/ Men visst har svenskarna blivit rasister. Visst: K från Bosnien avskyr serber. N från Iran föraktar araber. Och det G från Marocko säger om judar skulle förvåna många. Men när det gäller zigenare är alla eniga, och jag ännu har aldrig hört någon säga romer.
     Så visst har rasismen i Sverige ökat rejält genom invandringen.
     Men det är ett pris vi gärna betalar.


1430/ Fördelningsfanatiker har förvånansvärt ofta höga löner. Men fördelningsfanatikerna vet att deras retorik aldrig kommer att hota deras egna löner. Så det är bara att mala på med fördelningsretorik. Det låter så bra, och det drabbar ingen rik.

1417/ Charmig dumhet stör mig sällan, men när dumheten är helt charmlös blir den helt olidlig.


1418/ Såna som tror att skattesänkningar, eller skattehöjningar, löser alla problem har inga problem.


1419/ Världsmästaren i positivt tänkande: När han blev enbent insåg han omedelbart fördelarna med att inte nöta så många skor.


1420/  Populister är alltid lyckliga, eftersom gnäll är deras lycka. Det finns inget som ett riktigt lyckat gnäll för en sann populist. Och lyckan tar dessutom aldrig slut, det kommer hela tiden nya, fräscha gnällobjekt.


1421/ Arbetsmiljöverket kom på besök: "Men oj vad ni böjer er!"
     "Men oj hur ni bär!"
     "Men oj så många potatisbullar ni packar!"
     Det var visst första gången Arbetsmiljöverket besökte en arbetsmiljö.


1422/ Fördelen med fördelningspolitik är att den är lätt att fatta. Därför kommer Sverige alltid att ha socialdemokratiska regeringar. Oberoende av partibeteckning.


1423/ Arbetsplatsvecka: Efter Torsdagströtthet, kommer Fredagsfnitter.


1424/ Det absurda artilleriet. Våren 1963. Mitt första besök i A 8:s matsal. Något slags befäl sa åt mig att knäppa översta knappen. Eftersom jag ansåg att det var min ensak, ansåg jag att det var en något egendomlig begäran. Men, man ville ju inte bråka första dan, så jag knäppte även översta knappen på vapenrock modell -59. Men sen knäppte jag naturligtvis upp knappen igen. Vid utgången fick samma befäl syn på mig och blev mycket uppbragt. Jag trodde att han var knäpp. Vad hade han med mina knappar att göra? Förstod jag inte då. Förstår jag inte nu.
     Om det var någon slags knappologi för att knäcka folk?
     Eller om det snarare var Knäppupp: Martin Ljung som 55:an Olga? Som ger en vanvettig, men sann, bild av en vanvettig organisation?
    Som numera är död. Men saknad av alltför många.

1411/ - Där jag är, där är icke demensen, och där demensen är, där är icke jag.
          - Icke än.


1412/ Det är lättare att leva ensam än att erkänna sin ensamhet, men "själv" kommer jag aldrig att säga eller skriva, någon måtta får det vara på ensamheten.


1413/ Jag visste inte att kvinnor kallade andra kvinnor för kärringar. Och jag visste inte heller att det inte hade något med ålder att göra. Men jag visste att det inte var avsett som beröm.


1414/ Jag har hamnat i "Havets hjältar". Fast det är förstås ett kvinnokollektiv. Och det är mindre fisk, och mera mat. Men med en massa etniska, religiösa, språkliga, och åldersmässiga spänningar. Men ändå, för det mesta, ett fungerande arbetskollektiv. "Havets hjältar" alltså.
     Och med en svalkande brist på politiskt korrekta åsikter. Åsikterna går ofta inte alls ihop, men varför ska just åsikter gå ihop, när folk så sällan gör det.
   Men KULTUREN skulle inte ha en chans mot VÅRDEN, om vanligt folk fick bestämma. Men vanligt folk får aldrig bestämma. Ingen fara. Populismen är visserligen väldigt populär. Men populismen är ofarlig, så länge den bara finns hos vanligt folk.


1415/ "Jag anser att US GO HOME! och UT MED INVANDRARNA! är precis samma paroll!"
          "Gör du verkligen det?"
          "Det beror väl på vad man menar med verkligen."
          "Det är verkligen svårt det här med paroller."
          "Men dom säger att talkörer är värre?"
          "Det har jag aldrig hört."
          "Det kommer du snart att höra."
          "Verkligen?"


1416/ Eftersom jag är Kulturborgare, har jag svårt för Penningborgare. Och om Penningborgarna dessutom är snobbiga, vilket Penningborgare alltid är, har jag dubbelt så svårt för dom.

