SYCKO-NÅNTING

3653/

"Häj! Visst är det du som är sycko-nånting? Va bra! Då har jag kommit rätt! Jo, det är så att jag har gått och blivit lite knäpp! Så jag ringde direkt när jag fick se annonsen din!  Nå, inget allvarligt, än så länge. Ibland får jag bara som lust att strypa folk, och det. Och så är man ju lite pyroman. Inget farligt alls, dom fick fart på brandkåren direkt, så dom han släcka allt innan det hann bli något. Men jag har i alla fall inget sexuellt att komma med. Om man inte räknar blottning förstås? Men det är visst bara normalt i min ålder, har jag hört? Fyrtiosex. Få se nu innan vi bestämmer oss, gäller frikortet? Jaha? Jaha? Jaha! Så ju knäppare man blir, desto mer tjänar man? Bra! Då ska vi nog ta upp det här med indianerna också. Jo, det är nog lite svårt förklara det här med indianerna i telefon, det har i alla fall med fingrarna att göra. Annars vet jag inte? Jo, kanske att man är lite åt nekrofilhållet, som man populärt säger.  Ja, du vet, det gamla vanliga. Man smyger omkring på kyrkogården, vi har bara en än så länge, men dom funderar på skaffa en till på grund av invandringen, dom vill visst helst ligga för sig själva dom där. Och man små-gräver, om man fått med sig spaden, och man rotar runt, och kollar, och det. Fast det är sällan jag får fram nåt av intresse, så det är inge problem med det där, bara det att man lätt blir förkyld, eftersom det är kallt i gravarna på natten, och vintern ska vi bara inte tala om, då får man odla andra intressen. Men visst är det väl så att vi alla, innerst inne, djupast inom oss, är nekrofiler? Jag läste nåt sånt, eller om det var nån som sa, men va säger du som borde veta? Nähä? Jaha? Jojo. Det är nog olika det där med dödingar och det. Få se nu, vad har du annars för specialitet? Neråser? Nä, neråser är inget för mig, neråser är nog mera för fruntimmer. Jag vill ha rejälare grejer, saker man kan ta på, ja, som blottning då till exempel. Inte gör det mig något personligen, men dom klagar väldigt i föreningen, inte minst i hissen, det är en liten hiss, det är knappt man ryms två, så man måste förstå dom. Men då säger jag bara, att dom borde kanske försöka förstå MIG istället för att bara vara negativa! Visst var det bra sagt? Alla säger att man blottar sig, men ingen frågar VARFÖR man blottar sig, och det var där du kanske kunde komma in tänkte jag, och säga åt dom att lägga av med gnället. Och personalen på kyrkogården är också väldigt gnällig ibland och säger dom får ont i ryggen av att skotta tillbaka jorden i ett, och tänderna ska vi bara inte tala om, men det där med tänder är väl inte din sak är jag rädd. Så jag tänkte att vi nu tillsammans skulle kolla om det var lönt göra något, eller om det lika gärna kunde få vara som det var. Ibland är det klokaste man kan göra att bara sitta still på en stol och hålla käft. Nå, vad säger du, jag har inte hela dan på mig! Låt det ringa bara! Efter ett tag tröttnar dom! Samma som när man uppfostrar barn, ju mer dom skriker, desto mindre snask ska dom få! Och samma taktik funka fint på förra hunden, ända tills han dog. Fast förra frun var lite klemig och for tillbaka till Thailand. Men dom är ändå som behändig dom där små, du skulle sett brösten! Hon var nog inte mer än en-å-femti hög och vägde ännu mindre, men jag skulle tro brösten stod för hälften. Jag kunde kasta upp henne i taklampan hur lätt som helst, gällde bara se till att hon inte skadade sig på kuporna, men för det mesta gick det bra, och hon tyckte bara det var kul, tror jag. I alla fall klagade hon aldrig, hon var inte så duktig på svenska, men hon trivdes jättebra med mig tror jag hon tyckte, men så kom en sån där jävla kvinnojour och saboterade vårt fina förhållande! Fifan, fast man måste väl skratta åt eländet, nu när det är slut. För den här gången, vi får se hur det går nästa gång, men då ska jag låsa in henne helt och hållet, det är det enda raka, för dom där kvinnojourerna är för jävliga på att ta sig in överallt, dom är värre än råttor anses det! Och så är du visst ansluten till Försäkringskassan och allt, ser jag? Fan va bra! Försäkringskassan har gjort mycket för svenska folket. Jag brukar säga att efter Per-Albin kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting, men sen kom Erlander, och så till sist kom Försäkringskassan! Det är Sveriges historia i ett nötskal, som jag ser saken. Men nu har ju allt gått åt hellwitti här i landet! Det är förjävligt med EU, och med vädret, och med nedskärningarna, och med pedofilerna! I alla fall dom där som går på dom RIKTIGT små, när dom blir uppåt tio-tolv är det en annan femma, då får dom skylla sig själv, dom vet nog fan precis vad dom gör när dom kåtar upp en! Politiskt är jag nog mest en sån där vilde som hatar högern eftersom han vill förstöra  och rasera Försäkringskassan! Tar du kontokort? Lika bra det, för jag har ändå inget. Förr hade jag i alla fall körkort, men det tog dom jävlarna ifrån mig! Dom skyllde på fylla! Fylla, det där lilla! Intfan var jag nå full, jag stod ju på bena, i alla fall delvis, och vad vet dom om fylla dom där jävla Brysselbyråkraterna! Jag hata högern redan på den tiden han hette moderaterna, så jag slog in dörren hemma hos han med släggan, bara för att visa han hur han själv raserade samhället, var inte det fiffigt tänkt? Och jag kom in i tidningen på kuppen, men bilden var väldigt suddig, och tyvärr kom polisen till platsen före pressen, ibland har snuten eld i baken, framförallt när det gäller småsaker, så jag fick aldrig riktigt uttala mig i lugn och ro för pressen. Ja! Då vet du allt om mig! Om vi sku säga en tid, så blir det enklare för mig att passa tiden! Sitter du trångt, säger du? Stryk nån tokjävel då, så kan du klämma in mig istället, jag är van vid att gå före i kön, och det är sällan nån törs stoppa mig! Man är ju som ett akutfall, eller det kan i varje fall bli ett akutfall, om du inte ställer upp! Nog kan du skilja på ett skämt och ett hot, det är väl det första man får lära sig på skolgården.  Om vi säger klockan två precis på onsdag, så passar det mig precis. Och det är väl en bra början att det passar en av oss, du kan väl inte alltid få precis som du vill, är du pedant eller nå? Vafan ska du till Örebro å göra! Skit i Örebro, det har jag alltid gjort, det är en jävla stad! Nä, jag har aldrig varit där, vafan ska jag till Örebro å göra, det enda dom gör där är kex och gummistövlar! Ja! Då så! Om du inte har några egna förslag spikar vi som jag sagt!  Jag är verkligt som intresserad av att höra om du har nå vettigt komma med! Men jag varnar dig, jag har väldigt lätt att bli arg, men det brukar ofta gå över av sig själv, inga problem! Du har väl kaffe? Dum fråga, klart du har kaffe! Och jag tar med en påse torrbulla som blivit över så har vi lite doppa också, det bli mysigare då. Och vet du nå om man får köpa ut starkt gratis på systemet när man kanske är knäpp och dessutom har frikort? Jag, menar i en sån här situation, då man kan se sponken som medicin? Inte det? Jag trodde väl inte det heller, men jag tänkte du kanske hade bra förbindelser i såna här fall. Men det är typiskt! Att dom alltid ska lägga benen i kors för en! Nä! Nu måst ja sluta! Hunden håller på att äta upp katten, eller om det är tvärtom, att äta eller ätas, är inte det sämsta! Ha en bra morgondag! Och du behöver inte vara orolig för att jag inte kommer! Har du bara kaffe, så fixar jag resten! Häj!"

