"Har någon någonsin dött av att få en handväska i huvudet?" undrar UNT (23/2 -2015) i en stridslysten ledare, som ursinnigt försvarar den urgamla rätten att fritt få klubba ner andra bakifrån med handväskan som vapen.
Bra fråga, även om här förstås behövs mer forskning. Men framförallt krävs klara regler för hur tunga handväskor egentligen får vara, när de används som vapen. Jag föreslår, tills vidare, en maxgräns på tio kilo. Dessutom bör en vapengodkänd väska inte ha vassa hörn, eller andra utstickande detaljer som kan skada människor eller djur vid själva svingeriet. För även om någon inte dör, kan blodvite ändå lätt uppfattas som obehagligt av den, eller de, som drabbas.
Försiktighetsprincipen är här, som så ofta, att föredra framför laglöshet, och jag tar skarpt avstånd från alla former av handväskan-som-vapen-anarkism!
Men det verkligt stora problemet kommer den dag då nazisterna, till sist, inser att de själva bör beväpna sig med handväskor. Jag ser framför mig stora, tunga, svartmetallglänsande nazist-handväskor, förmodligen försedda med otrevliga symboler! Väskor, kanske även med långa vassa nitar, ungefär som is-racing-dubbar!
Jag ryser vid blotta tanken på hur dessa nazisthandväskor snart skulle kunna komma att se ut!
Det är hög tid för samhället, och för oss alla, att ta itu med hela den här svårhanterliga handväskan-som-vapen-problematiken!
Och det är bråttom. Mycket bråttom. Vilket dag som helst kan det gå upp ett ljus för dessa, visserligen små, men i gengäld otrevliga, nazistgrupper.
Och hur kommer det då att gå med den urgamla allekvinnsrätten att fritt få svinga sin väska mot allt, och alla? Blir vi tvungna att vrida klockan tillbaka , och åter ta fram den primitiva brödkaveln?
Men så långt ska det väl ändå inte behöva gå.
