DIALOG I UTOPIBUTIK (0)

 6466/

Alltså: En helt vanlig utopibutik.

Med helt vanliga utopi-affischer.

Där alla ler, där alla är glada, och där färgerna lyser med sin starka närvaro.

Och alltså: Två personer:

Kunden = K

och

UtopiButiksFöreståndaren = UBF

DIALOG I UTOPIBUTIK (3)

 6465/

(Forts...)

UBF: Tackar-tackar! Förlåt. Men. Som kund har ni naturligtvis alltid rätt. Men ändå. Om jag får föreslå. Varför tar ni inte istället det samhälle vi tittade på allra först? Det starkt rödfärgade? Så skulle ni slippa frakten? Och den långa väntetiden? Och med våra mycket förmånliga snabb-rabatter? För att inte tala om våra generösa avbetalningsvillkor!

K:  Ni avser alltså det starkt rödfärgade samhället? Nej, det är inget för mig. Jag misstror alla allsångsledare. Även om allsångsledarna själva påstår sig sjunga till vänster. Allsång är det värsta jag vet. Näst hundar förstås.

UBF: Jaså. Jaha. Om ni upplever det så, återstår knappast något att diskutera. Då har ni bara att skriva på här, och här, och DÄR.

K: Jag har ingen penna.

UBF: Men det har vi. Vi är fackmän. Alltså där, och där, och DÄR! Då var det klart. Och så räknar vi med minst fyrtio års väntetid. Och förmodligen tillkommer också tullavgifter.

K: Så det tillkommer tullavgifter också...

UBF: Och det finns även viss risk för karantän. Man får inte föra in utopier hur som helst i det här landet med tanke på smittorisken. Hur skulle det gå om alla gjorde så?

K: Alla och alla! Alla har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas! Men frakt, och tull, och karantän, och fyrtio års väntetid, och Fan och hans Mormor! Vad ska jag egentligen göra under hela den här långa väntetiden hade ni tänkt?!

UBF: Det är knappast vår sak att avgöra. Ni får väl försöka vara som folk så länge?

K: Vara som folk! Det var just för att slippa vara som folk som jag ville ha ett nytt samhälle! Att det alltid ska gå så förbenat långsamt med samhällsförändringar!

UBF: Men vi ska göra vad vi kan för att sätta fart på våra utopi-under-leverantörer. Vi kommer att ligga på dom som vinthundar!

K: Det var då ett jävla tjat om hundar!

UBF: Nånå. Man får inte ha för bråttom när det gäller framtiden. Framtiden kommer nog när den kommer. Varken förr eller senare.

K: Jaja. Vi säger väl så. Så har vi ingenting sagt.

UBF: Och ring inte oss. Vi ringer er.

K: Det blir väl lagom till min etthundratjugotvåårsdag gissar jag.

UBF: Ja, det kan kanske bli en trevlig hundraårspresent. Men vad vet vi människor egentligen om morgondagens livslängd?

K: Inte mycket är jag rädd.

UBF: "Den som är rädd för framtiden är rädd för rubbet!" Ja, det är alltså vår nya reklamkampanj som heter så, och som vi snart avser att starta upp.

K: Bättre starta upp än starta ner, säger jag och går nu hem för att starta upp en lång väntanstid. Men det är väl egentligen inget fel på att vänta? Att vänta är väl ändå att ha viss framtidstro?

UBF: Och glöm inte "Att den som väntar på något gott..."

K: Riskerar att få karies! Vi syns när vi hörs!

(K ut! Dörrpling!)

UBF: Den dagen den sorgen. Men mitt jobb är bara att ta upp beställningar. Inte alls att leverera. Och i framtiden kommer Någon Annan att ha det här jobbet. Och då är det förstås Någon Annan som kommer att få alla klagomål. Så vist är det nu en gång inrättat i utopibranschen. Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb!

DIALOG I UTOPIBUTIK (2)

 6464/

(Forts...)

UBF: EN pjud heter det!

K: Jaså, jaha? Men hur många av dom går det på varandra?

UBF: Det kan man inte säga på rak arm. Det egenartade med pjuden är att den har utopisk växelkurs. Det vill säga, växelkursen får man vet först när utopin väl landat i verkligheten. "Den dagen den sorgen" skulle man kunna säga. Om man inte var fackman.

K: Ja, det här var inte lätt. Nutiden är dålig, och framtiden är dimmig. Och som vanligt kan man aldrig använda historien när det gäller att fastslå framtiden. Hum! Som dom sa förr. Men jag gör så att jag beställer ett sånt där Frihetligt Socialistiskt Samhälle!

UBF: Tackar-tackar! Och ni vill ha normalmodellen?

K: Jag satsar på onormalmodellen, eftersom jag räknar med att den är rymligare.

UBF: Tackar-tackar! Fast den blir förstås betydligt dyrare.

K: Jaja. Ju friare desto dyrare. Så brukar det vara.

UBF: Och vilket namn ska vi skriva beställningen på?

K: Vi tar väl mitt. Det bör bli enklast. Men jag tänker inte betala hela samhället själv. Vi blir några som kommer att dela på kostnaderna. Vi skjuter till efter förmåga var och en.

UBF: Gratulerar. Ett på många sätt bra samhällsval. Men det tillkommer förstås frakt.

K: Jaså, frakt också. Hur mycket kan frakten gå på?

UBF: Det är klart att det tillkommer frakt! Samhället ska fraktas hit till butiken ända från förr! Och från utlandet! Och från, ja, jag vet inte riktigt varifrån, men jag vet att sånt kostar!

K: Jaja. I stort sett är pengar ändå bara pengar. Jag beställer det i alla fall. Det verkar vara det enda rätta samhället för mig personligen. Och varför skulle jag beställa ett samhälle som jag sen inte själv skulle trivas i? Det vore ju rent enfaldigt!

UBF: Enfaldigt, ja. Men inte ovanligt. Många blir så bländade av alla vackra färgbilder att de glömmer bort att beakta hur deras egna färger kommer  att göra sig i sammanhanget.

K: Ja det kan vara förledande med rödfärg.

UBF: Inte bara med rödfärg. Även blått kan ibland ställa till det. Vi har sett det mesta. Inte nog med att vi är fackmän, vi är luttrade också. Det är tyvärr väldigt vanligt att folk beställer samhällen som dom själva sen inte alls trivs i. Men man bör vara minst lika noga när man köper samhälle som när man köper hund, brukar jag säga.

K: Jag avskyr hundar. Hundar har inget i civiliserade samhällen att göra.

UBF: Ja, det är förstås olika det där med hundar, och liknande...

K: Så! Jag har visserligen redan bestämt mig. Men det kan ändå vara av visst intresse att titta på några alternativa samhällen. Vad har ni inne på lager?

UBF: Ja, det här då kanske...

(Pekar på en affisch!)

UBF: ...det här har en liksom lite grönare uppsyn. "Nära Naturen Och Djuren" heter det här samhället som har fått stor uppmärksamhet sista tiden på grund av alla djur-och-natur-kramare.

K: "Nära Naturen Och Djuren"? Definitivt inget för mig. Om man kommer för nära naturen brukar man bara bli biten i armen. Naturen är en lömsk jävel.

UBF: Men då har vi här något som närmast kan beskrivas som den raka motsatsen, nämligen "Robot-samhället".

(Även denna affisch studeras noga!)

K: "Robot-samhället"? Är det plast eller plåt alla har på sig?

UBF: Både och. Det är fritt val.

K: Och vad är fördelen med "Robot-samhället"?

UBF: Den stora fördelen med "Robot-samhället", är att man inte behöver göra ett dyft.

K: Ska det vara en fördel?

UBF: Många anser det. Robotarna utför allt tråkigt arbete, och själv kan man bekvämt ligga i en solstol vid en pool och läska sig med en alkoholhaltig paraplydrink.

K: För mig låter det mer som en dystopi än en utopi.

UBF: Ja, det är förstås olika det där med drinkar och det...

K: Men när jag nu har studerat era samhällsalternativ är jag mer besluten än någonsin för att genomföra  min beställning som planerat.

DIALOG I UTOPIBUTIK (1)

 6463/

DIALOG I UTOPIBUTIK (1)

En helt vanlig utopibutik.

Med helt vanliga utopi-affischer.

Kunden = K

UtopiButiksFöreståndaren = UBF

Dörrpling!

K in.

UBF: Kan jag hjälpa till med något?

K: Jag hade tänkt mig ett nytt samhälle.

UBF: Då har ni kommit helt rätt.

K: En rätt bra början.

UBF: Vill ni se er omkring själv?

