SISTGÅNGEN

 3652/

Han: Vars är ryggsäcken?

Hon: Där den brukar vara.

Han: Vad gör den där?

Hon: Vilar upp sig.

Han: Jahapp! Då var dags igen då!

Hon: Vars ska du nu?

Han: Nu ska jag till Boden!

Hon: Boden? Är du inte riktigt klok? Va ska du till Boden å göra?

Han: Repövning.

Hon: Nu igen? Lär ni er aldrig något på repövningarna?

Han: Man glömmer lätt, det man inte bryr sig om att komma ihåg. Men nu är det sistgången.

Hon: Hur blir det sen då?

Han: Sen blir det krig! Nu gick jag!

Hon: Nu gick han. Men vad vet man. Det kanske är behändigt ha ett försvar om det skulle bli ett krig?   Men krig ska det inte bli, däremot ska det bli kaffe.

Han: Jahapp! Då var man tillbaka då!

Hon: Hur var det i Boden?

Han: Som vanligt. Som vanligt.

Hon: Vad gick det ut på?

Han: Det sa dom aldrig. Jag antar det var hemligt.

Hon: Bodde ni bra?

Han: Vi slapp i alla fall tälta, vi fick bo inni bergen.

Hon: Bodde ni inni bergen? Va skulle de va bra för?

Han: Det är bra bo inni bergen, om någon skulle råka släppa en bomb på en.

Hon: Vem skulle det vara?

Han: Nån tokjävel, eller nån fiende.

Hon: Såg du till några fiender?

Han: Nä, men det var ganska många stockholmare.

Hon: Så ni hade det ganska hårt ändå.

Han: Joo. Visst. Ibland fick man verklitt slita hund, men det momentet bruka jag hoppa över. Jag har aldrig varit mycket för hundar.

Hon: Hade dom ordnat med mat och sånt också?

Han: Det var lite knapert med mat, vi åt nog aldrig mer än sex gånger per dag och man.

Hon: Jag tyckte väl du såg lite tunn ut.

Han: Men nu har jag krigat klart. Aldrig mera krig.

Hon: Hur känns det då?

Han: Jag har inte haft tid känna efter, men jag tog med mig en hel del grejer. Jag tyckte det var bäst passa på att förse sig rejält när det nu var sistgången.

Hon: Men ojojoj! Det var inte dåligt! Fulla ryggsäcken! Men varför är alla burkarna gröna?

Han: Det är för att fienden ska få svårare se burkarna på sommarn sa dom.

Hon: Att dom är som fiffiga militärerna! Men tänk om det blir vinter, hur blir det då med burkarna?

Han: Facket tar bestämt avstånd från allt det där gammalmodiga med vinterkrig. Man ska inte behöva frysa i ett välfärdssamhälle anser facket. Och det anser jag med.

Hon: Ubåtar då? Såg du till några ubåtar?

Han: Det är dåligt med ubåtar i Boden. Vad  nu det kan bero på. Men allra sista dan fick vi i alla fall se en riktig general.

Hon: En general? En riktig general? Det var inte dåligt, för visst har väl generalerna bättre betalt än amiralerna?

Han: I alla fall på land.

Hon: Nå va sa han?

Han: Han sa att vi alla hade varit väldigt, väldigt duktiga på repövningen.

Hon: Å va sa du då?

Han: Då sa ja, att han också hade varit väldigt, väldigt duktig. För att vara general. Du vet, dom är ju ofta  lite äldre  och tjockare än vanliga, så dom slipper undan dom värsta jobben i krig.

Hon: Jag läste om såna där vägrare också? Såg du till några vägrare i trakten?

Han: Såna där som vägrar vill bara ställa till med bråk. Dom är varken välkomna i krig eller i fred.

Hon: Undrar om vägrare är samma ena som vegetarianer?

Han: Det är en smaksak. På tal om vegetarianer, hur har hästen haft det när jag varit borta?

Hon: Du får väl fråga han. I morse hade han i alla fall inget att klaga på.

Han: En del hästar är tystlåtna. Man får nästan dra svaren ur dom, har du kaffe klart?

Hon: Klart jag har kaffe klart. Än har jorden inte gått under. Fick ni inge kaffe i Boden?

Han: Nog fick vi väl kaffe. Men det känns ofritt med kaffe, när man är som tvungen dricka.

Hon: Men nog hade dom väl ändå kokkaffe hoppas jag?

Han: Klart dom hade kokkaffe. Dom är ju trots allt människor, även om flera av dom är yrkesmilitärer.

Hon: Ja, det är olika det där, med hur olika folk är.

Han:  Det fanns förstås såna som söp till också, när dom ändå inget vettigt hade att göra...

Hon: Jaha? Och du höll dig förstås framme?

Han: Inte det! Aldrig mer än någon enstaka kvarting för min del!

Hon: Jahaja. Du säger det. Fick du bra betalt för besväret då?

Han: Det var då det lilla. Om ens det.

Hon: I krig blir det kanske ännu sämre betalt skulle jag gissa?

Han: Skulle inte förvåna mig det minsta. Facket har ingenting att säga till om i krig. Det är väl den stora nackdelen med krig.

Hon: Hoppas i alla fall att dom börjar kriget i Boden i så fall! När nu ändå alla krigsproffs bor där. Så dom inte kommer hit till byn i onödan och börjar bängla med bomber och det!

Han: Jag skulle tro fienden går rätt på Boden i skarpt läge? Där finns kanoner till tusen, och när fienden får syn på kanonerna blir han förbannad och börjar bomba och skjuta så det står härliga till! Det är så dom brukar göra i krig har jag hört. Men den här gången kommer jag att stå över.

Hon: Tur man inte bor i Boden. Men jag var ju där på Lasarettet en gång för att bli av med visdomstanden. Och det var då den dummaste visdomstand dom sett sa dom, sne och jävlig och satt fast nå så in i spisen, men till sist fick dom loss den, när dom var två, och nu är den borta och kommer aldrig mer igen.

Han: Vi ska alla den vägen vandra.

Hon: Jo, dom säger det en del.

Han: Fan va jag är trött!

Hon: Sov då.

Han: Att jag inte kom på det själv!

Hon: Det är bara kvinnor som kommer på kloka saker. Jag undrar om en kvinna skulle kunna komma på något så konstigt som att bo inni berg? Tveksamt? Skulle vara ett sånt där bergatroll man läst om då? Dom där som låter "bompa-bompa-bompa-BOM!" som man så ofta hör på radion?