302/ James Fenimore Cooper. Hur kan så uppenbart föråldrad och död litteratur vara så levande. Nästan värt ett frågetecken.

303/ Tango? Mest för militärer. Anarkister dansar aldrig tango.

304/ Reklam för pensionärsbåtresa: "Sängarna på golvet." Men, sängar brukar väl vara på golvet, varför påpeka det som särskild finess? Men insåg: Pensionärer klättrar inte alltid så bra, alltså inga våningssängar.

305/ Den som väntar sig att andra ska föra hans talan kommer att bli förvånad över tystnaden.

306/ Det evigt kvinnliga: Att alltid vara missnöjd med sin kvinnokropp.

307/ Tämligen positiv till livet, ja till rubbet: "Ja! Det här har ju gått betydligt bättre än väntat!"
     - Jaja! Vänta du bara! Sjukdom och död står i farstun och stampar! Vänta bara!
     - Jag väntar gärna. Jag har inte bråttom. Den dagen, den sjukdomen. Den dagen, den döden. Men jag tänker inte låta de sista bittra åren få bestämma min livssummering.
     - Säger du nu ja. Men vänta du bara.

308/ Mest meningslöst av allt? Förmodligen "att ifrågasätta konstbegreppet" (ingen konst alls, bara meningslöst) bortsett naturligtvis ifrån diskussioner om "den fria viljan".