3645/
Ett tag tänkte jag skriva något om en urdåligt betald stackars kvinna alltså ett typiskt offer som tar sitt fall till Jäm-Olle som blir förtjust och gnuggar sina teoretiska händer över ett så behändigt fall men sen börjar kvinnan ställa oväntade och otrevliga frågor om Jäm-Olles egen lön frågor som han egentligen inte alls har någon lust att svara på och kvinnan frågar dessutom fräckt nog om inte hennes jobb är lika viktigt och värdefullt som hans och det måste Jäm-Olle förstås för skams skulle hålla med om i princip men han försöker hela tiden återgå till det behagligt lätta fall som han trodde det handlade om från början men kvinnan ger sig inte eftersom hon inte alls är något offer utan snarare en aggressiv angripare och istället för att bara som vanligt glatt stämma en elak arbetsgivare för diskriminering och liknande tacksamma grejer vill kvinnan nu absolut att dom tillsammans ska stämma Jäm-Olle själv eftersom hans lön är så innnihellwitti mycket högre än hennes trots att båda nyss i praktiken var eniga om att alla arbeten var lika viktiga och precis lika mycket värda men Jäm-Olle visar sig vara betydligt mer för rättvisa löner i teorin än i praktiken när löneklockan klämtar för honom själv men jag fick aldrig någon riktig ordning på dom här två personerna som sannerligen inte var några karaktärer att tala om ingen av dom och jag fick väl egentligen inte någon riktig ordning på någonting kanske beroende på att jag själv anser att alla löner är ungefär lika orättvisa och att såna som glatt surrar om att höja andras löner bara menar att man ska göra det om det inte kostar dom själva något och bara dom själva slipper släpa efter och så vidare men det här med att många hycklar och står i så det står härliga till när det gäller rättvisa och löner vet ju alla redan och alla vet också att ingen är ett dugg intresserad av att göra något åt saken annat än att just surra och låtsas vara lite lagom upprörd så då kunde jag inte se någon som helst anledning för mig att ens försöka avsluta det hela utan det fick bli liggande som så mycket annat här i livet för man blir ju som luttrad till sist i alla fall delvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar