4841/

Någon gång har det hänt att någon nästan har lyckats fatta någon annans liv. Men sitt eget liv har ännu ingen lyckats fatta.( Det behövs böcker för att krympa verkligheten till behändigt format! Behövs böcker för att krympa människor till huvudpersoner! Författare fattar! Författare författar! Allt författeri är förfalskning! Och det fattar alla. Egentligen. Men vad är det för fel på förfalskningar? Och vad är det för fel på att krympa skallar till behändig storlek? Författare-fattar-fördelen gör att dumskallar dyrkar skallkrymparna! Som förklarar så bra genom att förminska så bra så man själv fattar så bra!)

4842/

Först ska man försöka! Först sen ska man resignera! Att göra tvärtom är att göra ingenting! Det som framförallt behövs är käcka tillrop! Utan käcka tillrop stannar Sverige på efterslädens kranka blankhet!

4843/

Reklam? Bra träning till att inte tro allt man hör, ser eller läser. Om folk inte klarar av att bedöma reklam kan folk förstås inte heller bedöma politik. Eller bedöma något alls. Då är det dålig klass på folk. Och vad gör man då? Då gör man som man brukar. Man återkallar folk.

4844/

Hur summerar man rubbet? Man kör väl det gamla vanliga: Livet, Döden, Kärleken och Konsten. Och man nöjer sig väl med det. Tills vidare. 

4845/

Hellre än att ta itu med dagens problem / Tar man beslutsamt itu med gårdagens problem / Där  är man själv alltid så trevligt oansvarig / Där har man själv alltid så trevligt fastlagda åsikter / Dagens problem är däremot ofta bängliga värre / Där är man kanske själv ansvarig / Där borde man kanske själv verkligen göra något / Men vad/ Och idag finns det dessutom så förskräckligt många åsikter / Åsikter som ännu inte vet sin plats / Att använda gamla problem för att slippa ta itu med nya problem är hur trevligt som helst / Det kan vi verkligen rekommendera.

4846/

Det där typiskt tröttsamma stora-syster-duktig-draget som psykologer har. Även om dom inte är storasystrar. Eller ens systrar. Men skulle kanske gärna vilja vara. Och kanske också borde vara.

4847/

Sorgligt: Att summan av rätta val ändå kan bli fel. Och lika sorgligt: Att det inte finns någon att skylla på. Det måste ha varit väldigt trevligt på den tiden då man kunde skylla på ödet. Att skylla på otur känns futtigt och småborgerligt i jämförelse med att kunna få skylla på ödet. ÖDET är större än otur. Det säger alla. 

4848/

När man var tonåring var man medveten om att man var annars. Och det är man förstås även nu som pensionär. Men ändå är det skillnad. På nå vis. På nå vänster.  När man var tonåring visste man inte om man var bättre eller sämre än andra. Det vet man idag. Ingen tvekan där inte. En pensionär som inte tror på sig själv är dödsdömd.

4849/

Men / Armstrong var faktiskt bäst / Trumpetare på tjugotalet / Eller kanske snarare kornettist / Jag kan ändå inte höra skillnaden / Så jag säger trumpetare / Alltså Jazz / På den tiden då all jazz var traditionell / Fast ny / På samma sätt som Chaplin faktiskt var bäst / Som stumfilmskomiker / Visst är det trevligt att gräva fram andra gamla / Och att omvärdera och stå i / Men ändå / Bara en kan vara bäst / Shakespeare / Robert Johnson / Och allt vad dom kallade sig.