Kring Bing (3)

Och spritförbudet satte sannerligen sprutt på nöjes- och gangsterlivet / Och efter några traditionellt vilda ungdomsår var det dags för Bing att stadga sig, bilda familj, sköta sin karriär och sina pengar och som god katolik aga sina barn för deras eget bästa.

Snyftsånger, visst, men det fanns också en jazzigare Bing som spelade in med Bix, Duke, Armstrong, Louis Jordan, Lionel Hampton, Mills Brothers, Ella F, och så vidare.

Men! Man får inte glömma RADION! (fast det får man förstås)/ RADION var det stora mediet på trettio- och fyrtiotalen/ Och Bings radioshow hade sådär femtio miljoner lyssnare/ Och det är ju ganska många.

Och så blev det julafton / Och så blev det "White Christmas" / Världens värsta, eller möjligtvis mesta skiva / Såld i hur många exemplar som helst/ Man kan icke räkna dem alla som tur är / En helt vanlig filmelodi från 1942 / Det var ingenting särskilt med den / Men den råkade komma när en massa käcka amerikanska pojkar befann sig utomlands i krig, så den fastnade betydligt bättre än man trott / Krig föder knappast några ädla känslor  / Men ibland sentimentala sådana / Och sedan den dagen säljs skivan obevekligt jul efter jul / Efter jul / Den har för evigt klibbat sig fast vid julen / Men vad vet vi människor om evigheten / Vi vet det vi behöver veta/ Och en norrbottning vet dessutom att gröna jular är liksom mysigare än vita / Det där vita har man sett förr / Och det var då ingenting att se.

 Kring Bing (2)

Ny teknik underlättade för Bing / Elektriska inspelningar och bättre mikrofoner / Nu behövde man inte längre vråla i megafon / Eller spela in i jätte-tratt / Nu kunde man sjunga hur avspänt som helst vilket passade Bing perfekt / Och ljudfilmen kom, sågs, hördes och segrade / 1931 kom till och med en färgfilm: "King of Jazz" / Men egentligen var det nog lite för tidigt för färgfilm / Bing med flera liknade mest Gröna Små Män Från Mars / Men ändå / Och så var det depression till råga på köpet / Och Bing specialiserade sig på snyftare: " Livet är fattigt och bängligt och så visst är det väl så men å andra sidan brukar det ofta komma solsken efter regn och tänk bara på alla fina grejer som är gratis och om alla bara ler och ser glada ut kommer allt att ordna sig att vara gladlynt och tacksam är den bästa huvudkudden och dessutom har jag hört att det här med pengar lär vara väldigt överskattat den sanna lyckan är nämligen liten till växten och mycket förnöjsam och hur som helst är ju kärlek viktigast av allt eller hur!?" / Och Bing blev ohyggligt populär.

KRING BING

 6668/

Kring Bing (1)

- Bing börjar bli bortglömd!

- Jaha?

- Bing får bara inte bli bortglömd!

- Varför inte?

- Det bara är så.

Fast egentligen hette han Harry Lillis Crosby / Och föddes 1904 / Eller 1901 / Eller 1903 / Ålder är ingen exakt vetenskap i USA / Och minst av allt i artistkretsar / "Redan som nioåring fick Bing börja arbeta som tidningsbud." / Vilket alltid är en bra början på en karriär / Ibland / Men nu blev det tjugotal  och Bing hade det lite motigt med karriären i början som seden är / Men sen började Bing sjunga hos Paul Whiteman som då var JAZZENS KUNG / Som man sa då / Som han sen fick äta upp / Ingen har hånats mer i jazzhistorien än "King of jazz" / Men idag är man mer tolerant / Whitemans stora men helvita band var visserligen inte alls något jazzband utan en populär underhållningsorkester / Men idag kan vi glatt uppskatta den tidstypiskt töntiga charmen / Och höra Bing tillsammans med bland andra Bix Beiderbecke / "Den legendariske vite kornettisten" som förblev hos Whiteman tills spriten helt tog över / Vilket den ofta gjorde på tjugotalet eftersom det var spritförbud / Förbud fungerar inte alltid som man tror / Och Bing lät nästan som Bing redan från början / Och hur många av oss kan säga samma sak.

 6664/

Det är dumt att diskriminera slödder. Det enda som kommer att hända är att slöddret slöddrar ännu mera. Fast det finns förstås såna som är väl värda att diskriminera. Så visst kliar det ibland i förbudsfingrarna, visst gör det, fast låt bli ändå, låt det klia på bara bäst det vill i lugn och ro.

6665/

Har väl aldrig trott att jag varit romanförfattare. Fast ändå försökt. Och att jag varit poet har jag då definitivt aldrig trott. Eller ens försökt. Men, vad vet man? Om något, eller ens om sig själv? Kanske dags försöka? Man kan lära sig en hel del av att misslyckas rejält.

6666/

Livet måste vara värt besväret / Måste och måste / Men det är en trevlig tanke / Som nu då /Lagom till midsommar fick han tillbaka LUSTEN /  Den viktiga LUSTEN / Lusten att göra saker / Och lusten att tycka att det är roligt att göra saker / Och inte bara lusten utan också den minst lika viktiga lättheten / Lättheten som behövs som bäst när livet är som tyngst / Kort sagt / Livet blev åter värt besväret /Och livet bör vara värt besväret / Det säger ju alla / Som har något att säga.

6667/

Tycker inte alls att "Forskarna talar klarspråk" / Jag tycker att forskarna säger samma sak som alla andra när det gäller Vad Bör Göras / Det blir det gamla vanliga / Det blir: De Tre Ständigt Tjatade: Bil, flyg och kött / Har ni hört det förut/ Och exakt vad är det forskarna vill förbjuda? /För i grunden handlar det alltid om förbud / Men exakt vilka förbud? / Här är forskarnas klarspråk oklart till tusen.

 6660/

Självmedicinering med djur är mycket vanligt. Och vanligast är katter. Att självmedicinera med hundar anses allmänt vara populistiskt.

6661/

Och vad tror du då om framtiden? / Jag tror att den kommer att infinna sig precis lika punktligt som vanligt. / Och vad tror du om mänskligheten? / Mänskligheten? Jaså den! Jo jag tror att den kommer att krympa kraftigt. Jag tror mer på en miljard människor, än jag tror på tio miljarder. / Men tror du inte att det då kommer att bli ett jävla liv? / Jo det tror jag. Jag tror att det kommer att bli några generationer som kommer att bli väldigt sura över att bli krympta. / Men sen tror du att det kommer att ordna upp sig? / Jo det tror jag. Jag tror nämligen att jag är optimist. Jag tror att det kommer att bli: "Färre men bättre ryssar" som dom säger i Ninotchka / Tror du det?/Fast: " Vi får väl se hur det blir med det" som dom säger i en Povel-låt.

6662/

- Varför skulle andra länder vilja ha människor som de egna länderna inte vill ha?

- Bra fråga. Fast förbjuden.

- Problemet är alltså inte att Europa inte vill ha dom, utan att Afrika inte vill ha dom!

- Sch! Undvik alltid klarspråk när någon kan höra dig!

6663/

Man måste lära sig att skälla på rätt ställe. Att bara skälla rätt ut i luften räcker inte långt.

 6654/

Inte så att jag slipper KRISER / Det gör väl ingen / Och knappast så att jag löser KRISER / Men det gör väl ingen annan heller / Men, ändå så att jag ibland tycker att jag är rätt duktig på att gå vidare / Och göra något helt annat än att älta KRISER.

6655/

Ve och fasa! Snart kan AI skriva däckare! Men vad ska då däckardrottningarna göra istället, frågar man sig oroligt. Men AI kan väl ändå aldrig vara med i alla dessa kändisprogram? Eller kan han det? Vad vet vi människor egentligen om AI? Men värst ve och fasa av alla ve och fasor: Tänk om däckarna blir bättre!?

6656/

En svensk som varit "överallt och arbetat med allt möjligt".  Men som inte lärt sig ett dugg. Sorgligt, eller på sin höjd sant? Alltså: Han kunde säga att han gjort det-och-det. Och varit där-och-där. Men han kunde inte dra några som helst slutsatser av alla sina insatser. Och alltså blev allt han gjort totalt ointressant för Alla Andra. Språket räckte bara till för att säga vad han gjort. Och det räckte ju inte långt. Det räckte i bästa fall till för honom själv.

6657/

- Jag är inte rädd för att tappa kontrollen!

- Inte det?

- Den kommer nog snart tillbaka!

- Men om den inte gör det?

