ÄLDST I LANDET

3222/

Dom ringde från tidningen och sa jag borde berätta mina minnen om hur det var förr och det eftersom jag nu var äldst i landet eftersom hon som var det före mig nu hade gått och dött men då sa jag nej eftersom jag var på vrången eftersom Nisse vält ut min kopp  men då sa dom jag skulle få betalt så då satte jag igång med ett minnas men det kändes pinsamt sitta och minnas när man inte ens har eget rum så jag smög in i städskrubben där jag kan minnas i fred bäst jag vill och börjar nu med barndomen som jag i stort sett glömt bort men jag hade väl några bröder och några systrar som alla andra hade på den här tiden och en cykel med vint bakhjul  som jag fått ärva och minns allra bäst av dom alla och en sommar var det väldigt varmt och vi badade till och med vilket var ovanligt på den här tiden och det bör väl ha varit i sjön om det nu inte var i havet men här svajar minnet för när jag tvingas tänka tillbaka liksom svartnar det för ögona eftersom blodtrycket inte längre är som förr då man hade ett blodtryck som jag vet inte vad men det var ingen som klagade på den tiden på blodtryck och annat småkrafs och nu börjar minnena skölja fram och tillbaka fram och tillbaka tvärs över hela kroppen så jag kanske sen måste byta pyjamas och allt men det är svårt minnas sånt man inte minns och därför är det många här som fuskar och har färgfoton överallt så dom knappt får plats själva i rummen men man ser ändå inte mycket på fotona eftersom dom bleknat bort men så går det för oss alla vi bleknar bort men nu minns jag plötsligt en semester det var precis före andra kriget som första hustrun och jag cykel-semestrade fast det var förstås grusväg då men vad gjorde det när vi hade ballongdäck och solution inga problem och pump hade vi också som alla hade då men det är klart vi lika gärna kunde åkt buss eller tåg men nu hade vi en gång bestämt vi skulle cykla så då gjorde vi det och hon hade en blå Monark men jag hade också en Monark fast större och svart eller brun och herr och vi hade allt vi behövde i en resväska på pakethållaren man behövde inte så mycket på den tiden det var praktiskt när man skulle packa och vädret var fint utom när det regna och tältet tog in vatten då blev man blöt men då var man ung så vad gjorde det och den semestern glömmer jag aldrig fast jag vet inte längre varför men vad vet vi människor egentligen om semestrar och minnen och liv och död och dylikt fast religiös har jag ändå aldrig varit om sanningen ska fram fast nån gång hände det väl att man trodde lite lätt på Jesus och alla dom där andra men det brukade fort gå över och konfirmationen var mest för att äntligen få långbyxor för det här var innan Branting tog över för då blev alltet som en förvandlad handske som man sa och Branting var om jag minns rätt en stor stark karl som inte drog sig för att hugga i dom sa han var stark till tusen om jag nu inte blandar ihop han med Per August Erling men han kom nog lite senare för det kom väldigt många såna där ett tag nästan för många kunde man kanske tycka men jag har ändå alltid röstat på arbetarpartiet i mån av tid och lust och inte att det hjälpt direkt i vanlig mening men nog är det ändå som behändigt med rösträtt inte minst för oss aningen äldre och inte har kvar så många rättigheter eller egna tänder och nackdelen med att bli gammal är att man måste välja mellan att bli antingen senil eller listig som en rävhona men det ska väl gå det med och efter att ha gjort rekryten i  Boden kommer jag nu till kvinnorna som är ett mörkt kapitel i mitt liv eftersom jag aldrig fattat vad dom egentligen är ute efter för när jag frågat fnittrar dom bara och det verkar nästan som om kvinnor delvis är annorlunda än män men här spekulerar jag bara eftersom jag aldrig fått studera bortsett från några små år i småskolan som inte gjorde någon större skillnad men med första hustrun var det aldrig några problem hon dog tidigt och  sen fick det vara bra med det och för övrigt har jag arbetat i hela mitt liv och det har jag alltid ångrat men vad hjälper det att ångra efteråt när det är för sent man skulle arbetat mindre och latat sig mer så skulle världen ha sett bättre ut idag i alla fall min värld även om Landstinget lovat mig en sån där invalidrulle som man står bakom och skjuter på ungefär som en spark fast på hjul till hösten men vad ska jag med sån till så länge jag har två raska ben säger jag och då säger Landstinget att det har du väl ändå inte han brukar alltid käfta emot det är nackdelen med Landstinget att han alltid ska lägga sig i sjukdomarna men han har väl sina problem han med som alla andra ty det ena du vill det andra du gör och barn bliver det gjort på vägen som det står i bibelen men för övrigt har det väl inte hänt något särskilt ute i världen vad jag kan minnas jo det var visst en som hoppa tre meter i höjd fast eftersom det var på månen räknades det inte men jag tyckte ändå det var duktigt hoppat av han och ibland har dom krigat utomlands men sen slutar dom kriga utan att dom har kommit fram till något särskilt och jag kan jag inte komma på något särskilt själv heller jo jag har förstås kommit fram till att det inte är lönt hålla på försöka förändra samhället för det förändrar sig själv så bra helt utan hjälp av utomstående och resultatet blir ändå bara pinsamt för oss som är aningen äldre och här är väl kortspel kaffe kakor allsång och sjukdomar det som är populärast att prata om men just döden pratar man tyst om och själv är jag inte ett dugg rädd för att dö tror jag men när man tänker efter känns det kanske ändå rätt onödigt att bara dö efter alla dessa år så jag hade lika gärna tagit evigt liv om jag fått välja men därmed inte sagt att jag är särskilt nöjd med mitt liv för jag tycker att det ofta blev alldeles för plottrigt mellan varven men det har fått gå det med jag har tagit en dag i sänder och så en natt och så en dag till och så vidare och så har det hållit på och hållit på och idag ringde dom då och sa att jag var äldst i landet och hade jag vetat det i förväg hade jag varit bättre förberedd men vad vet tidningsfolk om ålder jämfört med mig för något har man väl ändå lärt sig av livet och även om man inte har lärt sig något särskilt får det väl duga det med för det brukar ändå för det mesta bli som det blir och det där med minnen är egentligen inte mycket att ha för många minnen hittar man på först efteråt när man blivit aningen äldre och ändå ingenting annat har att göra än att sitta och hitta på minnen men en sak vet man säkert på gamla dar och det är att det är viktigare att behålla maten än att behålla minnet och det sa jag åt dom på tidningen också och då vart dom tyst i alla fall ett tag.