1397/ Det är lika girigt att samla på upplevelser som att samla på pengar.


1398/ Jag lyssnar gärna på experter, men då vill jag gärna att dom ska vara experter.


1399/ Ju fler Dumma Dom man tror på, desto dummare blir man.


1400/ All debatt går i grunden ut på att kränka andras åsikter.


1401/ Inte ens all vård i världen kan få döden att bli värdig.


1402/ Att avbryta ett absurt krig kan ibland bli ännu mera absurt.


1403/ Dom vet inte var dom har mig, och det vet dom alldeles rätt i.


1404/ Det har gått inflation i ERFARENHET.
     "Jag som har ERFARENHET av att vara helknäpp, har rätt att uttala mig som expert!"
     "Jag som har ERFARENHET av Gröna Små Män Från Mars, vet allt om det mesta!"
      "Jag som har ERFARENHET av att ERFARENHETER sällan är något att hänga i julgran, anser att det har gått inflation i ERFARENHET!"


1405/ Min folklighet är begränsad. Jag vägrade demonstrera under plakatet: DEN SOM INGEN FALLSKÄRM HAR - DEN FÅR GÅ MED RUMPAN BAR!
     Och det gjorde jag rätt i.


1406/ Han kom från en rik men enfaldig kultur.


1407/ Så länge man lyckas bevara sitt storhetsvansinne lever man ett bra liv.


l408/ "I allra värsta fall får man väl försöka dö på egen hand, helt utan professionell hjälp, men vi får verkligen hoppas att det inte ska behöva gå så långt här i landet!"


1409/ "Jo, jag vet att det inte är snällt att håna döva! Men vad ska man göra? Det går ju inte att prata med dom! Och nåt måste man ju göra! Så jag tänker fortsätta håna döva tills jag kommer på nåt bättre! Har du nåt bra förslag?"


1410/  "Men om det inte fanns förfärliga nyheter skulle jag inte få vädra mina hedervärda åsikter, och det vore ju förfärligt!"
    

1384/  "Är hon tråkig, eller är hon bara tokig?"

1385/ "Akademiker" åberopar böcker och experter som sanningsvittnen.
          "Vanligt folk" åberopar bekanta och släktingar som sanningsvittnen.
          Det är svårt med sanning, men det brukar ordna upp sig ändå.


1386/ Att kräva att någon ska vara upprorisk är det mest konventionella man kan kräva.
     Jazzen var dansmusik. Jazzen var underhållning.
     Att idag kräva att jazz ska vara nyskapande är alltså att vara historielös.
     Och visst är det trevligt att vara historielös, men historielöshet får aldrig urarta till slams.


1387/  - Det bästa jag vet är att erkänna alla mina misstag!
           - Det säger ju alla.


1388/ Jag sparar inte pengar. Men jag får ofta pengar över. Det beror på att jag är en dålig konsument.
     - Men, man kan väl vara en bra människa fast man är en dålig konsument?
     - Här behövs mer forskning.


1389/ Att skjuta upp visdomen till ålderdomen, är lika dumt som att skjuta upp livet till döden.
    (Och för att kunna bli klok vid åttio, måste man vara korkad ända fram till dess.)


1390/  DU DUGER SOM DU ÄR! = STRUNTA I ATT UTVECKLAS!
     En genuint reaktionär paroll. Populär i radikala kretsar.


1391/ Civil olydnad! (Starka applåder!)
          En renägare skjuter en varg! (Inga applåder!)
          Klokt ransonera sina applåder. Klokt vara försiktig med civil olydnad. Nästa gång kommer den civila olydnaden att sikta på sånt du anser vara heligt.
          Civil lydnad kräver mer civilkurage än civil olydnad. (Fast får färre applåder!)


1392/ Om du inte tror på målet, går det trögt att sträva mot målet. Och för att kunna fokusera, är det en stor fördel att tro att fokus faktiskt finns. Det verkar alltså som om tro har ungefär samma funktion som skidvalla? Ja, det sa ju redan De Gamla Grekerna, som aldrig drog sig för att dra slutsatser.
   


1393/ Mina dagdrömmar säger si. Mina nattdrömmar säger så. Men båda surrar bara.


1394/ Personligen tror jag inte på någon av dom, men jag tror ändå att en kristen bör tro mer på Bibeln än på biskopen.


1395/ När massmedian trycker på snyftknappen trycker jag på avstängningsknappen.


1396/ - Att störta statyer är trevligt!
          - Och det är mysigt att mörda diktatorer!
          - Men sen brukar det bli besvärligt.

