3648/
Det var ett tag sen. Men det var ett stort krig. Och krig kan ofta bli otrevliga.
Men vad skulle man göra åt eländet? Man kanske skulle ta det lilla lugna?
"Keep calm and carry on!" sa man i England. Och det var klokt sagt.
Men i Tyskland nöjde man sig med att sjunga: "Davon geht die welt nicht unter!"
Och det lät vackert värre, inte minst när våran Zarah ledde militärkören.
Visst är det vackert med sång. Visst. Men tråkigt nog var det just det som sen drabbade tyskarna:
Nämligen att deras värld gick under. För, som många vet, förlorade tyskarna kriget.
Fast det sjöngs förstås en del i England också under kriget: "W'ell meet again!"
Och båda sidor sjöng om Lili Marlene, fast det var nog ändå inte riktigt samma Lili man tänkte på.
Det sjungs alltså en hel del i krig. Och det lär vara en av de få fördelarna med krig, enligt många
forskare.
Svenskarna var tämligen neutrala, men här sjöngs ändå, och då inte bara någonstans i Sverige, utan
överallt i det här landet.
Men sen, efter kriget slutade det illa för Ulla. Men våran Zarah kom å andra sidan starkt igen,
även om det tog ett tag.
Och allmänt måste man nog säga, att allt det här med krig, och sång, och sånt, blir rätt komplicerat
när man börjar tänka efter, det är många trådar man samtidigt måste försöka hålla i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar