MAKABER MONOLOG 1/

 3649/

Mitt i natten ringer förmannen från fabriken:

"Häjhäj! Hoppas jag int väckte dig! Jag har som lite dåliga nyheter är jag rädd! Fast bäst jag kollar först att jag kommit rätt. Vars fan har jag lappen, här är den! Få se nu, har ni en son som heter Lars? Jaha, då stämmer i alla fall det, och som heter Lindman i efternamn? Jaha, det har ni. Eller HADE skulle jag kanske säga. Nä, jag kom bara och tänka på en gammal historia, men den kan jag dra en annan gång. Alltså till själva saken, som man säger. Jo, Lars var väldigt duktig, och det, normalt. Men just i natt tycks han ha varit lite, trött, som man säger. Om han råkat festa till innan han gick på nattskiftet vet jag faktiskt inte, men jag vet att sånt händer då och då, och det är väl inte mycket att säga om det, normalt. Hursomhelst sa det visst bara ka-boom och så föll han över kanten på avspärrningen! Och du vet, det är ju tio meter sen ner till golvet, minst. Och sen då till råga på köpet cementgolv. Så det kunde bara sluta på ett sätt, inget snack om den saken. Men ambulansen var här på nolltid, dom skötte sig verkligen grabbarna. Ja, hur det gick till i detalj, det vet väl ingen riktigt. Din gissning är lika bra som min, eller lika dålig, ska man kanske säga. Detta om detta. Så ni hade bara han? Då var det ju väldig otur, enda sonen och allt. Och hur gamla är ni? Jamen det är väl ingen ålder att tala om! Då är det bara sätta igång direkt, varför inte redan i natt, när ni ändå är vakna! Många har svårt somna om efter olyckshändelser har jag hört, men själv har jag aldrig haft svårt somna, inte ens då jag, men det hör kanske inte hit, men normalt sover jag som en häst. Jaså, jaha, det är olika det där med sömn för en del. Och förra veckan var det nästan ännu värre spektakel här, då var det en städare som kom i kläm, fast han var förstås invandrare, så det kan ha berott på språket. Jajamen, det händer saker här i världen, att det gör! Men sen fick det bli en lugn natt för oss, just nu har vi lagt in en extra kaffepaus medans jag telefonerar, så grabbarna hinner lugna ner sig lite, men sen kör vi igång direkt igen! Det är bara dumt att stelna till, när man ändå inget kan göra, och eftersom han var ganska ny här var det väl ingen som direkt kände han nå närmare. Men det var en fin kille, det säger alla. Och det är klart, det är alltid sorgligt när dom dör så unga. Jaså, bara tjugotre, ja det är då ingen ålder att dö i. Tänk vad mycke skatt han skulle kunnat tjäna ihop om han fått fortsätta jobba! Ja, fifan! Ja, det var bara det jag hade att komma med. Så nu vet ni. Dom säger ovissheten är värst, men jag vet int om det stämmer, men ovissheten är hursomhelst borta nu, för nu vet ni. Alltid något. Ja, häjdå! Och hälsa till frun från mig, hähäj!"