6501/
Cool monolog.
Ett huvud och två händer sticker upp ur en isvak.
Det finns ingen anledning till panik / Det enda som har hänt är att jag hamnat i en helt vanlig isvak / Men många har hamnat i isvakar men ändå klarat sig galant / Huvudsaken är att man behåller sitt lugn / Och sedan har man bara att vidtaga lämpliga åtgärder för uppstigandet ur vaken / Det är naturligtvis möjligt att ett par isdubbar hade kunnat vara till viss hjälp vid själva uppstigandet / Visst / Men vad vet vi människor egentligen om isdubbar / Jag läste nyligen en intressant artikel varav framgick att isdubbar var väldigt överskattade / Det beror i första hand på isens beskaffenhet om isdubbar ska vara till någon verklig hjälp / Nå hur som helst har jag inga isdubbar / Och då får man försöka klara sig ändå / Det viktigaste är att alltid hålla sig lugn / Och varm / Och gärna torr / Det är lätt att säga torr men det gäller att också göra det / Som man sa förr / Men om man drabbas av panik drunknar man fortare än man annars skulle ha gjort har jag hört sägas / Och dessutom drunknar man då under avsevärt mycket vulgärare former / En massa onödigt skrik och rop och vrål och jag vet inte vad / Kort sagt vulgärt nästan djuriskt / Inget för mig / Jag föredrar att hålla mig lugn / Helt lugn / Det är dock påfallande kallt i vattnet / Det kan man inte förneka / Det kan knappast vara mer än någon enstaka plusgrad / För eftersom det är just vatten och inte is bör det vara någon plusgrad / Även om det inte känns så / Det känns faktiskt väldigt kallt / Inte minst i stövlarna / Fast stövlarna är fodrade och allt / Kallt och vått / Och vad hjälper väl foder mot väta / Ja vad hjälper foder mot något / I ett sådant här läge bör man vara realist / Nå det bör man förstås vara i alla lägen / Men det kommer troligtvis att bli väldigt svårt att ta sig upp ur den här vaken helt utan yttre hjälp / Och det kommer troligtvis också att bli svårt att inom rimlig tid erhålla denna yttre hjälp / Här finns inte en människa inom synhåll / Eller ännu mindre inom hörhåll / Fast det är klart att om jag vrålade något rent ohyggligt skulle det kanske kunna höras av någon / Men jag har aldrig varit mycket för att vråla / Det vilar något vulgärt över vrålande personer / Det har jag alltid ansett / Och varför skulle man ändra åsikt bara för att man hamnat i en vak / Och någon direkt brådska är det väl ändå inte / Inte än / Dessutom är det klokt att spara på krafterna / Och att vråla kan nog vara väldigt ansträngande för en som inte är van vid att vråla / Nu gäller det framförallt att noga analysera situationen innan man gör något förhastat / I nuläget kan jag tyvärr bara se tre troliga alternativ / Alternativ ett: räddning / Alternativ två: drunkning men under värdiga former / Och så det tredje alternativet som dock är betydligt svårare att förklara / Man kanske skulle kunna tala om ett nästan lite religiöst alternativ / Eller om det är att ta i / Jag har aldrig varit religiös i vanlig mening / Eller ens i ovanlig / Men när man så här vilar i en vak är det lättförståeligt om man börjar fundera över båda vadan och varthän / Som man sa förr / Jaja / Man sa så mycket förr men det mesta har man glömt / Som tur är / Och inte en människa i sikte / Ingen människa är en ö / Men varför skulle någon människa vilja vara en ö / Det kommer öar alltid att vara bättre på / Fast om man varit ett helgon som Franciscus hade man kunnat samtala med djuren / Det hade varit väldigt praktiskt / Då hade jag kunnat tillkalla till exempel en två tre älgar som sedan med gemensamma krafter kunnat dra upp mig / Starka djur det där / Och så hade jag hamnat på bild i tidningen tillsammans med älgarna / Precis som Franciscus på sin tid / Nej nu har jag tydligen börjat fantisera till råga på köpet / Att fantisera är aldrig bra / Då kan vad som helst hända / Eller i värsta fall ingenting / Nu får jag verkligen skärpa mig / Och tänka logiskt / En möjlighet vore kanske att försöka simma under isen ända tills jag kom så nära land att jag bottnade / Och då skulle det bara vara att försöka få upp huvudet genom isen / Och hoppas på att isen skulle vara lika tunn där som här / Men om isen då inte skulle vara lika tunn skulle jag verkligen vara under isen / Haha / Eller haha är kanske att ta i / Men det där med att dyka och simma har jag aldrig varit särskilt bra på / Skolans simundervisning var rätt och slätt undermålig / Ja rent allmänt måste man säga att den skolform jag hade förmånen att gå i helt försummade att ge mig relevanta baskunskaper för situationer liknande den som jag just nu hamnat i / Jag gick alltså i gamla skolan / Den mycket gamla