1819/ Men friska kan förstås aldrig förstå sjuka. Och vad skulle förståelse vara bra för. En som botar bra, är bättre än en som bara förstår. Och förstår. Och förstår.


1820/ Ett gammalt foto av en lärare utlöste en typisk kvinnokommentar: "Men vad smal hon var!"


1821/ Det konstiga kravet på att förändra gamla religioner, så att dom blir som nya. Men religioner är inga bra renoveringsobjekt. Riv, och bygg nytt istället. Det finns inget förbud mot att hitta på nya religioner. Jo, det gör det förstås, men den som bryr sig om förbud kommer att för evigt förbli i  den religiösa farstun.


1822/ När man blir aningen äldre bör man bli försiktig med att kritisera andras åldrande.


1823/ En monologmänniska, som blir skicklig på att avläsa mottagarreaktioner, är inte längre en bra monologmänniska.


1824/ Den blixtsnabba växlingen mellan hennes självbilder gjorde henne i praktiken osårbar. Helst vill hon förstås att jag ska se henne som en stark och frispråkig kvinna. Men! Om jag säger emot förvandlar hon sig blixtsnabbt till en svag kvinna som ligger och inte får sparkas på.
     Bra sätt att alltid vara osårbar. Bara snabbt byta livslögn så den passar till den aktuella situationen.


1825/ Kvinnor som är vackra på samma sätt som lutande gamla lador kan vara vackra.
(Parantes: Men en lutande gammal man är bara en gubbjävel.)


1826/ "Svaga grupper" blir alltid svagare när andra påstår sig "föra deras talan".


1827/ Men? Om man inte riktigt orkar leva? Orkar man kanske inte gå och dö heller? Innebär väl ofta en massa slams? Får väl vara. Så länge. Och sen får vi se.


1828/ Visst var det en lite lustig person, men tyvärr på ett mycket olustigt sätt.


1829/ - Vilken egenskap avskyr du mest?
          -  Vanlig hederlig snäsighet!


1830/ Såna som tror att bidrag är bästa sättet att stärka självkänslan. Och såna som tror att "ju fler bidrag - desto sämre självkänsla."
     Och värst av allt såna som: "Haha! Nu lurade jag dom dumma jävlarna på flera hundra tusen igen!"
     Det är inte alltid bra med bra självkänsla.


1831/ "Lyckad"? Bestämmer du sällan själv.
     Men: "Lycklig"? Här har du nog en hel del att säga till om, gör det, och gärna på skarpen.


1832/ "Liknelsen haltar."
     Jaså gör den? Kanske det. Men även halta brukar kunna förflytta sig framåt rätt bra.


1833/ Många är bättre än sina åsikter. Och ingen är summan av sina åsikter. Även om man trodde så förr.
     "Förr? Hurdå förr? Vad avser du med förr? Och när inföll egentligen förr?"
     "Förr inföll på sextiotalet. Och sextiotalet var ett ovanligt långt årtionde. Och ett osedvanligt långsint sådant. Men man beräknar att sextiotalet, trots allt, kommer att ta slut någon gång. Kanske redan till våren."


1834/ Men! För att vara verkligt verbal räcker det inte att kunna surra! Eller skriva! Framförallt måste man träna upp sig i den svåra konsten att kunna hålla käft.


1835/ Man skiljer på "vanlig sanning", och "sanning om barnbarn".


1836/ Det är oklokt att gå i täten av ett demonstrationståg om man tvivlar på tågets budskap. En del tåg är försenade. Andra tåg avgår alldeles för tidigt. Ett klokt tåg avvaktar tills tiden är inne. Men det finns också dumma tåg som struntar i allt det här med räls, perronger, och det. Tåg som inte ens kan stava till s-t-i-n-s. Och tåg som plötsligt bara går av på mitten. Och ingen vet. Var det livsleda? Var det metalltrötthet? Och är det egentligen inte samma sak?


1837/ Fördelen med ärkebiskopen påstås vara att "han inte har några svar." Inte det? Då skulle sådär åtta miljoner svenskar duga bra till ärkebiskop. Vilket folk, vilket land, vilket yrke, vilken ärkebiskop.


1838/ De Goda Krafternas favoritnöje är att håna andra för deras ondska.


1839/ Som alltid. Bäst vara försiktig. Om du anser dig ha rätt att avgöra vad andra EGENTLIGEN tycker, har andra alltid rätt att avgöra vad du EGENTLIGEN tycker. Och det lär du inte alltid tycka lika bra om.


1840/ Ständigt dessa "svaga". Som är ett så populärt slagträ. För andra. Och som aldrig är individer, utan alltid är grupper: "Svaga grupper".
     Men personligen har jag ett påfallande svagt intresse för "svaga grupper". Och "svaga grupper" är påfallande ointresserade av mig. De svaga svagar på, och jag gör väl ingenting särskilt åt saken.
    Men det finns förstås många andra. Hon var väldigt svag för "svaga grupper". Sa hon. Men det enda hon egentligen gjorde för "svaga grupper" var att anklaga Alla Andra för att strunta i "svaga grupper". Då hade hon gjort sitt. Tyckte hon. Det hände att jag hade annan åsikt, men vad ansåg då de svaga själva? Det sa dom inte. Ingenting särskilt, antar jag.
     Att sätta etiketter på andra är en trevlig hobby.
     Ingen samlar frimärken längre.