ATT GNÄLLA PÅ VÄDRET

6397/

Att gnälla på vädret är idag en trevlig och tämligen ofarlig sysselsättning.

Men annat var det förr.

Olaus Petri ansåg att "dem som hafwa bannat Guds wäderlek äro Guds fiender, ty de wredgas emot Gud."

Och "Guds fiender" skulle straffas strängt genom att sättas i kyrkstock: "stå sin kyrkoplikt uppenbarliga för kyrkone."

Men vem var då denne stränge Olaus Petri?

Man kanske skulle kunna säga att han var femtonhundratalets Antje Jackelen. Det skulle man kanske kunna säga. Men det skulle i så fall vara väldigt korkat sagt. Men ändå.

Att gnälla på vädret var alltså att gnälla på Gud.

Och att hata regn och rusk var att häda.

Men hur är det då idag för en verkligt from person? Är det att anklaga Gud när man klagar på klimatet? Är det den verkligt fromma åsikten?

Jag måste erkänna att jag själv i så fall stundom syndat mot denna verkligt fromma åsikt.

Ty en åsikt som på femtonhundratalet tycktes självklar, kan idag kanske kännas som en osedvanligt utmanande åsikt.

Fast för att I skola vara på den säkra sidan råder jag eder sannerligen: Sluta mobba väderleken! Banna icke väder och vind! Klaga aldrig på klimatet!

Annars riskerar I att hamna i kyrkstocken framför domkyrkan hjälplöst utsatta för den fromma befolkningens bokstavliga spott och spe.

Kyrkstocken avskaffades visserligen 1841. Men man vet aldrig vad som komma tillbaka i dessa dagar med alla högljudda rop på hårdare tag och strängare straff.

Men nu har jag dock varnat eder alla för allt ogudaktigt klimatklageri.

Och därmed har jag sannerligen dragit mitt strå till stocken.