381/ En verklig provokation? Kanske: "Alla skattepengar till sjukvård åt allt värdelöst slödder som ändå skulle dö av sig själva snart!"
     Kanske. Men man vet aldrig med provokationer. Många föredrar att bli rutinerat upprörda över alla dom gamla vanliga. Man får prova sig fram tills det säger stopp. Och där börjar man.

382/ Det är farligt att bara ha ett enda problem. När man har löst det står man där.

383/ Åtta demonstranter jagas av en stor folkmassa. Jag ser en lynchmobb. Men den rättänkande ser en skara demokratiska hjältar. Kan en lynchmobb ha civilkurage. Kan en grupp som motarbetar andras yttrandefrihet vara frihetskämpar. Vilka är Dom Andra i det här fallet. Vilken grupp är svag (vilket i och för sig inte är en merit) när åtta står mot tusen.
     Det blir många frågor när det rätta svaret är fel.

384/ Det är bra att erkänna fiaskon. Men bara när fiaskon verkligen är fiaskon. Man ska inte vara överambitiös ens när det gäller fiaskon.

385/ Skrivandet förvandlar problem till formuleringar. Men det blir ofta problematiskt med formuleringar. Det blir bängligt värre. Ibland blir det enklare behålla problemen.

386/ Idag skulle hon ha fyllt 106. Det skulle nog inte ha varit någon bra idé. Att bara fylla år räcker inte långt nuförtiden.

387/ När han blev less på "alla jävla idioter" stängde han av telefonen. Inte gjorde det väl "alla jävla idioter" något. Men han fick i alla fall känslan av att han hade gjort något.

388/ Det viktiga är inte att lära sig ett språk (vilket för övrigt är omöjligt. Jag anser inte ens att jag kan svenska. Men jag har i alla fall försökt) utan det viktiga är att ständigt brottas med språket. Vem som vinner vet vi.