skolan / För välartade gossar med mittbena / Vi sysslade mest med att böja tyska glosor om jag minns rätt / Först böjde vi en tysk glosa åt ena hållet / Och när det väl var gjort böjde vi samma glosa åt andra hållet / Så när vi slutade skolan kunde vi sannerligen böja tyska glosor / Böja och töja / Då var man vig / Men man glömmer lätt det man en gång lärt sig / Som tur är / Och livet gick vidare / Lika vant som vanligt / Det blev arbete det blev fru det blev familj det blev barn det blev bil det blev hund / Fast hunden blev snart överkörd av en långtradare som tur var / Ett helt normalt liv / Helt normalt för att inte säga tråkigt / Jaja / Men man har i alla fall levt ett bra tag / Och nu ska min hustru kanske snart bli änka / Vad förvånad hon ska bli / Jag har hört att änkor har lätt för att bli förvånade / Eller var det en operett / Men antingen blir änkorna förvånade eller så gifter dom om sig / Med någon yngre / Eller börjar spela bridge / Det kan gå på ett ut / Men så här inför dödens portar bör man göra alla människor rättvisa / I stort sett / Min hustru var en god kvinna / ÄR en god kvinna ska jag väl säga / Än så länge / I stort sett en god kvinna / Nu börjar det bli mörkt / Det börjar bli kväll / Och sedan brukar det ofta bli natt har jag noterat / Och kallare och kallare blir det ju mörkare det blir / Inte minst om fötterna / Kanske att jag egentligen borde försöka sparka av mig stövlarna / Men det vore synd / Stövlarna är så gott som nya och var inte billiga heller / Och fodrade och allt som sagt / Jag avvaktar / Jag får sen sen hur jag gör med stövlarna / Stövlar är en bisak i en isvak / Lät nästan som poesi / Men någon måtta får det vara / Börjar man med poesi vet man aldrig hur det ska sluta /Eller det är väl just det man vet / Huvudsaken är att hålla sig lugn och kall och opoetisk/ Men kommer det inte en bil där borta / Jag ser inte så bra härifrån / Glasögonen var först med att drunkna / Men jag har reservglasögon hemma/ Inga problem / Nej synen är inte som förr om sanningen ska fram / Och det ska den väl någon gång / Men luktsinnet är perfekt / Jag känner om någon har ätit vitlök på tre decimeters avstånd / Vad nu det ska vara bra för / Men det lär vara nyttigt / En röd bil verkar det som / Men jag känner så dåligt till bilar / Och just färgseendet lär bli starkt nedsatt i mörker / Kan det vara brandkåren / Brandkåren använder sig påfallande ofta av röda bilar har jag noterat / Och i så fall skulle då brandkåren kunna dra upp mig med lätthet / Det vore den allra bästa lösningen för mig personligen / Alltså yrkesmän utbildade för just sådana här situationer / Det vore väldigt skönt att slippa behöva besvära privatpersoner / Jaja / Men även om det skulle röra sig om brandkåren bör man beakta att det återstår åtskilliga problem att lösa / Jag börjar till exempel bli väldigt stel i fingrarna / Jag kan knappast räkna med att kunna hålla mig fast i iskanten särskilt mycket längre till / Och benen känns väldigt väldigt tunga / Som om benen hade för avsikt att dra ned mig i djupet / Man kan tydligen aldrig lita på enskilda kroppsdelar när det verkligen gäller / Och brandkåren verkar inte heller göra sig någon större brådska / Men det är naturligtvis bra att brandmännen tar det lilla lugna när det inte brinner / Och spar på krafterna tills det verkligen flammar upp / Helt naturligt / Jag får inte börja se för ensidigt och egoistiskt på tillvaron bara för att jag själv ligger illa till / Då kan det sluta illa / Men det verkar väl ändå som om brandbilen är på väg hit ner / Brandmännen tänker kanske spela bandy / Bandy vad säger jag / Det är förstås ishockey dom spelar nuförtiden / Bandy är väl rena rama medeltiden för dagens brandmän / Tiden går / Att den gör / Det är egentligen det enda den gör / Och idrott bör vara ett bra sätt för brandmän att alltid hålla sig i trim / Det kan ju inte gärna brinna jämnt / Det kan man inte begära / Inte ens om man är brandman / Hur skulle det se ut / Och har man inget viktigare för sig kan man förstås alltid idrotta / Inget ont i det / Och bäst av allt är att det nu ser ut som om jag helt kommer att slippa skrika och vråla / Det bör räcka bra med att jag viftar lite lätt med ena handen när brandmännen väl kommit ut på isen med sina klubbor och allt vad dom nu behöver / En klubba bör dessutom bli ett förträffligt redskap för att dra upp mig ur vaken med / Ja det här ser ut att sluta riktigt bra / Med tanke på omständigheterna / Vilken tur att jag behöll stövlarna på / Men det är förstås inte helt klart än / Det är det ju inte / Men jag håller mig hur som helst helt lugn / Så få vi se sen hur det slutar.
