1533/ OM ALICE BABS, ELVIS OCH TVÅ-TRE TILL


Elvis är död. Alice Babs är död. Och Rock-Ragge är död.
Alla är döda. Numera är alla döda. Nästan alla.
     Först jazz: Jazzen gick den långa, men trånga, vägen från bordellen till kyrkan. Men alla följde inte med på färden: - Tror gör man i kyrkan!
     - Men numera jazzar man i kyrkan.
     - Det var bättre tro förr. Fast sämre jazz.
     - Vad är det för fel på King Oliver?
     - På King Oliver är det två fel: Dels är han död, och dels är ljudet dåligt.
     - Men Jesus och vargungarna sjöng i alla fall psalmer så det stod härliga till!
     - Var står det att Jesus sjöng psalmer? Och var det verkligen vargungarna? Var det inte lärjungarna?
      - Eller blåvingarna. Men när Jesus verkligen tog i, var det svårt att skilja på han och på Gunnar "Siljabloo" Nilsson, född i Lule l925.
     Sedan Alice Babs: "Sångare och sångerskor har aldrig varit Ellingtons starka sida."
     Men alla har rätt till en svag sida.
     Och så Rock-Ragge: Ingen visste vilket språk Rock-Ragge sjöng på. Var det engelska? Var det svenska? Var det esperanto?
     Men ingen brydde sig. Det viktiga var attityden. Inte språket. "Ölappbabbaloppadilappbämbo!" är och förblir "Ölappbabbaloppadilappbämbo!" på alla språk. Även på latin.
     All riktig råckenråll är dadaism. Och bästa filmen om råckenråll är "Lördagskväll och söndagsmorgon". Fast fel land. Och fel tid. Och fel musik. Och handlar inte alls om råckenråll. Men är bästa filmen om råckenråll genom attityden: "I just wanna have a good time and all the rest is propaganda!"
    Kan det sägas bättre, jo: "Ölappbabbaloppadilappbämbo!"
    Men ju bättre Alice Babs blev, desto sämre blev hon. Det som var bra med Rock-Ragge, var att han aldrig blev bättre.
     "Yrket är konstens fiende!" som Rock-Ragge aldrig tröttnade på att påpeka.
     Swe-Danes. En sorglig historia. Inte roligt alls: "Alla danskar saknar humor!"
     Men 1939 ansåg man inte att tonåringar skulle ta sig ton. Men det gjorde Alice ändå när hon var tonåring. Kritikerna hade rätt. Och käckheten gick faktiskt att uppfatta som fräckhet. Kritikerna hade rätt. Det fanns fräckhet där någonstans, även om det var svårt sätta fingret på det, och det där pekfingret förresten, vem visste vad det pekade på?
     Och värst av allt: Där fanns någon slags sexighet. Visserligen omedveten. Men ändå. En ung, glad, tonårsflicka, som sjunger negerswingsånger, iförd enbart baddräkt! Det börjar med en baddräkt, och slutar med ingen baddräkt alls, det vet man väl hur det brukar gå till i tälten!
     Kritikerna hade rätt. Igen. Kritiker brukar ha rätt. Fast när kritikerna anklagade Elvis för att spela bättre på sin sexighet än på sin gitarr, slog kritikerna verkligen huvudena på spikarna.
      Men tänk om man skulle ta och förkorta en del karriärer? Tänk om Louis Armstrong slutat spela, på grund av besvärliga tandproblem, 1929? Och tänk om Elvis dött i Tyskland, förmodligen i en vidrig tankolycka, 1959? Eller tänk om Alice helt slutat joddla, jazza och drilla 1949? Om tänk om Rock-Ragge, nä Rock-Ragge får fortsätta som förr. Han var inte mycket för att förändra och förstöra. Och bängla till. "Råckenråll är råckenråll är råckenråll!" som Rock-Ragge ständigt brukade framhålla. Om än inte i ord.
     Fast Alice bara fortsatte sin karriär. Och fastnade förstås i finkultursmeten. Alice gick från sexigt joddlande, till olidligt drillande. Kyrkor. Kungar. Folkdräkter. Allmänt förfall.
     1955 - 1959 var jag vådligt intresserad av råckenråll. Alice Babs var det värsta jag visste. Fåniga schlager: Bu! Töntiga barnvisor: Blä! Jag fnyste åt Alice Babs på samma sätt som skolungdomarna i "Swing it magistern!" fnyste åt "Bä-bä vita lamm".
     Alice blev utnämnd till hov- och hederstant redan vid tjugofem års ålder. Rekordung. Sveriges första tonårsidol, blev Sveriges yngsta tant. Rekordgammal på nolltid. En del åldras fort. Men sen fortsätter dom att leva i alla sina dar. Fast dom egentligen överlevt allt. Och alla. Inte minst sig själva. Och att överleva sig själv är ett allvarligt brott, som bör bestraffas med minst en rejäl fotboja.
     Hovsångerska?
     Kan en swingflicka komma längre?
     Ner.