JAG VILL INTE...

3629/

Vanligt surr: "Jag vill inte leva i ett samhälle som är si-eller-så!"

     Det vill du alltså inte?

     Men du talar aldrig om när du tänker flytta.

     Eller vart du tänker flytta.

     Och tyvärr kan man inte alltid få det som man vill.

     Fast det brukar förstås många upptäcka till sin förvåning & fasa redan i treårsåldern.

3630/

Varför skulle förekomsten av "starka kvinnor" vara ett konstnärligt plus?

Mer än till exempel "stora bröst"?

     "Boken är skriven av en stark kvinna!"

     - Struntar väl jag i. Jag tänker inte bryta arm med henne."

     "Boken handlar om starka kvinnor!"

     - Bodybuilding för damer har aldrig intresserat mig.

     Väldigt vad kvinnor numera tycks dyrka styrka? Var det inte "förakt för svaghet" som man förr brukade anklaga män för?

3631/

Standard-surr: "Men då behöver jag bara sätta på den musiken så blir jag glad!"

     Någon sådan musik finns inte. Och tur är det.

     Det vore ruggigt om det fanns musik som suddade bort verkligheten.

     Det vore den perfekta drogen.

     Men, som sagt, sådan musik finns inte.

     Men däremot är det förstås möjligt att det finns sådana människor.

3632/

Om De Tre Rånarna kunde man läsa:

"En talade felfri svenska, möjligen bröt han lätt på stockholmska, en bröt på finska, men den tredje han bröt på sydeuropeiska."

     Och det är just så här vi hela tiden har velat ha det!

     Tre personer, med helt olika kulturell bakgrund, men som ändå berikar varandra, och samarbetar om ett gemensamt, och påfallande mångkulturellt, projekt!

    Fast, kanske att vi skulle föredra ett annat projekt än just ett rån?

    Men nu ska vi inte vara småaktiga! Inte nu, när vi till hälften fått som vi velat!

    För det är inte ofta man får som man velar!

    Inte ens till hälften.

3633/

Tiden går.

Rätt intressant det där med tiden, på det hela taget.

Undrar om jag är först med att påpeka att tiden går?

Knappast.

Man måste nog vara filosof för att inte fatta tiden.

     

SJÄLENS TITTHÅL

3624/

Jag cyklar förbi kor med mystiska stora runda hål i sidan.

Men korna tuggar förnöjt på som vanligt, och koforskarna är minst lika nöjda.

Genom dessa hål får forskarna nämligen veta vad som händer i komagarna.

Och det vill vi ju alla gärna veta.

     Men tänk allt som händer i människosjälen! Visst vore det också roligt att få veta?

     Men det är betydligt bängligare att hitta bra titthål in i själen.

     Det enda man hittat på, är att drömmen skulle vara själens titthål.

     Fiffigt förstås, fast? Här finns tusen-miljoner felkällor.

     Men vad ska folk i psykbranschen göra?

     Det enda dom har på sina fötter, är andras drömmar.

     Om Freud varit veterinär hade han inte ens behövt vara Freud, för då hade han haft full insyn i  komagen, istället för att bara ha ledsyn in i själen.

      

3625/

Har aldrig förstått mig på såna som förnekar sina personnummer.

Är det vidskepelse? Någon slags voodoo?

Om Någon får fatt i mitt personnummer, får Någon makt över mig?

Och Någon kan sen sticka vassa nålar genom mitt personnummer, och då dör jag en kvalfull död?

     Eller: Bara det gamla vanliga medmeseriet? Massmedian har bestämt att man ska vara mot sånt där, och då är man det, för man vill ju inte gärna vara mot Massmedian?

     "Men tänk om det kommer en diktator!?"

     Ja tänk. Tänk vad glad han ska bli över tio miljoner personnummer.

     Och tänk vad himla mycket elakt han då kan ta sig till:

     "He-he-he!" skrattade diktatorn lömskt när han fick syn på tio miljoner personnummer.

     Intressant det där, att redan i förväg, försöka stoppa en inbillad diktator.

     Vi får inte ha för bra vägar - då kan diktatorn ta sig fram alldeles för lätt! Låt oss alltså, för säkerhets skull, försämra vår vägstandard! Riv alla broar! Ta bort alla personnummer! Man vet aldrig!

     Och det gör man ju inte. Man vet aldrig i förväg hur framtiden kommer att bli. Och därför är det väldigt snällt av folk att redan i förväg utropa sig själva till frihetskämpar.

     Hur snälla och modiga skall de då icke bli när det verkligen gäller och smäller!

     Tänk.

3626/

Att rasera välfärden är bara att möblera om.

Man ifrågasätter vissa möbler, för vissa möbler blir det vinden, för andra garaget. Och ibland blir det sommarstugan, men en del hamnar i den slutgiltiga vilan, containern, ett värdigt slut för många möbler.

     Man raserar, plockar bort, sätter dit nytt, flyttar tillbaka gammalt, man härjar, man förstör, men man bekämpar i alla fall hemmablindheten.

     Fast en del blir rädda till tusen: "Men-men-men? Det var Tage Erlander själv som sa att skåpet skulle stå just där! Och vem är då jag att idag flytta på det? Vad som helst skulle kunna hända!"

     Men samhället är inte byggt på ädelhet, inte mer än en normaltrea. 

     Allt är byggt på skattepengar, och att genomföra reformer med skattepengar åtar jag mig att göra med ena hjärnhalvan bakbunden.

      Så det är bara att rasera, riva ner, skrapa bort, klistra för, slå ut, spackla över, grundmåla, luta av, och så vidare.

     Det är bara normalt att rasera då och då. Det är bara nyttigt, det är inget att hetsa upp sig för. När man hyvlar välfärd ryker det spån, den som är rädd för förändringar kommer att trivas som död.

3627/

Idag gnäller exakt nittionio procent av den svenska befolkningen.

Men ett tvåtredjedelssamhälle skulle innebära sextiosex procent som INTE gnällde.

Det skulle vara ett glädjande stort framsteg.

3628/

Världens dummaste fråga: "Men vad händer då med den-och-dom!?"

Det är dessutom världens äldsta fråga: "Men vad händer då med alla som idag tillverkar stenyxor!?"

     "Uj! det tänkte vi inte på! Då kan vi inte införa bronsyxan! För att inte tala om järnyxan! Förlåt oss!"

DEN RÄTTTÄNKANDE ALLEMANSRÄTTEN

3620/

Allemansrätten gynnar stora, starka, och ofta bullriga, personer som glatt brer ut sig och bildar kollektiva klumpar.
Till exempel "tyskarna" blir illa omtyckta genom att skickligt utnyttja allemansrätten. Som då visar sig gynna de starka. Vilket stör våra gamla fina svenska illusioner,
"Tyskarna" sprätter ideologisk sand på våra illusioner. Ett jävla sätt. Men "tyskarna" är därmed också en godkänd hatgrupp för alla rätttänkande.
     Rätttänkande stavas alltid med tre t. Bara tre t kan ge rätt tyngd åt svaga argument.
     "Tyskarna" i all ära, men annars börjar det tyvärr bli ont om godkända hatgrupper.
     Himla tur vi har "torskarna"! Och pedofilerna förstås. Men ska det verkligen räcka till i längden?
     Vårt behov av hat är oändligt, och Sverige är idag ett uland när det gäller godkända hatgrupper.

3621/

"Vem är det som går och går och aldrig kommer till döden?"
Märkligt nog får svenskar, och halvsvenskar, som sitter i utländska fängelser evigt liv.
Trots vidriga fängelseförhållanden. trots olidliga villkor.
Märkligt.
Ty dessa fångar ska alltid anses vara vid liv. Ända tills de släpps ut levande. DÅ, men först då, vågar man dödförklara.

3622/

En myt det där om att äldre skulle se på ung kärlek med avund.
Ja, myt och myt, det är i varje fall inte särskilt sant.
Ung har man varit själv, och ung kärlek vet man ju vad den är värd i längden: "Börje och jag skall aldrig, aldrig skiljas!"
     Tjugo år senare: Börje är borta ur sagan.
     Nå, det vara bara skönt slippa Börje.
     Jag fattade aldrig vad hon såg hos Börje.
     Det enda jag såg hos Börje, var att Börje var korkad.
Ung kärlek är korkad kärlek. Ung kärlek är dum kärlek. Ung kärlek är inget att ha när man är äldre.
     Värre då med avundsjukan mot medelålders kärlek. Som man faktiskt stöter på då och då: "Det där KUNDE lika gärna ha varit jag. Men, det är det tyvärr inte. Men det är klart. Om man ser det positivt. Så kunde den där överviktiga dumskallen få fatt i en hyfsad man. Så vore det väl själva fan om inte också jag!?"

3623/

"Det har blivit så tyst i Sverige!" ropar Alla Rätttänkande i kör.

SURR OM ÅLDER OCH SÅNT

3617/

Dom Som Bestämmer är numera yngre än jag.
Bestämmer man bättre när man är yngre?
Och folk fyller år till höger och vänster, och alla är numera minst medelålders.
Medelålders?
Tur i alla fall man inte levde på medeltiden. Då tycks det ha varit måttligt muntert.
Medeltiden befolkades av munkar, pestsmittade, samt gycklare.
Gycklarna tycks ha varit flest och tråkigast.
Alltså precis som idag.
Och alla föräldrar är numera döda, som om det vore den naturligaste sak i världen.
Jaja. Men det har jag visst redan sagt?
Jaja-missbruket har börjar bre ut sig i samtiden och i samhället.
Men det är först när håhå-jaja-missbruket börjar bre ut sig som man verkligen måste börja se upp.

3618/

Resan är vår tids största myt.
Myt?
Myt, jag menar lögn! Och fungerande lögner är förstås såna som Alla anser vara självklara:
Det är roligt och lärorikt att resa.
Men när något är självklart är något skumt.
Att göra som Alla andra är förstås en viktig drivkraft, men vilket är resans egentliga mål?
Resans egentliga mål är att förbruka det överskott på tid och pengar som Alla har, men ingen erkänner.
Alltså ett meningslöst slöseri med tid och pengar.
Men så sinnrikt maskerat att det inte märks att det är meningslöst.
Men resan står sannerligen inte ensam här i världen.
Resan har två kusiner: Massmedian och Fyllan.
Massmedian är bra på att förbruka tid, men är på tok för billig för att i längden göra någon nytta i plånboken.
Fyllan tar också tid, men  kan dessutom förbruka en hel del pengar.
Fast Fyllan är förstås betydligt farligare än sina oförargliga kusiner: Resan och Massmedian, det är väl nackdelen med han. Och så det att han surrar så förbenat.
Men det där med att surra slipper ingen undan:
Den som gör en resa har aldrig något att berätta, men gör det ändå alltid.

3619/

När man planerade Göta Kanal verkade det vara en bra idé.
Och man grävde och man grävde, men när man grävt klart var kanalen redan föråldrad.
Järnvägen hade under tiden smugit sig in i landet, så nu stod man där vackert med sin dumma kanal.
Och det kom bilar, och det kom vägar, och det kom en dag då järnvägen var lika föråldrad som kanalen.
Men sen kom det turister, och tyskar, och till och med japaner, och nu blev kanalen intressant igen.
Och nästan att kanalen blev lönsam, man vet aldrig i förväg vad man vet efteråt.
Man vet aldrig i förväg om ett bra beslut verkligen är ett bra beslut.
För när man fattar beslut, fattar man inte framtiden. Man försöker förgäves snegla på framtiden, men det enda man egentligen lyckas med är att bli vindögd.
Sådan är politiken.
Politik är att gissa.
Och när vi nu vet att vi ändå bara gissar, kan vi kanske ta det lilla lugna?
Såna som slåss för sina åsikter, det vill säga för sina gissningar, ska man se upp med.
Den som står för sin åsikt skymmer sikten för andra, och den som slåss för sina åsikter riskerar att få invärtes näsblod.
Och näsblod är inte att leka med, att få näsblod för en gissning är inte värt besväret.

ALLA TIDERS MONTAIGNE

3613/

"Eftersom jag inte kan fånga läsarens intresse med ämnets djup är det inte så illa om jag lyckas med det tack vare virrvarret i min framställning." (Montaigne)

3614/

Montaigne som den perfekte författaren.

Känns samtida, utan att vara det.

Till och med hans för oss ibland konstiga åsikter känns nya och fräscha.

Vi slipper förfasa oss, vi slipper det retroaktiva rätttänkeriet.

Det känns som om han talar till oss, men det gör han inte alls.

Han talar till sin samtid, och han samtalar med antiken.

Montaigne har alltså två tider att hålla reda på.

Men vi har tre tider, och vi får alla tiders Montaigne.

3615/

Barn har ibland bättre smak än vuxna. Barn tycker sällan om barnteckningar.

Nå kanske någon gång en kortvarig svaghet för en egen teckning.

Men då ser barnet inte teckningen som den är, utan som den skulle ha blivit, om barnet bara kunnat rita lite bättre.

Barnet ser sina intentioner i sina prestationer.

Ett vanligt misstag även hos många vuxna.

Men intentioner är bara byggnadsställningar.

3616/

Man är inte gammal, man har inte helt gett upp, förrän man börjar säga: "Jag tror på ungdomen!"

Och såna som säger: "Barn är klokare än vi vuxna!" anses med rätta vara senila.

Ja, det var just det dom själva sa, visserligen utan att själva fatta det, men dom var, som sagt, senila.

STATY-SKAV

3612/

Staty-skav är en så fyndig titel att den kräver förklaring.
Syftar, förstås, på statyers stora förmåga att skava, det vill säga, störa och irritera.
Men också på min skrivteknik här: Jag har skrapat ihop lite småkrafssnuttar, ungefär precis som man gör när man tillverkar ren-skav.
     Och staty-skav är sannerligen inte något nytt. Redan de gamla romarna hade problem med alla  kringdrällande statyer.
     "Hellre att folk frågar varför det INTE finns en staty över mig, än att folk frågar VARFÖR det finns en staty över mig!" sa Cato Den Äldre surt. Samma Cato som, minst lika surt, ansåg att Kartago borde förstöras.
     Och även Greta, alltså den riktiga Greta, det vill säga Greta Garbo, fick ett staty-skaveri efter sin död: "För tjugo år sedan plockades hennes byst bort från Helgalunden. Stockholms stads konstråd tyckte det var undermålig konst. Därför fick den inte stå på stadens mark."
     Och då stod Greta där vackert. Fast snart stod hon på annan mark. Ett staty-skaveri som ordnade upp sig.
     Men visst måste man gallra statyer ibland. På samma sätt som bibliotek måste gallra böcker på grund av platsbrist. Men all gallring består av minst lika många misstag, man kastar fel saker, och spar fel saker.
     "Nedrans!" säger Eftervärlden, och han låter som förbannad. Ty eftervärldar brukar ofta bli förbannade.
     Och Stalin? Efter Stalins död fanns det alldeles för få köpare av Stalin-statyer. Och det blev en svår kommunistisk staty-kris.
     "Vad bör göras?" undrade man visserligen, men sen gjorde man som vanligt: Man rev, man slet, man suddade, och man skrev om historien så att den skulle stämma bättre med nutiden.
     Kort sagt, man fuskade, som vanligt, och som alla andra, för övrigt.
     Och idag? I Sverige? Ska vi verkligen ersätta Linné med Skogs-Mulle? För att få fram ett barnsligare samhälle? Precis vad vi inte behöver.
     Om man inte tål att andra tider har andra åsikter, tål man inte att tiden går. Men det gör den. Ändå. Och att tro att DOM var dumma förr, är att vara dum idag, och förmodligen ännu dummare imorgon.
      Zlatan-staty-skaveriet: Historien upprepad som enfaldig fars. Och att sportintresserade ofta uppträder osportsligt är inte heller någon nyhet.
     Hela tiden det självbelåtna nuet som förtjust förfasar sig över hur dumma DOM var förr! Men alla som tror att dagens åsikter har evigt liv har ingenting förstått.
     Minst staty-skaveri tycks det bli med en populär, men inte kontroversiell, person.
     Ferlin på parkbänken har väl fungerat? Lite skadegörelse får man väl alltid räkna med i ett välfärdssamhälle.
     Och Nacka på Söder förstås!
     Här ett skriv-skav om Nacka, som osökt kvalar in: Det var en kille på en repövning som stolt berättade att han en gång mött Nacka i en match: "Han va schnabb!"
     Alltså innan alkoholen vann den avgörande matchen mot Nacka.
     Alkoholen är inte alltid så "schnabb" men alkoholen vinner ändå alltid matchen till slut.
     Vilket man lätt kan lära sig av historien.
     Om man nu verkligen vill lära sig något.
     Men man kanske är helt nöjd med sin nutida självbelåtenhet.
     Och då finns inget göra.