Men vilken svensk kung är egentligen då idag värd att stå staty?
Ett namn dyker osökt upp: Adolf Fredrik.
Och redan namnet säger en hel del: FRED-RIK. Alltså rik på fred. Inget krigande i onödan där inte.
Adolf Fredrik var en menlös, men semlaätande, kung helt utan ambitioner eller åsikter.
Han var obetydlig och viljesvag, men hade erkänt bra aptit, och var dessutom påfallande godlynt.
En kung som gjorde allt, för att göra ingenting.
Han behövde inte ens skriva sitt eget namn. En namnstämpel gjorde susen.
Inte förrän i våra upplysta dagar har Sverige lyckats få fram något liknande i kungsväg.
Och tänk vilken trevlig, och miljömysig, hobby han hade: Att förnöjt sitta vid sin svarvstol och snida snusdosor åt alla behövande.
Alltså en betydligt bättre kungahobby än blodig jakt på oskyldiga älgar.
För att inte tala om lysten jakt på, mer eller mindre, oskyldiga kvinnor som tyvärr också var en vanlig kungahobby på den här fräcka frihetstiden.
Nej! Ingen hade ett enda ont ord att säga om Adolf Fredrik! Vilket visserligen berodde på att det inte fanns mycket att säga om honom. Men ändå.
Vilket perfekt symbol för det fredsälskande, och semlaätande, Sverige är icke denna kung!
Men, den idag helt avgörande frågan, var han verkligen feminist?
Nja, det var han kanske inte? Inte feminist i vår nutida mening, men i gengäld hade han en hustru som var så kallad "Dubbel-feminist".
För Lovisa Ulrika hade ambitioner så det räckte för två, och blev över.
Men nu är det inte hon som ska få stå och statyera, utan Adolf Fredrik.
Och snart står han där.
Nej, sitter gör han förstås!
Adolf Fredrik sitter förnöjt vid sin svenska svarvstol och höjer stolt en storslagen semla mot den blågula himlen!
Och äntligen har alla svenskar kunnat enas om en kungastaty.
Adolf Fredrik har för all framtid statyerat ett exempel.
Oförargligare än så kan kungar knappast bli,
i alla fall inte utan att abdikera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar