3591/
     FÖRBJUDA LITE LAGOM

Samhället såg med stor ovilja på det där med knark.
Men vad skulle Samhället göra åt det där?
"Jo! Jag ska förstås förbjuda!" sa Samhället, så beslutsamt som bara ett samhälle kan säga.
Och Samhället satte igång med att börja förbjuda och stå i.
"Men man vill förstås förbjuda bara lite lagom, så folk inte blir skrajsna!" insåg Samhället.
Och Samhället satte sig ner för att tänka och utreda, och det, men redan efter några år rusade Samhället upp och ropade: "Hurreka! Jag har funnit på det!"
Och vad hade han nu kommit fram till, undrar man förstås.
Jo! Han hade kommit fram till att det skulle vara lagligt att sälja knark, men att det skulle vara olagligt att köpa knark.
Och det berodde förstås på att det var synd om dom som sålde knark.
"Det är himla synd om dom som det är synd om!" sa Samhället drypande av empati.
Men lagligt att köpa knark skulle det alltså inte bli. Absolut inte.
Och det berodde på att det inte var ett dugg synd om dom som köpte knark. Dom hade ju pengar dom. Bara en sån sak. Och då var det väl inte synd om dom, eller hur.
Men dom stackare som säljer knark saknar pengar, och det är förstås just därför dom tvingas sälja knark.
"Det här var ju egentligen enkelt!" sa Samhället belåtet "Det är synd om dom som saknar pengar! Men det är inte synd om dom som har pengar! Kan det bli enklare än så?!" frågade Samhället retoriskt.
Och så blev det bestämt:
Köpa knark? Totalt förbjudet!
Sälja knark? Totalt tillåtet!
Så när Samhället nu tänkt färdigt blev all knarkhandel i landet förbjuden. Delvis. I princip. I alla fall till hälften.
Och Alla blev nöjda och glada.
Och Alla prisade Samhället som åter visat sig vara så himla klokt, att man nästan inte trodde det var sant.
Och alla andra samhällen blev avundsjuka till tusen, och ville ha ett minst lika klokt samhälle.
Nå. Kanske inte riktigt alla.
Men i alla fall många.