1375/ Den som verkligen kan konsten att ta det lugnt skriver inte en bok om konsten att ta det lugnt.


1376/ Eftersom Den Heliga Birgitta var en maktlysten religiös fanatiker drar många feminister slutsatsen att hon idag skulle ha varit feminist. Visst är det bra att vara självkritisk, men.


1377/ Han öppnar dörren: "Tack jag ska inga ha! Jag har redan egna åsikter!"
     Och han smäller artigt igen dörren.


1378/ Femtiotalet? Framtidstron? Men hur lät det i praktiken:
     - Är det inte hemskt hur allt bara blir bättre och bättre!?
     - Ja, usch ja!


1379/ Det var på den tiden då kågehammarismen härjade som värst. Och jag var inte alls intresserad av allt ärkebiskopen inte trodde på. Däremot borde det vara intressant att veta vad han trodde på. Och varför just detta diffusa skulle vara det rätta. Men det blev bara mumbojumbo. Eller mystik, som det heter i religiösa kretsar.


1380/ "Den som inte ens har vett att ha ont i ryggen ska hålla tyst, lära sig veta hut, och vara som folk!"


1381/ Det finns journalister som inte tror att journalister är en del av MAKTEN, och det finns folk som tror på spöken.


1382/ Hellre än att vara vis valde han att vara upprörd.


1383/ Det är lätt att älska en svag stackare. Vår förtjusning i svaghet är inte att förakta. Och man själv blir ju som bra, om man jämför. Men att älska en som verkligen är värd att älska är svårt.

1360/ Men de svenska köksinhopporna heter alltid Jenny eller Anna. Och vill alltid bli journalist. Inte "programledare på teve". Alltid något. Och någon kommer kanske att bli journalist. Man vet aldrig med någon.


1361/ Han slet hårt för att ingen skulle märka att han egentligen var väldigt lat.


1362/ För att "avslöja makthavare" krävs inget särskilt, men för att "avslöja vanliga människor" krävs civilkurage.


1363/ Så länge man tror sig "råka ut för" saker, kan man aldrig råka ut för något bra.


1364/ Dom var i alla fall rätt lika på så vis att båda var väldigt annorlunda.


1365/  - Jag har inga krämpor!
           - Vadå, godtas livslögn inte längre som sjukdom? 


1366/ Hans  arbetsliv var ett skämt, men alla skämt är inte lyckade.


1367/ Det enda man lär sig av att läsa däckare är att läsa däckare.


1368/ Att snacka skit bakom ryggen på folk är ett bra sätt att få fram information om folk.


1369/ - Det är vanligare att dö än att bli dräpt!
          - Måste du alltid vara så positiv?


1370/ Vilka avslöjanden man uppskattar är väldigt avslöjande. När dolda kameror avslöjade att anställda stal blev Facket upprört. Över dolda kameror.


1371/ Det enda han egentligen krävde av en kvinna var gungeligung. Men på gungeligung-punkten var han stenhård. När det gällde gungeligung vek han inte två tum.


1372/  - Men om du inte tycker att svenska folket har rätt åsikt, får du väl helt enkelt skaffa ett nytt folk!
           - Ja, vad tror du det är jag håller på med?


1373/ Om en stor katastrof glöms bort är det ingen större katastrof.
  


1374/ Ingen blir bättre av att vara "medveten". Om någon är "medveten" finns det inga ursäkter för någon, då finns det inte längre något att skylla på. Den som är "medveten" är alltid en inpiskad skälm, men det där känner alla till, det är inget att gapa om.

