1543/ CYKLAR TILL TUSEN

Inledande cykelhistorik:


Förmodligen hade han först en trehjuling. Men den har han glömt.
     Men han kommer ihåg sin lilla blåa Monark. Och sin tuffa Hermes. Med limpa, handbroms, två växlar, tuta, och allt. Tuff, men inte särskilt bra att cykla på. Men staden var ändå ganska liten, så det gjorde inget.
     När han kom till Uppsala köpte han en Crescent. Den stals 1968. 1968 var ett oroligt år. Då stals många cyklar, då byttes många åsikter, då var det ett liv och ett kiv. Sen köpte han en begagnad damcykel av okänt märke för fyrtiofem kronor. Det var rätt billigt för en så vackert rostfärgad damcykel. Men damcykeln gick av på mitten (mitt i Carolinabacken) och då flyttade han till Stockholm. Alltid lite omväxling. Där stals en cykel på Centralen. Men en annan cykel stals vid busshållplatsen. Alltid lite omväxling.
     Men sen tillbaka till Uppsala. Till sin förvåning. Och cyklar till tusen. Uppsala är idag Sveriges fjärde stad. Men idag är Uppsala också Sveriges cykelstöldhuvudstad. Det är något att vara stolt över. Eller, stolt och stolt? Men vad ska man göra, när lås inte hjälper? Då kan man lika gärna passa på att vara stolt. Och cykelstölder tyder tyvärr på ett visst cykelintresse.


Historiskt:


När Orville Jackson (32) kom åkande på sin cykel svängde president Nixons bepansrade bil in på en bensinmack för att tanka. Orville svängde samtidigt, fast från en annan fil. De två fordonen stötte ihop. En vettskrämd secret-service-man hoppade ut ur bilen och tillkallade omedelbart polis. Orville rättade till sitt styre som hamnat på sned vid den lindriga krocken. Annars var cykeln OK. Inte en buckla, inte en repa i lacken. Men värre var det med pansarbilen. De tre poliser som kom rusande till platsen konstaterade bistert i kör: "Den har minsann fått en buckla! Och färgen har skrapats av på ena dörren! Kanske har till och med en list lossnat! Det blir anmälan! Skador för minst hundra dollar har uppstått!"
     Detta chockade Orville Jackson (32). Men han kommer att bestrida åtalet. Han tycker att en attentatssäker pansarbil som väger fem ton bör klara en krock med en helt vanlig cykel.
     Detta tyckte Orville Jackson på 1970-talet.
     Och detta tycker jag även idag.


Insändare:


Idag är det största svenska trafikproblemet älgen! Älgen stör trafikens naturliga rytm! Det duger inte i längden att låta så gott som ociviliserade djur fritt ränna omkring på våra vägar hur som helst eller hipp som happ! Om älgen verkligen vill få vara kvar här i landet måste han precis som alla andra medborgare se till att anpassa sig efter gällande lagar och förordningar! Men om älgen ändå fortsätter med att obstinat envisas med sitt störande och saboterande av vår gemensamma trafikmiljö får vi helt enkelt ta till betydligt hårdare bandage och handskar! Varför tillåts en ohyfsad minoritetsgrupp störa det fria och naturliga trafikflödet? I ett demokratiskt samhälle är det ohållbart att låta en liten men högröstad minoritet härja som djur längs vägarna och förstöra all trafik för alla oss andra som inte vill annat än sköta oss och köra bil som folk! Hur länge ska egentligen detta djuriska svineri få fortsätta? Och hur många ska nu i september känna sig tvungna att rösta på andra partier innan något händer? Man ska väl ändå inte bli tvungen att börja cykla för att slippa kollidera med en älg? Enligt min mening har varken cyklar eller älgar något i den normala naturliga trafiken att göra! Älgen hör hemma på Skansen, och cykeln hör hemma på museet! Och vi är många som tycker precis som jag!


     "Tacksam för svar!"