K: Ja, eller kan ni säga på rak arm vilket som är ert allra bästa samhälle?

UBF: Det beror delvis på vad man menar med rak arm. En del armar är korta, andra är långa. Avser ni bästa samhälle idag, igår eller i morgon?

K: Jag hade närmast tänkt mig en utopi.

UBF: Utmärkt. Då kan vi börja med att titta på det här samhället...

(Båda studerar ingående en färgglad affisch)

UBF: ... det här samhället räknar vi kallt med att kunna sälja många av i framtiden.

K: Jaså? Ja, det ser väl ut att vara ett klämmigt samhälle, hur var namnet?

UBF: Just namnet har faktiskt varit ett problem. Förr kallades det för Det Kommunistiska Samhället. Men numera anses det vara ett alldeles för kantigt och klumpigt namn. Det är inte längre någon riktigt sug i ordet kommunism. I alla fall inte i det här landet. Men allt kan naturligtvis komma att ändra sig i framtiden. Det är det som är så spännande med att arbeta i utopibranschen. Man har för det mesta ingen aning om framtiden. Eller egentligen om någonting. Ingen arbetsdag är den andra lik. Spännande värre.

K: Jaså? Ja. Av affischen att döma ser det i alla fall ut att vara ett gladlynt samhälle. Alla ler på alla bilder, och till och med traktorerna ser ut att vara glada. Och skorstenarna ryker och solen lyser, som om ingen av dom någonsin hade gjort något annat. Och alla spadar är nyputsade, och alla färger är färgstarka till tusen. Och där nere i hörnet är en massa människor ute och går med en röd fana i spetsen ser jag. Det är väl något berg som ska sprängas bort, gissar jag. Eller så trivs folk helt enkelt bara med att marschera med en röd fana i täten.  Det tycks med andra ord vara ett samhälle som inte går av för hackor, som man sa förr. Men det blir väl rätt dyrt då förstås? Om man vill ha det precis som på affischen? Med alla färger, alla fanor, och alla glada miner?

UBF: Ja, men vi räknar kallt med att kunna pressa ned priset på det här samhället. Vi kommer att rensa ut en hel del onödiga, och snarast småborgerliga, petitesser.

K: "Rensa ut" och "pressa ned" låter alltid lite oroväckande. Men man kan inte bestämma sin framtid genom att bara se på ett enda samhälle. Man måste också studera alternativen, annars har man helt enkelt inte valt. Vilken skulle ni själv, som fackman, anse vara er allra bästa utopi?

UBF: En svår fråga. Även för en fackman. Men många anser att den modell vi just tittat på kommer att bli den bästa möjliga.

K: Vilken modell kommer då att bli den bästa omöjliga?

UBF: En mycket svår fråga. Inte minst för en fackman. Men det skulle kanske kunna handla om något slags Frihetligt Socialistiskt Samhälle då, om jag får fantisera fritt? Vilket jag egentligen inte får som fackman.

K: Men det låter väldigt intressant! En slags kombi-modell, med såväl socialism som frihet, om jag fattat rätt. Det vill jag naturligtvis titta närmare på! Har ni det på lager?

UBF: Tyvärr inte. Vi har inte ens en affisch. Man måste i så fall special-beställa från utlandet. Och från förr, och från, ja man vet inte ens riktigt varifrån. Sånt tar tid. Sånt kostar pengar.

K: Det var tråkigt att höra. Men hur lång tid beräknar ni för att kunna leverera ett sånt samhälle? Mellan tummen och pekfingret?

UBF: En del tummar är tjocka, men många pekfingrar är långa. Det är med andra ord omöjligt att säga. Men man får räkna med fyrtio år. Minst. Till att börja med.

K: Så pass länge? Och det blir rätt dyrt då förstås?

UBF: Ja, dyrt och dyrt. Det kommer inte att bli något billigt samhälle. Men det beror förstås på vad man jämför med. Om man absolut känner för det lite mer individuellt exklusiva kan jag tänka mig att det kommer att vara värt varenda pjud.

K: Pjud?

UBF: Ja utopier betalas alltid i pjud.

K: Jag förstår? Och hur många pjud skulle ett sånt samhälle gå på?

UBF: I storleksordningen 50 000 pjud skulle jag tro. Minst. Till att börja med.

K: Jaha? Och hur många pjud går det på en krona, eller hur många kronor går det på ett pjud?