SISTGÅNGEN

 3652/

Han: Vars är ryggsäcken?

Hon: Där den brukar vara.

Han: Vad gör den där?

Hon: Vilar upp sig.

Han: Jahapp! Då var dags igen då!

Hon: Vars ska du nu?

Han: Nu ska jag till Boden!

Hon: Boden? Är du inte riktigt klok? Va ska du till Boden å göra?

Han: Repövning.

Hon: Nu igen? Lär ni er aldrig något på repövningarna?

Han: Man glömmer lätt, det man inte bryr sig om att komma ihåg. Men nu är det sistgången.

Hon: Hur blir det sen då?

Han: Sen blir det krig! Nu gick jag!

Hon: Nu gick han. Men vad vet man. Det kanske är behändigt ha ett försvar om det skulle bli ett krig?   Men krig ska det inte bli, däremot ska det bli kaffe.

Han: Jahapp! Då var man tillbaka då!

Hon: Hur var det i Boden?

Han: Som vanligt. Som vanligt.

Hon: Vad gick det ut på?

Han: Det sa dom aldrig. Jag antar det var hemligt.

Hon: Bodde ni bra?

Han: Vi slapp i alla fall tälta, vi fick bo inni bergen.

Hon: Bodde ni inni bergen? Va skulle de va bra för?

Han: Det är bra bo inni bergen, om någon skulle råka släppa en bomb på en.

Hon: Vem skulle det vara?

Han: Nån tokjävel, eller nån fiende.

Hon: Såg du till några fiender?

Han: Nä, men det var ganska många stockholmare.

Hon: Så ni hade det ganska hårt ändå.

Han: Joo. Visst. Ibland fick man verklitt slita hund, men det momentet bruka jag hoppa över. Jag har aldrig varit mycket för hundar.

Hon: Hade dom ordnat med mat och sånt också?

Han: Det var lite knapert med mat, vi åt nog aldrig mer än sex gånger per dag och man.

Hon: Jag tyckte väl du såg lite tunn ut.

Han: Men nu har jag krigat klart. Aldrig mera krig.

Hon: Hur känns det då?

Han: Jag har inte haft tid känna efter, men jag tog med mig en hel del grejer. Jag tyckte det var bäst passa på att förse sig rejält när det nu var sistgången.

Hon: Men ojojoj! Det var inte dåligt! Fulla ryggsäcken! Men varför är alla burkarna gröna?

Han: Det är för att fienden ska få svårare se burkarna på sommarn sa dom.

Hon: Att dom är som fiffiga militärerna! Men tänk om det blir vinter, hur blir det då med burkarna?

Han: Facket tar bestämt avstånd från allt det där gammalmodiga med vinterkrig. Man ska inte behöva frysa i ett välfärdssamhälle anser facket. Och det anser jag med.

Hon: Ubåtar då? Såg du till några ubåtar?

Han: Det är dåligt med ubåtar i Boden. Vad  nu det kan bero på. Men allra sista dan fick vi i alla fall se en riktig general.

Hon: En general? En riktig general? Det var inte dåligt, för visst har väl generalerna bättre betalt än amiralerna?

Han: I alla fall på land.

Hon: Nå va sa han?

Han: Han sa att vi alla hade varit väldigt, väldigt duktiga på repövningen.

Hon: Å va sa du då?

Han: Då sa ja, att han också hade varit väldigt, väldigt duktig. För att vara general. Du vet, dom är ju ofta  lite äldre  och tjockare än vanliga, så dom slipper undan dom värsta jobben i krig.

Hon: Jag läste om såna där vägrare också? Såg du till några vägrare i trakten?

Han: Såna där som vägrar vill bara ställa till med bråk. Dom är varken välkomna i krig eller i fred.

Hon: Undrar om vägrare är samma ena som vegetarianer?

Han: Det är en smaksak. På tal om vegetarianer, hur har hästen haft det när jag varit borta?

Hon: Du får väl fråga han. I morse hade han i alla fall inget att klaga på.

Han: En del hästar är tystlåtna. Man får nästan dra svaren ur dom, har du kaffe klart?

Hon: Klart jag har kaffe klart. Än har jorden inte gått under. Fick ni inge kaffe i Boden?

Han: Nog fick vi väl kaffe. Men det känns ofritt med kaffe, när man är som tvungen dricka.

Hon: Men nog hade dom väl ändå kokkaffe hoppas jag?

Han: Klart dom hade kokkaffe. Dom är ju trots allt människor, även om flera av dom är yrkesmilitärer.

Hon: Ja, det är olika det där, med hur olika folk är.

Han:  Det fanns förstås såna som söp till också, när dom ändå inget vettigt hade att göra...

Hon: Jaha? Och du höll dig förstås framme?

Han: Inte det! Aldrig mer än någon enstaka kvarting för min del!

Hon: Jahaja. Du säger det. Fick du bra betalt för besväret då?

Han: Det var då det lilla. Om ens det.

Hon: I krig blir det kanske ännu sämre betalt skulle jag gissa?

Han: Skulle inte förvåna mig det minsta. Facket har ingenting att säga till om i krig. Det är väl den stora nackdelen med krig.

Hon: Hoppas i alla fall att dom börjar kriget i Boden i så fall! När nu ändå alla krigsproffs bor där. Så dom inte kommer hit till byn i onödan och börjar bängla med bomber och det!

Han: Jag skulle tro fienden går rätt på Boden i skarpt läge? Där finns kanoner till tusen, och när fienden får syn på kanonerna blir han förbannad och börjar bomba och skjuta så det står härliga till! Det är så dom brukar göra i krig har jag hört. Men den här gången kommer jag att stå över.

Hon: Tur man inte bor i Boden. Men jag var ju där på Lasarettet en gång för att bli av med visdomstanden. Och det var då den dummaste visdomstand dom sett sa dom, sne och jävlig och satt fast nå så in i spisen, men till sist fick dom loss den, när dom var två, och nu är den borta och kommer aldrig mer igen.

Han: Vi ska alla den vägen vandra.

Hon: Jo, dom säger det en del.

Han: Fan va jag är trött!

Hon: Sov då.

Han: Att jag inte kom på det själv!

Hon: Det är bara kvinnor som kommer på kloka saker. Jag undrar om en kvinna skulle kunna komma på något så konstigt som att bo inni berg? Tveksamt? Skulle vara ett sånt där bergatroll man läst om då? Dom där som låter "bompa-bompa-bompa-BOM!" som man så ofta hör på radion?

ÖRONMÄRKT DIALOG

 3651/

Han: Få se nu hur de ska gå för dom i division fyra i cupen mötte dom Töre men det gick åt helvete och lapparna driver renarna ut på vägarna så man ska köra ihjäl dom och få betalt två gånger en gång av dom som körde på dom och en gång till av Länsstyrelsen när dom sen skickar in örona.

Hon: Lapparna är jätteduktiga på att skicka in öron säger dom.

Han: Han tjänar minst en miljon vare sig han vinner eller förlorar det är hemskt vad det har smugit sig in mycket pengar i idrotten och han blev tvungen flytta på grund av skatten det där är en kanadagås förr fanns det inga kanadickgåsar här i landet och man undrar ju hur det ska gå för igelkottarna nu jag har tre stycken hemma på tomten och det är bara skicka in örona till Länsstyrelsen så får man se vad dom säger.

Hon: I tveksamma fall ska man alltid skicka in örona till Länsstyrelsen.

Han: Hela den där familjen jobbade som målvakter det var Stefan som var i tidningen häromveckan för att han hade förvarat dynamit i bastun av misstag det blev en jävla smäll och precis samma med fadern på sin tid Magnus hette han och Kent var ju på gång till AIK men han var lite för skum till och med för AIK så dom skicka tillbaka han hit med öron och allt.

Hon: Man får vara tacksam så länge man får behålla örona.

Han: En koltrast hade lyckats övervintra men skaterna var ute efter han hela tiden och hackade på han i samma veva som sonen for på repmånad och hade turen vinna närmare en miljon så det var fördelen med militären sa han så han slapp skicka in grejer till Länsstyrelsen och nu har han det hur bra som helst bortsett från skulderna men dom hade han ju alltid haft och han har till och med beställt två fjällor från Thailand säger dom.

Hon: Dom säger att kvinnorna i Thailand har mindre öron än finskorna.

Han: Fast det kostar minst tusen bara att få ner båten i vattnet så jag vet inte men i Töre var alla kommunister och Hilding Hagberg var där och åt varmkorv precis som en vanlig människa fast det var förstås på den tiden man åt korv i papper och inte i bröd som idag men han är ju död han med mycket dödare än Palme och det sista han gjorde var att skänka hela sitt bibliotek till Flamman men vad hjälpte det mot tidens gulnade tand och lapparna har hotat med att driva kommunisterna ut på vägarna och sen skära örona av dom och sända in dom till Länsstyrelsen om dom inte får dom som vill bara för att jävlas med dom säger dom.

Hon: Eftersom alla hade röda öron var det lätt att se vem som var kommunist på den tiden.

Han: Det var en bisamråtta som stoppade upp dom och det blir ofta mer snö på vintern och då var det kämpigt värre att inte vara kommunist på sina håll hade du inte stora röda och helst utstående öron kunde du åka på stryk men nu är stalinisterna  hur snälla som helst och facket sa att vi måste ha nya grejer för minst 35 000 per man ända från Arlanda och hit så nog är det för jävligt och dom borde skicka hela  a-laget ut i skogen för att såga ner granar eller så skära örona av a-lagarna och skicka in dom till Länsstyrelsen när dom ändå är på hugger för dom ska väl ha nå göra dom också.

Hon: Det kan bli bra sysselsättning framöver att ta vara på alla öron dom får in.