- Då får jag ta till plan B!

- Som går ut på?

- Det vet ingen, det vet man aldrig, det är det som är så praktiskt med plan B.

6658/

Visst är det trevligt med empati. Visst. Men just nu hade hon större nytta av pengar än av empati. Empati går inte att äta, hur du än kryddar och står i. Och den som en gång försökt betala en räkning  med empati kommer aldrig att göra om försöket. (Prova själv.)

6659/

En numera vanlig fras: "Så är det ju." Och det är det ju. Komprimerad folklig visdom.

 6649/

Att tappa lättheten är nog det tyngsta man kan göra.

6650/

Att invandringen är en av bovarna bakom bovarna vet alla som vågar veta det.

6651/

Livet? Första halvlek var bedrövlig. Visst. Men nu gäller det att komma tillbaka efter pausvilan! Och verkligen satsa allt i andra halvlek! Och verkligen ge järnet! Hur man nu gör det?

6652/

Lunginflammation: "De gamlas bästa vän". Som man sa förr. Och som man säkert säger nu också. Men nu säger man det tyst. Så att ingen ska bli KRÄNKT. För att bli KRÄNKT är värre än lunginflammation.

6653/

- Den muslimska världen har väldigt mycket att lära oss västerlänningar när det gäller yttrandefrihet, tryckfrihet och religionsfrihet!

- Som vadå?

- Ja, vadå och vadå, du ska då jämt komma med oidkommande frågor!

                                                                                    

 6644/

Feelgood förefaller i alla fall vara vettigare läsning än alla dessa dåliga däckare.

6645/

Världen har blivit sämre, Sverige har blivit sämre, och själv har jag också blivit sämre. Det är inte längre lika lätt att vara gladlynt.

6646/

Jag tror inte på Gud, men jag tror ändå att Koranen skulle ha blivit en betydligt bättre bok om Gud själv hade skrivit den.

6647/

På Maxi kunde man häromnyligen köpa gratulationskortet: DU ÄR GRYM!

Men det gjorde jag inte. Jag har ändå så få sadistiska bekanta.

6648/

Gamla vanliga balansgången: Att leva, men samtidigt ha viss distans till livet. Kan ibland bli lite vingligt. Men vad annat kan man begära av en balansgång.

 6639/

Men! Någon gång måste "någon gång" få bli till NU! (Skönt få DET gjort! Vad DET nu än är!)

6640/

Att aldrig svika sina åsikter är att svika sig själv.

6641/

- Varför skola mänskor strida?

- Ja, varför inte? Någon måste ju göra det.

6642/

- Såna som inte ens kan stava till råckenråll har ingen rätt yttra sig om Bill Haley!

Om man börjar med att glömma bort Bill Haley- slutar man med att glömma bort råckenråll.

6643/

"Klart man har funderat en hel del ibland, och det. Men kanske inte att man direkt har kommit fram till nån slags vishet?"

 6634/

Ett bra sätt att själv få ett väldigt tråkigt liv, är att tro att Alla Andra har väldigt roliga liv.

6635/

- Jag måste verkligen lära mig att strunta i såna som jag struntar i!

6636/

Att ha många järn i elden, är att ha ett plottrigt liv. Och varmt blir det ju också. Man måste dricka vatten och äta salt så gott som hela tiden. 

6637/

Nån ringde och sa att nån annan var död. Och Han hade väl inga direkta invändningar att komma med.

6638/

"Jo, hon är en sån där som brukar limma fast sig. Fast då är det förstås för miljön. Så då gör det ju ingen större skada."

SATIRISKA RÅD TILL EN BLIVANDE SATIRIKER

 6633/

NJA - som är tveksam till all satir

SPE - som väldigt gärna vill bli satiriker

SPE: Jo det är så att jag tänkte börja jobba som satiriker. På heltid. Så jag skulle behöva några råd.

NJA: Välj ett annat yrke. Det finns ingen satir.

SPE: Men? Finns det ingen satir, vad finns det då?

NJA: Fast det finns förstås satiriker.

SPE: Det var ju bra det, vad är då en satiriker enligt din åsikt?

NJA: Enligt min åsikt är en satiriker i första hand en självbelåten person.

SPE: Självbelåten? Jag trodde att en satiriker snarare var en giftig person?

