DET DÄR MED HJÄLTEMOD OCH DRÖMMAR OCH DET

 7004/

Han hade alltid velat vara hjälte / Alltså inte spela hjälte, utan verkligen vara hjälte / Som hjältarna från förr / Inte minst på bio / Hjältar som alltid rådigt ingrep / Och som alltid beundrades av alla / Han hade sin hjältedröm, men åren bara gick / Och Han började bli först aningen äldre, sen rent ut sagt gammal / Men Han var ändå rätt vältränad för att vara rent ut sagt gammal /  Sa Alla / Men Han hade aldrig fått någon bra chans att kunna förverkliga sin barnsliga hjältedröm / Hjältar är sällsynta i det här landet / Och i alla andra länder / Och i vår moderna tid med dagis och bostadsbidrag och återvinning och allt / Så det kanske inte ens behövs några hjältar längre? / Kanske / Kanske inte / Det är olika det där med kanske, och åren bara gick /  Men en dag hade Han tur / Eller hade Han det? / Men Han råkade i alla fall vara inne i en butik som sålde, om det nu var guldgrejer, om det nu var fula smycken, om det nu var idiotiskt dyra klockor, eller om det nu var alla tre, men hursomhelst var Han inne i just den butiken och slötittade på sånt Han inte hade råd med, men i gengäld ändå inte ville ha / Då det plötsligt och brutalt kom in en maskerad ung man med dragen pistol och återvinningsbar plastpåse som den unge mannen ivrigt uppmanade butikspersonalen att raskt fylla med alla tänkbara dyrbarheter / Och butikspersonalen började genast lydigt och raskt lägga alla tänkbara dyrbarheter i den därför avsedda plastpåsen / Själv stod Han liksom förlamad, som man sa förr, vid disken och resonerade med sig själv / Och Han resonerade ungefär så här: "Men han ser väl ändå ganska spinkig ut? Och pistolen ser ut att kunna vara en  visserligen välgjord plastleksak? Och jag är ju faktiskt ganska vältränad?  Och OM jag då plötsligt, och helt oväntat, hugger tag i hans arm? Och sen stenhårt håller fast i armen? Och sen riktar pistolen rakt ner mot golvet? Och sen stenhårt vägrar släppa taget? Så kan han ju ändå bara skjuta rakt ner i golvet?" / Och Han högg, helt oväntat, tag i den pistolbeväpnade armen / (Jag vet inte, det kanske snarare var en revolver än en pistol? Men det är inte så himla noga, det är bara kriminella som är intresserade av vapenpyssel, så det får på sin höjd bli en parentes) / Hursomhelst högg Han alltså, helt oväntat, tag i den intet ont anande pistolarmen / "Vafaaan!?" sa den maskerade unge rånaren och tillade: "Vafaaan sysslar du med gubbjävel!?" på hyfsat god svenska / Det var väl i och för sig en berättigad fråga, men Han besvarade den ändå inte utan höll bara stenhårt och envist fast i armen / Och pistolen pekade nu, mycket riktigt, rakt ner mot golvet, precis som Han hade tänkt ut det / Men rånaren var inte bara maskerad utan tyvärr också liksom lite lömskt vältränad / Och rånaren lyckades snart vrida loss sin pistol och till och med få iväg ett skott som träffade och dödade en helt oskyldig kund som stått och fingrat och funderat på ett fult armband avsett som present till en blivande fästmö / "Ja, ibland går det väl inte riktigt som man tänkt sig?" tänkte Han, och det tänkte Han helt rätt i / Och säga vad man vill, men inte blev Han precis hjälte på kuppen / Det blev inte rånaren heller, men det var en rätt klen tröst /  När drömmar går i kras blir det ofta tomt värre inne i själen / Och inte bara där / Ett fiasko är ett fiasko / Och polisen fördömde hans tilltag eftersom poliser gärna brukar fördöma andras tilltag / Och tidningarna berömde inte heller hans rådiga insats / " Man ska inte spela hjälte - när man inte är en hjälte!" skrev tidningarna i kör / Och det var inte roligt för Han att tvingas läsa och lyssna på den kören / Fast det KUNDE förstås ha gått bra / Han KUNDE ha blivit hjälte / Men det blev Han inte / Snarare tvärtom / Och tvärtom är tyvärr ofta ett rätt otrevligt ord / Hjälte blev Han definitivt inte, men däremot dog Han ganska snart efteråt / På så vis slapp Han i alla fall lyssna på en massa anti-hjälte-gnäll från en massa folk som ville göra sig märkvärdiga / Och hans dröm var nu lika död som Han själv / Det är det som är så besvärligt med drömmar / OM drömmar slår in - då är drömmar bra, mycket bra / Men OM drömmar slår ut - då  är drömmar dåliga, mycket dåliga / Och du vet aldrig i förväg hur det ska gå med just din dröm.

FATTIG OCH INTE HA RÅD MED?

 7003/

Det finns faktiskt fördelar med att framställa sig som FATTIG. För att få fördelar, för att få bidrag, för att få folk att tycka synd om en. Och fördelar med att påstå sig INTE HA RÅD MED ditt-och-datt.

FATTIG och INTE HA RÅD MED är mycket populära, inte minst hos pensionärer, båda två.

Och inte minst i juletid då sentimentaliteten firar så det skvätter.

Och så dessa dumma journalister som så snällt och okritiskt sväljer betet.

Och låter folk påstå att dom BLIR TVUNGNA ATT FLYTTA om hyran höjs med si-och-så många procent.

Istället för att enfaldigt mesa med, borde dessa journalister sätta in normal undersökande och avslöjande journalistik.

Till exempel följa upp: Hur många som påstod sig BLI TVUNGNA ATT FLYTTA flyttade verkligen?

Alla-människors-lika-nånting kommer aldrig att finnas förrän även VANLIGA MÄNNISKOR utsätts för lika rimligt ifrågasättande som MAKTHAVARE och POLITIKER.

 7001/

Trots beundrarnas stora beundran / Och till beundrarnas stora besvikelse / Visade det sig att hon inte kunde gå på vattnet / Inte ens när det var is.

7002/

Uppsala-trafik: Sämsta cykel-vinter-väglaget på de 33 år jag cyklat i Uppsala! (Mobbande modd till tusen!)

Spårvagn i Uppsala? Ovanligt korkat projekt. Men! När den slutgiltiga prislappen kommer, kommer jag att vara död.  Och det kommer jag att vara väldigt glad över.

 6996/

"Jävla tjat om ledarhundar! Om jag blir blind kommer jag att kräva att få ledarkatt! Annars får det vara!"

6997/

"Vi är alla döende." Visst. Och så vist. Och så sant. Men det är sannerligen inte alla sanningar som leder till någon större glättighet.

6998/

- Jag firar inte jul eftersom det strider mot min religion. Jag är nämligen stenhårt troende ateist.

6999/

Det är en trevlig hobby att glatt gå in för att åldras när man blir gammal och ändå inte har så mycket annat att välja på.

7000!

Klart att ett trevligt djur kanske kan vara trevligare än en otrevlig människa? Men ändå? Det där med att vara djurvän? Varför väcker det alltid så stor misstro hos så många?

GAMMALT HUS

 6995/

GAMMALT HUS

Husägaren = H

Bekantingen = B

B: Jag hörde att ni köpt nytt hus?

H: Ja, nytt och nytt, det är egentligen ett urgammalt hus.

B: Men ni trivs ändå?

H: Vi trivs väldigt bra, alla tre. Det är väldigt nära till naturen. Det är egentligen bara gå ut genom dörren så är man där. Och det är väldigt bra för hunden.

B: Hundar trivs bra i naturen. Dom var ju vargar från början flera av dom. Och en del hundar var visst till och med varulvar, säger dom i alla fall.  Ja, det är roligt med hundar, inte minst efteråt, jag hade ju själv hund innan jag fick rullator.

H: Ja då är det förstås lätt hänt att man trasslar in sig mellan hjulen och bena och kopplet och så. Det är väl den stora nackdelen med rullatorn att den inte trivs med hundar?

B: Jomen idag är det nog rullatorn som är människans bästa vän. I alla fall om människan är gammal, som i det här fallet.

H: Ja, gammal och gammal? Det beror väl mest på vem man jämför sig med? I Bibeln blev dom flera hundra år gamla flera av dom. Fast det var förstås mildare klimat i Bibeln.

B: Men jag skulle själv gärna bo nära naturen. Om den inte låg så långt bort från stan.

H: Man vänjer sig med avstånd när man blir äldre. Och bäst av allt är att vi knappast har några grannar att ta hänsyn till.

B: Det är jobbigt att ta hänsyn. Och grannar kan ibland vara ett plågoris. Framförallt om dom väsnas och kastar sten och vägrar ta av sig skorna som folk.

H: Och här då på landet där dom alltid har stövlar. Som dom kanske först varit ute och lerat ner på åkern med gödsel och annat elände. Nä, fy fan för jordbruk, det säger jag bara!

B: Och Vera då? Är hon lika nöjd hon?

H: Ja Vera, det är ju en sak för sig, man är väl aldrig precis lika nöjd när man levat ihop så länge som Vera och jag?

B: Det kan nog stämma. Ja, hur många år kan det bli nu?

H: Jag har väl inte riktigt vågat räkna ihop än, men nog märker man att åren gått och att Vera blivit betydligt äldre. Det händer att hon glömmer saker.

B: Att kvinner glömmer är en naturlig del av deras normala åldrande. Det beror visst bara på kromosomer och liknande grejer säger dom, och det är helt normalt.

H: Jag har nog riktigt aldrig fattat vad som är så normalt med att bli gammal, ful och dum.

B:  Huvudsaken är  förstås att Vera fattar, för visst var hon väl ganska klipsk förr?

H: Ja? Det beror väl på vad man menar med klipsk? Och vad man menar med förr.

B: Det förstås. Men för övrigt är ni nöjda med huset?

H: Absolut! Det enda är väl egentligen det att det spökar.

B: Spökar?

H: Det spökar av och till. Det gör det. Det ska jag inte sticka dig under stol med.

B: Spökar? Jaha? Det kanske inte är så bra för andrahandsvärdet, om du funderar på att sälja eller liknande?

H: Fast det finns visst såna som tycker att det är mysigt och liksom lite inbonat med spöken? Om det inte går till överdrift förstås.

B: Hur yttrar sig spökerierna hos er då?

H: Ja, du vet. Det gamla vanliga. Kedjor som rasslar, tunga släpande steg på vinden, fönster som plötsligt slås upp, ljus som antingen slocknar eller tänds, flåsande röster som ekar från källaren, omotiverade hånskratt, och hela baletten. Ja, som sagt, det gamla vanliga.

B: Så inga direkta nyheter då?

H: Värst är väl skeletten i garderoberna som bara står och tar plats. Man får knappt in några andra prylar i garderoberna för alla fula gula gamla skelett som bara står där och skräpar.

B: Det låter nästan lite ohygieniskt tycker jag?

H: Men allra värst är källaren! Där är det fullt ös hela natten!

B: Är det grannar som tar sig in där, eller?

H: Nejnej! Tvärtom! Grannarna har egna hus dom för det mesta. Med våra få grannar har vi inga som helst problem. Det är klart, några brukar ibland spöka ut sig i vita lakan och vara ute och hoa och tjoa på nätterna med fåniga små kors i händerna och allt!

B: Jag trodde kors fungerade bra mot just spöken?

H: Det kanske fungerade bättre förr när alla var troende, men värre ändå är att vissa grannar äter vitlök som vi äter godis! Kommer man nära en sån granne kommer man att ångra sig! Så jag håller mig på min kant tills lukten avtagit.

B: Det där med vitlök är nog ofta en smaksak, själv föredrar jag choklad. Men du har inte funderat på grannsamverkan?

