Nu hade han jobbet vid ugnarna i ungefär en månad. På fabriken. Som bland annat gjorde badkar. Och handfat. Och sånt där. Som kan vara bra ha. Nu var det natt igen. Och nu började han summera, så smått: "Varmt. Väldigt varmt. Svettigt värre. 1200 grader inne i ugnarna. Och här där jag står? Varmt så det räcker. Kan det verkligen vara bra för hjärtat. Kan det knappast vara. Om man nu har nåt hjärta. Det kan diskuteras. Och buller. Ugnarna dånar, fläktarna bullrar. Alla bullrar. Utom arbetskamraten på andra sidan ugnen. Han gör samma som jag. Fast åt andra hållet. Han får mina handfat. Varma. Så får jag hans handfat. Varma. Och klara. Bara för dom att sälja. Egentligen borde man ha hörselskydd. Ingen har hörselskydd. Och man lyfter. Och man lyfter. Och man drar. Och man skjuter på. Kan inte vara bra. I längden. För ryggen. Ryggen räknas inte. Har man inte ont i ryggen är man inte riktigt normal. Eller för armarna. Eller för nåt. Och dammigt. Och smutsigt. Och har man otur får man silikos. Heter det väl. Får heta vad det vill. Nåt åt det håller. Bäst låta bli andas. Man borde ha munskydd. Man borde ha skyddsmask. Ingen har nånting. Man borde jobba någon annan stans. Med något annat. Och nu är det natt. Det blir ofta natt numera. Har jag noterat. Skiftarbete. Treskift säger man här. Dygnet runt. Året runt. Ugnarna måste alltid matas. Som små barn. Man vet aldrig när man är ledig. Man är aldrig ledig när det är något roligt. Och när det är något roligt är man aldrig ledig. Eller tvärtom. Och lönen. Plåster på såren brukar vara lönen. Det är klart. Lön är lön. Otack är taskig lön. Och man får tillägg. Man får fler tillägg än man trodde fanns. Men är det lönt ändå. Med lönen och det. Och sen är det språket. Språkproblem. Det är synd man inte kan språket. Man kanske borde lära sig finska. Lär vara svårt språk finska. Men ändå kan alla finnar finska. Fast dom är i Sverige. Konstigt. Kanske. Stressigt med löpande band. Vagnar åker in i ugnen. Vagnar kommer ut ur ugnen. Plocka på. Plocka av. Lampor som lyser rött. Arga lampor. Man måste passa. Hela tiden. Fullt upp. Hela tiden. Ingen matrast. Man får tugga när man har tid. Och en varm lättöl. Klart den blir varm. När man har den bredvid ugnen. Men man kan inte gå ifrån ugnarna. Inte någon längre tid. En kort promenad. Man hinner till toaletten. Visst. Och man hinner tillbaka. Sen är det dags igen. Magen lär vara det värsta. Säger dom. Som jobbat länge. Att magen pajar. Av skift och elände. Vi får se. Har bara gått en månad. En del månader är långa."
Arbetskamraten från andra sidan ugnarna tittade förbi: "Nå! Nu du jobbat en månad! Vad tycker du om jobba ugnarna?"
"Inga problem!" svarade han "Det här verkar vara ett bra jobb!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar