Det var en god man. Det var en god man, som utförde många goda gärningar.
Många goda gärningar, men det var en blyg man. Så blyg, att ingen märkte att det var han som utförde alla dessa goda gärningar.
Och han dog, men det enda man kom ihåg, var att han visst varit väldigt blyg?
Han hade varit god, han hade varit blyg, men nu var han död, och så var han glömd.
Totalt bortglömd.
En god man gör ingen god historia.
I alla fall inte om han är blyg.
Då finns det inte mycket att säga, när ingen säger något.
Då blir det en dålig historia.
Då blir det en kort historia.
Då får man tänka om.
Då får man tänka till.
