1686/ Om man mördar mördare blir jag bara hälften så upprörd som jag borde bli.


1687/ Men? Om Marilyn varit vanlig hemmafru? Och Elvis vanlig arbetare? Förmodligen ungefär lika lyckliga liv. Fast förmodligen lite längre liv. Finns många förmodligen. Och många men. Och det här med lycka? Och vem är vanlig? Förmodligen få. Men att det skulle vara särskilt synd om såna som är berömda tror jag inte ett dugg på. Nå. Det beror väl på vad man menar med dugg.


1688/ Men om man avskaffar föräldraförsäkringen? Då blir det väl jämställt värre?


1689/ "Alternativ medicin"? Tja? Men kanske bra botemedel mot "alternativa sjukdomar"? Förr sa man: "Allt är politik!" Och det var dumt. Nu säger man: "Allt är sjukdom!" Och det är ännu dummare.


1690/ "Tysta arbetsplatser"? Sällan för en som jobbar där. Men folk tystnar ofta tillfälligt på en arbetsplats när det kommer dit utomstående. Utomstående som: journalister, forskare och fackföreningsfolk. Men snart kommer surret igång igen. När alla utomstående gått hem till sitt.


1691/ Rutinerat upprört: "Folk tvingas gå sjuka till jobbet och smitta alla andra!"
Om det stämde skulle snart alla svenskar, på alla svenska arbetsplatser, vara sjuka. Och så kanske det är, det är bängligt det där med sjukdom, och det. Men jag har hört att det till och med finns folk som tror att sjukskrivning botar sjukdom. Och jag har också hört att det finns såna som tror på astrologi. Det där med tro är tydligen inget att bry sig om.


1692/ Om du inte kan leva med ovisshet kan du inte leva alls. Tillvarons innersta är ovisshet. (Vem sa det? Eller skrev? Kan det inte ha varit han som sen störtade? I havet? Eller vars det nu var han störtade? Han dog i alla fall. Jag tror det var han. Det kan det gott ha varit. Han var lite den typen.)


1693/ Man blir som traumatrött. Nu är det tredje gången dom försöker tvinga på mig ett trauma. Men jag tänker traumavägra. Såna där trauman vill man helst välja själv, och inte få dom serverade på massmediala silverfat.


1694/ När du tröttnat på alla modeord kan du glädja dig åt att det är modeord. Som snart inte längre är på modet. Men det kommer nya. Som sen försvinner. Och så nya. Det tar aldrig slut. Men i alla fall: när såg du ett paradigmskifte sist? Om tjugo år kommer kanske till och med strukturerna att tryta? Man kan hoppas. Men ibland blir man som less hoppas. Man vill vettet ska gå fort in genom ena örat. Och bli kvar där inne. Men man lär sig. Även om man inte alltid vet vad man lär sig. En del kallar det tålamod. Andra har inget särskilt namn på det. Det är olika det där med ord.