EN BLÅ, EN GUL, OCH EN VIT (5)

 6461/

En vallokal

Väljaren = V

Röstmottagaren = RM

V höres nalkas sjungandes  Vaa-laare!

V: Och här har du mitt kort!

RM: Stämmer. Då har du bara att rösta, just nu är det ingen kö alls.

V: Då väntar jag tills det bli kö. Det blir mera ombonat med kö.

RM: Jaha?

V: Var har ni själva valurnan?

RM: Den är bakom bordet där. Men det är väl snarare en låda än en urna.

V: Det är bra. Urnor får mig alltid att tänka på döden. En vacker dag hamnar man väl själv i en urna.

RM: Själv tänker jag nog aldrig på döden.

V: Men han tänker alltid på dig. Så det jämnar ut sig.

RM: Nu börjar det bli lite kö, så...

V: Vårt behov av röst är tydligen oändligt.

RM: Kanske det? Och det är alltså nytt för i år med skärmen runt valsedlarna.

V: Vad ska det vara bra för?

RM: Det är till för att skydda valhemligheten.

V: Det finns ingen valhemlighet. Hela världen vet vad trenne veta.

RM: Det har visat sig att några försöker gömma undan valsedlar för partier dom ogillar. Alltså, valfusk helt enkelt.

V: Det är väl inget större fel på valfusk bara det gynnar en själv?

RM: Vi måste vara helt opartiska. Även om det ibland tar emot.

V: Mitt enda vallöfte är att rösta. Är kanske inte det tillräckligt?

RM: Visst-visst, det räcker bra, men nu är det många bakom dig.

V: Det är bra, jag är en varm anhängare av mångfald. Är inte du det?

RM: Jag är helt opartisk.

V: Man måste alltid välja. To be or not to be. Som en kompis till mig brukade säga. Men han är död nu. Han blev påkörd av en långtradare just när han var på väg för att rösta. Ett oskyldigt offer för den representativa demokratin.

RM: Det var tråkigt att höra. Men jag är lite orolig för köbildningen...

V: Jag har aldrig varit orolig för köbildning. Bildning är bra i alla lägen. Däremot oroar jag mig för tandsten.

RM: Tandsten?

V: Ja, tandsten, och plack, och allt vad dom kallar sig. Nä, jag tar bestämt avstånd från plack och pack!

RM: Som sagt, nu är kön bakom dig väldigt lång...

V: En del köer är långa, andra köer är korta. Men när såg du senast en kö som var lagom lång?

RM: Lagom lång? Ja, en kö där det inte blir stress och dålig stämning är väl lagom lång?

V: Om man inte tål att köa, tål man inte att leva.

RM: Först tar du alltså tre valsedlar, en blå, en gul och en vit.

V: Vad trevligt att ni har tre olika färger, det är väl nytt för i år?

RM: Nej, det har nog hängt med ett bra tag. Tror jag i alla fall.

V: Jag vet precis vilket parti jag alltid brukar rösta på. Men i år tänkte jag överraska dom genom att rösta på ett helt annat parti. Gu va snopna dom ska bli när dom upptäcker det!

RM: Jaha? Jaja, lycka till!

V: Tack, det kan behövas. Jag väntar mig repressalier. Politiska partier är inte att leka med. Partierna har ju ekonomiska muskler till tusen. Men har man bestämt sig så har man. Så nu är kött-tärningen bortkastad! Nu är det kokta valfläsket stekt! Nu finns ingen återvändo! Nu ska här röstas så det står härliga till! 

RM: Puh...