5009/

Det var dags för honom  att ta sig samman och dö. Så att släkten äntligen skulle kunna få börja sörja och summera i lugn och ro. Och han ställde snällt upp, och la sig ner och dog.

5010/

All konversation är konservativ. Allt ska vara som förr. Fast först ska förstås allt ältas. All konversation är älteri. 

5011/

Den som vantrivs vill inte ha förändring / Vantrivseln är det enda han har / Om han skulle förlora sin vantrivsel skulle han förlora allt / Och då hade han dessutom vantrivts helt i onödan.

5012/

ALLA har aldrig funnits, och ALLTID är ett långt ord.

5013/

Förr var det hårt. Då fanns inte "Den tredje åldern". Man fick vara glad om man fick två.

5014/

STAMRENOVERING. Först fuktskador. Förstås. Och jag fick hem en av MUNTERS måttligt muntra fläktar. Som förde ett jävla liv när  den försökte suga  fukt. Den ska stå på i en vecka. Sa Munter. Eller tills jag blir vansinnig. Tänkte jag. Ska bli spännande att se vem som vinner.

5015/

Hela livet som ett enda långt, men glatt, sluttande plan? "Den roade resignationen"? "Det muntra misslyckandet"? "Fiaskots ironiska vishet"? Med sin utåtriktat hotfulla antydning: "Nå! Om mitt liv är ett fiasko, så är kanske också ditt liv ett fiasko, eller så är alla liv fiaskon!?" En tapper men munter skara frågetecken på väg mot döden.

5016/

KRAVMÄRKT. Hon var märkbart kravmärkt. Märkt av alla krav som ställde på henne. Från alla håll och kanter. Och hennes kontaktnät var en enda stor kravmaskin. Jag undrar hur det gick för henne sen.

5017/

En egen basstation. Där man kan ladda upp. Med musik bad böcker te och tidningar. Där man själv kan reglera den fysiska och psykiska temperaturen. Där dygnet är mitt, där lyxen är tystnad och tid.

5018/

Såna som är blyga är sällan särskilt blygsamma. Dolt storhetsvansinne är svårt att upptäcka och bota och är  därför betydligt farligare än vanligt storhetsvansinne.