741/ Stress har inte särskilt mycket att göra med att man har särskilt mycket att göra. Stress är bara en obehaglig känsla av att man inte bestämmer över sitt eget tempo, sin egen tid, och sitt eget liv. Och visst kan det vara behändigt ibland med lite lagom stress mellan varven, men i princip tar jag  ändå avstånd från stress.

742/  "Den magiska realismen"?
          Inte magisk, bara tröttsam.
          Inte realistisk, bara tråkig.

743/ Ingen är ensam om att vara ensam men den som inte ens fattar det är väldigt, väldigt ensam.

744/ Meningslösa, men djuplåtande, meningar som: "Han visste att han inte skulle se dem igen."
     Visste han inte alls. Han visste ingenting. Han hade inte ens läst boken, fast han var huvudperson i den, och allt. Personer i böcker läser sällan de böcker de borde läsa. Den enda som visste var författaren som, i alla fall, hade skrivit boken.

745/  "Men när vi väl bara har lyckats utrota alla jävla rasister, då!"

746/  Den som ingenting ångrar har ingenting förstått och den som ångrar allting har ingenting fattat.

747/ "En optimist fyller i korsord med kulspetspenna." Nu vet jag äntligen vad jag egentligen är. Men optimist?  Ibland blir man mer som förvånad än som glad, och det fast man är optimist och allt.

748/ Även enfald är en värdefull erfarenhet.

749/ Hans dåliga hörsel gjorde honom intressant. Hans öron fick honom att sticka ut. Om han inte hade varit hörselskadad hade han varit en total nolla.

750/  Kan även spånplatta få patina med tiden? Hur lång tid tar det i så fall? Och hur ser den patinan egentligen ut?
     Tja? Men det finns förstås konstnärer som påstår att rost är vackert? Då är allt möjligt. Vi får avvakta utredningen, och tiden. Som vanligt. Att avvakta är att leva. Men spånplatta? Jag undrar ändå, alltså finns jag till. Men nu var det inte det frågan gällde.

751/ Det är när man stannar hemma på semestern som man märker skillnaden. Att resa bort på semestern är att missa semestern.