Han: Ingo fick en miljon om det nu var i dollar minns jag inte men i alla fall for han till Sträng och sa att om jag ger dig 30 procent bakom ryggen får jag väl komma tillbaka till Sverige men Sträng var stenhård och sa aldrig det jag vill inte ha några skattefifflande gorillor här i landet och då vart Ingo sur som dom kan bli söderut och gömde sina pengar lite överallt utom just i Sverige och sa han gärna skulle ge en miljon bara för att få skära örona av Sträng men det blev inget av med det heller och idag är ju hursomhelst alla döda.

Hon: Det var inte många som vågade skära örona av Sträng när det verkligen gällde.

Han: Jag köpte det där italienska vinet Rosita som dom har berömt nå så in i spisen och då stod det en kille där utanför och viskade att det fanns opium i flaskan och jag undrar det jag men nog vart man väl som lite yr så jag tog och skickade in tomflaskan till Länsstyrelsen men än har jag inte hört nåt från dom.

Hon: Länsstyrelsen har fullt upp med örona så här års.

Han: Han sa han hade jobbat på sågen med både Martin Ljung och Gunnar Wiklund som sen sågat ner en gran för han på tomten när han var ung och vi hade ett skat-par som bosatt sig högst upp i flaggstången så det var bara såga ner hela flaggstången och skicka in den till länsstyrelsen.

Hon: Att skicka in allt till Länsstyrelsen är det enda raka.

Han: Klart det var hårt att inte vara kommunist och behöva få spö i ett men nu har det lättat lite med det politiska och jag tror ändå det är precis samma fågel som nötskrika  även om färgen och storleken inte alls stämmer men jag gjorde ändå så att jag skickade in näbben som smakprov till Länsstyrelsen så får  dom avgöra saken som vanligt.

Hon: Då var vi framme då.

Han: Vad stort dom har det?

Hon: Öron tar stor plats när dom blir många.

Han: Ja, det borde ju egentligen jag veta, som har minst fyra hemma.

Hon: Väntar du?

Han: Vet int riktigt om jag ids vänta? 

Hon: Då får jag klara mig ändå. Huvudsaken man gjort sin plikt. Örona måste lämnas in. Det bara är så.

Han: Jag kan lika gärna vänta som låta bli. Vi får se hur jag gör. Jag tycker inte om att bestämma mig i     förväg. Det blir så himla stressigt.

MAKABER MONOLOG 2/

 3650/

Förr fanns det kannibaler. Och förr fanns det skämtteckningar där kannibaler kokade missionärer i stora kastruller. Det var som det var förr:

"Nu är det så att jag råkar vara kannibal. Infödd och inbiten kannibal. Och det är ingenting särskilt med det, tycker jag. Det tillhör helt enkelt min kultur att vara kannibal. Och eftersom det är så, ska det också vara så. Det är hur naturligt som helst, och inget att gapa om. Det finns hur många kannibaler som helst här i världen. I alla fall på den här ön. Och kött är gott, rysligt gott, det tycker alla. Alla jag känner. Här på ön har vi ätit folk i mer än tvåtusen år, enligt den senaste forskningen. Tvåtusen år, det är inte dåligt, då kan man börja tala om traditioner! Och ingen har någonsin klagat på alla dessa år. I alla fall inte vad jag har hört. Och vad skulle dom väl klaga på, att äta eller ätas, det är lika för alla, kan en måltid bli mer jämlik än så?  Det finns gott om folk, och det är gott med folk, det finns alltså inga som helst problem med tillgång och efterfrågan. Huvudsaken är att vi får vara i fred med vår mat och vår kultur.  Och att vi får kalasa i lugn och ro, så man har tid att smälta maten och slipper rapa i ett, som dom gör på grannön där dom är ociviliserade vildar hela bunten. Men det finns förstås alltid såna som klagar och vädrar sina unkna gamla fördomar. Fast folk får ha sina fördomar i fred för mig, bara jag får vara i fred för folks fördomar. Ja, fred och fred! Allt kan förstås inte handla om fred här i livet. Ibland måste man kriga för att få fast folk att stoppa i kastrullen. Det är sällan det finns frivilliga, men det där brukar ordna upp sig i krig, alltid är det nån som inte springer så fort, och han brukar ju dessutom då ofta vara fet och fin, inga problem. Visst finns det dom som klagar på oss kannibaler, visst, men kannibalism bör väl ändå vara bättre än jordbegravningar som dom lär ha i vissa outvecklade länder? Idiotiskt med jordbegravningar, varför gräva ner sånt som går lika bra att äta upp? Bättre göra precis tvärtom, sånt som går att äta ska man gräva upp ur jorden! Grönsaker och sånt där krafs som en del gillar. Framförallt kvinnorna har fått för sig att man ska ha lite grönt till rött kött. Ja, inte vet jag, men det där gröna är inte riktigt min grej. Och så lär det finnas såna som bränner upp folk bara för att sen stoppa ner askan i små burkar har jag hört? Men jag vet inte om det är sant, det låter nästan för dumt. Vad ska dom göra sen med alla burkarna? Det har jag aldrig fattat, men det har väl alltid funnits exotiska seder i avlägsna länder. Men deras burkar är deras huvudvärk. Men jag antar att man måste försöka vara tolerant. Även mot andra kulturer. Min kultur är min, men din kultur är din, och aldrig mötas de två, annat än i min kastrull, som vår store skald säger. Men nu har det puttrat på riktigt bra, dags att avsmaka. Mmm?  Han behöver nog en kvart till? Minst. En del vita är sega värre. Och dom säger att ju mer religiösa dom är, desto segare är dom, och behöver alltså extra koktid. Ja, inte vet jag om det stämmer, men att folk kräver olika koktid vet alla ju alla. Bäst att ge han tjugofem minuter till, han hade ju kors och allt, och det vet man ju vad det brukar betyda. Ungefär tjugofem minuter kvar, men sen blir frågan vad man ska servera till? Numera varnar dom för att bara servera rött kött, utan dom vill att man ska blanda upp steken med grönsaker, och gräs, och allt vad det nu är. Personligen är jag inte mycket för det här nya köket. För mig är kött kött. Och kött är gott. Så ser jag på saken, inga problem!"

MAKABER MONOLOG 1/

 3649/

Mitt i natten ringer förmannen från fabriken:

"Häjhäj! Hoppas jag int väckte dig! Jag har som lite dåliga nyheter är jag rädd! Fast bäst jag kollar först att jag kommit rätt. Vars fan har jag lappen, här är den! Få se nu, har ni en son som heter Lars? Jaha, då stämmer i alla fall det, och som heter Lindman i efternamn? Jaha, det har ni. Eller HADE skulle jag kanske säga. Nä, jag kom bara och tänka på en gammal historia, men den kan jag dra en annan gång. Alltså till själva saken, som man säger. Jo, Lars var väldigt duktig, och det, normalt. Men just i natt tycks han ha varit lite, trött, som man säger. Om han råkat festa till innan han gick på nattskiftet vet jag faktiskt inte, men jag vet att sånt händer då och då, och det är väl inte mycket att säga om det, normalt. Hursomhelst sa det visst bara ka-boom och så föll han över kanten på avspärrningen! Och du vet, det är ju tio meter sen ner till golvet, minst. Och sen då till råga på köpet cementgolv. Så det kunde bara sluta på ett sätt, inget snack om den saken. Men ambulansen var här på nolltid, dom skötte sig verkligen grabbarna. Ja, hur det gick till i detalj, det vet väl ingen riktigt. Din gissning är lika bra som min, eller lika dålig, ska man kanske säga. Detta om detta. Så ni hade bara han? Då var det ju väldig otur, enda sonen och allt. Och hur gamla är ni? Jamen det är väl ingen ålder att tala om! Då är det bara sätta igång direkt, varför inte redan i natt, när ni ändå är vakna! Många har svårt somna om efter olyckshändelser har jag hört, men själv har jag aldrig haft svårt somna, inte ens då jag, men det hör kanske inte hit, men normalt sover jag som en häst. Jaså, jaha, det är olika det där med sömn för en del. Och förra veckan var det nästan ännu värre spektakel här, då var det en städare som kom i kläm, fast han var förstås invandrare, så det kan ha berott på språket. Jajamen, det händer saker här i världen, att det gör! Men sen fick det bli en lugn natt för oss, just nu har vi lagt in en extra kaffepaus medans jag telefonerar, så grabbarna hinner lugna ner sig lite, men sen kör vi igång direkt igen! Det är bara dumt att stelna till, när man ändå inget kan göra, och eftersom han var ganska ny här var det väl ingen som direkt kände han nå närmare. Men det var en fin kille, det säger alla. Och det är klart, det är alltid sorgligt när dom dör så unga. Jaså, bara tjugotre, ja det är då ingen ålder att dö i. Tänk vad mycke skatt han skulle kunnat tjäna ihop om han fått fortsätta jobba! Ja, fifan! Ja, det var bara det jag hade att komma med. Så nu vet ni. Dom säger ovissheten är värst, men jag vet int om det stämmer, men ovissheten är hursomhelst borta nu, för nu vet ni. Alltid något. Ja, häjdå! Och hälsa till frun från mig, hähäj!"

OM KRIG OCH SÅNG OCH SÅNT

 3648/

Det var ett tag sen. Men det var ett stort krig. Och krig kan ofta bli otrevliga.

     Men vad skulle man göra åt eländet? Man kanske skulle ta det lilla lugna?

     "Keep calm and carry on!" sa man i England. Och det var klokt sagt.

     Men i Tyskland nöjde man sig med att sjunga: "Davon geht die welt nicht unter!"

     Och det lät vackert värre, inte minst när våran Zarah ledde militärkören.

    Visst är det vackert med sång. Visst. Men tråkigt nog var det just det som sen drabbade tyskarna:

Nämligen att deras värld gick under. För, som många vet, förlorade tyskarna kriget.

     Fast det sjöngs förstås en del i England också under kriget: "W'ell meet again!"

    Och båda sidor sjöng om Lili Marlene, fast det var nog ändå inte riktigt samma Lili man tänkte på.

   Det sjungs alltså en hel del i krig. Och det lär vara en av de få fördelarna med krig, enligt många

forskare.

   Svenskarna var tämligen neutrala, men här sjöngs ändå, och då inte bara någonstans i Sverige, utan 

 överallt i det här landet.

 Men sen, efter kriget slutade det illa för Ulla. Men våran Zarah kom å andra sidan starkt igen,

även om det tog ett tag.

     Och allmänt måste man nog säga, att allt det här med krig, och sång, och sånt, blir rätt komplicerat

när man börjar tänka efter, det är många trådar man samtidigt måste försöka hålla i luften.

DET FINNS DOM SOM KLAGAR PÅ PRECIS ALLT

 3647/

"Dom klaga på att jag höll på skoja med yxan / Fast sånt där beror helt och hållet på vad man jämför med / Det finns såna som äter människor också / Utan att ens koka eller steka dom först / Det skulle aldrig jag  kunna göra / Om jag inte var jävligt hungrig / Då skulle till och med husmanskost kunna slinka ner / Vad nu det är / Och gnälla bara för att jag höll på med yxan /  Det är väl inget brott att ha en yxa /  Och att hålla upp den och visa hur den ser ut när man kommer i gång är ju bara helt naturligt /  Och att hötta lite lätt med yxan på skoj / Det gör ju alla / Det är när man känner att man helst skulle vilja börja hugga som man ska ta det lilla lugna /  Och sånt där beror också mycket på vilken sida av yxan man använder / Jag menar nyttjar man trubbändan känns det knappast värre än en smekning inom familjen / Utan det är  den vassa ändan som kan ställa till det om någon skulle råka vara överkänslig / Men min yxa är då så ovass att det inget är att gapa om / Hålla i yxa, inga problem / Hötta med yxa, går också bra / Men att angripa och hugga folk med vass yxa där ska du vara lite försiktig så ingen ser dig /  Sånt kan man åka dit för om dom är ute efter att jävlas med en / Även om man är hur oskyldig som helst / Man vill ju bara leka / Man kan väl inte hjälpa att man gillar skoj / Det är precis som med hundar / Och det är väl det råd jag kan ge dig just när det gäller yxor /  Men sen har jag förstås andra råd för andra redskap än yxor  / Ta till exempel bara lien / Det finns hur mycket som helst att säga om lien / Tyst kunskap som man samlat ihop genom åren / Men förr eller senare måste även tyst kunskap upp till ytan / Och då blir det ett jävla liv på en del."

OCH BÅDA HAR FÅTT SHERRY

 3646/

Hon = H, har fått besök av B, och båda har fått sherry.

B: Gott med sherry.

H: Jag tyckte det passade bra med torr sherry inne när det var blött ute.

B: Har ni några barn?

H: Vi blev tvungna skaffa till sist. Det gick inte vara utan barn i längden. Grannarna klagade.

B: Det är trevligt med barn. Men man bör inte ha för många. Då kan det bli lite geggigt.

H: Konsulten räknade ut att vi bara behövde i storleksordningen fyra barn.

B: Och då satte ni i gång med en gång förstås?

H: Ja, då blev det till att fylla i blanketterna.

B: Och sen kom barnen förstås?

H: Och sen kom det barn, i alla tänkbara kulörer.

B: Det är trevligt med blandraser.  Det är mysigt med mångfald.

H: Och man vill ju inte gärna ha enbart blekfisar. Det kan göra ett dåligt intryck på grannarna.

B: Och nu är ni nöjda förstås?

H: Visst, har redan hunnit skriva över så gott som allt på barna.

B: Bilen?

H: Har vi skrivit över på barna.

B: Villan?

H: Har vi skrivit över på barna.

B: Båten?

H: Har vi skrivit över på barna.

B: Hunden?

H: Har vi skrivit över på barna.

B: Flaggstången?

H: Har vi skrivit över på hunden.

B: Då har du inget alls kvar själv då? Då är det synd om dig.

H: Det är alltid synd om barnfamiljer. Fast visst är det kanske synd att man kommer att dö utfattig.

B: Man kan inte ta det med sig.

H: Jaså, kan man inte?

B: Det är nya regler från årsskiftet. Är du rädd för att dö?

H: Eftersom jag har skrivit över mitt liv på andra, har jag egentligen inget kvar att vara rädd för.

B: Först kommer ekonomin, sen kommer harmonin.

H: En ordnad ekonomi är den bästa huvudkudden. Men jag har vanlig kudde också, för säkerhets skull.

B: Det var gott det här!

H: Tacka inte mig, tacka hunden.

B: Hunden? Hurså hunden, hurdå hunden?

H: Vi skrev över barskåpet på hunden. Det var smartast så, sa dom.

B: Men gu va fiffigt! Det ska jag komma ihåg! Vad sa hunden?

H: Vaff sa hunden. Den är himla klok.

B: Jag hör det. Tänk att kunna hitta på något så klokt som vaff! Det skulle jag aldrig kunna komma på!

H: Du kan väl i alla fall försöka?

B: Vaff? Nej, det där lät inte alls bra. Jag får skylla på sherryn.

H: Sherryn är så torr att vi nog behöver ett glas till för att skölja ner den.

B: Det är just det som är fördelen med torr sherry säger vinkännarna.

H: Och skål säger jag!

B: Skål!

INGEN UPPSLUPPEN STÄMNING

 3645/

Ett tag tänkte jag skriva något om en urdåligt betald stackars kvinna alltså ett typiskt offer som tar sitt fall till Jäm-Olle som blir förtjust och gnuggar sina teoretiska händer över ett så behändigt fall men sen börjar kvinnan ställa oväntade och otrevliga frågor om Jäm-Olles egen lön frågor som han egentligen inte alls har någon lust att svara på och kvinnan frågar dessutom fräckt nog om inte hennes jobb är lika viktigt och värdefullt som hans och det måste Jäm-Olle förstås för skams skulle hålla med om i princip men han försöker hela tiden återgå till det behagligt lätta fall som han trodde det handlade om från början men kvinnan ger sig inte eftersom hon inte alls är något offer utan snarare en aggressiv angripare och istället för att bara som vanligt glatt stämma en elak arbetsgivare för diskriminering och liknande tacksamma grejer vill kvinnan nu absolut att dom tillsammans ska stämma Jäm-Olle själv eftersom hans lön är så innnihellwitti mycket högre än hennes trots att båda nyss i praktiken var eniga om att alla arbeten var lika viktiga och precis lika mycket värda  men Jäm-Olle visar sig vara betydligt mer för rättvisa löner i teorin än i praktiken när löneklockan klämtar för honom själv men jag fick aldrig någon riktig ordning på dom här två personerna som sannerligen inte var några karaktärer att tala om ingen av dom och jag fick väl egentligen inte någon riktig ordning på någonting kanske beroende på att jag själv anser att alla löner är ungefär lika orättvisa och att såna som glatt surrar om att höja  andras löner bara menar att man ska göra det om det inte kostar dom själva något och bara dom själva slipper släpa efter och så vidare men det här med att många hycklar och står i så det står härliga till när det gäller rättvisa och löner vet ju alla redan och alla vet också att ingen är ett dugg intresserad av att göra något åt saken annat än att just surra och låtsas vara lite lagom upprörd så då kunde jag inte se någon som helst anledning för mig att ens försöka avsluta det hela utan det fick bli liggande som så mycket annat här i livet för man blir ju som luttrad till sist i alla fall delvis.

POSTUM LANDSFADER

3644/

Per-Albin blev landsfader under kriget / Erlander blev landsfader först mot slutet / P blev landsfader när han blev död / "Om bara P vetat!" / P kunde gå på vattnet fast tyvärr bara kortare sträckor / "Hade bara P velat!" / P kunde förvandla vatten till Whisky och tillbaka igen / "Hade bara P fått leva!" / P kunde simma snabbare än en atomdriven ubåt / "Hade bara Rock-Ragge fått leva!" / P kunde krossa en telefonkatalog med ett enda slag / Ingen kunde vela som P /  Politik är att vela runt och hålla tunt /  "Om alla bara hade fått evigt liv!" / Jag kommer ihåg precis vad jag gjorde när P dog men jag vad jag egentligen gjorde har jag glömt /  Det var faktiskt P som uppfann den moderna freden /  P var också först med att påpeka alla fiskars lika värde / Om P fått leva hade han fått evigt liv och med tiden blivit tämligen gammal /  P hade blivit äldre än Ane Den Gamle om inte om satt p för P / Ingen vet hur gammal en P kan bli / Tusen-miljoner P-fans kan inte ha fel / Inte illa att bli landsfader vid så pass hög ålder /  Våra tankar gick till familjen men tankarna sändes olästa tillbaka till avsändaren / P la inte fingrarna emellan när det gällde jämlikhet, jämställdhet samt jämtost som han var väldigt förtjust i / Ingen sa ett ont ord om P i alla fall inte utan mothugg / Att P hade fiender var bästa beviset på att han var för god för denna världen / Ingen vet hur många divisioner P verkligen hade att tillgå i nödsituationer / Det är en svår konst att gå på vattnet utan att få vatten i knäna men sådan var P / Att förlora ett val kan väl hända vem som helst men nu hände det P / P var alltid gladlynt och det var sällan någon klagade på hans aptit / Det var inte P:s fel att folket röstade på fel parti / P tog bestämt avstånd från orättvisa löner utan hänsyn till ihållande hånskratt / P var vänlig mot många djurarter / Det är inte alla som blir bättre av att bli mördade / Det är inte roligt att vara för god för denna världen men man får hoppas på bättre tur nästa gång med nästa värld / Den som lever får se men den som dör får se ännu mer om han då fortfarande har ögon att se med / "Om bara P!" / Bara om P.

ATT STATYERA ETT EXEMPEL

3643/

Men vilken svensk kung är egentligen då idag värd att stå staty?

     Ett namn dyker osökt upp: Adolf Fredrik.

     Och redan namnet säger en hel del: FRED-RIK. Alltså rik på fred. Inget krigande i onödan där inte.

Adolf Fredrik var en menlös, men semlaätande, kung helt utan ambitioner eller åsikter.

     Han var obetydlig och viljesvag, men hade erkänt bra aptit, och var dessutom påfallande godlynt.

     En kung som gjorde allt, för att göra ingenting.

     Han behövde inte ens skriva sitt eget namn. En namnstämpel gjorde susen.

     Inte förrän i våra upplysta dagar har Sverige lyckats få fram något liknande i kungsväg.

     Och tänk vilken trevlig, och miljömysig, hobby han hade: Att förnöjt sitta vid sin svarvstol och snida snusdosor åt alla behövande.

     Alltså en betydligt bättre kungahobby än blodig jakt på oskyldiga älgar.

     För att inte tala om lysten jakt på, mer eller mindre, oskyldiga kvinnor som tyvärr också var en vanlig kungahobby på den här fräcka frihetstiden.

     Nej! Ingen hade ett enda ont ord att säga om Adolf Fredrik! Vilket visserligen berodde på att det inte fanns mycket att säga om honom. Men ändå.

     Vilket perfekt symbol för det fredsälskande, och semlaätande, Sverige är icke denna kung!

     Men, den idag helt avgörande frågan, var han verkligen feminist?

     Nja, det var han kanske inte? Inte feminist i vår nutida mening, men i gengäld hade han en hustru som var så kallad "Dubbel-feminist".

     För Lovisa Ulrika hade ambitioner så det räckte för två, och blev över.

     Men nu är det inte hon som ska få stå och statyera, utan Adolf Fredrik.

    Och snart står han där.

    Nej, sitter gör han förstås!

    Adolf Fredrik sitter förnöjt vid sin svenska svarvstol och höjer stolt en storslagen semla mot den blågula himlen!

     Och äntligen har alla svenskar kunnat enas om en kungastaty.

     Adolf Fredrik har för all framtid statyerat ett exempel.

     Oförargligare än så kan kungar knappast bli,

i alla fall inte utan att abdikera.

MORMORS-TRICKET

3639/

Det populära mormors-tricket: "Jag var visserligen inte med själv! Inte där & då! Men! I gengäld har min mormor berättat så mycket för mig att ni kan lita på allt jag skriver!"

     Mormors-tricket är till för att dölja att författaren faktiskt fantiserar fritt. Kort sagt: Surrar.

     Och mormors-tricket går bra även på film: "Den goda viljan" var ett vackert exempel.

     Men man har naturligtvis alltid rätt att byta ut mormor mot valfri släkting. Och sen är det bara att surra på.

Och härifrån härstammar det bekanta uttrycket: "Fan-och- hans-mormor."

Man blev väl som less på spektaklet.

3640/

Förr ansågs arvsynden vara roten till allt ont.

Nu tror man mer på arbetslösheten.

Det är ett stort framsteg.

3641/

Vad man väljer att citera?

Kan det säga något om tidsandan?

Inte vet jag.

Montaigne citerade i alla fall grekiskt-romerskt.

Och många brottas fortfarande med bibel-citat.

Men miljörörda kör med, mer eller mindre visa, mer eller mindre påhittade, indianhövdingar.

     Säg mig vem du citerar, och jag skall säga dig vem du är!

     Eller i varje fall, NÄR du är, vem du nu är, vilket också kan vara trevligt att veta.

     Men en småskeptisk världsbild bör förstås alltid skymta fram bakom dina citat: "Tvärsäkerhet är enfald" Vem sa det? Det sa nog många, och alla menade det..