NJA: Giftig och giftig. Om det vore bra att vara giftig skulle flugsvampen vara den bästa satirikern. 

          Men det kanske är så. Vad vet vi människor om flugsvampar.

SPE: Jag tycker inte om svamp. Det är den svampaktiga konsistensen som stör mig. Men min tanke var

         nu närmast att få lära mig hur man gör för att gissla överheten.

NJA: Gissla och gissla. Att gissla är en hobby för sadister.

SPE: Och jag tänkte på alla härliga måltavlor som finns för en satiriker!

NJA: Nämn en härlig måltavla för din tänkta satir?

SPE: Jaa, ta bara kungen!

NJA: Kungen och kungen. Kan man komma lägre än att klanka på kungen?

SPE: Vem ska man då klanka på?

NJA: Att klanka på arbetarklassen skulle kanske vara modigt.

SPE: Arbetarklassen? Men det är ju en av de trevligaste klasserna vi har här i landet! Arbetarklassen kan

        man aldrig ge sig på! Då föredrar jag kungen.

NJA: Att påstå att kungen är korkad kan på sin höjd irritera rojalister. Och att reta upp rojalister är

          inte ens värt besväret.

SPE: Jo, men om jag då möttes av ursinniga angrepp från fanatiska rojalister skulle det väl ändå

         bevisa att satiren lyckats?

NJA: Motangrepp bevisar tyvärr aldrig att man själv har rätt. Så lätt är det inte. Inte ens med satir.

SPE: Jag tycker inte vi kommer någonstans.

NJA: Jag visste inte ens att vi skulle komma någonstans.

SPE: Men hur kan det finnas satiriker, om det inte finns någon satir?

NJA: Det är väl inte konstigare än att det finns fredsrörelser fast det inte finns någon fred.

SPE: Jo, men där sa du något! Om man skulle angripa fredsrörelsen, skulle man då inte bli

         väldigt obekväm?

NJA: Obekväm och obekväm. Det är bara bäddsoffor som kan vara obekväma.

SPE: Men att ge sig på politiker måste väl ändå alltid vara ett säkert kort?

NJA: Skäller du på en politiker- gynnar du en annan politiker. Då kan du lika gärna låta bli.

SPE: Min dröm är alltså att bli en farlig sanningssägare.

NJA: Farlig och farlig. Det är bara brottslingar som är farliga.

SPE: Jag får tydligen ta till storsläggan! Karl Gerhard!

NJA: Karl Gerhard? Vad är det med Karl Gerhard, bortsett från att han är död?

SPE: Men han var väl ändå en stor satiriker!

NJA: Kanske han var. Men han är det inte längre. Det enda som idag finns kvar av Karl Gerhard är 

         enfaldiga schlagersnuttar och föråldrade kändiskataloger.

SPE: Men glöm inte att han var MOT Hitler!

NJA: Hade han varit FÖR Hitler hade han varit väldigt obekväm idag.

SPE: Dig är det ju omöjligt att prata med.

NJA: Det pratas ändå alldeles för mycket. I det här landet. Och förmodligen också i alla andra länder.

         Här behövs mer forskning och mindre prat,

SPE: Men vad ska man då egentligen göra?

NJA: Vem har sagt att man ska göra något?

SPE: Men när jag nu verkligen VILL angripa allt jag ogillar?

NJA: Man kan inte alltid få det som man vill. Jag tror att bästa angreppsformen är total tystnad.

         Att hänga folk i tysthet anses allmänt vara ett väldigt effektivt sätt att tysta folk.

SPE: Ja? Tystnad kan kanske vara bra. Ibland. Men jag föredrar ändå klarspråk och att tydligt stå för

         sina åsikter.

NJA: Den som står för sina åsikter skymmer sikten för andra.

SPE: Jag förstår inte ens hälften av det du säger...

NJA: Det är bara dumskallar som tror sig förstå mer än hälften av det dom förstår.

SPE: Men nu har jag hur som helst kommit hit för att få goda råd av dig. Hur ska jag göra för att kunna

          stå på en scen och modigt gissla överheten?

NJA: Gissla på du bara. Det stör nog ingen. Men hela ditt idisslande gisslande är i grunden ändå bara

          din egen självbelåtenhet förklädd till angrepp på andras självbelåtenhet.

SPE: Det där förstod jag inte alls. Utan jag anser att det behövs satir till tusen i dagens svenska 

          samhälle!