1359/
     GAMLA GODA TIDEN


- Den Gamla Goda Tiden? När var egentligen Den Gamla Goda Tiden?
- Kring förrförra sekelskiftet? I varje fall före Första Världskriget.
- I varje fall förr. Och på Den Gamla Goda Tiden var det väldigt synd om männen.
- Om männen?
- Männen var hjälplösa utan hjälp. Männen kunde ingenting. Männen kunde inte städa, inte laga mat, inte tvätta, inte diska, inte sy, inte ens pyssla. Männen kunde ingenting.
- Men kriga kunde dom.
- Men det är en jävla skillnad, det har all forskning visat. Männen var helt beroende av andra. Männen hade bara tre saker att välja på: Att gifta sig, att skaffa hushållerska, eller att dö.
- Hårda bud. Men rättvisa. På sitt sätt.
- Men idag klarar männen av allt. Männen kan köpa kylskåp, spis, frys, dammsugare, diskmaskin, tvättmaskin, bakmaskin, kaffekokare, riskokare, och våffelkokare med teflon.
- Tänk teflon! Det skulle ha varit otänkbart på medeltiden med teflon.
- Den tekniska utvecklingen har gynnat männen. Men missgynnat hushållerskorna. När såg du senast en hushållerska?
- Igår. Ute på stan, Fast det kan ha varit en barnmorska.
- Tack vare tekniken klarar sig idag alla män på egen hand.
- Det där "på egen hand", är egentligen ett konstigt uttryck.
- Alla uttryck är egentligen konstiga. Vi går vidare: Den Gamla Goda Tiden var alltså dålig!
- "Dålig för vem?" som man så finurligt frågade förr, från vänster.
- Dålig för alla. För herrskap, och för tjänstefolk. Ett obehagligt ömsesidigt beroende som nu äntligen är över.
- Kan beroende verkligen gå över? Blir man inte bara "nykter alkoholist", eller liknande?
- Idag är man beroende av hantverkare, visst. Och beroende av elektricitet, telefon, tabletter, datorer, rullatorer, och Fan och hans mormor. Verkligt oberoende blir bara den som blir död.
- Men då är det för sent.
- Det är aldrig för sent att bli oberoende.
- Men, vart tog Den Gamla Goda Tiden vägen?
- Utvecklingen har gått framåt. Och tekniken kommer att fortsätta att gå framåt. Och Den Nya Gamla Goda Tiden kommer alltså att bli framtiden.
- Det var dit du ville komma.
- Alla vill komma framåt.
- Utom en.

1358/
              RÅCKENRÅLL


Råckenråll. Den riktiga råckenrållen. Från 1955 - 1959.
     Råckenrållen bestod av tre delar:
     1/ Livsglädje. Sund eller inte. Men livsglädje. Det är roligare att leva än att vara död. Alltså: Råckenråll!
     2/ Sexualitet. Sund eller inte. Men sexualitet. Det är roligare att vara ung och kåt, än motsatsen. Alltså: Råckenråll!
     3/ Lusten att förstöra. Låter inte särskilt sunt. Men å andra sidan brukade Bakunin muttra att "Lusten till förstörelse är också en skapande lust!" Men vad visste Bakunin om råckenråll? En hel del visade det sig, till hans stora förvåning. Lusten att supa skallen av sig, och av andra. Lusten att slå sönder saker. Och lusten att slå ner folk, om dom inte passade mig jävligt noga. Alltså: Råckenråll!
     Bill Haley? Visst. Men mycket måttlig sexualitet. Och måttlig lust att slå sönder. Supa, visst. Men musiken var mest bara buller. Och visst var buller bra, men musiken skulle aldrig leda till något annat än dans. Dans, dans, dans, och åter dans. Dygnet runt. Man vart som less dans i längden.
     Elvis? Man kan göra ett sexuellt intryck, även om man är hur artig som helst. Det visste inte alla och det ville inte alla veta. Och våldet hoppade upp då och då. Även om våldet var "motiverat" av en eller annan fånig filmintrig.  Det var ju en jävla typ där i filmen, som verkligen förtjänade att få sig en rejäl amerikansk smocka! Och: Pang-booom-krasch! åkte typen in i väggen. Och Elvis åkte in i finkan. Men det var inte så farligt. Elvis åkte ut ur finkan på slutet. Då var det värre åka in i lumpen. Ingen lämnar lumpen oskadd, men då var femtiotalet slut, så det kunde vara desamma.
     Little Richard? Som inte ens hade vett att vara liten. Här var allt syn- och hörbart. Alla tre. Här var det livsglädje så det räckte och blev över. Ja, han lever visst än? Här var det allomfattande sexualitet, och här var det uppenbar aggressivitet. Och dessutom var han, visserligen mot sin vilja, färgad, neger, samt senare, svart, och det var inte heller riktigt bra.


Men råckenråll var ändå bara underhållning, och råckenråll var ändå bara musik, och det är inte så bara.
     Men ungdomen fattade, och missuppfattade, glatt. Till och med Bill Haley Och Hans Medelålders Kometer fick duga som ursäkt för en rejäl kravall. Ungdomen var förnöjsam förr. Man fick ta dom kravallet man fick tag i.
     Och förr var på femtiotalet, och "Rock-rock-rock-everybody!" fick duga som en bra ursäkt för att slå sönder en stol.
    Det var tider det. Det var den riktiga råckenrållen. Men sen på sextiotalet blev det pretentiöst värre. Men där pretentionerna går in - där går råckenrållen ut.
    Men då var femtiotalet slut. Så han slapp se eländet. Eller höra, menar jag. Kanske.