6460/
En vallokal
Väljaren = V
Röstmottagaren = RM
V höres nalkas sjungandes Vaa-laare!
V: Är det här man röstar och det?
RM: Jajamen!
V: Kan det vara något nöje?
RM: Ja, nöje vet jag väl inte direkt, men...
V: Jo det är ont om nöjen nuförtiden, är du gift?
RM: Gift? Nej, jag är väl snarast särbo.
V: Särbo? Det är fegt att vara särbo. Det är som att äta kola med pappret på.
R: Nä, jag tycker det har fungerat rätt bra.
V: Tycker du ja. Men tänk om jag skulle fråga frun istället, vars bor hon?
RM: Bor? Hon bor, hon bor en bra bit utanför stan. Flera mil bort bor hon, och dessutom är hon inte min fru.
V: Typiskt fruar. Fruar finns aldrig i närheten när man behöver dom. Själv har jag varit såväl gift som sjöman.
RM: Jaha?
V: Och jag vet inte vilken av dom som var värst.
RM: Nähä?
V: Och ett tag hade jag hund också, till råga på köpet. Men det var inget större nöje så jag bytte till katt. Fast den sprang bort redan samma dag. Och då stod jag där vackert med en massa kattmatsburkar. Det tog flera år innan jag ätit upp alla burkarna. Nä, det var inget större nöje med katt heller.
RM: Ja, men ibland är det roligt med djur. När jag var liten hade jag en sköldpadda.
V: Inte vet jag om det är särskilt roligt med djur. Jag tyckte dom mest bara låg och latade sig. Det verkade inte som om djur hade några direkta ambitioner.
RM: Sköldpaddor kan visst bli väldigt gamla. Om dom inte dör innan dess förstås. Min blev bara tre år.
V: Det är väl ingen konst att bli gammal. Det gäller bara att samla på sig en massa år. Men i synnerhet hunden var dum som en sopsäck. Det tog tio år för han att lära sig sitt eget namn.
RM: Vad hette hunden?
V: Hette och hette. Det har jag glömt. Det var väl Fido, eller Karo, eller Elvis, eller nåt liknande. Han kom ändå aldrig när jag ropa på han. Till sist blev jag så less ropa på han, att jag helt sluta ropa på han. Men då kom han som ett skott.
RM: Ja, det är förstås olika, med olika djur. Men nu börjar det bli kö här bakom dig...
V: Klart det blir kö när det kommer en massa folk. Har dom verkligen inget vettigare att göra än att köa? Förr gick folk i alla fall i kyrkan på söndagarna. Det var praktiskt, då visste man i alla fall vars man hade dom. Men det är förstås många år sen jag själv var i kyrkan. Dom uteslöt mig bara för att jag hade spottat i psalmboken.
RM: Kan det verkligen stämma?
V: Fast jag kan ju ha hört fel. Man hör ofta fel när man inte hör på så noga.
RM: Ja. Alltså. Du tar dina valsedlar bakom skärmen där, och sen får du kuvert av henne där, och sen slickar du igen i båset där, och sen röstar du framme vid bordet där!
V: Det låter alldeles för enkelt. Det måste finnas någon hake?
RM: Nä. hittills har det rullat på rätt bra tycker jag.
V: Men har ni verkligen inget annat att rösta på än partier?
RM: Vad skulle det vara?
V: Jag tycker ni kunde ha hittat på något roligare än partier efter alla dessa år.
RM: Det kanske kommer. Vem vet. Men inte i år.
V: Och en sån där valsedel måste väl ändå vara världens sämsta sedel! Det enda man kan köpa för en valsedel är ord, ord, ord!
RM: Så kan man kanske också se på saken, men...
V: Men det är klart jag ska rösta! Det finns inte många andra nöjen här i krokarna. Och sen får jag se vilka nöjen som finns att tillgå framåt kvällen. Nu kör jag! Håll tummarna!
RM (Till nästa, förmodligen osynliga, köare): Då är det din tur sen, när han där är klar bakom skärmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar