FLYKTEN FRÅN FRISKHETEN

2964/

Sjukskrivningar är farligare än särskrivningar. Bästa som sagts om detta: "Sjukskrivning är en drog som ska hanteras med stor varsamhet". Och det sämsta? En röst på radion: "Behoven inom vården är oändliga!" Om behoven är oändliga, men resurserna ändliga, kommer vården aldrig att bli nöjd. Och då kan man lika gärna skära ner lite till. "Vi ska alla den vägen traska. Om så vården får glufsa i sig hela BNP!" Och vem var det som skrev: "En sjukskrivning kommer sällan ensam?" Var det inte Aischylos? Fast det finns förstås fortfarande folk som tror att sjukskrivning alltid sammanfaller med sjukdom. Jaja. Det finns folk som tror på tomtar och troll och kungligheter också. Jaja. Och det är inte alltid sjuksurret går ihop. En surrar: "Folk har inte längre råd att uppsöka vården!" Och en annan surrar: "Vården går på knäna!" Och jag funderar: "Men tänk om folk haft råd att uppsöka vården? Vad hade vården då gått på? Amfetamin?" När man var yngre var det väl egentligen bara Dom Gamla som var sjuka? Om jag minns rätt. Jag tror inte på att håna sjuka. Men jag tror inte heller på att hedra sjuka. Jag tror att det är nyttigare att simulera hälsa än att simulera sjukdom. Jag tror att det finns sjukdomsvinster. Stora sjukdomsvinster att bara hämta hem för den som så önskar. Och det kan bli rätt behändigt att helt slippa det egna ansvaret för det egna livet. Bara en sån sak. Jag anser inte att såna-som-blir-sårade ska få bestämma över vad som får skrivas och sägas. Tänk det otänkbara tankeexperimentet: att alla fick betala alla sina sjukdomar själv! Skulle då fler, eller färre, bli sjuka? Din gissning är lika dum som min. Och det lägsta stadiet av sjukskrivning hittar vi i insändarspråkets: "Är det inte lika bra att vi återinför ättestupan!?" Men så lågt ska vi väl ändå inte behöva sjunka. Utan vi fortsätter lugnt med våra komprimerade sjukskrivningsövningar: Det är inte hälsan som är den nya religionen. Det är sjukdomen. Eller kanske snarare diagnosen. Förr gav religionen mening åt livet. Men nu finns diagnosen. Det går lika bra. Minst. Och folk "kämpar" för att få sin diagnos. Och när man fått sin diagnos är allt fullbordat. Men ett samhälle som premierar sjukdom är ett sjukt samhälle. Eller blir. Det måste löna sig att vara frisk. Annars lönar det sig att vara sjuk. Och det är kanske inte alltid så bra. Även männen har idag upptäckt fördelarna med sjukrollen. Om alla andra roller är dåliga är sjukrollen den bästa möjliga rollen. Och ditt liv får spänning av din "kamp" mot sjukdomen. Allt blir meningsfullt. Allt blir bra. Om bara inte den där förbannade döden! Samhället måste gripa in och bita tag i dödsbiten! Så här kan det inte gärna få fortsätta! Det är orättvist att alla ska dö. Vad ska vi ha samhället till, när han ändå bara står där och glor? Fast som sjuk får du förstås också en hel del obehag. Men du blir äntligen någonting. Nämligen sjuk. Och att vara någonting, är trots allt bättre än att vara ingenting. Så folk "kämpar" för rätten att få vara överkänsliga. Mot el, mot datorer, mot det-och-datt. Rätten att få vara överkänslig på andras bekostnad är det som avgör om samhället är snällt. Eller inte. Säger en del. Och andra "kämpar" för rätten att få vara, ja, att egentligen få vara vad som helst. Att byta kön kostar förstås en hel del. Men det är det värt. Omväxling förnöjer. Men först måste man förstås få diagnos. Först kommer diagnosen, sen kommer pengarna. Eller "resurserna" som man hellre säger. Och vilken diagnos som helst duger idag. Sjukdomen får gärna vara ny och fräsch. En helt nyuppfunnen sjukdom. En sjukdom som ännu ingen jävel har hört talats om. Då blir man först med den, och allt. Och kommer i tidningen. Och i radio. Och i TV. Och i alla fall i sociala medier. Men sen kommer den diagnosen stort. Alla vill ha den. Alla pratar om den. Du har lyckats. du är först och störst. Tills det kommer en ännu nyare diagnos. Den som är frisk har däremot inget att  komma med. Och inget att skylla på. Ingen tycker synd om den som är frisk. Den som är frisk mobbas flitigt på sociala medier. Men den som är helt frisk struntar helt i sociala medier. En del försöker bara smita ifrån sitt ansvar. Och en del lyckas. Att ha god hälsa är en förolämpning. Inte minst mot urbefolkningen. Eller mot nyanlända. Det är oartigt mot andra att vara friskare än normalt. Hösnuvan uppfanns av naturen. Det är många år sen. Men idag har vi förbättrat allergierna något grymt. Man beräknar att alla svenskar kommer att vara allergiska någon gång i framtiden. Då blir det jämlikt och jämställt och jämngrått värre. Fast det måste förstås alltid löna sig att vara sjuk. Men än så länge är Sverige ett u-land när det gäller sjukskrivningar. Men Sveriges antas kunna komma ikapp föregångsländerna någon gång i framtiden. Vänta ni bara. Fast kroppsliga sjukdomar har kanske redan haft sin storhetstid? För framtiden tror jag nog mest på psykbiten. Hela den här psykbiten ser väldigt lovande ut. Inte minst ungdomen trycker på bra här. Jag anar en framtida psykexplosion. Och här har Sverige en stor fördel genom att vi alltid haft gott om nerver både i vår historia och i vår berggrund.