EN STOR STARK

 6904/

EN STOR STARK

"Åh en så stor och stark kvinna!" sa Den Unga Osäkra Kvinnan "Så säker, så stadig, så trygg i sig själv!"

     Vi tittade förvånat på Den Stora Starka. Vi råkade känna henne. Vi råkade veta. Man ska aldrig veta. Man ska aldrig känna. Det bara förstör.

     Nå, Den Stora Starka var i alla fall stor.

     Men Den Stora Starka var en ovanligt svag människa.

     Den Stora Starka var numera sjukpensionär på heltid, men på den tiden då Den Stora Starka "arbetade" var hon ständigt sjukskriven.

     Den Stora Starka var ofta deprimerad.

     Den Stora Starka missbrukade starka tabletter.

     Den Stora Starka kedjerökte.

     Den Stora Starka drack allt hon kom över, och lite till.

     Den Stora Starka släpade på ett fullkomligt meningslöst äktenskap, men Den Stora Starka hade aldrig haft någon kraft till ett förändra något eller någon, allra minst sig själv.

     Den Stora Starka var sentimental, grät ofta och gärna offentligt, och Den Stora Starka var virrig till tusen.

     Virrigheten drabbade inte minst hennes barndom som ibland blev lycklig & glad, men ibland  blev bitter & butter. Hennes barndom varierade kraftigt beroende på hennes dagsform.

     Den Stora Starka bantade alltid, men aldrig med framgång.

     Den Stora Starka DRÖMDE alltid om att göra meningslösa saker. Eller om att göra minst lika meningslösa resor. Hon hade "alltid velat göra" det-eller-det, men hon gjorde aldrig något. Hon bara ville, och velade, och så vidare.

     Men Den Stora Starka hade i alla fall sin rullstol att se fram mot.

     För då! Då! Då när hon äntligen satt i sin rullstol skulle ALLA tycka synd om henne! Och då skulle hon bli lycklig! Trodde hon.

     Det trodde väl ingen annan, men hennes tankegångar var så skonsamt inlindade i dimma & dis att hon slapp se klart. Att slippa se klart är en skonsam drog som dessutom alltid fungerar. Det går helt enkelt inte att ta livslögnen från en människa, om människan själv inte hjälper till, och det gör hon så ogärna.

     "Åh vilken fantastisk kvinna!" sa Den Unga Osäkra kvinnan "Så stor, så stark, så säker på sig själv! Titta så stadigt hon sitter, och liksom bara vilar tryggt i sig själv! Sån skulle jag också vilja vara!"

     "Du kanske kan bli!" tröstade Vi.

     Men Den Unga Osäkra trodde aldrig att hon någonsin skulle kunna uppnå samma tyngd som Den Stora Starka.

     Och det trodde egentligen inte Vi heller.

     Det tar tid att komma lika långt som Den Stora Starka.

     Och det är långt ifrån alla som lyckas

     Och tur är ju det.