H: Grannsamverkan, hurdå grannsamverkan?

B: Ja, liksom att göra som grannarna gör, istället för att bara gnälla och skälla på dom?

H: Ja, jo, kanske? Jag var nog lite inne på det där ett tag. Jag till och med la fram ett trasigt gammalt lakan som ändå skulle kastas till Vera. Enda problemet var att Vera totalvägrade. Och när kyrkan sen vägrade sälja kors till mig när jag råkade säga att jag var ateist, fick det vara.

B: Ateister är inte alltid välkomna i kristna kretsar. Religioner har väl aldrig varit mycket för allt det här nya med tolerans och det.

H: Själv anser jag mig vara tolerant till tusen. Men vad hjälper tolerans mot dumskallar och idioter?

B: Och hur har hunden reagerat på allt det här nya?

H: Hunden är så gammal att den har slutat reagera. Men jag monterade ändå heltäckande led-belysning på den så nån inte skulle tro att det var en varg och skjuta han.

B:   Vad tyckte hunden om det då? Att gå omkring  ute i naturen som en levande julgran? 

H: Han blev så paff att han helt slutade skälla. 

B: En tyst hund är en bra hund. Eller kanske bara en döv hund? Det är väldigt olika det där med hundar.

H:  Han är så gammal nu att han inte ens bryr sig om spöken. Han bara gäspar och viftar på svansen och somnar om när dom drar igång. Då är det värre med Vera.

B: Jo, som jag minns henne låg hon väl lite åt det känsliga hållet?

H: Och hon är inte ett dugg annorlunda nu, tvärtom. Känslig till tusen, och dessutom väldig feg. Häromnatten vägrade hon gå ensam upp på vinden för att kolla vad det var som bullrade och flåsade däruppe. Då blev jag faktiskt lite irriterad på henne, det måste jag medge.

B: Jag förstår.

H: Jag menar, med är det för mening vara gift om man ändå måste gå ensam upp på vinden på natten? Då kan man ju lika gärna vara ungkarl kan man tycka!

B: Jo? Det är väl just sånt där man ligger och grubblar över när man blir äldre. Och inte minst nu när det drar ihop sig till jul, med alla ljus, och vad det nu kan vara.

H: Men! Hursomhelst trivs vi väldigt bra! Och jag talar för oss alla tre!

B: Och du har alltså inga som helst säljplaner?

H: Nejnej! Fast jag var faktiskt hos en som kan sånt här för att höra vad han tyckte. Och han sa klart och tydligt att det inte var någon bra idé att ens försöka sälja huset.

B: Ja, om mäklaren säger så, så är det väl så.

H: Nä, han var inte mäklare, han var psykolog.

B: Psykolog? Hurdå psykolog?

H: Han förklarade väldigt bra att man aldrig kan flytta från sina spöken. Spökena bor liksom invärtes, och kommer ändå alltid att förr eller senare komma ifatt dig, med nyvässade hörntänder och klor, om du så skulle flytta ända till Tjottahejti, eller hur han nu fick till det.

B: Jaja. Psykologi kan ibland vara nästan lika svamligt som poesi.

H: Så vi blir kvar här alla tre tills dom bär ut oss med fötterna först!

B: Ja!  Bra! Då är jag uppdaterad. Jag tittar väl över nån gång, om jag nån gång får tid över. Det skulle vara roligt träffa Vera efter alla dessa år.

H: Men vänta dig inte för mycket bara. Vera är väldigt förändrad. I alla fall jämfört med hur hon var förr. Det säger alla.

B:Alla säger så mycket, dom säger också att vi alla ska den vägen traska. Men du kan i alla fall hälsa henne från mig.

H: Klart jag kan hälsa! Det kostar inget att hälsa. Men jag är inte ens säker på att hon ens kommer ihåg dig?

B: Nä, det är inte alla som kommer ihåg alla i den här åldern.

H: Den enda hon egentligen kommer ihåg är nog hunden? Fast det är förstås förra hunden vi hade som hon kommer ihåg. Men hur det sen ska bli när den nuvarande hunden dör har jag ingen aning om?

