1411/ - Där jag är, där är icke demensen, och där demensen är, där är icke jag.
          - Icke än.


1412/ Det är lättare att leva ensam än att erkänna sin ensamhet, men "själv" kommer jag aldrig att säga eller skriva, någon måtta får det vara på ensamheten.


1413/ Jag visste inte att kvinnor kallade andra kvinnor för kärringar. Och jag visste inte heller att det inte hade något med ålder att göra. Men jag visste att det inte var avsett som beröm.


1414/ Jag har hamnat i "Havets hjältar". Fast det är förstås ett kvinnokollektiv. Och det är mindre fisk, och mera mat. Men med en massa etniska, religiösa, språkliga, och åldersmässiga spänningar. Men ändå, för det mesta, ett fungerande arbetskollektiv. "Havets hjältar" alltså.
     Och med en svalkande brist på politiskt korrekta åsikter. Åsikterna går ofta inte alls ihop, men varför ska just åsikter gå ihop, när folk så sällan gör det.
   Men KULTUREN skulle inte ha en chans mot VÅRDEN, om vanligt folk fick bestämma. Men vanligt folk får aldrig bestämma. Ingen fara. Populismen är visserligen väldigt populär. Men populismen är ofarlig, så länge den bara finns hos vanligt folk.


1415/ "Jag anser att US GO HOME! och UT MED INVANDRARNA! är precis samma paroll!"
          "Gör du verkligen det?"
          "Det beror väl på vad man menar med verkligen."
          "Det är verkligen svårt det här med paroller."
          "Men dom säger att talkörer är värre?"
          "Det har jag aldrig hört."
          "Det kommer du snart att höra."
          "Verkligen?"


1416/ Eftersom jag är Kulturborgare, har jag svårt för Penningborgare. Och om Penningborgarna dessutom är snobbiga, vilket Penningborgare alltid är, har jag dubbelt så svårt för dom.