SURR OM ÅLDER OCH SÅNT

3617/

Dom Som Bestämmer är numera yngre än jag.
Bestämmer man bättre när man är yngre?
Och folk fyller år till höger och vänster, och alla är numera minst medelålders.
Medelålders?
Tur i alla fall man inte levde på medeltiden. Då tycks det ha varit måttligt muntert.
Medeltiden befolkades av munkar, pestsmittade, samt gycklare.
Gycklarna tycks ha varit flest och tråkigast.
Alltså precis som idag.
Och alla föräldrar är numera döda, som om det vore den naturligaste sak i världen.
Jaja. Men det har jag visst redan sagt?
Jaja-missbruket har börjar bre ut sig i samtiden och i samhället.
Men det är först när håhå-jaja-missbruket börjar bre ut sig som man verkligen måste börja se upp.

3618/

Resan är vår tids största myt.
Myt?
Myt, jag menar lögn! Och fungerande lögner är förstås såna som Alla anser vara självklara:
Det är roligt och lärorikt att resa.
Men när något är självklart är något skumt.
Att göra som Alla andra är förstås en viktig drivkraft, men vilket är resans egentliga mål?
Resans egentliga mål är att förbruka det överskott på tid och pengar som Alla har, men ingen erkänner.
Alltså ett meningslöst slöseri med tid och pengar.
Men så sinnrikt maskerat att det inte märks att det är meningslöst.
Men resan står sannerligen inte ensam här i världen.
Resan har två kusiner: Massmedian och Fyllan.
Massmedian är bra på att förbruka tid, men är på tok för billig för att i längden göra någon nytta i plånboken.
Fyllan tar också tid, men  kan dessutom förbruka en hel del pengar.
Fast Fyllan är förstås betydligt farligare än sina oförargliga kusiner: Resan och Massmedian, det är väl nackdelen med han. Och så det att han surrar så förbenat.
Men det där med att surra slipper ingen undan:
Den som gör en resa har aldrig något att berätta, men gör det ändå alltid.

3619/

När man planerade Göta Kanal verkade det vara en bra idé.
Och man grävde och man grävde, men när man grävt klart var kanalen redan föråldrad.
Järnvägen hade under tiden smugit sig in i landet, så nu stod man där vackert med sin dumma kanal.
Och det kom bilar, och det kom vägar, och det kom en dag då järnvägen var lika föråldrad som kanalen.
Men sen kom det turister, och tyskar, och till och med japaner, och nu blev kanalen intressant igen.
Och nästan att kanalen blev lönsam, man vet aldrig i förväg vad man vet efteråt.
Man vet aldrig i förväg om ett bra beslut verkligen är ett bra beslut.
För när man fattar beslut, fattar man inte framtiden. Man försöker förgäves snegla på framtiden, men det enda man egentligen lyckas med är att bli vindögd.
Sådan är politiken.
Politik är att gissa.
Och när vi nu vet att vi ändå bara gissar, kan vi kanske ta det lilla lugna?
Såna som slåss för sina åsikter, det vill säga för sina gissningar, ska man se upp med.
Den som står för sin åsikt skymmer sikten för andra, och den som slåss för sina åsikter riskerar att få invärtes näsblod.
Och näsblod är inte att leka med, att få näsblod för en gissning är inte värt besväret.