VALLPOJKAR ÄR VALLPOJKAR

3221/

Det var den här vallpojken som ropade: "Vargen kommer!"
Men inte kom det någon varg.
Och när vargen verkligen kom, var alla så trötta på varghotet att ingen brydde sig.
Och så vart dom uppätna, eller i varje fall deras får.
Att i onödan ropa "Vargen kommer!" är alltså väldigt kontraproduktivt.
     Om man fyller 75 i år, och det gör man, har man hört ropet "Ryssen kommer!" i minst 75 år.
     Men inte kom det någon ryss.
     Värst var det nog på 50-talet, då det fanns massor med vallpojkar som vrålade: "Ropen skalla - ryss-skräck åt alla!"
     Men på 60-talet fanns det så mycket annat att ropa, och gapa om, att man då liksom försummade ryssen.
     På 70-talet hade man också fullt upp, och dessutom ansågs USA, och Israel, och några till, vara nästan lika elaka som ryssen, så ryss-roparna låg lite lågt där ett tag.
     Men på 80-talet blev det full fart igen! Ryssen var full, och lyckades faktiskt fumla hit en livs levande ubåt, bara en sån sak! Nu stod äntligen ryssen med skammen på skäret! Vilken lycka!
     Och ryssen hade kanske till och med fått med sig kärnvapen, i fyllan och villan?! Man vart som rutinerat upprörd!
     Och "Fy-för-kärnvapen-kampanjen!" fick nytt välbehövligt bränsle, det var en härlig tid!
     Men sen blev det inga fler ubåtar, och sen blev det inget mer just. Så nu tog vallpojkarna det lilla lugna. Ett tag.
     Sen då på 90-talet brakade ryssen ihop helt, och han blev så liten, så liten, att man knappt kunde se han på kartan längre.
    Och det blev en lång paus i ryss-roperiet.
    Fast det kändes som tomt? Vem skulle man nu varna för? Vad skulle man nu ropa? Man hade ju  blivit van vid att varna, och ropa, och gorma, och gå an?
     Men det ordnade snart upp sig, som tur var. Ryssen hade krympt något grymt, men nu tog han tillbaka Krim, som Katarina Den Stora visserligen redan hade tagit, men ändå! Men nog var det ändå ett jävla sätt av ryssen, det var alla eniga om.
     Ett jävla sätt, och nu var det full fart på de svenska vallpojkarna: "Ryssen kommer! Är du redo? Vi måste försvara Gotland! Från Krim är det bara ett stenkast till Gotland! Ett ryskt angrepp kan inte uteslutas! Vi måste förstärka försvaret något i hästväg! Mer resurser! Och mer pengar! Och mer pang! Och fler miljarder!"
     Allt var åter som förr. Och det kändes tryggt till tusen.
     Huru härligt att åter få ropa: "Ryssen kommer!"
     Men samtidigt få vara helt säker på att det gör han förstås inte alls.