VI KAN KALLA HONOM M

3230/

Ingela hade en man, men annars inget särskilt. Och mannen, vi kan kalla honom M, var inget särskilt, bara en helt vanlig man. Om ens det.
     Ingela bodde motvilligt på landet, och där satt hon nu, där hon satt, på landet.
     M hade det lite bättre, eftersom han hade Bilen. Och M for fram och tillbaka, fram och tillbaka, i Bilen, vilket som bekant är mycket roligt.
    Men Ingela satt hemma i huset och tittade på fåglarnas enfaldiga luftstrider. Och inget hände, och det enda som hände, var att bokbussen kom förbi och tutade försynt en gång per månad.
     Ingela lånade några böcker. Mest för att få en promenad. Men så började hon läsa en bok, två, tre.
     Den rätt-tänkande bokbussbibliotekarien hade försett bokbussen med feministisk litteratur till tusen. Och Ingela började läsa den feministiska litteratur hon, mest av misstag, råkat låna. Och! Det piggade sannerligen upp! Här läste Ingela nu om hur elak Mannen varit sedan urminnes tider. Mannen hade, bland annat, bränt jättekloka häxor på bål, ett jävla sätt, men inte nog med det! Mannen hade dessutom supit, krigat, mördat, misshandlat samt våldtagit i hundrade år!
     Ja, allt var tydligen Mannens fel! Allt!
     "Men ujujuj!?" sa Ingela uppiggat upprört, och just då kom Bilen aningslöst inåkande på gården. Och så kom M inlufsande som vanligt, men det skulle han inte ha gjort.
     I ett jehuj kom Ingela rusande, och anklagelserna mot Mannen kom snart M att blekna och rodna samtidigt.
     Först efter ett tag fattade M att han tydligen, på något konstigt sätt, hade mördat, och misshandlat, samt våldtagit, och så vidare. Men när M förvirrat ville ha närmare besked om när allt detta egentligen skulle ha hänt, förklarade Ingela att diskussionen för hennes del var avslutad.
     Nå det var ju skönt tyckte M, och eftersom han inte förstod något förlät han allt. Fast invärtes muttrade han kanske något om "övergångsålder"? Vad nu det skulle förklara? Alla åldrar är väl övergångsåldrar på den raka men krokiga vägen mot döden, eller hur?
     Man åt. Under tystnad. Men kalorier trivs alltid i magen. Sen må kalorierna vara hur tomma och tysta och dumma som helst. Kalorier dömer ingen.
     Eftersom M var en beskedlig man fick han ännu mera skäll senare på kvällen som han stillatigande tog emot framför teven.
     "Fan va hon har börjat surra? Kan de va de att hon inte tålde nåt i maten? Kvinner tål visst mindre skit i maten än män, säger dom? Eller kan de va de att kvinner är annorlunda än män? Man borde väl egentligen fråga nån, om det bara fanns nån att fråga?"
     Och från och med den dagen blev det rätt bråkigt hemma. Och visst var det synd om M, visst, men det är nästan alltid rätt åt folk när det är synd om folk.
     Men om Ingela var det inte ett dugg synd. Hon hade hittat ett verktyg, ett vapen, och ett evigt verbalt överläge.
     M hade inte chans. M blev tystare och tråkigare än någonsin förr. Det enda M egentligen vågade yttra sig om var Bilen. Men inte ens Bilen fick fara i frid i längden. Bilen var visst numera en kallhamrad mördare av kvinnor, barn, rådjur, och gamlingar. Det var fan vad det ibland körde ihop sig, tyckte M.
     Var det bara det gamla goda kafferepssurret om Dom  Dumma Karlarna, tihi!? Fast förädlat till feminism? Eller var det något annat, något nytt, något bättre än så? Ja, inte visste M, och inte vet jag.
     Och Ingela hade hela historien att retroaktivt använda som slagträ mot mannen M. Och hela historien är inte att leka med, och hela historien borde väl räcka livet ut, och gjorde så.
     Men aldrig att M egentligen fattade något. M fattade inte ens vad det var han förväntades fatta.
M bara lufsade vidare genom livet. Och tyckte att allt, i stort sett, var bra, och ungefär som förr.
     "Fast lite bråkigare hemma har det väl kanske blivit, när jag tänker efter? Men det verkar ju ändå
 som om Ingela trivs lite bättre nu? Hon kanske inte alltid hade det så muntert här hemma på dagarna? Alldeles ensam på landet, när jag var borta med Bilen, och så? Ja, vad vet man om kvinner på landet egentligen? Men nu är det, hur som helst, snart älgjakt. Och då skjuter man alla problem åt sidan. Och så kommer man nära naturen, och djuren, och det."