B: Det är nackdelen med hundar, att dom dör lite hipp som happ.

H: Ja, visst är det så. Det är väl egentligen bara spöken som inte kan dö? Dom har det liksom bortgjort på nå vis?

B: Somliga har det bra. Vi syns!

 

6991/

"Att vara van vara blyg hjälper tyvärr inte mot blyghet..." sa Han blygt.

6992/

Släktforskning?  Jag kan inte se någon vits med att gå tillbaka till sextonhundrakallt? Va ska jag dit å göra? Nöjer mig med min  farfarsfar någon gång på artonhundratalet eftersom jag faktiskt fått  namnet  JOHAN från honom. Fast han hette förstås Jonsson och inte Wikholm, men det är ju inte mycket jag kan göra åt det idag. Låt förr förbli förr.

6993/

Krig & konflikter? Jaja. Men jag är mest intresserad av vad som kommer att hända i framtiden. Undrar om inte allt det här populära retroaktiva rotandet i vad ditt & datt EGENTLIGEN beror på bara leder till historiskt idisslande som förhindrar framtida lösningar? Att titta bakåt för att åka  med full fart framåt är i alla fall för en cyklist enbart enfaldigt.

6994/

Att lära sig dålig spanska är ett bra sätt att åstadkomma dålig kommunikation. 

 6986/

BARBIE? /Riktigt rolig och klart begåvad film / Enda liknande jag kom på kanske "Trollkarlen från Oz" ? / Så skickligt spretig att den är omöjlig att nita fast ideologiskt / Vilket retat många, som vill ha ordning och reda på egna, och framförallt på andras, åsikter / Välgörande att filmen elegant slingrar sig undan alla försök att banka fast de RÄTTA åsikterna / En klart annorlunda film / Och bara det är inte så bara.

6987/

FN? / Det är tyvärr bara den lilla detaljen att FN till största delen tycks bestå av påfallande dåliga länder / Och hur dåliga länder ska kunna få till bra beslut fattar jag inte riktigt / Ibland är det klokt att låta bli att fatta.

6988/

Visst hände det att Han var på gott humör. Men det gick över det med.

6989/

Allt eftersom åren gick blev Han nästan som van vid att leva.

6990/

Det klokaste man kan göra är ofta att inte göra någonting alls. Men ännu klokare är  förstås att helt avstå från att ha åsikter om saker man ändå inte kan göra något åt.

 6982/

Mord är ett muslimskt argument som sannerligen heter duga, eller vad duga nu kan heta på arabiska.

6983/

Folk förändras. Inte minst med tiden. En glad lax visade sig tio år senare vara förvandlad till en stinkande surmört. Och med fiskar är det precis samma sak. Fast kanske snarare tvärtom. Fiskar kan vara  bängliga dom med.

6984/

Allt stämde / Precis allt / Dom borde ha passat perfekt för varandra / Men det gjorde Dom inte / Så det blev inget skrivet om just Dom / Men vad gjorde det / Det finns ju andra par att skriva skit om,  sa Han glatt.

6985/

Tyvärr / Det är tyvärr aldrig så enkelt som det borde vara / Att det finns dumhet bevisar tyvärr inte att det finns klokhet /  Livet är tyvärr alltid betydligt bängligare än man skulle kunna tro som ren nybörjare.

TIHI-FEMINISMEN

 6981/

Den mycket vanliga / Och mycket tröttsamma / Och mycket självbelåtna / TIHI-FEMINISMEN / TIHI vad DOM är dumma! / Och att med DOM alltid avses MÄNNEN är så (TIHI!) självklart att det aldrig behöver skrivas ut / Och eftersom det alltså (TIHI!) är DOM som är dumma / Är det naturligtvis (TIHI!) JAG som är klok!/ Fast förstås inte bara JAG utan (TIHI!) ALLA KVINNOR TIHI! / Detta behöver inte bevisas / Eftersom det (TIHI!) bara (TIHI!) är så TIHI!