    På tal om det: Montaignes "Vad vet jag?" påminner starkt om Fats Wallers kända: "One never knows, do one?".

    Men om man inte känner till Fats Waller behöver man förstås inte bry sig om honom.

    Och dessa likheter måste betyda något.

    Ja. Måste och måste.

    Men märkligt ändå att båda hade samma motto, fast deras liv för en uppmärksam iakttagare, förefaller att ha varit påfallande olika.

     För vad är det för likhet mellan en Montaigne, och en Fats Waller?

     - Vänta! Få se nu? Vad är det för likhet? Den var svår! Båda spelar piano..?

     - Det var bara delvis rätt. Men delvis är inte så bara.

3642/

Den som beundrar Bröderna Marx har inte förstått Bröderna Marx.

KATASTROFALT OMEDVETEN

3636/

Tur man inte utvecklat något bilberoende.

     Vår vanligaste och farligaste drog.

     Och ingenting hjälper mot bilberoende, inte ens hälsokost.

     Handpåläggning? Akupunktur? Krisgrupper?

Inget hjälper.

Men hypnos?

     Nej, inte ens den värsta Mandrake skulle kunna få en bilberoende att låta bli bilen.

Han måste, han måste, han bara måste ha sin dagliga bildos!

     Det är värre än en drog, det är en dumhet.

     Man hör folk i Massmedian bre ut sig om "katastrofen" att få körkortet indraget någon månad.

     Och man förstår att man inte förstår.

     Jag har bott mitt i en katastrof i hela mitt liv.

     Utan att ens fatta det.

     Jag är tydligen katastrofalt omedveten, och tur är ju det.

3637/

Jakt lär vara trevligt.

     Häxor lär däremot vara otrevliga.

     Och alltså bör det inte vara något större fel på häxjakt.

     Enda problemet är väl att det inte finns några häxor. Och förr fanns det ännu färre.

     Då fick man istället jaga det lilla man fick fatt i.

     Och då gick det illa.

Häxjakt är alltså i sig inte sämre än älgjakt. Men fördelen med älgar är att dom faktiskt ofta finns.

Och när det gäller älgar använder man sig numera sällan av barn som angivare.

     Barn var däremot förr väldigt duktiga angivare just när det gällde häxor.

     Barn var inte mycket för häxdalt.

     Barn la ogärna fingrarna emellan när det gällde att riktigt klämma åt häxor.

     Barn var inte heller noga med juridiska hårklyverier. Sa ett barn att det  var en häxa, så var saken avgjord.

     Barn var inte petnoga  med sanningen, barn har sån härlig fantasi, barn ljuger aldrig, inte ens om det låter så.

3638/

Den populära åsikten att det bara ryms 144 000 i himlen leder i förlängningen till helvetet för väldigt många, och måste därför förbjudas.

       Och åsikten att jorden är platt leder i förlängningen till att många kommer att ramla av kanten, därför säkrast att förbjuda även denna åsikt.

     I förlängningen blir det förmodligen bäst att förbjuda samtliga åsikter som inte är godkända av såväl Samhället som Massmedian, för i förlängningen riskerar vi annars alla att bli elastiska gummimänniskor, vilket i förlängningen riskerar att leda till, ja, vem vet vad det skulle kunna leda till i förlängningen, bäst vi förbjuder den åsikten också, när vi nu ändå i förlängningen har fått upp förlängningsfarten.

ATT VÄLTA ELLER INTE VÄLTA

3634/

Det här med att välta gravstenar och statyer?

Nog är det väl ändå bättre än att välta folk?

Och det bör bli bra motion. En del gravstenar är tunga, och många statyer är långa.

Och äntligen blir det lite liv på, de tyvärr ofta lite småtråkiga, kyrkogårdarna!

Visserligen busliv, men liv som liv, så länge det finns liv finns det hopp.

Och dolt under själva välteriet anar jag en livslustig proteströrelse: "Ni äro döda! Men jag lever!"

Den religionskritiska infallsvinkeln må vi ej heller förglömma: "Religion är svammel! Ni äro icke alls i himmelen! Ni äro blott ruttnade benknotor och liknande! Och eran överskattade Jesus kom aldrig tillbaka! Ni blevo lurade hela bunten! Men jag går däremot icke på vad svammel som helst!"

     Men det är ofta svårt att uttala sig om andras fritidsaktiviteter. Helst bör man ha upplevt dessa aktiviteter från insidan, huru egendomliga de än må synas vara, såsom till exempel golf.

     Men mest är vanlig gravstensvältning bara berusning på väg hem mot väntande tråkighet.

     Att välta statyer är dock alls icke lika roligt, eftersom man då riskerar att få beröm. Och beröm vill man alls icke ha när man vill provocera.

    Gravstensvältning ger maximal effekt med måttlig ansträngning, eftersom vältning av gravstenar av Massmedian ses som något av Det Mest Förbjudna man kan syssla med. I synnerhet om vältaren valt att välta judiska gravstenar.

    Om detta har med "rasism" att göra är, som så ofta, tämligen tveksamt. Men Massmedian vill ha det så, eftersom "rasism" är roligare än fylla att förtjust förfasa sig över på ledarsidorna.

    Fast ledarsidor, och naturligtvis även ledarhundar, kan ofta vara bra  för synskadade, och för sådana som inte kan läsa eller tänka själv.

     Så det här med att välta eller inte välta får väldigt många aspekter när man som här grundligt sätter sig in i saken.

Som så ofta.

    

3635/

"Tänk inte så snabbt - Tänk på de dumma!"

"Skratta inte i onödan - Tänk på alla som är deprimerade!"

"Rör dig inte så smidigt - Tänk på de rullstolsbundna!"

"Ha inte ett bra liv - Tänk på alla misslyckade människor!"

"Var solidarisk med surpupporna - Var så lagom lycklig!"

Den glädjelösa och destruktiva attityden  poserar gärna som om det egentligen skulle handla om solidaritet och omtanke.

Men det lurar ingen.