1615/ Det var viktigt med leksaker när man var liten. Och alla kataloger att bläddra i!  Men sen. Man blev äldre. Man blev van vid att inte få allt. Och med tiden fattade man att ägodelar mest var i vägen.
     - I vägen för vad?
     - Det vet ingen.


1616/ Alltså, ett arbete där kvinnor är märkbart svagare än män. Potatissäck = 10 kilo. Mjölkpaket = 20 kilo.


1617/ Debattörer som inte slår in öppna dörrar, utan som demolerar hus som revs för fyrtio år sen.


1618/ Det är nästan lättare att vara stoisk när man har god ekonomi.


1619/  Att vörda ålderdomen är ren ruinromantik.


1620/ Just när han äntligen lärt sig den svåra konsten att klara sig utan inkomster, fick han plötsligt sådana. En del har otur.


1621/ Man märker att det är dåliga tider. Hundarna blir bara mindre och mindre. Det är bra att bo på bottenvåningen och lätt kunna studera människor, hundar, kläder och tendenser. Man blir som klok.


1622/ Fåniga aforismer om att "kvinnor" är så, eller så. Men språket måste ibland vara enkelt och enfaldigt, eftersom verkligheten alltför sällan är enkel och enfaldig. Språket måste ibland få pusta ut, och få förenkla, annars orkar han inte med alla komplikationer, han blir mest bara trött. Och då piggar han upp sig med en riktigt korkad generalisering! Och då får han nya krafter. Och kommer igen. Bara han fått pusta ut. Och bästa sättet för språket att riktigt få pusta ut är att generalisera och stå i. En avkopplande halvsanning sitter bra när man börjar bli trött: "Kvinnan är, i motsats till mannen, osv!"


1623/ Han hade läst alla dessa böcker. Men han hade ingenting lärt. Sorgligt. Kanske. Men tänk om han, istället för att läsa böcker, bara hade sett på teve? Eller spelat kort. Då hade han blivit ungefär lika korkad. Men nu  hade han i alla fall pumpat in en massa pengar i bokbranschen. Och därigenom stött kulturen. Även en korkad mecenat är en bra mecenat.


1624/ Annan klassmarkör är misstänksamheten mot "kritiker". Man tror mer på en korkad bekant än
på en kunnig kritiker. "Är den bra?" Det är den svåraste av alla frågor. Och det finns bara en som kan besvara den: Åsa-Nisse. Och hans svar är dåligt. Men lärorikt.


1625/ Den som stjäl en penna på jobbet, går sällan vidare till ett stjäla kaffekassan. Det är stor skillnad på stöld och stöld. Ja. Det där vet alla. Alla, utom verkliga brottslingar som inte vill veta det.


1626/ Hans styrka och svaghet: Att ofta nöja sig med fantasier.


1627/ En bra bit kvar av livet. Och då vill jag att den biten ska vara bra. Jag går gärna avstannande i mål, men innan man stannar av, vill man helst hinna med en liten spurt.