1546/ KAN VARA BRA VETA

Han jobbade hårt. Han tjänade hyfsat. Och han köpte jazzskivor till tusen.
För han hade tänkt att. När han blev pensionär skulle han bara sitta och höra på jazzskivor. Hade han tänkt. Men nu hade han aldrig tid att lyssna på jazz. Eftersom han nu jobbade så hårt. För att få råd. Med så många jazzskivor som bara möjligt. Som han sen skulle lyssna på. När han blev pensionär. Hade han tänkt. Och jobbade på. Och köpte jazzskivor till tusen.
     Och så blev han plötsligt pensionär. Det sa PANG bara, som det brukar göra när man plötsligt blir pensionär. Men, för det finns alltid minst ett men. Men, på jobbet hade han blivit hörselskadad. Det vill säga döv. Och inte ens den mest finurliga hörapparat hjälpte ett dugg. Och vad hjälper det att hörapparaten nästan inte syns, om den ändå inte fungerar. Han hade inte ens ledhörsel, så inte blev det av att lyssna på någon jazz, inte. Inte en LP, inte en EP, inte ens den bräckligaste sjuttioåtta blev det lyssnat på.
     Men (för det finns alltid ett men) under årens lopp hade han ändå slutat gilla jazz.
     Så han var lika glad för det.
     Eller, glad och glad.
     Men han hade i alla fall lärt sig något av sitt liv.
     Han hade lärt sig att livet inte alltid blir som man har tänkt.
     Han hade lärt sig att livet ibland var liksom lite lurigt.
     Och det kunde väl vara av visst intresse att känna till, ansåg han.
     Sånt kan vara bra veta.
     Till nästa gång.