NJA: Ve, ve det land som påstås behöva satir!

SPE: Satir behövs. Visst. Men satir om vad? Har du något bra tips?

NJA: Varför inte lappar?

SPE: Lappar? Du menar väl ändå inte samer!

NJA: Klart jag menar lappar. Lite samesatir skulle säkert sätta sprutt på alla rätt-tänkande.

SPE: Men det är ju otänkbart! Samer är ju en minoritet!

NJA: Är det en merit att vara en minoritet?

SPE: Det är klart det är. Den påbjudna åsikten är att det alltid är synd om alla minoriteter.

NJA: Seriemördare är också en minoritet.

SPE: Absolut inga samer för min del!

NJA: Men om du skulle skälla ut alla som jobbar inom vården? Och alltid påstås "gå på knäna"? Säga 

         att dom inte gör annat än dricker kaffe och pratar skit dag ut och dag in?

SPE: Ujujuj! Det var en saftig sak! Undrar vad som då skulle hända..?

NJA: Då skulle det vanliga hända. Nämligen inget annat än den vanliga strömmen av rutinerat

         upprörda ord, ord, ord.

SPE: Och vad skulle facket säga..?

NJA: Facket skulle bli förbannat. Det är deras jobb.

SPE: Fast då hade jag förstås i alla fall lyckats reta upp NÅN...

NJA: Att reta upp facket räknas inte eftersom facket helt saknar humor. Om man ertappas med att ha 

        humor blir man utesluten ur facket med omedelbar verkan.

SPE: Kan det verkligen stämma?

NJA: Klart det inte kan.

SPE: Facket är nog för farligt. Men om jag skulle ge mig på ensamstående mammor då..?

NJA: Då skulle du själv bli väldigt ensamstående. Tål du det?

SPE: Tål och tål. Visst vill man vara obekväm, och giftig, och farlig, och det. Men det måste väl

          ändå vara viss måtta.

NJA: Och det skulle bli ett jävla liv. Men buller bevisar tyvärr inte att man själv har rätt.

SPE: Det här var svårare än jag trott. Får man ens ge sig på feta tyska direktörer nuförtiden!?

NJA: Man får. Men man får inte längre något beröm.

SPE: Men då skulle man i alla fall sparka uppåt.

NJA: Sparka och sparka. Sparka uppåt, eller sparka neråt, eller sparka mittemellan. Huvudsaken är väl 

         ändå att det sparkas. Satir som inte vågar sparka neråt är feg satir. Fast all satir är förstås feg.

SPE: Spelar ingen roll vad du säger! Jag vill sparka, slå, smäda, häda och gissla! Jag vill vara giftig,

         vass, spetsig, obekväm, provokativ, och farlig till tusen! Fast med förnuft.

NJA:  Kan kanske bli svårt att förena.

SPE: Och trots allt du sagt har jag kvar min dröm om att få kasta skit på allt jag ogillar!

NJA: Varje gång du kastar skit gödslar du det du ogillar.

SPE: Jag ger upp. Nästan. Du hävdar alltså fortfarande att det inte finns någon satir?

NJA: All satir som utger sig för att vara satir är död. Så fort man fattat hur det är tänkt är

         satiren död.

SPE: Vet inte om jag förstår...

NJA: Då har du kommit en bra bit på väg. Att få folk att känna sig osäkra är bättre än att få folk att

         känna sig förbannade,

SPE: Osäkra snarare än förbannade? Ska jag komma ihåg. Och nu ska jag gå hem och skriva min första

         satir. Och nu ska dom jävlarna verkligen få veta att dom lever!

NJA: Det vet dom redan. Det är det som är problemet. Det du ska göra är att försöka få dom att veta

         att dom INTE lever.

SPE: Att dom INTE lever? Nästan så jag ångrar att jag kom hit för att få råd av dig...

NJA: Det var roligt att höra. Då har jag lyckats.

SPE: Du får mig nästan att tro att satiren är död.

NJA: Satiren kan aldrig dö. Den som aldrig blivit född kan aldrig dö.

SPE: Det var det värsta jag hört. I alla fall idag.

NJA: Och i morgon blir det ännu värre. Hoppas jag.

SPE: Jag vet inte ens om jag kommer i morgon...

NJA: Det vet dom aldrig. Men dom kommer alltid.