1695/ Poesin lever! I sitt sista reservat: Dödsannonserna.


1696/ Konst: - Jag är inte här för att tycka, jag är här för att titta!


1697/ Varför söka sig till en kyrka som själv söker.


1698/ Visst har mina yrkesval ibland varit vansinniga. Visst. Men ändå börjar helheten, på något konstigt sätt, se nästan förnuftigt ut. Hur har nu det här gått till? Som vanligt. Antar jag. Man låter tiden gå, med så gott humör som bara möjligt, och sen får man se. Man behöver bara summera sitt liv på slutet, det spar man en massa tid på.


1699/ "Vanliga människor"? Menar du såna som tycker att dåliga böcker är bättre än bra böcker?
     - Men det menar jag väl ändå inte.


1700/ Be-om-ursäkt = Enfaldig tro på att dagens åsikter är eviga insikter.


1701/ Jag städar sällan, men i gengäld hävdar jag gärna att min lägenhet är lättstädad.


1702/ Som framgår redan av namnet är barnbarn dubbelt så tråkiga som barn.


1703/ Man måste hänga med, för att inte hänga med. Man måste veta vad man tar avstånd från, för att kunna ta avstånd från. Svår balansgång det där, eller blir det kanske snarare en bekväm balansgång?


1704/ Vänstern låtsas att alla är lika begåvade, och högern låtsas att alla är kapabla att klara av sina egna liv, och båda har förstås fel.


1705/ Tå-Pelle är lika tråkig som Åsa-Nisse, och båda är påhitt av författare som saknar fantasi, och en hel del annat, som jag här inte har tid att närmare gå in på.


1706/ Men kanske ett bra sista möte. Han kände i alla fall igen mig. Ett kort tag: "Det är Benke. Det är bra. Du kan sitta här ett tag."
     Och så satt jag där ett tag. Och han somnade in igen. Och det var allt. Att inte ens bli igenkänd kan kännas lite tomt. Så det var nog ett bra sista möte.