"Eftersom jag inte kan fånga läsarens intresse med ämnets djup är det inte så illa om jag lyckas med det tack vare virrvarret i min framställning." (Montaigne)
3614/
Montaigne som den perfekte författaren.
Känns samtida, utan att vara det.
Till och med hans för oss ibland konstiga åsikter känns nya och fräscha.
Vi slipper förfasa oss, vi slipper det retroaktiva rätttänkeriet.
Det känns som om han talar till oss, men det gör han inte alls.
Han talar till sin samtid, och han samtalar med antiken.
Montaigne har alltså två tider att hålla reda på.
Men vi har tre tider, och vi får alla tiders Montaigne.
3615/
Barn har ibland bättre smak än vuxna. Barn tycker sällan om barnteckningar.
Nå kanske någon gång en kortvarig svaghet för en egen teckning.
Men då ser barnet inte teckningen som den är, utan som den skulle ha blivit, om barnet bara kunnat rita lite bättre.
Barnet ser sina intentioner i sina prestationer.
Ett vanligt misstag även hos många vuxna.
Men intentioner är bara byggnadsställningar.
3616/
Man är inte gammal, man har inte helt gett upp, förrän man börjar säga: "Jag tror på ungdomen!"
Och såna som säger: "Barn är klokare än vi vuxna!" anses med rätta vara senila.
Ja, det var just det dom själva sa, visserligen utan att själva fatta det, men dom var, som sagt, senila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar