1536/ KATRIN GÖR KARRIÄR / THE FARMER´S DAUGHTER


En amerikansk film från 1947 om en svensk superkvinna: Katrin Holmström / Katie Holstrom.
     Katrin / Katie kan allt. Hon kan koka gott kaffe, tydligen mycket ovanligt i USA. Hon kan baka en tårta med texten VALKOMMEN HEM.
     Och ingen är sundare än en sund svenska: Katie är en hejare på skridskor och joggar flitigt, fast 1947 hette det väl bara "springa"?
     Och hon botar Joseph Cotten med glögg. Och med "Swedish massage" som då bara var massage, och inget annat. "Den svenska synden" var ännu inte uppfunnen.
     "Är det något du inte kan?" frågar Joseph Cotten uppgivet.
     Nå, Katie är kanske inte SÅ bra på svenska. Men Loretta Young fick ändå en Oscar för rollen som Katie i "The farmer´s  daughter".
     På ett LP-fodral läser jag om Peggy Lee: "born Norma Egstrom in a small farming community armed with little more than natural talent and Swedish determination" lyckades hon bli sångerska hos Benny Goodman, och så vidare.
     "Swedish determination"?  Låter bra. Den bör vi importera till Sverige.
     (Nå, det där om Peggy Lee var en parentes. Det är trevligt med parenteser.)
     Att svenskor ser bra ut vet alla amerikaner sedan Greta Garbos glansdagar, och Katie-rollen var  faktiskt tänkt för Ingrid  Bergman.
     Katies mamma spelas, för övrigt, av Anna Q Nilson. Vår första stora filmstjärna. Idag mest känd för sitt kortspelande i "Sunset Boulevard" tillsammans med bland annat Buster Keaton.
     Och Katie har tre stora, starka, svenska bröder: Sven, Olle och Peter. Varav en (Lex Barker) blev Tarzan, när Johnny Weissmuller blev för tjock. Så att Ingo senare blev världsmästare bör ha varit helt logiskt för amerikanarna.
     Nå! Hur ser då "amerikanarna" på "svenskarna"?
     Jo! "Svenskar" är hederliga, arbetsamma, pålitliga, naturliga, och starka.
     Men! Inte särskilt rika. Inte särskilt välutbildade. Har inte särskilt höga positioner i samhället.
     Och "svenskar" är ibland något naiva, men i så fall alltid naiva på ett hedervärt sätt.
     "Något tålte hon skrattas åt,
      Men mera hedras ändå."
     Fast Lotta Svärd var väl finska?  Men filmen bygger på en pjäs skriven av en finska. (Hella Woulijoki, idag mest känd för sitt samarbete med Brecht.)
     (Man skulle kanske kunna säga att "amerikanare" ser på "svenskar", ungefär som "svenskar" ser på "norrlänningar"?  Det är trevligt med parenteser, men generaliseringar är trevligt värre.)
     Men! Någon "karriärkvinna" är Katie sannerligen inte! Snarare tvärtom: Katie är FOLKET.
     Så när man i en amerikansk film vill visa en absolut hederlig person (som tydligen skulle behövas i den smutsiga amerikanska politiken) väljer man en svensk invandrarbonddotter.
     En andragenerationens svensk invandrarbonddotter får alltså representera det allra bästa hos det amerikanska FOLKET.
     Bättre beröm än så har väl svenskar aldrig fått?
     Varför är då inte denna film mer känd i Sverige? En film som prisar svenskar, så att det nästan blir genant?
     Kan det bero på att svenskar, till råga på allt, är så rysligt blygsamma?
     Kan det bero på den fåniga svenska titeln?
     Kan det bero på något helt annat?
     I så fall på vad?
     Vad vet jag.