1800/ Jag var nog inte tillräckligt platt för att platsa som dörrmatta åt henne.


1801/ Att anklaga andra, för att andra inte har haft det lika svårt som en själv, är ett populärt, men dåligt, sätt att själv försöka må bra.


1802/ Lättare försöka dra ner andra i träsket än att själv försöka kravla sig upp. Det är nackdelen med träsk, eller menar jag fördelen.


1803/ Ju mer ursinnigt hon förnekade att sjukdomar var psykosomatiska desto mer trodde jag på den teorin.


1804/ Visserligen klarade han inte av knäppa kvinnor. Men i gengäld klarade han av sitt eget liv rätt bra. Det fick duga. Så länge.


1805/ "Förstå och förstå? Jag har aldrig förstått det där med att förstå? Vad ska man göra sen? När man väl förstått och stått i?"


1806/ "Hon var orättvis, otacksam, och otrevlig. Men annars var hon helt OK."


1807/ Det är inte bra att ha för bra barndom. Jag klarar, till exempel, inte av att leva i ett helt vanligt gräl-och-gnäll-förhållande. Och då får jag förstås färre förhållanden att välja på. Inte bra. Inte bra alls.


1808/ På bio. Någon gång på sextiotalet. I Uppsala. Med plastsystempåse där en cykelpump stack upp. Biovaktmästaren trodde att det var en vinflaska och sa åt mig på skarpen att lämna in påsen i kassan. När jag visade cykelpumpen kunde han av prestigeskäl ändå inte backa, utan jag blev tvungen lämna in cykelpumppåsen i kassan: "Men ändå!" Ibland lär man sig en hel del om människor. Och all lärdom är inte trevlig: "Men ändå!"